Hej alla! Har ni några erfarenheter av letrozole?? Hur blev det för er? Jag tog letrozole en hel tablett i 5 dagar men fick tydligen cysta av dessa därmed ingen ägglossning som jag hade hoppas på!:( här någon av er här inne haft cystor? Tack alla kram

Hej alla. Som rubriken säger undrar jag om någon av er haft såhär. Ägglossning men ändå att det visas negativt på stickorna. Jag har tagit test i princip varje dag men det här ändå visas negativt. Använder de från rfsu. Haft blödningsproblem o blött konstant varje dag typ i ett år... så räknar inte med att haft ägglossning ändå! Men nu äntligen har det minskat o dom senaste 2 månaderna har jag slutat blött konstant men vet inte ännu hur min mens kommer bli nu då jag ätit provera ibland men slutat med dessa nu. Längtar efter ett andra barn så de gör ont... dela med er om ni haft liknande blödningsrubbningar eller utebliven ägglossning osv tack :)

Hej. Jag är i vecka 6. (5+3). Kan man ha nidblödning nu? Fick en liten liten liten blödning på pappret idag. Är super orolig. Är det vanligt??? Har ej hänt fler gånger

Hej!
Måste bara ventilera mig efter vad som har känts som det längsta dygnet i mitt liv. Jag är i v.10, och började blöda igår. Utan magont, bara blod. Jag ringde 1177 och avvaktade sedan under em, på kvällen började jag blöda mer och jag bestämde mig för att åka in till akuten. Jag ville bara få det konstaterat, svart på vitt, om det var ett missfall. Väl där kunde akuten inte ta emot flera patienter pga ambulansintagen, väntetiden beräknades bli framåt morgontimmarna. Så jag åkte hem, och beslutade mig för att prova imorgon igen. Idag fick jag en tid hos gyn för att kolla med Vul. Läkaren var tyst en lång stund under undersökningen. Visade mig ett foster med hjärtljud, men även ett tomrum strax under fostret. ”Här har du förmodligen haft en tvilling, som inte är kvar. Det kan förklara blödningen”. Fick en extra kontroll om två veckor för att kolla fostret igen, då man inte vet hur detta kan påverka det foster som är kvar. Har någon annan varit med om samma? Hur gick det för er? Vill inte hoppas för mycket, men ett litet hopp om att kanske få ett barn finns ju nu.

Varning för låååång text och känsligt innehåll.

Vi plussade, bestämde oss för att behålla och lyckan var total. En vecka senare rasade a l l t. Jag skulle precis få in i v.7..

Det började med ljusrosa flytningar som man knappt såg om man inte var uppmärksam. Sen fick jag ont i magen, precis som mensvärk. La mig i soffan och tittade på film med barnen. Molandet höll i sig men jag tänkte inte mer på det.

Barnen nattades och jag skulle bara gå på toaletten. Blod. Det är blod på pappret. Inte mycket, men ändå, klarrött blod.

Jag fick panik. Ringer 1177 och skrikgråter i telefonen. ”Får jag missfall nu?? Kan jag fara nånstans så någon kan titta på mig och bekräfta om så är fallet??”

-Lägg dig i sängen och tänk på något annat. Det ända du kan göra är att vänta.

Vänta på att blödningen ska eskalera..

Jag går i säng, lyckas tillslut somna efter många timmars stirrande i taket.

När jag kliver upp morgonen efter känner jag hur det rinner till. Sätter mig på toaletten och ser att hela toan är fylld med klarrött blod. Jag torkar mig och det är slemblandat.. vill minnas att det fanns någon klump där också..

Nu.Är.Det.Kört.

Sen stannar det av. Nästa gång jag går på toaletten är det som dagen innan, bara blod på pappret, dock fortfarande slemmigt blod.

Sen blöder jag som en vanlig mens i tre dagar till, sen inget alls.

Min hjärna säger mig att det är slut, jag såg ju vad som kom ur mig..

Men min kropp säger att jag fortfarande är gravid. Alla symptom är kvar..

Men det kanske är vanligt? Jag vet ju att det tar X antal veckor innan allt har gått ur..

Jag får inte göra någon undersökning för att fastställa missfallet, för sånt gör man tydligen inte.. Jag ska vänta 4 veckor och sen ta ett graviditetstest. 4 veckor kändes bara såååå himla länge.

Snälla säg att det är någon fler som varit med om samma sak? Som har haft samma känslor?

Är det bara kroppen som spelar mig ett spratt?

Kan graviditetshormoner påverk så att man mår sämre som gravid?

Jag fick göra ett moderkaksprov efter man sett en mycket bred nackspalt på UL, över 9 mm.

Igår fick jag besked om svaret. Läkaren ringde mig, kände direkt att något var fel. Har loggat in på Patientportalen varje dag denna vecka, inte sett något svar. Jag har jobbat på som vanligt för att tänka på annat, men oron har legat och gnagt och tärt så på mig.

Minns knappt hälften av vad läkaren sa. Trisomi 18... extremt ovanligt... inte förenligt med liv...

Min första graviditet som varit såå efterlängtad slutar nu med en framkallad abort på sjukhus nästa vecka. Vi är helt förkrossade. Jag har en blogg där jag skriver om detta om någon vill veta mer:

https://graviditetiallsinnakenhet.blogspot.com/?m=1

Hej, jag är i min 9+4 vecka just nu och har fått vetta att jag har bakteriell vaginos. Är det någon som har erfarenhet utav det och hur har det gått? Blir lite orolig står att det kan orsaka tidig förlossning. Jag ska behandla det i 6 dagar nu, men fortfarande orolig :(
Tacksam för svar

Hur gör ni för att inte gå under av oro dem första 12 veckorna under graviditeten? Är i v.6 och oroar mig över att få missfall så jag knappt kan sova om nätterna. Varje gång jag får en flytning är det som att det går en kall kår genom kroppen för att man är så rädd för att det ska vara blod. Hur tänkte/tänker ni för att lugna er själva?

Jag läste ett tidigare inlägg angående en jobbig svärmor, som jag kände igen mig måste skriva av mig...Varför ska de lägga sig i allt? Min svärmor är helt underbar förutom att ibland kan jag tycka att det bli för mycket, svårt att förklara men det känns som de ska vara så mycket hela tiden. När man kommer hem till de så hinner vi knappt in genom dörren förrän hon är med näsan nere i vagnen.. varenda gång tänker jag "men snälla vi kan väl få komma in först". Enda sedan vår dotter v Jag känner inte alls så här med mina egna föräldrar

Hej. Fick 1:2. Min värld rasar. Hur hanterar man ngt sånt här?

Hej, fyller 21 i september och är hemma med dottern(1 år) samtidigt som att jag pluggar upp min gymnasieexamen på distans, 50 %.
Har fått diagnosen borderline när jag var 18 år och gick i DBT(därav ingen gymnasieexamen- sjukskrivning). Under grav o hennes första år har jag inte ätit antidepressiva men gjort det till och från sen jag var 13 år annars.
Känner nu att jag behöver äta det igen. Har ingen ork, allt känns meningslöst och är ledsen och arg hela tiden. På sambon, dottern, familj, vänner etc. Men, sambon verkar inte fatta detta. Trots att han vet om diagnosen och mina besvär tjatar han på mig om ex städning, disk, tvätt och blir arg när jag inte gjort allt han tycker jag borde göra. Han tjatar även om sex och hur andra tjejer ”spanar in honom” och hur han inte kan hålla sig till bara mig... sen säger han att han skojar. Han jobbar och jag är hemma, men jag går alltid upp med dottern när han går upp(06.30) men ändå så går han o lägger sig 20.30(lämnar mig ensam med dottern, hon är nattuggla o går ej på förskola så hon lägger sig när jag gör det ca 21.30-22). Jag får ha henne när jag lagar mat till oss alla, fixar disk mm. Sen på kvällen/natten.
Vet inte riktigt hur jag ska orka och finna lust och glädje igen. Dottern är det bästa som hänt mig men orkar inte va den bästa mamman jag kan va. Speciellt inte med sambon som inte hjälper till med något här hemma..