Bestämda barn och vredesutbrott

Det är enkelt att ha synpunkter på föräldraskap innan man själv får barn. Men även världens bästa föräldrar måste ibland bemöta barn som med full kraft insisterar på att få bestämma, som övertrötta efter en lång dag på förskolan ligger sparkande och skrikande på golvet i affären. Vredesutbrott är när barnet tillfälligt tappar kontrollen över sina känslor och reagerar mycket starkt. De kan förekomma särskilt frekvent när barnen är i ”trotsåldrarna” 1–5 år, när barnet lär sig förstå och uttrycka känslor.

Att bli arg och säga nej är en del av barns självständighetsutveckling

När barnet är runt 1,5 år brukar det upptäcka det förträffliga ordet ”nej”. Att uttrycka egen vilja och testa gränser är en viktig del av barns utveckling. Därför är det vanligt att små barn protesterar mot allt från kläder till vilken sida pålägget ligger på

När barnet inte får som det vill kan frustrationen bli stor. Det beror på att språket ännu inte är fullt utvecklat för att uttrycka alla känslor och behov och då kan ilskan lätt ta över.

Att ha känslor är en del av att vara människa, och något man måste få lov uttrycka. Men starka känslor kan man också behöva öva på att hantera. Och det är här som vi vuxna kan hjälpa till. Ilska är en känsla som signalerar något viktigt, en gräns, och barnet behöver lära sig och stöttas i att känna igen känslan för att successivt kunna reglera den själv. Utan självständighetsutvecklingen skulle barnet aldrig kunna växa upp till en individ som kan ta egna beslut och ansvar.

Välj dina strider med barn

I perioder kan det kännas som att man som förälder inte gör annat än tjafsar med barnet om olika saker som hen vill göra men inte får, eller som hen inte vill men måste göra ändå… Ordet nej står som spön i backen och en två-treåring kan ibland upplevas provocerande i sin eviga kamp att få ha det på sitt sätt. Som förälder är det lätt att tro att man gjort något fel eller att barnet faktiskt är ute efter att bråka med en. Visst händer det att vi föräldrar gör fel och bråk fyller faktiskt en funktion för barnet. Barnet får öva sig i att hävda sin vilja och markera sina gränser och att bråka med en trygg person som en förälder (förhoppningsvis) är. Det är en viktig övning i konflikthantering och frustrationstolerans. Barn har ofta en stark upptäckarlusta och strävar efter att utforska världen. De vill mycket. Vilket såklart kan vara utmattande för föräldern. Det är härligt med barn som har en stor aptit på livet, men det är inte alltid lätt att vara den som ska vägleda och ha det yttersta ansvaret för barnets väl och ve.

Under stunder när det är extra intensivt och det känns som att vardagen nästan bara består av konflikter så brukar det vara bra att försöka välja sina strider. Allt behöver inte bli en konflikt, det spelar exempelvis ingen roll om barnet har byxor eller kjol på sig på förskolan, men det är viktigt att det är ordentligt fastspänt i bilbarnstolen eller inte springer ut mitt i gatan. Även om ryggradsreaktionen kan vara att säga nej - se om det går att stanna upp en stund och fundera: är det viktigt på riktigt? Välj ut vad som faktiskt är det och backa från resten av konflikterna. Det är inte kul att bråka jämt – försök fokusera på att ha det så fint det går ihop i stället.

Kan utbrotten minska om barnet få bestämma ibland?

Små barn brukar må bra av att känna att de får vara med och bestämma. Självklart kan de inte få styra de större besluten i familjelivet men det kan kännas fint för barnet att ändå få vara med på ett hörn. När det är läggdags så bestämmer föräldern att det är dags att borsta tänderna, men barnet kanske kan få välja el- eller vanlig tandborste? Vid middagen bestämmer den vuxna att man måste sitta en stund på stolen och smaka på maten, men barnet kanske kan välja om hen vill ha morötter eller broccoli som grönsak? Ett barn som känner sig respekterad, hörd och väl bemött blir ofta mer samarbetsvilligt i längden.

Ibland kan det dock bli alldeles för svårt att välja och då får du som förälder gripa in och ta över. Det är vanligt att det låser sig för små barn i vissa valsituationer - framförallt när det är för många val, då behöver de små tröst och hjälp med att komma vidare genom att få gråta ut eller att man som vuxen avleder och för tankarna till något annat.

Måste man vara konsekvent i sitt föräldraskap?

Det finns inga regler för hur du som förälder väljer att möta och stötta ditt barn. Ytterst sett väljer du det sätt som passar dig och det barn du har i ditt liv, utifrån vem hen är och hur hen fungerar. Man kan ha en intention för hur man vill ha det, men ibland ställer barnet helt andra krav och då får man kanske omforma sin idé om hur det ska vara. När det gäller att vara konsekvent eller inte så finns det för- och nackdelar med båda. De grejer i vardagen som man konsekvent håller fast vid kommer barnet att protestera mindre mot i längden, eftersom det blir en vana som man tillslut inte ens funderar över om den ska göras eller inte. Vanor sätter sig och om man som förälder sällan gör några undantag så sätter sig vanan snabbare.

Fördelen med att inte alltid vara konsekvent är att barnet får lära sig flexibilitet och att omgivningen kan gå en tillmötes om man verkligen vill något, har bra argument eller bara extra stort behov. Barnet får erfarenheter av att de som älskar en kan vara lyhörda och följsamma, det är också en bra sak att lära sig i livet och något barnet kan ha nytta av i sina kommande nära relationer.

Utbrott i olika åldrar

Utbrott 1,5 – 2 år Att det ibland kan upplevas som din 2-åring skriker hysteriskt beror ofta på att det faktiskt är frustrerat. Barnet vill mycket, men saknar ännu språk att för att sätta ord på känslor och uttrycka behov. Du kan hjälpa genom återkommande rutiner, ge enkla val och att sätta ord på känslorna.

Utbrott 3 år

Starka känslor, eller vad som lätt tolkas som raseriutbrott, hos barn 3 år är vanligt när barnet testar gränser och utvecklar sin självständighet. Ett lugnt och tryggt bemötande kan minska konflikter och vredesutbrott när barnet provar sin egen vilja och testar vad det klarar av.

Utbrott 5 år

När en 5 åring får ett utbrott kan det se lite annorlunda ut än hos det mindre barnet. Språket har utvecklats och det kan hända att barnet börjar använd sårande ord. Fortsätt att stötta barnet i sina känslor och hjälp till att hitta andra ord och sätt än att skrika när hen blir frustrerad.

Tips om utbrott hos barn

Barn som får känsloutbrott får det inte för att trotsa eller reta dig, utan för att det lär sig hantera alla känslor som kommer när verkligheten krockar med barnets livsaptit. Då är du som vuxen viktig och här kommer lite råd och tips på hur du kan hantera vredesutbrott hos barn:

Förebygg utbrott

• >
• Barn kan vara mer känsliga för utbrott när de är trötta, hungriga eller varit ifrån sin trygghetsperson för länge. Med en kramstund och kanske ett mellanmål så kan utbrott förhindras.
• Ta fram din inre diplomat och ge alternativa sätt att hantera frustrationen: "Nej, du får inte ta din storasysters nalle ifrån henne, men du kan fråga om du får låna den”.
• Hjälp barnet att sätta ord på sina känslor: "Vad jobbigt att behöva gå hem från lekplatsen nu! Du hade så roligt och ville fortsätta gunga och leka. Jag förstår att du blir ledsen."
• Straffa inte barnet och hota inte heller med straff. Det gör bara barnet oroligt och stressat och kan skada er relation. Självklart händer det då och då att man som förälder hotar med något för att försöka hantera en svår situation, och det är inte hela världen. Det viktiga är att hot och straff inte är en stor del av barnets vardag, att du som förälder mestadels kan använda andra sätt att bemöta när ditt barn gör något hen inte får.
• Var inte för hård mot dig själv! Knep som att avleda, muta och locka är helt naturliga och bra sätt för föräldrar att hjälpa barn i svåra situationer. Det finns ingen anledning att sträva efter att alltid vara ”perfekt” - en förälder som aldrig gör fel kan bli en omöjlig förebild för barnet att ta efter.

Under utbrott

• Argumentera inte så mycket eller kämpa med att övertyga barnet. Visa att du förstår och respekterar vad barnet vill - även om det inte kan få sin vilja fram. Att säga saker som: ”Jag förstår att du är arg för att du inte får se på barnprogrammet, men klockan är tyvärr för mycket nu” gör att barnet känner sig hörd.
• Försök så gott det går att hålla dig lugn själv. Känslor smittar! Det är lättare att lugna ett barn om man själv är lugn. Det är också mindre risk att bli orättvis mot barnet om man själv inte hetsar upp sig i situationen. Ta en kort paus för att lugna ner dig om du märker att du själv håller på att bli lika arg som barnet!
• Var inte rädd för barnets ilska och besvikelse! De känslorna är inte dåliga utan behövs för att växa och utvecklas. Starka känslor är inte farliga - de behöver få finnas precis lika mycket som alla andra känslor.
• Kroppskontakt kan ibland lugna ned ett mycket argt och ledset barn. Ta barnet i famnen och låt det få gråta ut i lugn och ro.

Efter utbrottet

• Visa förståelse för andra vuxna med övertrötta eller hysteriska barn så att ingen behöver känna sig som en dålig förälder.
• Barns raseriutbrott är i regel svårare att hantera när det finns andra i närheten. Vid sådana tillfällen kan det vara lämpligt att lyfta upp barnet och gå till ett annat rum. Inte för att gräla på det utan för att få prata och reda ut det i lugn och ro utan att barnet upplever dömande blickar.
• Efter utbrottet kan ni tillsammans prata om vad som hände och sätta ord på känslorna. Givetvis utifrån barnets ålder. Det är också då du kan hjälpa barnet att hitta andra sätt att agera och göra upp tydliga gränser för hur man får bete sig, även när man är arg.

Att hålla sig själv lugn när ens barn har ett utbrott

Det är inte bara små barn som har svårt att reglera sina känslor ibland, utan även vi föräldrar… De flesta kan nog hålla med om att perioder när barnet har många känsloutbrott är bland det jobbigaste som finns i föräldralivet. Det kan vara svårt att inte smittas av känsloläget och själv få utbrott av utmaningarna och stressen. Olika föräldrar har olika snabbt till sin egen ilska och häftiga humör. Oavsett så kan det vara värdefullt att ha strategier för att reglera sina egna känslor, för att kunna hjälpa barnet på ett fungerande sätt. Här är några förslag på vad som kan funka:

• Försök att inte slarva med dina egna grundläggande behov – sömn och mat behövs för att orka med att ta hand om en viljestark tvååring.
• En god kaffe, en smoothie, lyssna klart på favoritlåten, blunda en stund i solskenet. Några minuters återhämtning på ett som känns skönt för just dig, innan hämtning på förskolan, kan göra mycket för humöret. 
• När saker kör ihop sig i småbarnslivet behöver man träna på att släppa sina planer och i stället acceptera läget. Stress skapar dåligt humör - testa vad som händer om du bara sätter dig på golvet med barnet i stället och ger upp en liten stund.
• När du märker att du varvar upp och blir mer och mer arg – ta en paus! Inget blir bättre av att börja skälla på barnet, oftare blir det tvärtom värre. Det är inte barnet som nödvändigtvis ska flyttas in på sitt rum för time out. Försök att backa undan en stund och gör något som är lugnande för dig. Barnen klarar sig några minuter själva, det är viktigare att föräldern hamnar i balans igen.
• Om du varit för arg eller orättvis – be om ursäkt till barnet! Och se till att det känner sig trygg och älskad av dig igen när konflikten lagt sig. Det är bra för barn att lära sig att alla kan bli arga och framförallt att man kan förlåta.
• Glöm inte att förlåta dig själv! Alla föräldrar tappar humöret ibland, det är helt okej.

Barns utveckling och när det kan behövas stöd

Ett barn kan ha starka känslor utan något är fel. För många föräldrar är perioder av trots och vredesutbrott utmanande. Det är inte ovanligt att man undrar om det ska vara så här? För de flesta barn är det en utvecklingsfas man tar sig igenom. Men för vissa kan det behövas stöd. Som förälder kan det vara bra att fundera över hur ofta och hur kraftiga utbrotten är, hur barnet återhämtar sig efteråt och hur barnet mår i övrigt. Utbrott kan vara starka och komma tätt, men om barnet däremellan är på gott humör, då talar det mer för att det är en del av barnets utveckling.

Det kan vara klokt att fråga om råd om utbrotten:


• är mycket långvariga eller destruktiva
• innebär att barnet gör sig själv eller andra illa
• blir allt svårare att hantera
• gör att barnet har svårt att lugna sig efteråt
• påverkar barnets lek, lärande och relationer

Det är också skäl att söka hjälp om du som förälder känner att situationen börjar bli svår att hantera. Du som förälder är på många sätt ”expert” på ditt barn, men det är inte alltid lätt att avgöra om barnets beteende är typiskt eller inte. Att be om hjälp betyder inte du är en dålig förälder, att barnet har ett allvarligt problem eller en viss diagnos. Det kan räcka med att samtala med någon för att förstå bättre, se vad som ligger bakom och hitta sätt att göra vardagen lättare. Här kan BVC vara en bra första väg! Där kan man prata om barnets utveckling, beteende och reaktioner och vid behov få ytterligare stöd, exempelvis från Föräldra- och barnhälsovårdspsykolog.