Lite stabilare dygnsrytm
Kanske har du märkt att barnet har olika tillfällen när den sover och är vaken, det är faktiskt nu som någon form av dygnsrytm för barnet börjar infinna sig. Vakna perioder märker man genom rörelserna, som man nu känner varje dag och som för de flesta dyker upp på kvällar och nätter när mamman vilar. Ofta lär man sig känna igen rörelsemönstret. Men hur mycket ett barn rör sig är dock olika, vissa är väldigt aktiva medan andra tar det lite lugnare. Händerna är faktiskt helt funktionsdugliga från och med nu, fingrar har fått naglar och skelettet fortsätter att hårdna. Nu mäter barnet 33-34 cm och väger runt 750 gram. Skulle barnet födas redan nu är chanserna goda för att det skulle överleva, en tanke som är rätt fantastisk och kanske också betryggande.
En ständig jakt efter toan
Behöver du springa och kissa stup i kvarten? Till skillnad från kissnödigheten i början av graviditeten så beror det numera inte på hormoner utan på att magen växer och att livmodern trycker på urinblåsan. Det, tillsammans med att du samlar på dig mer vätska under dagarna, som på natten sen hittar vägen till urinblåsan, gör att det kan bli många turer till toan. För en del kan kissnödigheten vara så ihållande att det känns jobbigt att gå hemifrån av rädsla att inte hitta en toalett. Även om det känns tröttsamt att ofta behöva rusa och kissa så ska du absolut inte sluta dricka för det, kroppen behöver mycket vatten och vätska nu under graviditeten. Något som faktiskt hjälper är att göra knipövningarna ofta. Har du inte satt igång än så gör det nu, och fortsätt även efter barnet kommit. Var uppmärksam på om du får oprovocerade sammandragningar, magont eller att det svider när du kissar. Det kan vara tecken på urinvägsinfektion, något du lättare kan få som gravid. Hör av dig till barnmorskan isåfall - det är viktigt att behandling sätts in tidigt vid en urinvägsinfektion. Ungefär nu kommer din barnmorska börja mäta din mage. Med ett måttband mäts längden mellan blygdbenet (symfysen) och livmodern övre kant (fundus) och måttet, som kallas SF-måttet, läggs in i på en kurva. Hur måttet ligger just nu spelar inte så stor roll, utan det viktiga är att måtten som kommer framåt följer din kurva, utan att göra några dramatiska avvikelser uppåt eller nedåt. Det finns ingen anledning att fundera på vad som är normalt, för som med alla kurvor är det viktigaste inte att befinna sig mitt på ”normalkurvan” utan att följa sin egen. Samma sak gäller för bebisen när den är född och ni går på kontroller hos barnavårdscentralen (bvc).
Mäta magen
Från och med nu kommer ni se mer av barnmorskan. Det blir fler besök ju närmare ni kommer den beräknade dagen för födelse (bf), och på de besöken kommer man bland annat att mäta hur magen växer. Det görs genom att ta SF-måttet - symfysfundus-måttet för den som vill vricka tungan - som mäts över magen med ett klassiskt gammalt måttband. Barnmorskan lyssnar också på bebisens hjärtljud - antingen med en trätratt eller med en ultraljudsmonitor. Blodprov tas, vikt och blodtryck kollas och all denna data förs in i mammans journal och blir på så vis tillgängligt för de som kommer ta hand om er under förlossningen.
