Hej allihopa
Jag går här och väntar på obduktionssvar. Kontaktade läkaren efter 8 veckor och frågade hur det går men fick bara till svar på brev att hon hör av dig när hon får svar, att fosterobduktion tar jättelång tid. Nu har det gått nästan 3 månader och jag funderar på om jag borde vara orolig att de har glömt eller tappat bort ärendet. Jag går sönder snart. Hur länge har ni som gått igenom samma sak fått vänta?

Hallå! Är det någon här som vet om man kan byta användarnamn på forumet? Jag har försökt få kontakt med libero men får aldrig något svar så testar här…

Jag gjorde botox för 2 veckor sedan och har nu fått reda på att jag är gravid… detta var oplanerat eftersom min mens inte är regelbunden.
Jag är så orolig över detta, och tänker ifall det kan påverka fostret?
Är det någon som varit i samma situation?

Hej!
Fick barn för ca 8 månader sedan. igår kände ja på min livmodertapp för att se vart ja befinner mig i cyklen. Tyckte jag kände som små knottror på den, tror inte ja kännt det innan men vet ej. har iaf aldrig lakt märke till det. har aldrig haft cellförändringar och aldrig könssjukdomar. blev undersökt ofta undergraviditeten och där va ingen som såg något. någon som vet va det kan vara?

Mio marito era un uomo amorevole e premuroso fino a quando non è cambiato senza motivo. Ha smesso di prendersi cura di me e di nostro figlio. In seguito ho scoperto che aveva una relazione con una signora dell'azienda in cui lavora. Sono rimasto devastato quando le cose sono andate di male in peggio quando ha detto che vuole il divorzio. ho implorato e pianto ma lui ha insistito sul fatto che la sua mente era decisa e non mi ama più. Per farla breve, stavo quasi rinunciando finché non ho parlato con un mio collega dei miei problemi coniugali. Mi ha presentato una spiritualista di nome Queen Zazi che, ha detto, ha aiutato un suo amico a salvare il suo matrimonio rotto a causa dell'assenza di figli. Ho deciso di provarla e l'ho contattata tramite la sua e-mail. La regina Zazi mi ha detto che l'altra signora stava usando un voodoo su mio marito. Ma la regina Zazi è stata in grado di rompere il Voodoo e liberare mio marito in 3 giorni. La signora è venuta a confessare e chiedere perdono.

Oggi viviamo di nuovo come una grande famiglia felice e mio marito è stato persino promosso nel suo posto di lavoro. Sono venuto a dire grande grazie a te Regina Zazi, spero che questa testimonianza ti arrivi. Amici, per favore, aiutatemi a condividere questo perché potresti aiutare una persona vicino a te.
La sua email è: queenzazi1000@gmail.com

Numero WhatsApp: +447405594942

Jag och min sambo hade ett uteblivet missfall i vecka 7 för ett år sedan. Det fanns inget embryo i livmodern. Vid det tillfället kände jag att jag hade svårt att "lita på min kropp" för jag hade ändå graviditetssymtom.
Nu har vi lyckats bli gravida igen och vi är så klart jätteglada över detta.
Jag har gjort ett tidigt ultraljud i vecka 9 och kunde där se ett litet tickande hjärta. Så allt ser ut som det ska men jag kan ändå ibland känna en viss osäkerhet, "kan jag lita på att graviditeten går hela vägen?", "när ska jag kunna slappna av och njuta av graviditeten fullt ut?"
Är det fler som har varit med om samma sak eller känt liknande? Hur hanterar ni känslorna?
Tro mig, jag längtar efter att kunna gå ut och affärerna och "våga" köpa bebiskläder m.m. och ge mig hän, men vågar inte än...

Är gravid i vecka 10 och upplever mer eller mindre orolig/gasig/uppsvälld mage varje dag. Ofta illamående men inte så jag har behövt kräkas.
Jag blir illamående och känner olust att äta lagad mat ofta, men "onyttig mat" som mackor, kmäckebröd och fil och flingor går ner.
Fler som har upplevt samma och har tips på hur och vad som är bra att äta?

Hej! Jag och min sambo pratar om att skaffa barn men är väldigt osäkra på ekonomin. Hur mycket skulle ni säga är bra att ha undan-sparat inför en graviditet och att skaffa bebis? Hur stor buffert rekommenderar ni? Vi har båda fast anställning men har jobbat olika länge. Jag har jobbat sedan januari (då jag pluggat) och han har jobbat 5år. Eftersom det blir första barnet räknar vi ju med att det blir en del kostnader när allt kommer köpas.

Mijn man was een liefhebbende en zorgzame man totdat hij zonder enige reden veranderde. Hij stopte met de zorg voor mij en onze zoon. Later kwam ik erachter dat hij een affaire had met een dame van het bedrijf waar hij werkt. Ik was er kapot van toen het van kwaad tot erger ging toen hij zei dat hij wil scheiden. ik smeekte en huilde maar hij stond erop dat hij een besluit had genomen en dat hij niet meer van me houdt. Om het lange verhaal kort te maken, ik gaf het bijna op totdat ik mijn huwelijksproblemen vertelde aan een collega van mij. Ze stelde me voor aan een spiritiste genaamd Queen Zazi, die volgens haar een vriendin van haar hielp om haar door kinderloosheid gebroken huwelijk te redden. Ik besloot haar een proef te geven en nam via haar e-mail contact met haar op. Koningin Zazi vertelde me dat de andere dame een voodoo op mijn man gebruikte. Maar koningin Zazi was in staat om de Voodoo te breken en mijn man binnen 3 dagen vrij te laten. De dame kwam om te bekennen en om vergeving te smeken.

Vandaag leven we weer als één grote gelukkige familie en mijn man is zelfs gepromoveerd op zijn werk. Ik ben gekomen om grote dank te zeggen aan u, koningin Zazi, ik hoop dat deze getuigenis u bereikt. Vrienden, help me dit alstublieft te delen, want misschien helpt u een persoon bij u in de buurt.

Haar e-mail is: queenzazi1000@gmail.com

WhatsApp-nummer: +447405594942

I slutet av december fick jag ett missfall och sedan dess har min mens varit annorlunda. Börjar med att jag droppar lite rosa fläckar i 2 dagar, räcker då att jag har trosskydd och på tredje dagen kommer det otroliga smärtor så att håret reser sig på kroppen och det forsar blod. Har någon av er upplevt samma sak? Borde jag vara orolig eller kolla upp det ?

Hej,
Jag har länge längtat efter att bli gravid och blev överlycklig när vi plussade. Lyckan höll i sig några dagar sen började oron komma. I samma veva försöker jag sluta med mina antidepp (har ätit dom ett par år men har den senaste tiden känt mig okej och att dom inte gör så mycket nytta) och är nu nere på en väldigt låg dos (10 mg/dag). Jag känner mig aldrig glad, omotiverad och ständigt trött. När jag vaknar på morgonen börjar jag gråta pga vill inte vakna upp till ännu en dag. Känner så mycket skuld pga borde vara glad och tacksam för att vi blev gravida. Vill inte äta medicin om det skadar barnet heller. Känner mig så vilsen och ensam och vill nog mest bara skriva av mig. Men har ni tips/solskenshistorier så snälla dela med er.

Hej! Igår opererades jag för druvbörda. Är de någon mer som gått igenom samma?

Är i vecka 7 just nu 6+6 och har blött i 3 dagar nu. Ska ringa till BM imon och försöka få till ett VUL. Ni som har blött under graviditeten där det inte ledde till missfall hur länge och mycket blödde ni? Förstföderska så överanalyserar allt som händer.

Har igår 5/5 fått se ett tickande hjärta i vecka 7+2 men är konstant orolig för missfall. Är det någon som vet om det finns någon forskning eller nåt annat som tyder på att risken minskar efter man sett hjärtljud? Hoppas ni förstår mig rätt!!

Är förstagångamamma till en liten pojke på 6 mån och ska börja jobba 4 juli. Börjar få panik!! Vill gråta när jag tänker på det! Någon som känt likadant?? Så mycket tankar som snurrar...jag har ju varit med honom alltid sen han föddes och är den som "styrt upp" allt från att lära honom somna själv, klura ut när och hur länge han ska sova på dagarna för att få gkad bebis, lista ut hur och när han vill äta osv osv....det är så mycket planering med allt som händer med den lilla. Har nu panik över att sambon ska va den som är hemma när han nu blir större ocv börja lära sig saker mer....trappa upp maten och lära honom äta nya saker....trappa ner antalet sovstunder och sovlängd....kommer han bli tillräckligt stimmulerad. Ja ni hör ju, blir yr av alla tankar! Har aldrig varit nån med kontroll behov, men sen man blev mamma...herregud 😭

Jag har fyra underbara ungar, den äldsta är 15 och yngsta 6. Jag o min man har börjat upptäcka varandra igen o börjat planera för framtiden.
För en vecka sedan tyckte jag något va konstigt med kroppen o misstänkte att jag var gravid. Köpte ett test vilket visade positivt. Det som inte fick hända har nu hänt. Vi va liksom klara med barn.
Mina känslor är nu överallt, men jag lutar mer åt att behålla. Jag ser liksom inte några problem med en till i familjen. Medans min man ser allt tvärtom. Om beslutet skulle ligga hos honom så skulle vi göra en abort.
Jag vet inte hur jag ska tänka längre, jag förstår honom, men jag tror ju jag skulle ångra mig i resten av mitt liv.
Hur tänker ni? Vad hade ni gjort i min situation? Vi ska få samtalsstöd i detta, men hur ska jag tänka? Hur är det att ha 5 barn?

Någon mer hur bisolvon metoden funkar?? Och ifall det funkar?

jag fick barn för 8 månader sedan via sectio, efter det blev jag extremt hård i magen, skyllde på ammningen. När jag bajsa gör de så fruktansvärt ont och känns som hela anus spricker.. det kommer ofts färskt blod också. tror det är en analfissur, jag sluta amma i feb men magen är fortfarande hårt och har fortfarande ont när jag bajsar??? hjälp... det är inte hemorojjder utan tror det är analsprickor.. någon som fått liknande problem?

Efter en tids oro och ett VUL som inte visade något så har jag igår fått ökning på clearblue test. Enligt mens är jag i vecka 8 men barnmorskan kunde ej se något så stort som i vecka 8 och tydde på att antingen är det dött eller så är jag tidigare gången, jag tror i vecka 4 eller 6. Jag fick pluss 10/4 & 12/4 2-3 på clearblue & sen 21/4 2-3 på clearblue även då de inte visade något på VUL, igår 26/4 visade clearblue 3+, men hur funkar det då med clearblue? Räknar inte de veckor ifrån befruktning? Jag kan omöjligt blivit befruktad för 3 veckor sen iom plusset den 10/4?? Undrar alltså om jag kan förvänta mig något i magen eller ej:( Blir knäpp förlåt för mina frågor 😭❤️ M

För lite mer än 4 veckor sedan fick jag missfall, v 5+5. Det var mitt fjärde missfall så jag var aldrig i kontakt m vården.

Blödde som vanligt i ca 7-10 dagar, inte överdrivet mycket och hade inte jättefint (det var som riklig mens). Två veckor efter att blödningen börjat för jag ska spölstreck på graviditetstest och tolkar det som negativt eftersom tidigare test varit tydliga.

I fredags (4 veckor + 1 dag) efter missfallet tar jag ett nytt test, som visar positivt. Tidigare gånger har mensen kommit efter 28 dagar. Men nu har det kommit några droppar var tredje dag den senaste veckan.

Vad tror ni?
Jag hoppas att jag är gravid och att allt går bra men sannolikheten för det är typ 0ä1% så därför önskar jag att jag inte är gravid för ett missfall till orkar jag inte (just nu Sjukskriven pga utbrändhet)

Hej!
I torsdags var jag och sambon in till läkaren igen då dom vid senaste ul för 2 veckor sedan inte såg något hjärtljud, dom konstaterade då att det inte fanns något nu heller. Det dom annars såg var en onormal graviditet som dom kallar för mola. Foster fanns men även en massa bubblor runt om. Jag ska nu in på operation i morgon så dom kan skrapa ut allt och skicka in på analys för att kunna konstatera om det är en mola graviditet eller inte. Jag vet bara att det är typ 1/1000 kvinnor som de drabbar.. Jag har inte fått några tydliga svar vad detta kommer innebära, bara att jag absolut inte skulle googla upp de. Känner mig så sjukt ledsen, maktlös och rädd för vad som kommer hända här näst.
Finns det någon som varit med om detta?! Eller någon som genomgått en skrapning och har några tips på vad jag ska tänka på när jag kommer hem??

Hej allihop!
Jag undrar lite om någon varit med om samma som jag och hur det sedan gick för er med att bli gravida igen. Jag drabbades nu i april av ett utomkvedshavandeskap, men det satte sig inte i en äggledare utan på en äggstock. Fick därav operera bort en del av min högra äggstock akut för det hade spruckit. Läkaren sa att detta i sig inte försämrar mina chanser att bli gravid igen, men hjärnan spökar och oroar sig.
Är det någon som varit med om en graviditet på sin äggstock?

Är gravid i v.24 och har fått rodnad och tjockare hud på insidan av bröstet (det går liksom från vårtgården och ut över bröstet) så när man klämmer ihop huden så känner man att det är tjockare där än på andra områden. Det är större område som rodnat nu är för en månad sen (jag upplever det så visuellt men kanske har bröstet växt ännu mer och det har påverkat området). Det gör varken ont eller kliar utan bara är där..
Börjar bli samma på andra bröstet också men i mindre skala än sålänge.

Allt man googlar leder ju till hemska saker såklart, så nu har jag byggt upp en jätteoro...

Någon annan som varit med om liknande och vad kan detta bero på? Har fått tid hos VC efter helgen men väntan är som bekant lång när man är orolig 🙈

Vi tar det från början, relaterat till graviddiabetes fick jag tid för ett riktat ultraljud (hjärta) i v.24 precis som det mitt första barn. Kommer dit och läkaren som gör undersökningen är hela tiden väldigt tyst, han frågar om vårt tidigare barn är friskt, jag svarar JA!! Sedan säger han ”den bilden jag ser av barnets hjärta är inte normal”, mitt hjärta stannar för en sekund och jag förstår inte alls vad han säger.
Han pratar om att konsultera kollegor på annat sjukhus och att vi ev. ska få komma till ett större sjukhus med mer kompetens inom området för ytterligare ett ul. Läser efteråt i min journal att det han misstänker är ”fallots missbildning”, vilket efter lite googling är en kombination av 4 olika missbildningar i barnets hjärta..
Vi ska på ytterligare ett ul om några dagar för att få veta mer.

Är det någon som varit med om liknande situation? Oron är upp över våra öron och mitt mammahjärtat brister av detta besked😔

Jag plussade för ungefär 1,5 vecka sen och är sen innan väldigt stor, väger väldigt mycket för min korta längd. Har pcos sen 2 år tillbaks och ett av symtomen där har varit kraftig viktökning pga för mycket testosteron och insulinresistent. Nu har jag plötsligt ökat 5 hela kilon på bara några veckor och det gör mig LIVRÄDD. Vet sen tidigare inlägg att överviktiga kvinnor kan ha fantastiska värden under graviditet men detta är ju individuellt för alla, jag förbereder mig dock på det värsta iom förutsättningarna Jag har.. någon som kan pusha mig till gladare tankar eller dela med sig av viktuppgång vid graviditet trots att det ej är så bra? Kram alla fina där ute

Hej! Jag pratade med min BM om att jag fått smärtor i livmodern och ut mot ljumskarna. Hon sa då direkt att hon tyckte jag skulle söka mig akut för utomkvedshavandeskap och jag blir såklart jätteorolig. Men jag tvivlar också på om jag liksom förklarat känslan i magen korrekt . Hur vet man om det är utomkvedshavandeskap?

Hej, jag är gravid med mitt andra barn i vecka 15/16 (lite oklart när jag är beräknad då de ändrar sig hela tiden på ultraljuden jag gjort)
Jag har de senaste veckorna haft en gnagande känsla av att något är fel, att bebisen inte växer som den ska eller att jag ska få missfall. Tillexempel växte min mage väldigt mycket fortare i början av graviditeten än med min dotter men nu i vecka 15 är den mindre än vad den var förra graviditeten. Jag tycker inte att min livmoder blir större heller och det känns bara som att jag går och väntar på att något ska hända.

Är det någon som vart med om liknande? Och ni som haft sena missfall har ni börjat blöda eller haft några symtom som vid ett tidigt missfall eller har det upptäcks senare vid ultraljud eller undersökning? Det är en riktigt jobbig känsla då jag inte låter mig själv njuta av min graviditet och drar mig för att gå ut med att jag är gravid. Hade absolut inte denna jobbiga känsla under min förra graviditet och den äter upp mig. Var inte rädda för att ”skrämmas” jag vill bara ha ärliga erfarenheter då jag inte känner att jag blir hörd eller tagen på allvar av någon som jag pratat med. Alla bara viftar bort det i tron om att det ska lugna mig men det får tvärtom motsatt effekt.

Tacksam för alla svar jag kan få.

Hej på er!
Jag är i vecka 7-8 och fick en lite, rätt ljus, blödning i förrgår och igår fick jag en lite, men mörkare (som mensblodsfärg) blödning. Det har hittills inte droppat ner i toan eller så, utan befinner sig bara på trosskyddet och kommer på pappret när jag torkar mig. Har ett UL inbokat på torsdag, gynakuten tar inte emot mig då symptom inte är stora nog och kan inte kontakta min BM förens på tisdag pga långhelgen. Så sitter bara i min oro.
1177 säger att blödning kan vara vanligt, men hur vanligt? Har det hänt er utan att missfall skett?
Värt att nämna att jag har en UVI just nu som jag behandlar med antibiotika också, och har inte någon direkt smärta. Men detta är min första graviditet och är så orolig :((

hej! jag plussade i mitten på mars, ca 1 vecka efter kom det blod på pappret efter jag kissat, inget mer blod efter det. efter det hade jag beiga flytningar, dock inte så mycket. fick som ”träningsvärk” i magen och en otrolig mensvärk. har haft gravidsymtom så som ofta kissnödig, ont i brösten, mått dåligt till och från hela dagarna.
men nu sedan igår ungefär har jag känslan av att symtomen har avtagit, inte ont i brösten längre, tog ett ”testa tidigt” graviditetstest då det var det enda testet jag hade kvar hemma och strecket har blivit svagare än tidigare och brösten gör inte ont längre och känslan av att vara gravid har avtagit känns det som. börjar bli orolig att jag fått missfall.. vad tror ni?

Hej på er!
Jag fick ett missfall när jag va sent i vecka 6 blödde i kanske 1 och en halv vecka. Sista blodklumpen kom ut 20/3 och hade kvar lite blodflytning i kanske 2 dagar till efter. Va på VL några dagar senare och de va helt tomt. Barnmorskan frågade till och med om jag va säker på att jag va gravid eftersom att hon inte kunde se några tecken på att de har varit något där inne. Hade oskyddat sex med killen två, tre dagar efter ultraljudet och 3 gånger till efter det men med skydd. Jag har fortfarande inte fått min mens men min kille påpekade att han tyckte att mina bröst såg större ut och jag började själv märka det förra veckan. Mina bröst ömmar till och från och bröstvårtorna kliar men inget mer än så. Tog dessutom ett tidigt gravid test och de visade negativt. När kommer mensen igång igen eller har jag blivit gravid igen men för tidigt för att kunna se på test???

Hej! Jag har en 5 månaders pojke och tänkte fråga här om tips och råd. Min lilla kille är ilsket röd och irriterad på halsen och jag får det inte att bli bättre.
Jag provade från början att smörja med locobase repair, men han fortsatte att vara röd och irriterad, så jag frågade på BVC vad jag kan göra och hon skrev ut mildison 1% och jag smörjde med det morgon och kväll och det blev lite bättre men efter en vecka var det lika illa igen och då fick jag rådet av svärmor att försöka torka ut det vilket fungerade bra från början och det blev ljusare rosa bara, men stackare blev ju torr och fjällig där ist så han kliade som tokig och då började jag smörja med locobase igen och nu är det ilsket rött igen. Han har allergi mot äggprotien, men inget annat. Kan det vara någon allergi ändå? Just nu känner jag mig som en hemsk mamma som inte kan hjälpa honom. Är det någon annan som haft samma problem och hur gjorde ni för att få bukt med problemet? Tacksam för alla svar.

Hej! Jag undrar om någon haft erfarenhet av ett för lågt tsh-värde under graviditeten? Fick veta nu på mitt andra besök hos bm att mitt tsh låg på 0,07 vid inskrivningen i februari vilket är lågt. Nu fick jag ta ett till prov förra veckan och fick besked idag om att det fortfarande var lite lågt (men fick inga siffor) och att jag måste göra ytterligare kontroll. Mitt t4 var normalt (vet inte ens vad det betyder). Är det någon som varit med om liknande och kan lugna mig? Har såklart läst skräcksenarium nu om att fostret tar skada om man inte upptäcker sånt här i tid 😱

Hej!

Gravid i 8+1. Jag har inga barn sen tidigare. Två systrar med stora svårigheter att få barn.
Jag har varit lite nojig över att det kanske inte går vägen till att i förra veckan få en allt gnagande känsla att det kanske inte är något alls på g. Jag har tagit fem test (jag vet..) senaste månaden för att liksom inse att jag är gravid på riktigt.
Men den är gnagande känslan hat börjat genomsyra hela mig och jag känner sån inre stress, och så försvann de få, diffusa symtom jag hade.
Ringde Kvinnohälsovården på min ort som saknade tider och blev vidarebefordrad till nästa ställe, förstående BM. Nästa ställe började med att förklara att de inte tar in folk som är oroliga och att läkarna har fullt upp. Flera gånger var det tyst i luren efter att hon förklarat att läkarna är fullbokade, som för att få mig att backa.
Slutligen frågade hon fyra kollegor om de tyckte att jag skulle få en tid och då fick jag en tid.

Jag förstår vårdens svårigheter samtidigt som det såklart lägger på ytterligare en press.

Jag har läst på om spökveckor där symtom försvinner, att alla graviditeter och symtom skiljer sig åt högt och lågt men det har inte hjälpt mig. Det får inte bort oron.

Någon annan i liknande sits eller som kanske bara kan komma med stöttande ord?

Var idag på gynakuten då jag kände att något inte stämde och jag hade rätt var i v 13 men fick miss abortion i v 9, har en dotter idag på 9 månader och är själv 37, detta är mitt 2 missfall, när kan man bli gravid igen? Och påverkar min ålder att man får missfall? Är det någon som varit med om liknande situation

Hej,
har en bebis på nio veckor och jag håller på bli galen ibland känns det som… Vi har inte hittat några som helst rutiner för att få ihop vardagen, det strular med amning, det strular med sömnen, det strular med hans mage osv osv… För att ta sömnen tex så kan han ibland sova 20 minuter och ibland (fast mer sällan) tre timmar. Ibland är han vaken 45 minuter innan han vill sova igen och ibland är han vaken 2,5 timmar. Det finns inget som helst samband mellan hur mycket/länge han sover och hur länge han är vaken heller. Jag vet att man ska anpassa sig efter bebisens ”rytm” men jag drömmer om den dag där jag kan ha lite koll på hans rutiner och kanske kunna styra lite om vi tex har en tid på BVC att passa. Som det är nu så lyckas detaljredovisning bli så att han är övertrött bör vi kommer dit och skriker sig igenom hela besöket. Det är ett under att vi hör vad vi säger till varandra ibland 😅
I mitt huvud har jag någon sorts uppfattning om att det börjar ”ordna till sig” efter tre månader. Om man kollar på ökningsperioder och utvecklingssprång så går de ju i varandra nästan oavbrutet de första tre månaderna.
Någon som kan ge lite pepp? När upplevde ni att vardagen började fungera lite bättre med era små? Drömmen är att kunna gå till öppna förskolan någon dag för att slippa sitta ensam hemma med en grinig bebis 😄

Jag har precis fått reda på att jag är gravid, trots extrem övervikt och Pcos som är ganska grov. Jag fick missfall i september och är nu livrädd då vården då tydde på att min övervikt orsakat missfallet. Jag är väl medveten om de risker som finns vid övervikt men vet ju också att folk fått barn utan problem med övervikt. Men nu behöver jag er hjälp, hit med historier och erfarenheter och tankar och tips till mig!! Hur ska jag lugna min konstanta oro och finns det något jag kan göra som ökar chansen att det håller sig kvar denna gång??

Hej, har sån ångest. Månaden jag blev gravid så hade jag sex med 2 olika män och jag har varit så paranoid och orolig hela graviditeten om vem som är pappan. Var inte ihop med någon av männen vid tillfället, men nu har "Man 2" klivit in och börjat ställa upp och säga till folk att han ska bli pappa osv.

Man 1: Hade sex på mensens femte dag. Använde kondom, fick aldrig utlösning.
Man 2: Hade sex dag 13 i menscykeln. Använde inte kondom, fick utlösning i mig.

Min fråga är: Är jag dum om jag oroar mig över att man 1 kan vara pappan? Hur hade ni tänkt? Är jag bara gravid-nojig?
Jag har sagt till "Man 2" att jag hade skyddat sex med en annan veckan innan så vi ska ta faderskapstest, men har ändå sån ÅNGEST att jag håller på att sprängas.
Kram
Nojig mamma

Jag fick missfall i vecka 6 för en vecka sedan. Det blödde några dagar och någon dag senare testade jag negativt. Det var första gången jag testat positivt (vi har aldrig försökt bli gravida förut). Jag visste knappt att jag ville ha barn och nu är det allt jag tänker på. Hur länge efter missfall plussade ni igen? Gick det bra då? Finns faror med att försöka direkt?

Hej!

Jag är gravid för första gången, 32 år gammal. Jag har två äldre systrar som båda haft svårt för att få barn. Den äldsta har haft flertalet missfall (gravt överviktig) och den andra har inte ens fått ägg att fästa. Den andra har ett barn via IVF och sju år (och elva år av oskyddat) senare dök det upp en överraskning när hon blev gravid naturligt. De hade försökt via IVF efter första barnet men inga försök tog sig.

Eftersom båda mina systrar haft det svårt oroar jag mig enormt mycket.
Jag hade mensliknande värk veckan innan mens och tog gravidtest som varit positivt. Jag tog tre test samma dag som all

Jag måste få skriva av mig!
Jag är gravid med mitt första barn och är nu i vecka 9+4. Jag har längtat så efter detta i 7 år och nu äntligen 😍 allt har vart bra fram tills i söndags, jag fick grova smärtor i nedre delen av magen. Åkte in till akuten och fick sitta där utan min sambo i 5 timmar då han inte fick följa med in. När vi väl ska kolla med UL så säger läkaren till mig att det inte finns några hjärtslag och att fostret är kvar i vecka 6+2… hela min värld rasar ju samman! Men då det enbart var han på plats så fick jag komma tillbaka dagen efter då det måste vara två läkare som ser samma sak innan dom bedömer att det är så kallad missed abortion.
Jag och sambon kommer tillbaka dagen efter till gynakuten, sitter där i 7 timmar och är helt inställda på att de kmr bli en abort nu.. när vi väl får komma in så säger denna läkare att man inte alls kan säga med säkerhet att det är missfall. Då allting ser bra ut i övrigt och ingenting har börja släppt som det ska göra vid missfall. Han tror att fostret är mindre än vanligt och att jag inte är i vecka 9+4 utan mer 6+4. Så nu ska jag alltså gå i två hela veckor utan att veta om den älskade lilla ängeln i magen lever eller inte.. för han konstaterade att slår hjärtat när vi kmr tillbaka så är ju allting lugnt. Och gör det inte de så får vi hjälpa min kropp att förstå att det inte finns något liv kvar i magen..
Både mitt och sambons liv har ju kollapsat totalt.. jag vet inte alls hur jag ska hantera detta och om jag någonsin vågar bli gravid igen 😭

Jag vet att det finns tusen trådar om detta men jag vill så gärna få bolla med er. Jag testade positivt för en vecka sedan, 2 dagar innan BIM. Tydligt plus, tog tre tester tre dagar i följd och samtliga positiva. Fick komma på inskrivning redan samma vecka, beräknades då vara i vecka 5. Samma eftermiddag började det komma blod, ungefär som en vanlig mens som nu varat i två dagar. Det är inte ovanligt mycket eller så, små koagel har setts men det brukar jag få. Inte ovanligt lite för den delen heller. Jag ringde BM och sa att jag antar att jag fått missfall men hon svarade att det inte behöver vara så, att jag ska vänta några veckor. Jag har haft som mensvärk redan sedan några dagar innan jag plussade och detta har fortsatt hela tiden, jag tycker ”mensvärken” blir värre om jag går länge men den är inte extrem på något vis. Någon som varit med om detta utan att det varit missfall? Berätta gärna! Jag vet att det inte finns något att göra men det skulle kännas så skönt att få lyssna till fler personers historier.

Fick idag reda på att jag har haft en ofostrig graviditet. Upptäcktes på KUB igår när inget foster syntes. Skulle varit mitt första och man känner sig så snopen och lurad på allt man längtat efter.
Någon mer som gått igenom detta och kan ge en lite peppande ord?

Hej... ni som har varit med om missfall hur har ni hanterat de? Jag mår väldigt dåligt, såg fram emot att behålla barnet trots att de va oplanerat och lite osäker på om vi skulle behålla barnet eller inte men efter nån vecka efter att jag hade landat i hela grejen med graviditeten så bestämde jag mig för att fortsätta med graviditet men nu strax innan vecka 7 så försvann får lilla bebis.... hur har ni andra hanterat detta? Min sambo är väldigt omtänksam och är där och tröstar mig men de har tagit mer på mig än för honom.

Hej! Är i vecka 6+5 och just nu så blöder jag men jag vet inte hur mycket blödning som är vanligt...känns som att jag blöder för mycket för jag behöver använda en dagbinda (har blött i ungefär 1 och en halv vecka) . Det kommer också små blodiga klumpar när jag har sex med min sambo, det har hänt två gånger nu...börjar bli orolig att de kan va början på ett missfall

Hej! Har fått ett misstänkts X i min vänstra äggledare. Första ultraljudet tyckte läkaren att han såg ett X, fick sedan tid till operation igår. Läkaren kom in och frågade innan operationen om vi skulle kolla med ultraljud igen för att se om vi kunde se X:et ”bättre” idag än igår. Då hittar hon de inte ens längre? Mina hcg värden höjs dåligt men de hittar inget X längre. Någon som varit med om något liknande? Hur slutade de? Fick ni reda på vad de var för något? Jag mår i övrigt bra och har inte alls ont. Har en ny tid på måndag igen när vi ska göra ultraljud och ta nya värden.

Hej
Förra veckan fick jag veta att min farmor gick bort och i samma veva får jag reda på att jag är gravid i ca v.6 enligt clearblue. Jag vet inte om jag vill behålla barnet... jag har gjort två aborter tidigare med mitt ex (vilket jag är väldigt glad över just nu att jag gjorde men mådde så extremt dåligt när jag gick igenom det) min parten är väldigt väldigt stöttande oavsett vad jag väljer. Men jag ser på honom och han har nämnt att han känner sig glad och taggad över att bli pappa men han säger ju självklart att de är mitt beslut vad jag än väljer, jag vet att han kommer finnas där. Hela graviditeten kommer så olägligt då jag precis blivit frisk från att ha varit väldigt sjuk hela förra året. Så pass dålig att jag va sängliggande och inte kunde ta hand om mig själv. Med den sjukdomen kom ångest, utmattning och depression/nedstämdhet. Så jag såg fram emot att ÄNTLIGEN kunna gå tillbaka till mitt normala liv, träna, sminka mig, ta på mig fina kläder ,ut och träffa vänner och gå tillbaka till mitt arbete. Men de finns osäkerheter där också eftersom att mitt företag kommer i slutet av året dra ner på tågvärdar , då tänkte jag passa på att gå tillbaka till skola och gå en yrkesutbildning. Men hur blir det med ekonomin...? Kommer jag klara av att studera och va mamma heltid? Vill jag bli mamma nu? Jag känner inte någon koppling till barnet. jag känner mig inte glad. jag känner mig inte gravid... det många tankar nu samtidigt som jag inte riktigt har kunnat sörja farmor ordentligt. Känner stress över att jag behöver göra ett beslut snart annars kommer aborten kännas tyngre eller när jag väl väljer att inte gå igenom graviditeten så kommer det bli försent för att avbryta....känner mig så uppgiven just nu

Ser att det finns en tråd om detta med KUB och Nipt. Jag fick resultatet idag 1:206 på KUB. ska göra Nipt testet imorgon. Känner mig lite orolig... 42 år. Bör jag vara mycket orolig?

Hej alla!

Vet inte riktigt vart jag ska placera frågan men provar ställa den här. I samband med en flytt så fick dottern plats på en förskola i närheten där vi bor ett såkallat ”föräldrakooperativ”.
Hon har knappt gått där i 3 veckor och följande har hänt:

Vecka 1: Kommer hem efter dag 4 med blåmärken varpå jag frågar vad som hänt. Dottern svarar att ett annat barn slagit henne och att hon blev ledsen och grät men ”fick tröst av ett annat barn” jag frågade vart var personalen? Trösta de inte dig?
Nej svarar hon.

Dag 6: Reder ut med personal om varför dottern vart så ledsen och får förklaring att ”barnet kände sig trängt och att min dotter kanske är känslig”

Vecka 2 så sjukskriver sig ansvarig förskolerektor sig i en vecka.

Vecka 3 : jag kommer in hälsar på pedagogerna varav rektorn är i full fart att klä på barnen. Både hon och andra pedagogen ser otroligt disträ ut.. ser även att den andra suckar när hon ska klä på ett mindre barn. Som att hon håller inne en irritation..

Dagen därpå ser jag ut från fönstret i byggnaden när jag skulle uppför att hämta dottern att hon ligger på mage med en omkullvält cykel över sig med passagerarsäte. Ingen kommer.. tittar en stund för att observera men ser ingen komma..
Går då ut på deras innergård och frågar hur dagen gått. Dottern är då på fötter och verkar besvärat över något.
En vikarie hälsar då glatt och säger att allt gått så bra idag.

Idag vid lämning så går vi upp till dörren in i lokalen och får ingen hälsning.
Står en stund och tittar och söker ögonkontakt varpå rektor står med en kopp kaffe och står med ryggen mot oss.
Ingen ögonkontakt eller hälsning.

Går därifrån med lätt irritation då jag tycker de är A och O med tydliga
Hälsningar och vänligt mottagande.

Hur hade ni sett på detta?

Ska tillägga i övrigt att dottern gillar barnen som går där men jag själv är lite skeptisk mot personal.. samtidigt som jag förstår ingen förskola är ”perfekt”.

Skulle uppskatta era åsikter 🙏❤️ Är jag överkänslig eller hur hade ni reagerat?