Fertilitetsbehandlingar och assisterad befruktning

Att det blivit vanligare med olika typer av behandlingar för att få barn beror på olika saker, framförallt så är det idag vanligare med ofrivillig barnlöshet samtidigt som den medicinska utvecklingen hela tiden blir bättre och fler får möjlighet till hjälp. Assisterad befruktning är ett samlingsnamn man satt på metoder där befruktningen sker delvis eller helt utanför kroppen, alltså insemination och IVF. Men det finns fler sätt att få till en graviditet och här går vi igenom vilka behandlingar som används. För kvinnor som vill försöka skaffa barn själva så är det bra att känna till att vården är skyldig att erbjuda samma möjligheter till assisterad befruktning som heterosexuella och lesbiska par får.

Vilken behandling passar vem?

När fertilitetsutredningen, som man ju alltid startar med, är klar så kommer man tillsammans med läkaren fram till vad som passar bäst beroende på om och vad man hittat för orsak till den ofrivilliga barnlösheten. Här vägs också ålder in, framförallt på kvinnan som ska bära barnet, för de som är yngre har ju fler år på sig att få till en graviditet vilket kan spela roll för hur man går vidare. Ibland bedöms man ha så stora chanser att få till en graviditet på egen hand att man får försöka ett tag till och ibland så kan ett första steg handla om att börja kika på sig själv och se om det skulle kunna hjälpa att ändra något i sina hälsovanor för att öka fertiliteten.

Här är behandlingar som finns för att få till en graviditet:

• Hormonbehandling / Stimulerad ägglossning
• Insemination av partners spermier
• Provrörsbefruktning (IVF)
• Operation av exempelvis äggledare eller äggstockar
• Donation av ägg- eller spermier

Hormonbehandling / Stimulerad ägglossning

Om man tror att den uteblivna graviditeten beror på att ägglossningen är oregelbunden så finns det flera behandlingar att ta till för att stimulera kroppen att sätta igång ägglossning. Den vanligaste är att man får hormoner i tablettform som tas under fem dagar. Efter ytterligare tio dagar görs sen en undersökning med vaginalt ultraljud för att se om det gett någon effekt, vilket i så fall syns genom att äggblåsorna vuxit.

Det går också att få sprutor med hormon om det visar sig att tabletterna inte fungerar. Sprutorna får man då ta hemma (i magen eller låret) varje dag i ungefär två veckor. Funkar det att få igång ägglossningen på det här sättet får man ofta försöka bli gravid på egen hand ett tag innan man gör något mer.

Insemination av partners spermier

En inseminering går till som så att man, strax före eller precis vid ägglossning, för in spermier in i livmodern med hjälp av en tunn plastslang. Innan dess har mannen fått lämna ett spermaprov som preppats på så sätt att de bästa simmande spermierna valts ut för inseminering. Eftersom spermierna då hamnar direkt i livmodern behöver de inte simma lika långt och chansen att få till en graviditet på det här sättet – trots en från början något sämre spermiekvalité – är ganska bra. Insemination av partners spermier är också en vanlig behandling om den som ska bära barnet tidigare opererat livmoderhalsen. Själva inseminationen går snabbt och brukar inte göra ont.

IVF-behandling

Provrörsbefruktning, också kallad IVF, är det mest avancerade sättet att bli gravid på och något som man brukar testa först efter flera inseminationsförsök som inte resulterat i en graviditet, eller om man redan från början har anledning att tror att någon annan behandling inte kommer att fungera.

Operationer av äggledare eller äggstockar

Ibland är det en operation som ska till för att det ska vara möjligt att bli gravid. Det finns lite olika anledningar, till exempel kan det handla om att det finns polyper i livmodern, sammanväxningar kring äggledarna eller cystor som påverkar äggstockarna. Det vanligaste är att man använder sig av så kallade titthålsoperationer. Efter en operation kan man ibland få försöka på egen hand att bli gravid, och ibland så behöver man hjälp med någon form av assisterad befruktning.

Donation av ägg- eller spermier

Ibland så är det en donation som krävs för att det ska bli ett barn. Insemination av donerade spermier kan erbjudas till barnlösa som inte har möjlighet att använda egna spermier. Det är alltså en lösning man kan ta till om man är ett samkönat par, en ensamstående kvinna eller om mannen i ett heterosexuellt förhållande har spermier som inte är så kallat befruktningsdugliga. När det kommer till donerade ägg kan det bli aktuellt om man exempelvis har flera misslyckade IVF-försök bakom sig, om man kommit in i klimakteriet för tidigt eller om äggreserven börjar bli uttömd. Donation av ägg eller spermier kan också vara något man tar hjälp av om man är bärare av genetiskt anlag som gör att det finns stor risk att föra vidare en svår ärftlig sjukdom.

Känslomässigt kan det väcka en del frågor om att bära ett barn som inte har genetisk koppling till en själv eller en eventuell partner, och ibland behöver man lite tid på sig för att landa i det beslutet. Här är det bra att känna till att kliniken man går hos alltid måste erbjuda samtalsstöd i att prata igenom alla aspekter av att använda någon annans ägg eller spermier. Ett barn är ju ett stort beslut oavsett vilka gener det bär på, och att få bena ut känslorna och frågetecknen innan man tar beslutet kan vara viktigt. Om det är spermier som donerats så kan själva befruktningen göras med hjälp av insemination i ett första steg. För äggdonation är det IVF som gäller.

En sak som är viktig att känna till är att i Sverige är det bara tillåtet med så kallad öppen donator. Det betyder att barn som blivit till genom donation ska ha rätt att veta om sitt ursprung. Därför sparas alltid uppgifter om spermie- eller äggdonatorn i en särskild journal som barnet har rätt att ta del av när det blivit äldre. Föräldrarna kan däremot inte på egen hand ta reda på vem donatorn är. Donator och barn kommer heller inte ha några juridiska eller ekonomiska skyldigheter gentemot varandra.

Vad kostar en behandling för att bli gravid ?

En behandling för att få till en graviditet kan skilja sig mycket åt i pris, framförallt beror det på om den görs privat eller inte. På en privat klinik betalar man nämligen hela kostnaden själv, annars är det högkostnadsskyddet som gäller. Det kan samtidigt variera stort mellan kliniker, men också beroende på vilken behandling man ska göra såklart, då en komplicerad behandling blir betydligt dyrare än det enklaste alternativt.

Faktagranskad av Anna Falkenström och Sofie Gustafsson, legitimerade barnmorskor