packNB1_4171_CMYK_Desktop

Första tiden med nyfödd bebis

Hemma från förlossningen med en nyförlöst liten bebis och tusen frågor. Bli inte orolig om allt känns upp och ner, att bli förälder får de flesta att känna sig både utlämnad, förvirrad och omtumlad.

En sån overklig känsla att få stiga utanför dörrarna på BB med första barnet! Kanske till och med svårt att greppa att man ens får ta med sig bebisen hem. Att bara titulera sig som mamma eller pappa… det kan nästan kännas som man låtsas när orden uttalas för första gången.

Att bli förälder

Att bli mamma eller pappa är nog den största omställning någon kan vara med om i livet. Innan bebisen har kommit brukar det vara de praktiska bitarna som upptar mycket av ens tankar, som att tiden för annat kommer bli mindre eller sömnen sämre. Men den största förändringen sker ju faktiskt på insidan. Hur mycket tanken än är att stå fast vid och behålla sitt gamla ”jag” är det ju så att en ny identitet växer fram. En identitet som påverkas av att man gått från att bara ha haft föräldrar, till att faktiskt också blivit en.

Men bara för att det nu finns en annan vars behov behöver gå före, så betyder ju inte det att alla ens egna helt går att skuffa åt sidan, och det är inte ovanligt med motstridiga känslor inför det. Hur starkt man sen upplever den motsättningen är väldigt olika. För en del känns föräldraskapet som den naturligaste saken i världen, ibland kan det till och med vara befriande att slippa fokusera så mycket på sig själv. För andra kan det kännas som att man famlar och letar efter sin identitet, saknar sitt gamla jag. De flesta landar i det här efter ett tag, men det kan också kännas mer eller mindre självklart under de olika faserna av barnets uppväxt. Rådet vi kan ge är att prata med andra om hur du upplever det eftersom det brukar lätta på trycket att få dela med sig. Tänk också på att det här är en helt normal process, lite som att uppleva tonåren igen - men då handlade det om att gå från att barn till vuxen, nu från att vara vuxen till att bli förälder. Att kämpa med känslorna kring det här har såklart heller inget att göra med hur mycket man älskar sitt barn. Det är viktigt att komma ihåg.

Massor av känslor

Det är inte säkert att det infinner sig något totalt lyckorus direkt efter förlossningen. Inte ens säkert att det kommer de första dagarna. Men att man är känsligare än annars kan nog de flesta känna igen sig i. Det är varken konstigt eller ovanligt, för nyförlösta mammor beror det ofta på den så kallade baby bluesen men det är också känslomässigt utmattande att försök landa i den nya identiteten, vilket ju alla nyblivna föräldrar går igenom.

Många kan känna sig överrumplade av de starka känslorna till bebisen – både över kärleken och frustrationen. För lika varm i hjärtat som man kan bli över att titta på sin sovande bebis, lika frustrerande och stressande kan det vara när man inte lyckas trösta. Lyckorus byts snabbt till tårar och irritationen snabbt till ömhet. Det kan vara jobbigt att inte känna igen sig själv i de här känslostormarna men den förhöjda känsligheten har faktiskt ett gott syfte, nämligen att man snabbt ska kunna fånga bebisens signaler och tolka vad den vill. Att bli extra känslosam under denna tid är helt naturligt och bra. Men ibland blir det för mycket av det goda och de starka känslorna kan ställa till det i stället för att underlätta, ju mer upprörd och irriterad man själv är desto svårare brukar det nämligen bli att trösta bebisen. Då kan det vara bra att ta en paus, andas lugnt och sedan försöka på nytt igen.

Sen är det så att när det sker stora förändringar i livet så blir man sårbarare för stress och nedstämdhet. Skulle det kännas som att känslokaoset aldrig tar slut utan förvärras ju längre tiden går, och utvecklas mot nedstämdhet eller depression, så kan hjälp behövas för att hitta tillbaka. Prata med BVC eller vårdcentralen så snart du kan eftersom det är lättare att komma ur det om man söker hjälp tidigt.

Vardagen med ett nyfött barn

Under bebisens första dygn är många lite handfallna, och det kan ta lite tid innan man fått kläm på allt det praktiska. Därför har vi samlat en massa lästips om allt från hur barnets första bajs ska se ut, vad de där utslagen betyder, hur man badar bebisen, rengör navelstumpen eller byter blöjan. För den som vill amma så kan det vara bra att ställa in sig på att det för de flesta är lite kämpigt i början, såriga bröstvårtor och spända bröst kan göra ondare än det går att föreställa sig. Men när man väl tagit sig förbi den första jobbiga tiden så kan det bli fantastiskt mysigt. Det brukar kunna underlätta att få en bra start på amningen om miljön runtomkring är någorlunda lugn och stressfri. Det är också viktigt att ta hjälp hos BVC eller amningsmottagning tidigt om man vill att bebisen ska amma men inte får det att funka.

Försök också att ha realistiska förväntningar på dig själv som nybliven förälder. Att utgå från att tiden kanske inte räcker till för så mycket mer än att ta hand om (och lära känna) bebisen är rätt bra, sen kan all tid utöver det ses som en slags bonus. Det kan såklart kännas frustrerande att knappt hinna ta en dusch i början men det kommer bli lättare med tiden. Spädbarn behöver ju dock sova både mycket och ofta, och har man sinnesro då så är det bra att försöka vila lite själv – eller ta den där duschen. Om det känns ovant eller svårt att varva ner så är ett bra sätt att ha sin lilla bebis hud mot hud – så ofta det bara går. För bebisen är det viktigt eftersom det bland annat stärker anknytning, är lugnande och hjälper till att hålla kroppsvärmen, men även föräldrar mår bra av hud mot hud eftersom närheten och kroppskontakten frisätter lugn-och-ro hormonet oxytocin.

När kan man ta emot besök med en nyfödd bebis?

Det är helt okej att säga nej till besök om man vill vara ensamma i sin bebisbubbla en stund. Släkten eller vännerna som ivrigt väntar på att få träffa bebisen kan trösta sig med att hen är lika gullig om någon månad och du kanske lite piggare. De kan ju också få vara delaktiga på andra sätt, till exempel med att leverera luncher eller fixa en storhandling. När de väl kommer så är ett tips att själv få lite paus, kanske kan en mormor eller en farfar gå en promenad med vagnen när du vilar. Att vara lite restriktiv med allt för många besök eller folksamlingar första halvåret är också bra för att bebisen inte ska dra på sig förkylningar som ju kan bli extra tuffa för nyfödda bebisar.

Alla har dock inte mor- eller farföräldrar som väntar på att få komma. Kanske finns de inte längre, eller är de alldeles för långt borta - geografiskt eller relationsmässigt. Oavsett anledning kan det påverka hur man mår, ens relation till sina föräldrar formar ju ofta hur man tänker kring sitt eget föräldraskap och med en ny liten krabat i sin famn kan det såklart kännas extra påtagligt.

Egna instinkter och andras goda råd

Vi vet att det här med föräldraskap kan vara fantastiskt, superjobbigt och jätteläskigt på samma gång. Men vi vet också att det mesta brukar faktiskt lösa sig när man som förälder litar till sina instinkter och gör det som man själv tror är bäst. Många runt omkring kanske har åsikter om hur en förälder ”ska" vara och det är lätt att känna sig skammad av andras kommentarer, att man gör fel. De flesta menar ändå väl, även om det inte känns så då. Är det en person du har i din närhet som ständigt kommer med ”goda råd” kanske du får prata med hen och berätta att du blir så osäker av att få många oombedda råd och att du hellre testar själv först. Tänk också på att det inte finns något som heter den perfekta föräldern, åtminstone inte i bemärkelsen att det finns en mall över hur man ska vara. I bebisens ögon är du redan helt fulländad och fullkomligt älskad.

Ta hand om dig!

Är ni flera föräldrar så är det bra att hjälpa varandra så mycket som möjligt, men också vara lyhörd inför era olika behov. Även den som är hemma med bebisen på dagarna behöver exempelvis få lite nattsömn eftersom det är minst lika jobbigt att vara föräldraledig som att ha ett annat jobb. Det kan stundtals också vara svårt att släppa in varandra i föräldraskapet, men att prata om det och om relationen till varandra brukar kunna hjälpa. Är du ensamstående så försök att bolla in extra förstärkning i form av vänner och släkt om du inte redan gjort det. Den som fött barnet behöver ju också återhämta sig kroppsligt efter både graviditet och förlossning. Det kan ta olika lång tid beroende på hur krävande det har varit, men ofta tar det flera månader.

När det känns kämpigt: försök att ta en dag i taget och tänk på att alla föräldrar är nybörjare i början – för varje gång det föds ett barn så föds det ju faktiskt också en förälder. Och man måste inte kunna allt. Bebisen kommer lära dig allteftersom.

Faktagranskad av Tova Winbladh, legitimerad psykolog

Dela artikel