Till dig som precis fött med kejsarsnitt

Det kanske var planerat, eller inte alls. Det spelar egentligen ingen roll, för smärtan de första dagarna golvar en oavsett.

Jag var en av dem som såg fram emot förlossningen. Att få uppleva vad min kropp var kapabel till. Men redan i vecka 8 upptäckte man ett myom som gjorde att läkarna trodde att en vaginal förlossning inte skulle vara möjlig. För mig kändes det som en förlust.

Efter nio månader låg jag i ett starkt upplyst rum fullt av främlingar. Min partner i sjukhusoverall och hårnät. Känslan av att människor arbetade i min kropp. Och sedan ett rasande skrik som bröt tystnaden. Det var min förlossning. Med tiden har jag kunnat se allt det fina i den, även om den inte blev som jag tänkt mig.

Den första tiden efteråt känns suddig och vass på samma gång. Om jag fick ge ett råd på BB så är det att ställa mer krav på information om eftervård och läkning. Mer än ett papper om hur du ska resa dig ur sängen och Alvedon och Ipren mot smärtan. De som säger att kejsarsnitt är att ta den enkla vägen har förmodligen aldrig gjort ett själva. Att vara nyopererad och nybliven förälder behöver vi prata mer om.

Men vi behöver också prata mer om hur snabbt kroppen faktiskt läker. Efter en vecka hade den värsta smärtan släppt. Efter två började jag  känna mig mer självständig. Efter tre veckor rullade jag vagn som alla andra. 

Bunkra upp med kuddar om du vill amma. Väck din partner när det är dags och få hjälp med att lägga barnet rätt. Ta hem några extra nättrosor från BB, och köp lösa, mjuka kläder för de första veckorna. Be din barnmorska om hjälp med Steristripsen när du är på koller. Be om en remiss till en fysioterapeut när det har gått tillräckligt lång tid för att börja aktivera magmusklerna. 

Du är nyopererad, och nybliven förälder. Du är inte meningen att du ska klara allt själv.

Om tre veckor kommer allt kännas lite lättare. Jag lovar.