Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

close

Den viktiga anknytningen

Anknytning betyder egentligen bara att det finns starka känslomässiga band mellan två människor som känner tillit till varandra. Psykologerna anser att en bebis behöver måste ha trygg anknytning till minst en person under sin uppväxt.

Barn som får chans till kärleksfull och stabil anknytning har lättare för att utvecklas till trygga vuxna, med god självkänsla och förmåga att skapa egna stabila relationer. Självklart är det någonting vi alla önskar våra barn.
När man talar om att knyta an så är det bebisens anknytning till föräldern som man brukar mena, inte det motsatta.

Att knyta an är att överleva
När ett barn föds kan det inte klara sig på egen hand. Det är helt beroende av att du känner omsorg och vill ta hand om det. För att en bebis ska känna sig trygg behöver den närhet, kärlek och någon som ser till dess basala behov av sömn, mat, blöjbyten och värme.
Så fort det lilla barnet är fött gör det allt för att kicka igång förälderns omsorgssystem, det är en överlevnadsinstinkt. Rent fysiologiskt utvecklas anknytningen med hjälp av särskilda hjärnceller, spegelneuroner, som kan göra att vi reagerar och känna på samma sätt som en annan människa, när vi ser på den. Vi blir till exempel ledsna om någon annan gråter, vi känner empati och vill gärna hjälpa den som är i nöd. Att vi tycker att spädbarn är söta, liksom kattungar och andra djurungar, är ingen tillfällighet. Det går nästan inte att motstå att vilja ta hand om dem.
Om barnet upplever sig vara i fara, eller känner sig övergivet, söker det ofelbart närhet och bekräftelse om skydd. Det gör det bland annat genom att gråta eller skrika för att få din uppmärksamhet.

Kan man skämma bort barn med uppmärksamhet?
Västvärldens experter på barnuppfostran pratade länge om vikten av att barnet utvecklade ”självständighet”. Bebisar skulle sova i egen säng, gråt och skrik skulle inte självklart ”belönas” med tröst, och helst skulle de snabbt lära sig leka i grupp på förskolan.
Den mer moderna anknytningsteorin utgår istället från att barnets självständighet bör byggas på grunden av en trygg anknytning. Idag anser de flesta barnpsykologer att det är bättre att vara lyhörd för det specifika barnets behov än att forcera fram självständighet.
Idag säger man att små barn inte kan bli ”bortskämda” när det gäller närhet och kärlek.

Vem kan barnet knyta an till?
Varken kön eller biologiskt släktskap spelar någon roll för att barnet ska kunna knyta an till en person. Barnet kan knyta an till flera – föräldrar, mor- och farföräldrar, syskon och förskolepersonal - men inte alltför många. Den djupare relation som brukar kallas för en ”specifik” anknytning är svår att uppnå om personerna runt barnet byts ut hela tiden.

Barnet lär sig att lita på dig
Alla de sinnen som vi känner till fungerar från födseln, även om syn och hörsel utvecklas ytterligare under barnets första veckor i livet. Prata mycket med ert barn. Fascineras av hur sinnena och hjärnan utvecklas.
Barnet lär sig under sin första tid att känna en basal tillit. De lär hur deras eget beteende påverkar omgivningen. Att besvara ett spädbarns gråt med tröst ger barnet en upplevelse av att världen går att förlita sig till. På så sätt bekräftar man barnet och hjälper det att uppnå trygghet och tillit.
Om en förälder eller annan vuxen inte bryr sig om barnets signaler, eller ständigt reagerar oförutsägbart, kan anknytningen skadas. Om bebisen känner sig övergiven drabbas den av ångest, vilken övergår i gråt och förtvivlan och till sist uppgiven apati.
Ännu värre är det givetvis om den person som ska stå för trygghet även utsätter barnet för vredesutbrott eller misshandel. Finns det ingen annan till hands kommer barnet ändå att tvingas söka närhet och skydd hos den som även utgör ett hot. En sådan relation kan ge barnet stora problem att känna tillit långt senare i livet.

Separationer kan ge tilliten en törn
Separationsångest är helt naturlig, den brukar börja i åldern 6-8 månader men vara ännu starkare när barnet är runt 1 år. Barnet kan börja sova sämre eller bli klängigt. Du behöver mer än någonsin vara en trygg punkt för att barnet ska våga ta steget och börja utforska världen.
Anknytningen bygger på tillit. När du försvinner ut ur rummet kan barnet känna sig övergivet. Det kan hjälpa om du säger att du strax ska komma tillbaka, och gör det innan barnet hinner börja misströsta. När barnet har förstått proceduren, och inser att du alltid kommer tillbaka, växer tilliten. Men den kan också få sig en törn om du blir borta för länge eller inte håller er ”överenskommelse”.
Att utsättas för återkommande ångestfyllda separationer, eller ständig oro för separation, har visat sig göra barn mer otrygga än definitiva separationer såsom vid adoption eller då en förälder avlider.
Vid inskolning på förskola bör barnet få tillräcklig tid på sig att fatta tillit och känna trygghet för någon i personalen, innan du försvinner någon längre stund. Hur lång tid det tar är olika för olika barn.

Barns olikheter
Att barn reagerar högst individuellt redan tidigt i livet är något som de flesta flerbarnsföräldrar brukar kunna intyga.
Små barn är redan från början olika, precis som människor är senare i livet. De kan skilja sig från varandra med tanke på vad som gör dem oroliga, ledsna, arga och på vilket sätt de låter sig tröstas. De goda vännernas tips om hur man nattar barn på bästa sätt fungerar kanske  inte självklart för er bebis. Vissa barn behöver mer bekräftelse än andra – och visst kan det vara rejält tröttande i perioder. Men glöm inte att du förmodligen är den som har de bästa förutsättningarna att erbjuda barnet vad det behöver mest.
Välkända rutiner som upprepar sig innebär trygghet för alla barn.

Om du har svårt att tillmötesgå barnets behov av anknytning
Nyblivna föräldrar, oavsett om man är mamma eller pappa, kan ha svårt för att hantera barnets behov och alla förväntningar som ska infrias. Ibland kan detta hänga samman med en förlossningsdepression. Sådana är inte ovanliga - och inget att känna skam för, även om vi inte pratar så öppet om det. Prata med din barnmorska eller personalen på barnavårdscentralen.
Båda föräldrarna är självklart välkomna till besöken på BVC. Ta vara på möjligheten att vara lika delaktiga, och att träffa andra föräldrar med barn i samma ålder.
Att dela erfarenheter med andra föräldrar på föräldraträffar eller över nätet kan också vara skönt. Där kan du både få andra föräldrars råd och synpunkter, eller dela med dig av dina egna. Ibland kan det ge en bra tröst om tillvaron känns jobbig.

Läs mer om
barnets utveckling 0 till 6 månader
barnets utveckling 6 till 18 månader
barnets utveckling 18 månader till 4 år
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...