Utvecklingssprång hos bebisar

Småbarnstiden är en konstant berg-och dalbana. Både för föräldrar och små bebisar. Barnets kroppsliga och mentala utveckling är supersnabb och det är inte konstigt att vi som föräldrar har svårt att hänga med i allt som händer ibland. Och att vilja ha en förklaring till varför saker är på ett visst sätt är mänskligt, så därför är det kanske inte så konstigt att det här med bebisars olika faser av framsteg fått fäste – men vad säger egentligen forskningen om utvecklingssprång hos bebisar?

Utvecklas barn i språng?

Under ganska många år nu så har det varit populärt att prata om utvecklingssprång när det kommer till barns utveckling. Teorin kommer främst från boken (och appen) ”The wonder weeks” av Hetty van de Rijt och Frans Plooij. Där beskriver de utvecklingssprång som specifika perioder när ett barn gör stora framsteg i sin kognitiva utveckling – vilket då ska leda till en tydlig förändring i bebisens beteende.

Forskning och vetenskapligt stöd för denna teori är blandad. En del studier tyder på att det kan finnas perioder av snabb utveckling i ett barns liv – men det är långt ifrån konsensus i forskarvärlden om att de här utvecklingssprången skulle hända vid specifika åldrar eller att de är universella för alla barn. Det man med säkerhet vet är att barns utveckling istället är en väldigt individuell process. Visst är det så att en hel del av bebisars utveckling sker enligt en viss ordning, exempelvis behöver kroppen kunna balansera huvudet innan det funkar att lära sig sitta osv.. Men tidsmässigt så varierar det mycket mellan olika barn när de här olika utvecklingsstegen sker. Varje barn är ju unikt och utvecklas i sin alldeles egna takt – det finns alltså inget utvecklingsschema baserat på levnadsveckor som kan förutse just din bebis beteende i en viss ålder. Det betyder att du som förälder alltså är allra bäst på att förstå på varför ditt barn beter sig som det gör – mycket bättre än en app eller en bok kan vara.

Risker med att fokusera för mycket på utvecklingssprång och utvecklingsfaser

Det är klart att det för en trött och rådvill förälder kan kännas tröstande att få en förklaring till ens barns påfrestande perioder med att hen just nu är inne i en viss utvecklingsfas. Det kan upplevas mer hanterligt och kanske lättare att stå ut med om man tänker på det sättet. Men det finns ju också en viss risk med att man då missar att undersöka vad det egentligen är som barnet reagerar på. Ibland när barn plötsligt förändras och verkar ur balans är det inte så mycket att göra åt saken, men ofta går det ändå att förstå vad det är barnet behöver om du kikar lite närmare på situationen. Att analysera det egna barnet och miljön runtomkring ger oss föräldrar mycket mer information om situationen än vad teorier om utvecklingssprång gör. Vad verkar mitt barn reagera på? Vad verkar hen behöva mer eller mindre av - görs det av med mer energi än vanligt, har behovet av bebisens sömn ändrats? Eller har något hänt i barnets liv som kan påverka? Finns några påfrestningar som tar kraft och energi? När verkar mitt barn må som allra bäst? Det är alla exempel på frågor man kan ställa sig när en liten reagerar starkt på livet och börjar bete sig annorlunda mot tidigare. Och just den här individuella analysen - med ditt barn i fokus - är faktiskt bra att ha med sig inte bara under småbarnsåren utan under hela barnets uppväxt.

Känsliga utvecklingsperioder

Även om det är så att allt inte sker enligt ett visst tidsschema är det såklart så att under tiden ens barn går från hjälplöst spädbarn till rätt så självständigt skolbarn (och senare tonåring) så kommer det perioder med jämna mellanrum när barnet är påverkat av allt som händer inuti kropp och själ. Under såna faser kan barn bli extra arga, labila, gnälliga eller lättpåverkade på andra sätt. Inte sällan kan de också få vissa beteenden som de inte haft innan eller gå tillbaka till ett beteende de haft förut men vuxit ifrån. Det är inte ett dugg konstigt – tvärtom så är det precis som för oss vuxna när vi blir extra känsliga eller stressade under perioder i livet. Ibland känner man helt enkelt inte igen sig själv och det man då kanske behöver kan vara just omsorg och förståelse från de som står en nära.

Hur stöttar man barn i deras utveckling?

Intresset för sitt barns utveckling brukar vara stort hos de allra flesta föräldrar. Det är så otroligt spännande att se det lilla knytet man hållit i sin famn växa upp och bli en alldeles egen person. Man vill hänga med på vad som händer och såklart göra sitt bästa för att stärka och stötta barnet i sin utveckling. Men för att göra det krävs inte så mycket som man kanske tror. Du behöver absolut inte hålla koll på och stimulera rätt saker vid rätt tidpunkt. Så fungerar inte människans utveckling. Tvärtom så är den robust, tålig och ganska självgående – om miljön runtomkring är good enough kommer ditt barn att utvecklas jättebra i sin alldeles egna takt.

Faktagranskad av Tova Winbladh, legitimerad psykolog