Adhd och autism hos barn

Små barn kan vara impulsiva och stökiga, väldigt stillsamma eller någonstans mitt emellan. De går igenom tålamodskrävande perioder och utvecklas hela tiden. Men ibland kan ett barns beteenden vara så svåra att hantera att vardagen nästan inte fungerar - eller så annorlunda att barnet tydligt skiljer sig från barn i samma ålder. Då kan det ibland vara motiverat med en utredning för att ta reda på om det kan handla om adhd eller autism.

Hur går en utredning för adhd eller autism till?

Om du som förälder är orolig över ditt barns utveckling och om ni har problem i vardagen kan första steget vara att prata med personal på förskola/skola eller andra vuxna som spenderar mycket tid med ditt barn om dagarna för att se hur de upplever vardagen. Därefter brukar nästa steg vara att vända sig till barnhälsovården (BVC) eller en psykolog. Där kommer ni prata om ditt barn, vad som fungerar och vad som blir svårt i vardagen. Efter det kan man få en remiss för neuropsykiatrisk utredning. Själva utredningen för adhd eller autism görs oftast inom barn- och ungdomshabilitering, barn- och ungdomspsykiatrin (Bup) eller en annan specialistmottagning.

Utredningen för adhd eller autism beror på barnets ålder och sker ofta i flera steg

• Samtal med föräldrar om barnets utveckling, styrkor och svårigheter.
• Observationer och psykologiska tester, där psykolog eller annan utredare lär känna barnet och ser hur hen fungerar i olika situationer.
• Information från förskolan/skolan om hur barnet fungerar i grupp och i inlärningssituationer.
• Bedömningar av läkare, ibland även logoped eller arbetsterapeut.

Det är viktigt att komma ihåg att utredningen inte görs för att sätta en etikett på barnet, utan för att förstå vad barnet behöver för att må bra och utvecklas på ett positivt sätt.

Viktigt om neuropsykiatriska tillstånd och diagnoser hos barn

Drag och egenskaper som förknippas med adhd och autism finns i oss alla - men i olika grad. Vi har nämligen alla olika temperament, behov och sätt att vara på – både barn och vuxen. Men för vissa är dragen så starka att det påverkar vardagen och relationerna på ett tydligt negativt sätt. Då kan en diagnos hjälpa för att förstå beteenden och svårigheter som barnet har, och framförallt kan det hjälpa vuxna i närheten att förstå barnet bättre och stötta hen i sin utveckling.

En neuropsykiatrisk diagnos är ingenting man har inom sig utan det är ett sätt att beskriva och kategorisera olika slags svårigheter som vi människor kan ha. Det finns olika orsaker och anledningar till att vissa barn har svårigheter inom områden som täcks av diagnoserna adhd och autism. Forskningen har ännu inget tydligt svar på varför vissa får sådana svårigheter och andra inte, men det vi vet är att det ofta finns en genetisk komponent med i spelet. Barn blir ofta lika sina föräldrar - både när det kommer till styrkor och svårigheter.

Adhd hos barn

Adhd står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder och handlar om att ha svårt att reglera sin uppmärksamhet, impuls och aktivitetsnivå. Ett barn med adhd kan därför ha svårt att vara stilla, behöva vänta och att koncentrera sig under aktiviteter där man behöver hålla fokus.

I vilken ålder kan man utreda adhd hos barn?

De flesta små barn är väldigt aktiva och har svårt att koncentrera sig, de vill röra sig hela tiden, är ofta rastlösa och hoppar från aktivitet till aktivitet. Därför brukar man inte utreda – eller diagnostisera – barn för adhd under förskoleåldern. Det är helt enkelt för svårt att veta vad som är vad – om barnets ofokuserade sätt beror på ålder eller om det är en svårighet som kommer finnas kvar när barnet blir äldre.

I skolåldern brukar de flesta barn ha utvecklat förmågor som gör att de kan vara med i större sammanhang, som att sitta (någorlunda) still på lektioner, följa instruktioner och fokusera på undervisningen. Om det visar sig att barnet fortfarande har tydliga svårigheter med koncentration och att följa undervisningen så kan det vara tecken på adhd, men det är ganska många kriterier som behöver stämma för att ett barn ska få en diagnos.

Om ett barn uppfyller många av punkterna kan det vara tecken på adhd-problematik

• Blir lätt distraherad av sådant som händer runtomkring.
• Rastlös och otålig.
• Svårt att komma ihåg uppgifter eller tider.
• Svårt att sitta still en längre stund.
• Svårt att fokusera och gör ofta slarvfel.
• Orkar inte hålla uppmärksamhet på en och samma sak för länge, under exempelvis lekar och skoluppgifter.
• Svårt för att följa instruktioner på hur en uppgift ska göras, och att avsluta den.
• Svårt för strukturer och att organisera exempelvis lekar och uppgifter.
• Undviker ofta – eller vill inte vara med på – sådant som kräver fokus.
• Tappar bort eller glömmer ofta sina saker.
• Springer gärna omkring eller klättrar – även i situationer där det förväntas att man är stillsam.
• Svårt för att leka lugna och stillsamma lekar.
• Pratar väldigt mycket, och svarar på frågor innan det är ens tur eller innan personen som frågat är färdig.

Olika former av adhd

Adhd kan se olika ut hos olika individer även fast grundproblematiken är liknande. Det finns tre olika former av adhd, och man kan säga att det beskriver olika inriktningar på ens svårigheter. Formerna som adhd kan finnas i heter:

• kombinerad form
• huvudsakligen ouppmärksam form
• huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form

Kombinerad form

Kombinerad form är den vanligaste formen av adhd och då har barnet det svårt med både impulskontroll, hyperaktivitet och att hålla fokus.

Huvudsakligen ouppmärksam form

Tidigare kallade man den ouppmärksamma formen för add – alltså adhd utan hyperaktivitet. Det kan innebära att man har svårt att koncentrera sig och snabbt blir trött av mentala uppgifter. Add är ett begrepp som fortfarande lever kvar i dagligt tal, även fast diagnosen nu heter ”adhd huvudsakligen ouppmärksam form”.

Huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form

Barn med den här formen av adhd har ofta svårt att kontrollera sina impulser och tycker det är jobbigt att sitta stilla, vänta på sin tur och andra liknande saker – men har inte lika stora problem med att hålla fokus.

Behandling och medicin till barn med adhd

Efter att ett barn har fått en adhd-diagnos kan familjen och skolan få olika former av stöd. Det som nästan alltid behövs – och som ofta fungerar bra – är att hjälpa de vuxna runt barnet, både föräldrar och personal i skolan, med anpassningar och stöd. Vi har också listat några punkter längre ned i artikeln som är vanliga och ofta välfungerande insatser vid olika neuropsykiatriska tillstånd.

Många barn med adhd får också medicinsk behandling under perioder om det tros kunna vara till hjälp. Men det är viktigt att känna till att det inte finns någon behandling för adhd som helt tar bort problematiken eller ”botar” den. Men många insatser kan hjälpa mycket i vardagen och underlätta för både barnet och hela familjen.

Autism hos barn

Autism handlar om att ha det svårt med socialt samspel, kommunikation och att anpassa sig efter andra. Ett barn med autism kan till exempel ha svårt att förstå sociala signaler, reagera starkt på förändringar eller ha specifika intressen som tar mycket plats.

Autism är ett ovanligt tillstånd som ofta ger en hel del svårigheter i vardagen. Det är däremot inte samma sak som att vara introvert eller blyg – ett barn kan ha en mycket blyg läggning utan att ha några autistiska drag. Det finns många blyga barn som inte så gärna tar kontakt med andra, men som är högfungerande när det gäller social interaktion i relationer där de är trygga och inte känner sig blyga.

Om ett barn har flera svårigheter i listan kan det vara tecken på autism:

• Svårt med det sociala samspelet, som exempelvis att läsa av andra och tolka vad de menar.
• Behålla och utveckla relationer.
• Svårt för förändring, gillar inte när rutiner och olika mönster i vardagen ändras.
• Kan ha mycket starka intressen inom vissa områden.
• Kan vara över- eller underkänslig på olika sorters sinnesintryck, exempelvis ljud, färger och lukt.
• Blir lätt fascinerad av enskilda saker som stimulerar sinnet, som exempelvis att sortera en viss sorts leksak, stirra på ett blinkade ljus eller ett snurrande föremål.
• Sen språkutveckling.

Olika nivåer av autism

Autism används idag tillsammans med en nivågradering som går från 1 till 3, där den lindrigaste formen är 1 och den mest funktionsnedsättande är 3. Ungefär fyrtio procent av alla barn med autism har också en intellektuell funktionsnedsättning, det vill säga att de har en lägre generell kognitiv förmåga än genomsnittet och lär sig saker långsammare. Men det finns också de som har högfungerande autism, vilket betyder att barnet har normal eller hög kognitiv förmåga. Förr gav man barn med högfungerande autism diagnosen Aspergers syndrom. Den diagnosen används inte längre och i stället finns diagnosen autism tillsammans med nivågraderingen.

Autism diagnostiseras ofta tidigare än adhd. Att ha det svårt med socialt samspel, kommunikation och flexibilitet märks nämligen oftast tidigare i ett barns liv än att de har svårigheter att koncentrera sig och sitta still. Insatser till ett autistiskt barn kan man därför ge i ganska tidig ålder och det finns flera saker som kan hjälpa både barnet och familjen att få vardagen att fungera mycket bättre.

Vilket stöd kan man få till barn med adhd eller autism?

Om en utredning visar att ditt barn har svårigheter som faller inom ramarna för adhd eller autism, kan ni som familj få olika typer av stöd. Det kan handla om:

• Vägledning till föräldrar, till exempel föräldrastödprogram, som ger verktyg för att förstå och möta barnets behov.
• Anpassningar i förskola eller skola, som tydligare struktur, bildstöd, mindre grupp eller hjälp att hantera övergångar.
• Insatser från habiliteringen, till exempel kurser, träning i socialt samspel eller stöd kring kommunikation.
• Kontakt med kommunen, som kan erbjuda stöd i hemmet, avlösarservice eller annat beroende på behov.

Kom ihåg att stödet inte handlar om att ändra på barnets personlighet – utan om att anpassa omgivningen så att barnet får chans att må bra och utvecklas, utifrån sina förutsättningar.

Att vara förälder till barn med NPF

Att vara förälder till ett barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) ställer stundtals stora krav, ibland så stora att man knappt orkar med vardagen. Det som verkar lätt för andra kan vara helt oöverstigligt i ens eget familjeliv och många föräldrar till barn som får en diagnos som adhd eller autism kan känna sorg och uppgivenhet emellanåt. Det är krävande i sig att vara förälder och att vara förälder till ett barn med extra stora behov av stöd och omsorg är ibland helt utmattande. Det är viktigt att påminna sig om att de här känslorna inte har med kärleken till barnet att göra utan är en naturlig konsekvens av att föräldraskapet är svårare när ens barn har stora behov.

Att få prata med andra föräldrar med samma utmaningar kan för många ge både styrka och gemenskap. Föräldrautbildningar och föräldraforum kan också hjälpa föräldrar som har ett barn som just fått en neuropsykiatrisk diagnos.

Faktagranskad av Tova Winbladh, legitimerad psykolog