Förlossningens fyra faser

Som blivande förälder är det naturligt att undra hur ens förlossning kommer bli, hur lång tid det kommer ta och hur allt kommer kännas och vara. Men varje förlossning och förlossningsupplevelse är unik och därför går det inte att veta i förväg exakt hur det kommer bli. Men det vi vet är att en förlossning består av olika faser – som kan vara olika långa och kännas på olika sätt – och tillsammans resulterar de i att ett nytt barn kommit till världen.

Förlossningens fyra faser

En förlossning är en process som kan delas upp i fyra olika faser beroende på i vilket skede av födelsen kroppen befinner sig i.

1. Latensfasen
2. Öppningsfasen (aktiv fas)
3. Utdrivningsskedet
4. Efterbördsskede

Det kan vara bra att veta att man som förstföderska i de flesta fall har en lite längre förlossning, då kroppen trevar sig fram för att hitta vad som känns naturligt. Har man fött barn förut så brukar kroppen veta vad den ska göra och det går oftast lite snabbare. Det finns en hel del tecken på att förlossningen närmar sig, en tidig indikation på att kroppen gör sig redo är oregelbundna värkar och att den beryktade slemproppen går.

Latensfasen

Latensfasen är startskottet för att nio månaders pirrig väntan börjar gå mot sitt slut. I början är värkarna ofta svaga, oregelbundna och olika långa. De kan kännas som molande mensvärk, och det är vanligt att det börjar göra ont i ländryggen. Är det första gången man väntar barn så är det oftast latensfasen som tar längst tid - det kan ta några timmar upp till ett dygn. Omföderskor kan ibland hoppa över denna fas helt.

Värkarna kommer sen gradvis tätare och tätare - det är musklerna i livmodern som arbetar med full kraft medan livmoderhalsen kortas ner och vidgar sig. De första fem centimetrarna är de som brukar ta längst tid. Ledbanden som håller samman bäckenbottens ben sträcks ut och stramar. Samtidigt så mjuknar livmodertappen, riktas framåt och börjar utplånas (eller förkortas).

Under större delen av latensfasen är man hemma. Det kan göra ont, mer och mer ju längre tiden går – men det är bra att försöka slappna av. Smärtstillande medel med paracetamol går bra att ta. Värme, bad, dusch, kontrollerad andning och massage kan också fungera som smärtlinding. När värkarna börjar bli regelbundna ska man höra av sig till förlossningsavdelningen så de vet och kan planera för att ni snart vill komma in.

Öppningsfasen

Under öppningsfasen – eller den aktiva fasen som det brukar kallas inne på förlossningen – är det dags för livmodertappen att helt öppna sig så att barnet kan komma ut. Den aktiva fasen innebär att livmodertappen öppnat sig minst 5 cm och ska sen vidgas till 10 cm så att barnet kan komma ut. Det är också nu som värkarna känns starkare, längre och mer regelbundna. Under öppningsfasen är man oftast inne på förlossningensavdelningen. Har fostervattnet inte redan gått så är det vanligt att det händer ungefär nu.

Mot slutet av öppningsfasen passerar barnets huvud ett ställe i bäckenet som kallas spinae, där är det extra trångt. Det är vanligt att man känner ett hårt tryck mot bäckenet och man kan bli illamående, vissa kan till och med kräkas. Det är nu man kan känna att det räcker - barnet får stanna kvar i magen och jag tar på mig jackan och går hem istället. Eller att man ropar efter att sövas ner och väckas när allt är klart. Men försök andas, släppa in lugnande och stöttande ord från omgivningen och låt barnmorskan hjälpa till att återfinna styrkan (för man pallar mer än man tror) och energin att orka med den kommande fasen som slutar med barnet i famnen.

Utdrivningsskedet 

Barnet jobbar sig hela tiden nedåt, utåt och genom att byta mellan olika förlossningsställningar kan man hjälpa det på traven. Ännu är det inte dags att börja krysta, utan det handlar mer om att försöka underlätta – eller stå ut om vi ska vara ärliga – när barnet rör sig neråt i förlossningskanalen. Det är först när barnets huvud trycker mot bäckenbotten som krystningen kan börja, och det kommer att kännas när det är dags – för då byter värken karaktär. Det kommer kännas som ett kraftigt tryck bakåt, lite som att man verkligen behöver bajsa, och kroppen kommer svara med en krystning.

Barnmorskan finns där och stöttar, guidar och berättar när det är dags att börja krysta. Om bebis och mamma mår bra försöker man alltid få till så att förlossningen sker i ett långsamt och kontrollerat tempo för att det ska bli så skonsamt som möjligt för kroppen. Ofta använder barnmorskan varma handdukar mot mellangården när det är dags att krysta, det ger både stöd, smärtlindring och kan minska risken för bristningar. Hur lång tid man behöver krysta för att barnet ska komma ut genom slidöppningen är olika - det beror på många olika faktorer, till exempel hur mycket kraft man har kvar eller hur avslappnad man är.

En, ibland två, värkar efter att barnets huvud kommit ut så brukar resten av kroppen följa med. Så den här fasen slutar med livets mirakel - barnet föds, lungorna fylls av luft och man får äntligen påbörja livet utanför magen tillsammans.

Efterbörden

En stund efter att barnet kommit ut är det dags för moderkakan att släppa och krystas ut. Det sker genom att livmodern drar sig samman och det känns som att ytterligare en värk är på väg. Barnmorskan kommer se när det sker, och berätta att det är dags att krysta fram moderkakan och hinnorna som omslöt barnet. Den krystvärken brukar dock kännas som en sommarbris i jämförelse med det värkarbete man just gått igenom. När moderkakan släpper från livmoderväggen så börjar det blöda där den suttit. Barnmorskan kommer sen känna och trycka på magen och se så att livmodern drar ihop sig ordentligt. Moderkakan undersöks också noggrant så att den kommit ut i sin helhet, eftersom kvarvarande rester av den i livmodern kan ge upphov till infektioner och blödningar senare.

När förlossningen är över kontrolleras underlivet av en barnmorska som syr eventuella bristningar, vilket alltid görs med någon form av bedövning. Är det en större bristning kommer den sys av en förlossningsläkare. När det är gjort får man duscha, byta till rena kläder och ha en mysig fikastund för att njuta av det magiska som just hänt - ett barn är fött och med det också en familj.

Faktagranskad av Sofie Gustafsson, legitimerad barnmorska