Ditt barn
Många barn går igenom perioder då de blir superfästa vid en viss förälder eller annan nära vuxen. Oftast är det den som tillbringar mest tid med barnet, men det kan också bli precis tvärtom. Det kan märkas vid lämningar, vid läggdags eller bara genom att barnet absolut inte vill bli tröstad av någon annan. Det är helt normalt och ett tecken på att barnet vågar visa sina behov. Det är alltså i grunden en bra sak – även om det ibland kan bli struligt när någon annan behöver lägga eller borsta tänder. Ibland kan det vara en och samma person som är barnets nummer ett under flera år, men ibland växlar det från dag till dag. Tydligast märks det här såklart om barnet har två föräldrar som också bor ihop. Då får man försöka komma ihåg – och kanske påminna varandra om - att det inte handlar om att barnet älskar ena föräldern mer, utan om helt andra saker som vana, inlärning, personlighet och behovet just där och då.
Förälder
Om ni är flera föräldrar där hemma kan det vara slitsamt för den som är den ”utvalda” samtidigt som det kan kännas tungt för den andra föräldern som inte lyckas natta eller får läsa saga. Försök att inte ta det personligt – små barn styrs mer av trygghetsbehov än av vilja. Och blir du ledsen, gör så gott du kan för att inte ge barnet dåligt samvete. Det finns ju nämligen inget de kan göra åt saken. Låt istället den förälder som barnet söker ge tröst, men involvera den andra i andra stunder, till exempel lek eller läsning. Behåll lugnet och hjälp barnet sätta ord på känslorna: ”Jag ser att du vill ha mamma nu, pappa finns också här.” Att visa trygghet och tålamod gör att barnet kan växla mer mellan er lite längre fram. Vill det sig inte alls kan man testa att vara ensam med barnet – och låta den ”utvalda” få lite egentid. Det brukar nämligen gå mycket enklare att få läsa den där sagan eller borsta de där tänderna om den andra föräldern inte är hemma.