Hjärtat slår sitt första slag
Under den här veckan tredubblar barnet sin storlek och det lilla hjärtat slår sitt första slag. Utvecklingen är minst sagt intensiv. De inre organen - magsäck, tarmar, lever och njurar bildas - men också anlagen till lungorna kommer på plats. Huvudet syns tydligare och hjärnan växer snabbt för att fylla ut det växande huvudet. Varje minut bildas det hissnande 100 000 nervceller i barnet! I vecka sex kan man också urskilja ögon, mun och näsa, och öronanlagen börjar synas. Det gör också armarna och benen - som sticker ut en liten bit från kroppen som små vingar.
Illamående och kissnödig?
Mår du illa på morgnarna? Smakar kaffet vidrigt? Känns det som att någon klubbat dig till sängs på kvällarna? Det finns härliga grejer med att vara gravid (vi lovar!) men just precis såhär i början så är det en del mindre mysiga gravidbesvär att dras med. Halsbränna kanske känns bekant, eller ömma och spända bröst? Trög och gasig mage på grund av att hormonerna tycker tarmarna kan ta det lite lugnare med att låta maten passera är vanligt, eller att känna sig konstant hungrig. Det finns en uppsjö av saker som kroppen börjar med och även om det är rysligt jobbigt ibland så är det viktigt att komma ihåg att det är tillfälligt! Allt kommer gå över. Det går över olika snabbt, men för de allra flesta så är den monumentala tröttheten och det konstanta illamåendet som värst såhär i början. Under vecka 6-8 brukar de flesta mödravårdcentralerna (MVC) eller barnmorskemottagningarna vilja att man kommer på ett inskrivningssamtal. Barnmorskan kommer finnas för dig under hela graviditeten, både för att hålla koll på graviditeten men också för att få dig som förälder att känna trygghet. Så märker du att du inte trivs med barnmorskan så går det att byta till en annan person eller mottagning. Har du en partner så är det bra om ni båda kan vara med. Dels är det fint att kunna dela så mycket som möjligt av graviditeten, men det är också mycket som sägs på samtalet - och fyra öron hör bättre än två.
När ska man berätta?
Ännu kanske det bara är du och din partner som vet om att ni väntar barn - och kanske vill ni hålla det så ett tag till? Eller vill ni berätta för alla? Nu! Alla väljer att göra olika och det finns ju inget rätt eller fel i hur man gör. Vissa vill vänta tills man landat och känner sig någorlunda trygg med graviditeten. Medan andra gärna vill säga så tidigt som möjligt för att alla runtomkring en ska veta vad man går igenom och vara ett stöd. Det finns inget krav på att berätta eller inte - men det kan ju vara bra att ha en enad front. Så prata igenom hur ni vill göra!
