Bestämda barn och vredesutbrott

Det är enkelt att ha synpunkter på föräldraskap innan man själv får barn. Men även världens bästa föräldrar måste ibland tackla barn som med full kraft insisterar på att få sin vilja igenom, som övertrötta efter en lång dag på förskolan ligger sparkande och skrikande på golvet i affären. Det finns inga metoder för hur man får barnet att sluta bli argt eller uttrycka sin vilja – helt enkelt därför att det inte behövs. Att ha känslor är en del av att vara människa, och något man måste få lov uttrycka - men känslor kan man behöva öva på att hantera. Här förklarar vi lite varför barnet kan få utbrott och ger vi dig som förälder tips på hur du kan hantera starka känslor hos ditt barn.

Självständighetsutveckling

När barnet är runt ett år brukar det lära sig det förträffliga ordet ”nej”, och då är det spännande att säga det lite då och då och se hur omgivningen reagerar när man säger ifrån. Det är en viktig del av barns utveckling att lära känna sin egen vilja och sina egna gränser, och att lära sig hur man kommunicerar dem till andra. Ordet ”nej” är perfekt för det! Förbered dig på att det kan komma dagar då din tvååring hävdar att pålägget ligger på fel sida av brödet, oavsett vilken sida du lägger det på, eller då hen med bestämdhet menar att det är rimligt att att ha på sig sandaler trots att det snöar ute. Små barn är gjorda för att utveckla sin självständighet och därför vill de ofta bestämma över olika detaljer som vi vuxna kan tycka känns extremt onödiga att bråka om. Men för barnet är det verkligen inte onödigt utan tvärtom livsviktigt! För utan självständighetsutvecklingen skulle det aldrig kunna växa upp till en individ som kan ta egna beslut och ansvar.

Välj dina strider

I perioder kan det kännas som att man som förälder inte gör annat än tjafsar med barnet om olika saker som hen vill göra men inte får, eller som hen inte vill men måste göra ändå… Ordet nej står som spön i backen och en två-treåring kan ibland upplevas rent provocerande i sin eviga kamp att få ha det på sitt sätt. Som förälder är det lätt att tro att man gjort något fel eller att barnet faktiskt är ute efter att bråka med en. Fast vad det egentligen handlar om är bara att barn är otroligt styrda av sin lust och väldigt levnadsglada - det är därför det är så mycket de vill och inte vill hela tiden. Vilket såklart kan vara utmattande för föräldrarna! Men härligt för barnet att ha så stor aptit på livet.
Under stunder när det är extra intensivt och det känns som att vardagen nästan bara består av konflikter så brukar det vara bra att försöka välja sina strider. Allt behöver inte bli en konflikt, det spelar exempelvis ingen roll om barnet har byxor eller kjol på sig på förskolan, men det är viktigt att det är ordentligt fastspänt i bilbarnstolen eller inte springer ut mitt i gatan. Även om ryggradsreaktionen kan vara att säga nej - se om det går att stanna upp en stund och fundera: är det viktigt på riktigt? Ta ett andetag och välj ut vad som faktiskt är det och backa från resten av konflikterna. Det är inte kul att bråka jämt – försök fokusera på att ha det så fint det går ihop i stället.

Låt barnet få välja när det går

Små barn brukar må bra av att känna att de får vara med och bestämma. Självklart kan de inte få styra de större besluten i familjelivet - annars kan man gissa hur många småsyskon som skulle heta Bobbo i för OCH mellannamn - men det kan kännas fint för barnet att ändå få vara med på ett hörn. När det är läggdags så bestämmer föräldern att det är dags att borsta tänderna, men barnet kanske kan få välja el- eller vanlig tandborste? Vid middagen bestämmer den vuxna att man måste sitta en stund på stolen och smaka på maten, men barnet kanske kan välja om hen vill ha morötter eller broccoli som grönsak? Ett barn som känner sig respekterad, hörd och väl bemött blir ofta mer samarbetsvilligt i längden.
Ibland kan det dock bli alldeles för svårt att välja och då får du som förälder gripa in och ta över. Det är mycket vanligt att det låser sig för små barn i vissa valsituationer - framförallt när det är för många val, då behöver de små tröst och hjälp med att komma vidare genom att få gråta ut eller att man som vuxen avleder och för tankarna till något annat.

Måste man vara konsekvent?

Man måste inget alls i sitt föräldraskap, utan gör precis på det sätt som passar en själv och det barn man har bäst. Man kan ha en intention för hur man vill ha det när man väntar barn, men upptäcka att barnet som kommer ställer helt andra krav och då får man kanske omforma sin idé om hur det ska vara. När det gäller att vara konsekvent eller inte så finns det för- och nackdelar med båda delarna. De grejer i vardagen som man konsekvent håller fast vid kommer barnet att protestera mindre mot i längden, eftersom det blir en vana som man tillslut inte ens funderar över om den ska göras eller inte. Vanor sätter sig och om man som förälder aldrig gör några undantag så sätter sig vanan snabbare.
Fördelen med att inte alltid vara konsekvent är att barnet får lära sig flexibilitet och att omgivningen kan gå en tillmötes om man verkligen vill något, har bra argument eller bara extra stort behov. Barnet får erfarenheter av att de som älskar en kan vara lyhörda och följsamma, det är också en bra sak att lära sig i livet och något barnet kan ha nytta av i sina kommande nära relationer.

Goda råd vid vredesutbrott

Barn som får känsloutbrott får det alltså inte för att reta dig, utan för att det lär sig hantera alla känslor som kommer när verkligheten krockar med barnets livsaptit. Då är du som vuxen viktigt och här kommer lite råd och tips på hur du kan hantera barnets vredesutbrott:

• Lyssna på barnet fastän det är argt. Visa att du förstår och respekterar vad barnet vill - även om det inte kan få sin vilja fram. Att säga saker som: ”Jag förstår att du är arg för att du inte får se på barnprogrammet, men klockan är tyvärr för mycket nu” gör att barnet känner sig hörd.
   
• Hjälp barnet att sätta ord på sina känslor: "Vad jobbigt och tråkigt det är att stänga av paddan nu! Du som hade så kul och vill spela vidare, stackars dig som inte får det!".
   
• Var inte rädd för barnets ilska och besvikelse! De känslorna är inte dåliga utan behövs för att växa och utvecklas. Starka känslor är inte farliga - de behöver få finnas precis lika mycket som alla andra känslor.
   
• Försök så gott det går att hålla dig lugn själv. Känslor smittar! Det är lättare att lugna ett barn om man själv är lugn. Det är också mindre risk att bli taskig och orättvis mot barnet om man själv inte hetsar upp sig i situationen. Ta en kort paus för att lugna ner dig om du märker att du själv håller på att bli lika arg som barnet!
   
• Kroppskontakt kan ibland lugna ned ett mycket argt och ledset barn. Ta barnet i famnen och låt det få gråta ut i lugn och ro.
   
• Ta fram din inre diplomat och ge alternativa sätt att hantera frustrationen: "Nej, du får inte ta din storasysters nalle ifrån henne, men du kan fråga om du får låna den”.
   
• Barns raseriutbrott är i regel svårare att hantera när det finns andra i närheten. Vid sådana tillfällen kan det vara lämpligt att lyfta upp barnet och gå till ett annat rum. Inte för att gräla på det utan för att få prata och reda ut det i lugn och ro utan att barnet upplever dömande blickar.
   
• Straffa inte barnet och hota inte heller med straff. Det gör bara barnet oroligt och stressat och kan skada er relation. Självklart händer det då och då att man som förälder hotar med något för att försöka hantera en svår situation, och det är inte hela världen. Det viktiga är att hot och straff inte är en stor del av barnets vardag, att du som förälder mestadels kan använda andra sätt att bemöta när ditt barn gör något hen inte får.
   
• Visa förståelse för andra vuxna med övertrötta eller hysteriska barn så att ingen behöver känna sig som en dålig förälder.
   
• Var inte för hård mot dig själv! Knep som att avleda, muta och locka är helt naturliga och bra sätt för föräldrar att hjälpa barn i svåra situationer. Det finns ingen anledning att sträva efter att alltid vara ”perfekt” - en förälder som aldrig gör fel kan bli en omöjligt förebild för barnet att ta efter.

Hur står man ut med vredesutbrott utan att själv få ett?

Det är inte bara små barn som har svårt att reglera sina känslor ibland, utan även vi föräldrar… De flesta kan nog hålla med om att perioder när barnet har många känsloutbrott är bland det jobbigaste som finns i föräldralivet. Är man en person med hetsigt humör kan det vara svårt att inte smittas av känsloläget och själv få utbrott av belastningen och stressen. Det kan vara guld värt att försöka ha lite strategier för hur man själv kan hålla humöret uppe så man kan hjälpa barnet på ett konstruktivt sätt. Här är några förslag på vad som kan funka:

• Försök att inte slarva med dina egna grundläggande behov – sömn och mat behövs för att orka med att ta hand om en viljestark tvååring.
• Några minuters återhämtning eller en smoothie innan hämtning på förskolan, kan göra mycket för humöret.
• När saker kör ihop sig i småbarnslivet behöver man träna på att släppa sina planer och i stället acceptera läget. Stress skapar dåligt humör - testa vad som händer om du bara sätter dig på golvet med barnet i stället och ger upp en liten stund.
• När du märker att du varvar upp och blir mer och mer arg – ta en paus! Inget blir bättre av att börja skälla på barnet, oftare blir det tvärtom värre. Så försök istället backa undan en stund och gör något som är lugnande för dig. Barnen klarar sig några minuter själva, det är viktigare att föräldern hamnar i balans igen.
• Om du varit för arg eller orättvis – be om ursäkt till barnet! Och se till att det känner sig trygg och älskad av dig igen när konflikten lagt sig. Det är bra för barn att lära sig att alla kan bli arga och framförallt att man kan förlåta.
• Glöm inte att förlåta dig själv! Alla föräldrar tappar humöret ibland, det är helt okej.

Faktagranskad av Tova Winbladh, legitimerad psykolog