När ska barnet börja förskolan och hur löser man övergången från föräldraledigheten till jobb? Och hur ska man egentligen stå ut med att vara ifrån sitt barn på dagarna?
Att få prata med andra vuxna eller gå på toaletten utan publik, låter det kanske lockande? Ja, det kan onekligen finnas en del grejer som känns exotiska med att komma tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten, samtidigt som det också kan kännas rätt läskigt om vi ska vara ärliga. För oavsett om man älskat tiden som föräldraledig eller räknar dagarna till att få börja jobba igen så är omställningen till arbetslivet, och tanken på att inte spendera i princip varje vaken timme tillsammans med sin bebis, något som många grubblar över. Man kan känna oro över att inte minnas hur det här med jobb fungerade, men det kan också kännas rätt tungt att överhuvudtaget vara ifrån ens lilla bebis i mer än fem minuter i sträck.
Det är lätt att snegla på hur alla andra gör och tänka att det finns någon slags norm eller regel för när det är dags att gå tillbaka till jobbet. Det är inte heller ovanligt att känna press från vänner, arbetsgivare eller samhället i stort att göra på ett visst sätt, men försök att lyssna till dina (och en eventuell partners) instinkter här. Rent generellt så kan man säga att de som varit föräldralediga väldigt sällan ångrar den tiden, även om den såklart inte alltid är en dans på rosor. De föräldrar som inte hade möjlighet att vara hemma en längre tid ser däremot oftare tillbaka och känner att de missade en viktig period i både barnets och sitt eget liv. Men trots allt så är det ditt barn och din familj det handlar om så utgå från vad du tror ni mår bäst av. Många har säkert redan innan bebisen fötts gjort upp en ungefärlig plan för hur länge man tänker vara hemma, och hur tiden ska delas upp med en eventuell medförälder. Men eftersom det är omöjligt att förutspå hur föräldraledigheten kan kännas och vara så kan det vara skönt att veta att det faktiskt går att justera senare om du eller ni skulle vilja det.
Barn är väldigt olika och det är därför svårt att säga någon exakt ålder kring när bästa tiden är att börja förskolan. Ofta kan det bli enklare för barnet om hen har lärt sig att gå och äta själv, och att det inte samtidigt händer andra livsomställningar i barnets liv, som att det exempelvis kommer ett syskon. Men samtidigt är det ju så att vi inte alltid har möjlighet att välja eftersom föräldradagarna en dag tar slut och de flesta behöver återgå till sina jobb. Då får man ha tillit till att förskolan ofta är en jättebra plats för små barn att vara på under tiden som föräldrarna jobbar.
Har man möjlighet, och trivs med, att vara hemma längre så behöver man däremot inte känna sig orolig över att barnet skulle hamna efter socialt. Innan 3-4 års åldern har barn nämligen inget direkt behov av det större sociala sammanhang som de möter på förskolan. Den bekanta hemmiljön och en trygg mamma eller pappa är faktiskt mer än tillräcklig. Förskolan är alltså främst till för oss vuxna så att vi kan jobba, inte primärt ett behov som de små barnen har.
Men oavsett när och om barnet börjar förskolan är det ju viktigt att försöka hitta en så trygg och harmonisk plats som möjligt till sitt barn, och som hjälp på traven har vi lite tips kring att välja förskola och vad man kan tänka på när inskolningen drar igång.
Även fast det ibland kan kännas smått overkligt att barnet som du varit tillsammans med hela dagarna nu ska klara sig utan dig många timmar om dagen, så brukar det gå över förväntan när förändringen väl hänt. De första dagarna och veckorna kan såklart väcka starka känslor, precis som alla större förändringar gör. Men rätt som det är rullar den nya tillvaron på och barnet har vant sig och anpassat sig in i det nya.
Under den första skakiga omställningstiden kan det vara bra om föräldern som börjat jobba lägger allt sitt fokus på barnet när hen är hemma. För barnet brukar det vara skönt om i alla fall några timmar per dygn känns som de brukar. Är man två, och om det funkar rent praktiskt kan det också vara en god idé att inte ha alltför långa dagar på jobbet, eller att komma hem på lunchen för lite extra mys med barnet. Många föräldrar väljer att göra en överlapp mellan föräldraledigheterna, där båda föräldrarna jobbar deltid och båda är föräldralediga på deltid. Den varianten ger en mjuk övergång och kan göra att omställningen blir lite mindre påfrestande för alla.
Men oavsett hur man lägger upp det så kommer barnet troligen att få en känslomässig reaktion av omställningen, något som kan vara lite svårt att hantera om man kanske har dåligt samvete och egentligen hellre hade velat fortsätta vara hemma. Men försök ändå att tänka att barnet måste kunna få reagera på det som känns annorlunda, att det inte är någon fara så länge det finns tröstande vuxna som finns där för att krama, leka och göra livet gott och fint. Barnet kommer att landa i det nya och uppskatta det minst lika mycket som det som var. Det är en fin gåva att låta sitt barn komma nära båda sina föräldrar, eller andra vuxna, på det unika sätt som man gör under barnet första år.
Att börja jobba efter att ha varit föräldraledig är ju som sagt inte bara en omställning för barnet utan också för den som är tillbaka på arbetet. Att jonglera en familj samtidigt som jobb är ett nytt läge för den som fått sitt första barn och det är viktigt att man tar hand om sig när man börjar jobba igen. Här är några tips som kan vara bra att ha i huvudet:
Eftersom vi alla är olika, med olika behov är det viktigaste att göra vad som funkar bäst för den egna familjen. För det är just det som är den stora förändringen med att komma tillbaka efter en föräldraledighet: man har en ny familj och med det också en ny typ av liv som jobbet nu ska passa in i.
Faktagranskad av Tova Winbladh, legitimerad psykolog