Att gå över tiden – igångsättning av förlossningen

Att gå över tiden och vänta på en bebis som vägrar komma ut kan vara kämpigt, men det är inte ovanligt att graviditeten går över tiden och väldigt få föder faktiskt på dagen för sitt BF. I de allra flesta fall kommer ändå bebisen av sig självt, men ibland behövs lite hjälp av vården för att förlossningen ska starta. Vi går igenom vilka metoder som finns för induktion – eller igångsättning som det ofta kallas - och om det är något du kan göra själv.

Att gå över tiden och vad man kan göra själv

De flesta tycker det är jobbigt att ta sig genom de sista veckorna av graviditeten, och för den som går över tiden kan det kännas närmast orimligt segt att behöva vänta på bebisen. Så finns det något man själv kan göra? Nja, det finns visserligen mängder av husmorsknep som sägs skynda på förlossningen, som att äta kryddstark mat eller ha sex, men det är bra att känna till att det inte finns några direkt vetenskapliga belägg kring de allra flesta av tipsen. Bebisen brukar alltså komma när den själv är redo, men ibland kan barnmorskan försöka att starta igång kroppens naturliga värkar med hjälp av en hinnsvepning och i vissa fall så behöver förlossningen sättas igång med exempelvis läkemedel.

Vanliga metoder för igångsättning

Ibland måste alltså förlossningen ändå hjälpas igång. Det är inte bara för de som gått över tiden utan förlossningen kan också sättas igång om vattnet går utan att värkarna startar, eller om man ser att barnet eller mamman inte mår bra av en eller annan anledning, till exempel havandeskapsförgiftning eller graviditetsdiabetes. En igångsättning kan göras på flera sätt, där vissa funkar att göra i en tidigare fas, och andra ställer krav på att livmodertappen är ordentligt mogen. Ibland behöver man också kombinera flera olika sätt.

Hormoner som sväljs eller tas vaginalt

Hormonet prostaglandin gör att livmodertappen börjar mjukna och öppna sig. Ämnet finns i kroppen naturligt men vid en igångsättning så ger man ett extra hormonpåslag av syntetiskt prostaglandin för att skynda på förloppet. Prostaglandin finns antingen i tablettform eller så för man in det i slidan med exempelvis en gel eller ett inlägg.

Ballongmetoden

Ballongmetoden går till som så att en läkare för upp en mjuk plastslang genom slidan in i livmodern, och på toppen av slangen sitter en eller två små ballonger. Läkaren sprutar sen in vätska i ballongerna vilket gör att det trycker på livmodern inifrån. Det hjälper livmodertappen att bli redo och triggar värkarna att starta. När man har öppnat sig 3-4 cm så ramlar sen ballongen ut.

Ta hål på fosterhinnorna

För att den här metoden ska kunna användas behöver livmodertappen ha mognat lite mer. Barnets huvud måste också ha sjunkit tillräckligt långt ner. Det som händer sen är helt enkelt att en läkare eller barnmorska gör ett hål så att fostervattnet kan rinna ut, och då sjunker barnets huvud ner och pressas mot livmodertappen – alltså precis som när vattnet går av sig självt. Att ta hål på fosterhinnorna brukar inte göra ont men kan kännas lite obehagligt.

Värkstimulerande dropp

För att kicka igång värkarna kan man ibland använda sig av ett dropp som innehåller en syntetisk form av hormonet oxytocin, som alltså har till uppgift att stimulera värkarna (oxytocin finns också naturligt i kroppen och frisätts av exempelvis kramar och hudkontakt). Den här metoden används bara om livmodertappen är väldigt mogen, ofta för att avsluta en igångsättning med. Vanligtvis används bara värkstimulerande dropp efter att vattnet har gått.

När kan man bli igångsatt?

Det har under ganska många år diskuterat flitigt både i Sverige och internationellt hur länge en frisk graviditet kan fortsätta innan den sätts igång på konstgjord väg, men nu har Socialstyrelsen kommit med nya nationella riktlinjer för igångsättning. Råden säger att det ska göras en individuell bedömning under vecka 41 för att se hur bebis och mamma mår, och om det finns några riskfaktorer, med målet om att alla gravida ska vara i värkarbete eller ha fött sitt barn senast under vecka 42. Men detta är alltså rekommendationer till vården och exakt hur det ser ut i varje region och när man som gravid blir igångsatt kan fortfarande skilja sig lite åt beroende på vart i landet man bor. På vissa platser har man som standard att sätta igång alla gravida under vecka 41.

Igångsättning som förstföderska

Själva metoderna för igångsättning skiljer sig inte åt om man är förstföderska eller fött barn förut, däremot kan det vara så att det tar lite längre tid och att man behöver involvera flera steg med exempelvis hormoner, ballongmetod och dropp. Det beror på att livmodertappen ofta är mer omogen hos en förstföderska. Sen är det totalt sett vanligare att gå över tiden och bli igångsatt med första barnet.

Att stå första gången inför en förlossning och dessutom få reda på att den behöver hjälp att sättas igång kan såklart skapa både frågor och oro. Men att få reda på hur det kommer gå till, och att både mamma och barnet övervakas noga, brukar kunna hjälpa till att minska oro. Personalen på förlossningen brukar vara bra på att stötta blivande föräldrar, och på ett pedagogiskt sätt berätta hur allt kommer gå till. Och glöm inte att det alltid går att fråga och säga till om det som skapar frågor eller oro.

Även en igångsatt förlossning brukar ta tid

Det går aldrig att säga säkert hur lång tid en igångsättning tar eftersom det beror på hur man reagerar på de olika metoderna. Det vanligaste är att det går lite snabbare för den som är omföderska, och tar lite längre tid för den som är förstföderska. Som max brukar det ta upp till tre dygn, och sen ytterligare något dygn efter att själva förlossningen startat.

Egentligen är det inte jättestor skillnad på en igångsatt förlossning och en som startar spontant, men eftersom man normalt sett stannar på sjukhuset under hela tiden vid en igångsättning så kan det vara rätt tålamodskrävande. Tidiga faser av förlossningen brukar ju annars hanteras hemma och en längre tid på sjukhus kan såklart ge en känsla av att förlossningen tar väldigt lång tid. Att ha något som kan hjälpa en att fördriva tiden med är helt klart att rekommendera. Det är också bra att vara mentalt inställd på att det är förarbete det handlar om, och inte aktiv förlossning. Då kan det bli lite lättare att se tillbaka på förlossningen sen och uppleva att den kanske ändå inte tog all den tid som ni var på sjukhuset.

Faktagranskad av Sofie Gustafsson, legitimerad barnmorska