Har idag tagit ett clearblue early, beräknad mens på söndag (vet att det är tidigt att testa) är så osäker på resultatet då jag läst flera som fått spöksträck som visat sig vara negativa..
Hade ett missfall i v.14 i slutet av okt så vågar inte hoppas..

Hej! Jag är i v. 6 (5+4) och tror jag fick missfall idag.. Gråtit så ögonen är helt förstörda, som vi har längtat efter en graviditet (första dessutom)
Men nu till frågan, ni som blött under de första veckorna, hur har det sett ut? Både vid MF och vid lyckad graviditet?
Jag har haft lite småblodiga flytningar några dagar här och där men idag fick jag som om det vore mens. Först vid 12 kom det rent blod. Då ringde jag BM som sa att det kan vara antingen eller men att inget kunde göras. Sedan vid 17-tiden kom det ordentlig med mörkt blod och en lång klump. Har haft smärtor i magen och i underlivet (som kraftigare mensvärk). Men nu sista timmarna (mellan 22-01) har jag inte blött alls.

Under graviditeten har jag fått kondylom-utbrott och desto närmare förlossningen jag kommer desto mer orolig blir jag att det ska påveka förlossningen. Får inget riktigt svar på om det kan påverka eller inte och vården vill inte ta bort pga graviditet.
Någon som har någon erfarenhet?

Blev mamma för första gången för 7 månader sen. Graviditeten och första tiden hemma kantades av depression och oro. Det tog lång tid att landa i det nya livet och ens kunna njuta lite. Har världens bästa pappa till mitt barn och dem har en fantastisk relation. Ändå kan jag inte släppa på tanken att mitt barn behöver mig mer än sin pappa, vilket gör att jag känner mig huvudansvarig och stressad. Sonen har flaskmatats länge och 9 av 10 gånger går pappa lika bra. Ändå oroar jag mig redan nu för att gå tillbaka och jobba när han är 11 månader. Tänker tankar som att han ska känna sig övergiven av mig och må dåligt. Någon som känner igen sig? Hur sjutton släpper man på pressen man känner?

Hej, det är så att jag har fått veta för några veckor sedan att jag har GBS. Dock inte så mycket så jag behöver behandling nu utan det får jag sedan på fl. har hört att gbs kan göra så man föder för tidigt. Har även hört att om man själv kommit för tidigt så KAN det vara ärftligt. Jag föddes i vecka 34. Jag är nu i vecka 32 och haft grova förvärkar redan förra veckan, så jag fick försöka andas mig igenom dom. Har även väldigt mycket sammandragningar. Undrar om någon har erfarenhet eller vet om jag har risker att föda för tidigt pga detta? min mamma tror att jag kommer att föda för tidigt och även min sambo, jag har också en känsla av det.

OBS! jättelångt inlägg!

Känner att jag blir tokig av alla dessa tankar så jag tänkte försöka se om någon varit i typ samma sits som mig!

Är gravid med bebis nr 3 och i vecka 5+5 fick jag en röd blödning, inge slem eller något utan bara rött blod, hade inte mer ont än lite mensvärk när den kom. Kom inte heller så mycket blod utan det kom som bara på toapappret när man torkade sig (ursäkta detaljerad förklaring).

Ringde dagen efter till Bm för att rådfråga hur jag ska gå till väga, blev då bollad fram och tillbaka tills jag tillslut fick kontakt med en som gör ultraljud där jag bor.

Väl där på eftermiddagen så var jag såklart jätteorolig, efter vi pratade en stund om det som varit sen började hon göra ett VUL. Det kändes som det bara tog en halv minut så sa hon att det är ett missfall. Jag blev lite ställd och ledsen såklart över detta, men några sekunder senare så sa hon igen att hon såg faktiskt en uppklarning i livmodern, men kunde inte säga mer om det utan fick höra att på grund av mitt höga bmi så är jag svårundersökt och att jag ska ställa in mig på missfall.

Fick redan dagen efter tid till grannkommunens gynmottagning för kontroll. Väl där så sätt läkaren tyst och gjorde undersökningen, hon kunde inte säga något annat utan hon såg då också inte en utan två uppklarning men inget mer än så på grund av högt bmi.
Fick ta hcg prov och bokade in en ny tid för kontroll 1 vecka senare.

Idag var jag igen till mottagningen till en tredje läkare.
Han sa att hcgt hade gått upp och så började han undersöka. Då såg han en fostersäcken med ett foster i. Han såg även blod runt fostersäcken och att den var lite insjunken. Men, han såg inge hjärtslag hos pyret och jag fick åter igen höra missfall. Var då i v 7+0.

Fick tid igen om två veckor för nytt besök och även att jag ska överväga cytotecbehandling.
Andra gången jag och min man får åka hem gråtandes för att vi inte vet mer än innan besöken.
Har efter den klara blödningen bara haft enstaka tillfällen med bruna flytningar med yttepyttesmå kagulerade klumpar i.

Känner mig helt tom, vet att kroppen kan lura en med diverse symptom och jag har så svårt att tro på missfall, speciellt när fostret vuxit såpass att man kunde se hela fosterstrukturen nu på sista vulet!

Finns De någon som har någon solskenshistoria att dela med sig?

Har alltså varit gravid i 16v utan att ha vetat om det. Var en planerad abort när jag plussade för några veckor sen, då jag trodde jag var i ca V8-10. Men på plats hos gyn fick jag veta att jag var i v16+1. Har nu valt att behålla det och är nu i v17+5. Jag är 20 år gammal, ingen fast anställning, går på ett fastställt schema fram till februari. Sedan fortsätter jag endast som Timvikarie inom vården. Jag har druckit alkohol under tiden jag ej visste, rökt och snusat. Ska till barnmorskan för första gången på fredag på koll. Jag är så otroligt rädd att få missfall, är rädd för att barnet inte är friskt, är så orolig för att någonting kommer gå snett. Fadern till barnet behandlar mig inte så bra, han vill ej vara delaktig alls när han fick reda på detta. Som tur är, så har jag hela min familj som stöttar mig och många vänner. Någon mer som suttit i samma situation? Behöver så mycket positivitet!

Hej jag skulle haft min mens idag, började med bruna flytningar eller bruna blödningar i tisdags och ingen mens än. Är jag Gravid då? Eller vad kan det vara.. det har inte alls varit något tecken på blodfärgat utan bara brunt ganska mörkt

Hej.
Hade min senaste mens 28okt, för två veckor sedan fick jag ett svagt tecken på ett graviditetstest. Fick en blödning några dagar senare så tänkte det var min mens. Men det var bara i en dag. Så jag tog ett digitalt test för 9 dagar sedan som sa att jag var gravid i 2-3v. Men haft små blödningar till och från. Svagt rosa på pappret., men inte behövt binda direkt. Men ändå varit orolig så boka förra veckan in ultraljud tills nu på torsdag. Men igår börja jag blöda lite mer och idag öka det ytterligare så måste ha binda och är mycket när jag torkar mig. Tog dessutom ett test imorse som sa att jag var gravid men fortfarande 2-3v. (räknar från befruktning inte mens). Bör vara i v6-7. Misstänker starkt missfall. Undrar bara hur det gått för andra med blödningar tidigt i graviditeten och ni som haft missfall hur det var för er? Vet att alla upplevelser är olika. Vill väl mest bara inte känna mig ensam i detta...

Hur kommer ni alla fira jul i år? Endast med hushållet? Bjuda in far och morföräldrar? Inne eller ute?

Läste en äldre tråd i ämnet där åsikter undanbedes.
Jag skulle istället vilja ha åsikter angående detta.
Min uppfattning är att det i Sverige fortfarande råder stor okunskap och mycket fördomsfulla åsikter angående manlig omskärelse.

Hej! Jag testade positivt på tre olika test för 1 1/2 vecka sedan. Har slutat med minipiller för 5-6 månader sedan och inte haft regelbunden mens så var smärre chockad när jag var gravid. Men glad såklart. Har haft sjukt mycket symptom sedan dess och idag började jag blöda kraftigt. Likt en riktig mens. Åkte till gynakuten då jag haft smärtor i magen (också likt mens) och hon enligt ett gravtest säger att jag inte är gravid. Fattar ingenting? Helt galet... Mina HcG nivåer är alltså obefintliga. Vet ju inte vilken vecka jag är i men trott jag är i V.5-6. Men nu måste det ju inte blivit något alls... Så jävla konstigt. Hade ju aldrig trott jag var gravid om jag inte plussat på stickan som jag testade spontant, men nu känner man ju sig lurad på något vis. Är dock glad att kroppen funkar nu med mens och förhoppningsvis kommer den igång regelbundet snart....

Men är det någon av er som varit med om samma sak? HIT ME! Hade det varit ett missfall hade ju mina hormon-nivåer ff varit kvar.... Så märkligt detta. Kändes nästan som hon på gyn trodde jag hade hittat på att jag varit gravid. Men tre test var av ett med veckoindikator lär ju inte ljuga direkt.

Hej jag mår så sjukt dåligt har precis fått reda på att jag har endometrios jag har aldrig blivit gravid har försökt i 2år och jag är bara 21 år gammal jag är jätte orolig och rädd att jag inte kommer kunna få några barn!! Är det någon som har endometrios och sedan blivit gravida?? 😓😓😓💕

Jag var gravid i vecka 5. Men jag fick missfall. Hur är era erfarenheter som har haft missfall. Är de svårare att bli gravid igen? Eller är chansen jättestor att man får missfall igen? Har inget barn sen tidigare så ingen erfarenhet att använda mig av heller. Så skulle va skönt att höra vad andra gått igenom.

Hallå där! Fler som fått åderbråck i underlivet och ben och rumpa?

Jag har använt stödstrumpor länge men verkar inte hjälpa :(
Nu är det värre och gör ont !

Någon som upplevt samma tidigt ? Går in i vecka 20 idag. Förstår inte hur jag ska stå ut ?? Så obehagligt :(

Hej! Jag fick i torsdags vad gyn befarade ett missfall. Fått en tid om 1,5 vecka för återbesök då det var för tidigt att avgöra om min blödning var missfall eller ej. Blödde från tidig morgon tills jag la mig och har sedan dess inte blött något. Blödde aldrig igenom bindan utan var mest på pappret när jag torkade mig (gick dock på toaletten varje timme för att kolla hur mkt det blödde) nu till min fråga, hur mycket blödde ni vid missfall? Började fundera om det kanske inte ens var ett då blödningen avstannat redan och jag egentligen inte haft ont mer än mens känningar som jag faktiskt haft sedan jag plussade. Någon?

Hej! Jag är i graviditetsvecka 6 (5+6). Har haft mensvärk liknande känsla sen jag plussade för 1,5 vecka sedan. Igår på morgonen fick jag en brun föytning och sedan en till sent på kvällen. Imorse när jag vaknade var det färskt blod på pappret och så har det hållt på hela dagen. Har klarat mig med trosskydd men har ändå varit på toaletten typ varje halvtimme pga oro och det har alltid varit en del på pappret. Inga klumpar och ev lite mer mensvärk än vanligt. Jag ringde gyn som direkt sa missfall utan att hon ens frågat hur mycket jag blödde. Hon tog den slutsatsen av de bruna flygningarna som sen blev färska och bad mig ta ett gravtest igen om 4 veckor. Under dagen ringde jag gyn igen och fick faktiskt komma dit. Man såg ingenting på ultraljudet men han sa även att det var för tidigt för att se och kunde varken säga om det är ett missfall eller inte. Men med tanke på blödningarna tyckte han att jag skulle ställa in mig på det och isåfall få en positiv överasskning om det visar sig att det inte var det. Fick en tid igen om 1,5 vecka för att se om det finns något där eller om det är ett missfall. Någon som varit med om liknande? Var det missfall? Jag är helt förstörd nu.

Jag behöver skriva av mig för jag vet inte varför jag redan nojjar men jag undrar om det går att be barnmorskan be barnmorskan att inte tala om för min partner samt dem på förlossningen om min ev herpes. Jag tog ett blodtest 2010 i utlandet för att se om jag hade herpes typ 1 eller 2 i underlivet och dessa test kom tillbaka negativa. Dock har jag nån gång per år ändå fått ett enda utslag på samma ställe precis innanför skinkan och misstänker att jag kanske ändå har herpes men ändå varit osäker eftersom jag tog 2 negativa test. Så nu undrar jag om det mot förmodan skulle vara det och jag har en jätteoförstående partner när det gäller könssjukdomar, kan man be barnmorskan att hålla det under sekretess så att min partner inte får reda på det och så att de under förlossningen inte pratar om det ? Ens egen journal bör väl vara sekretessbelagd? Vet inte om jag vågar säga nåt annars . Nån med erfarenhet ?

NÅGON mer som haft brännande och svidande känsla i underlivet efter förlossningen?

Hej. Jag har ett stort dilemma. Är i vecka 9 och fått ett nytt jobb inom hälsovård- och sjukvården som innebär att jag behöver gå in till covid patienter flera gånger om dagen som ligger inne på sjukhus. Munskydd, visir, förkläde och handskar samt överanvändning av handsprit och tvål och vatten. Det jag får höra är att jag inte behöver oroa mig men jag oroar mig ändå. Hur hade ni tänkt? Behöver detta jobb för att jobba upp föräldrapenningen annars men vet inte om det är värt det när sig ständigt oroar mig och då vi plötsligt eventuellt är en riskgrupp.

Hej alla fina mammor och nyblivande!
Jag är i v. 12 med mitt första barn. Jag är en orolig person till vardags och har svårt att släppa jobbiga tankar. Jag har sett att så många lägger upp bilder på sina magar, alltså magar som ploppat ut i samma vecka som mig eller till och med 13... Blir såååå nojig att något är fel för att min inte växt. Vet att det inte är så vanligt att förstemammors magar syns så fort men jag blir bara så rädd och ledsen. Tips?? Eller något av det lugnande slaget 😩

Jag vill se hur ni andra tänker kring Corona och besök nu när andra vågen verkar vara på väg in.

Vi kommer begränsa besöken till familjen och de närmaste. Vilka låter ni hålla barnet? Ska man låta mor och farföräldrar pussa barnet och ta i ansiktet? Sista frågan känns så känslig men något jag själv vill sätta på paus nu när det är som värst...

Självklart har vi som regel att alla som kommer på besök är friska, symptomfria plus att dom tvättar och spritar händerna det första dom gör när dom kommer hit.

Skriv hur ni tänker och gör som!

Ni som haft förlossningsdepression, hur kände ni då? Och hur blev ni bra igen?

Jag fick mitt första barn för snart 6 månader sedan. Under graviditeten hade jag ett mål med framtiden som förälder - mitt barn ska aldrig ha en uppväxt som min. Jag växte upp med en mamma som hade psykisk ohälsa och var beroende av alkohol och tabletter. Utåt sett var hon vilken mamma som helst och vi hade det bra. Men bakom stängda dörrar fanns mycket ångest, oro och rädsla från ung ålder. Så fick jag min son och tänkte vad fantastiskt, nu får jag en chans att ge honom den uppväxten jag aldrig fick. Men jag var inte beredd på hur orolig man är som förälder, hur otillräcklig man känner sig och hur man ifrågasätter om man är bra nog i princip varje dag. Detta har gjort att jag har orimliga krav på mig själv som mamma och att jag måste vara perfekt för mitt barn. Jag tar alla jobbiga faser som att det är mitt fel och känner mig ständig orolig för honom. Nu har jag fått väldigt bra professionell samtalskontakt för detta ändamål. Men hoppas på att det finns någon där ute som känner igen sig i min text, vore så skönt att inte vara ensam.

Tänkte om det är fler som kännt som jag.

Man hör bara om hur mycket man älskar sitt barn från första stund man får upp det på bröstet. Men som jag, som inte kände något alls.. det liksom tog ett tag att få känslor för sitt barn, men man hör knappt något om det..

Älskar min son över allt annat idag, men tycker det är intressant och höra hur folk har upplevt detta själv. Tror det är vanligare än vad det snackas om.

Hej, i somras fick jag ett MA som började med bruna flytningar dvs torkat blod som kom ut och som sedan utvecklades till färskt blod.

För en vecka sen var då i v6 så kom det bruna flytningar och jag fick panik. Höll på i ca 2 dagar och sen var det inget i ca 2 dagar och sen kom det tillbaka i ca 2-3 dagar och nu har de försvunnit. Har ej speciellt ont i magen. Var på ul hos gyn förra veckan pga att jag var så orolig men det var för tidigt för att kunna se hjärtat.

SÅ till min fråga, har någon vart med om liknande utan att det var missfall?

Fler som är fruktansvärt dålig i magen pga av hemorrojder?
I början behövde jag bara springa på toa efter varje måltid men nu är det i tid och otid, vågar knappt gå utanför dörren..
Har googlat runt men hittar inget om det.

Jag har 3 barn, två töser på snart 5 år och 1,5 år, sen en pojke på 6 veckor.

Under tiden jag var gravid med min son, så har jag ungefär tappat allt med känslor. Visar inget för sambon eller barnen. Jag blir nästan arg när jag ser dom. Jag känner mig som en barnvakt, ger dom allt det dom ska ha förutom den där mysiga närheten som man gärna vill ha, jag försöker gosa med dom men blir oftast att jag bara stänger av och sätter mig på golvet och kollar istället. Alltså är det normalt att inte känna något alls för sina barn eller sambo?

Får panik!!!

Försöker prata med BVC om detta, det ska försöka få in mig så jag kan prata med någon, men så har vi denna jävla corona som ställer till det, så det tar ganska lång tid att få samtal.

Som sagt, barnen har det otroligt bra! Men jag känner mig inte som deras mamma utan mer som en fröken på förskola eller en barnvakt.

Någon som är i samma situation ungefär ?
Tips på att få tillbaka livsglädjen.

Jag känner allt oftare att jag orkar inte leva längre, vill bara att allt ska ta slut. Har två fantastiska små barn som jag älskar och en underbar man, så de lever jag gör just nu. Har en (förlossnings-) depression och så sömnbrist på det. Hoppas att det kommer att gå över snart för det är bara så mycket som jag orkar... (

Finns det en minsta chans att jag blev befruktad den 20-21/2 fastän jag tog dagen efter piller samt hade vanlig mens i början av mars.

Är beräknad 8 december 2020 och är gravid 34+4 idag, vilket tyder på att jag blev befruktad runt 17/3. Visst är det mest logiska att jag blev befruktad 17e mars för jag plussade svagt 30e mars när jag hade missat mensen med en dag.

Vad mättar bäst? Känns som det är samma typ eller?
Min mamma säger alltid "testa ge henne välling inför natten" men jag har blandat ersättning och välling men mest ersättning. Detta för att vänja henne vid välling. För alla jag pratar med säger att välling är så bra och deras barn sov så gott när dom börja med välling. Är detta bara en tillfällighet att deras barn sov bättre? Eller är det så?
Jag trodde mer att dom sover bättre och inte vaknar för mat på natten för att man får i dom bra med mat om dagen. Så alltså när man börjar ge riktig mat osv.

Hej! Min son är 8 veckor nu o han har så fruktansvärt svårt för att ligga själv. Måste nästan ha han i famnen hela tiden. Tex han somnar jätte bra i famnen men så fort jag lägger ner han börjar han gråta. Jag kan inte bära runt på han hela tiden eller sitta i soffan med han för jag har en dotter på 2.5 år o är så sjukt trotsig. Hon lyssnar nästan aldrig på vad jag säger o gråter/skriker varje gång man säger te henne o kastar saker om kring sig när dem inte gör som hon vill. Min sambo ligger borta varannan natt så jag är mycket ensam. Vet inte vad jag ska göra.

Jag har en relativt äcklig fråga..
.
.
.
.
I förmiddags gjorde jag nummer två på toan (löst), när jag sen torkade mig framifrån och bak var där gummiaktiga klumpar som blandat sig med avföringen. Kan detta vara en del av slemproppen? Klumparna var grönaktiga.

Hej,
Min dotter på 1,1 år började på dagis för ett par veckor sen. När jag lämnar på morgonen, så går det jättebra och hon gråter oftast inte. Detta förvånade mig (positivt såklart) då man ändå har stålsatt sig för hjärtskärande gråt.
Nu till saken, det är en pedagog som hon dock gallskriker när jag lämnar till. Pedagogen är precis lika mjuk och rar som alla pedagoger på förskolan, så jag förstod inte vad det kunde bero på. Sen slog det mig, den obekväma tanken att det kan vara pga att hon är mörkhyad. Skäms nästan att tänka tanken, men kan det faktiskt vara så?
Jag menar verkligen inte att uppröra någon med denna tråd, utan jag försöker bara komma underfund med varför hon blir så otroligt ledsen när jag lämnar till henne och inte när jag lämnar till andra pedagoger på förskolan.
Har någon någon liknade erfarenhet?

Idag påbörjades missfall nr 3 och hela mitt hjärta går i tusen bitar. Kan inte sluta gråta. Det är så orättvist och sån enorm sorg. 3 gånger har jag nu fått positivt gravidtest, blivit så glad över att jag äntligen ska få bli mamma, fantiserat om hur och när jag ska berätta för mina föräldrar, vänner, sambons familj, all släkt, gudföräldrar etc. Bara för att totalt falla isär några dagar senare.
Har fått alla mina missfall vid BIM, v 5. Är tacksam att jag öht kan bli gravid, att missfallen ägt rum i v 5 och inte v 10 eller ännu senare, men herregud vad svårt det är att känna sig tacksam i den här fruktansvärda sorgen.


Jag behöver bara få skriva av mig lite.. Och kanske höra någon som gått/går igenom samma sak? Någon som har en liknande situation med en solskenshistoria? Är så rädd att jag aldrig ska få bli mamma :'(

Någon som ska ha barn i Varberg eller närområdet i Vinter?

Hej, har lite frågor till er som har inseminerat.
Gjorde du det privat eller via landstinget? Hur lång tid tog hela processen från att du ställde dig i kö till att du fick börja inseminera? Berätta gärna så mycket du vill! Hur många försök och hur gammal är du?
Hur gick själva processen till? Har så många frågor och vill veta allt jag kan få veta.
Hur var spolningen av äggledarna? Smärtsam? Och hur var de psykosociala samtalet? Något man ska tänka på?
Ställde mig i kö för 10 dagar sen och enligt hon jag pratade med så kommer det ta ca 1 år innan jag får inseminera, är 27 år och tänker göra det via landstinget. Känns så himla lång tid och känns så jobbigt att vänta så länge 😭
Vet att Femmis finns men tänkte prova att fråga här först eftersom femmis kostar pengar.
Tacksam för svar!

Vi har två flickor på 2 och fyra år sen tidigare. Min sambo förlorade precis sitt jobb och jag är sjukskriven. Fick för några dagar sen reda på att jag är gravid igen trots att vi har skyddat oss. Min sambo vill verkligen inte ha fler barn så finns stor risk att han lämnar om jag behåller så var inställd på abort. Men känner mig nu osäker men vet inte om jag kan få det att gå runt själv med tre barn. Någon annan som varit i liknande situation? Hur har ni gjort och hur har det funkat?

Hej! Är gravid i v23 och har fått en svampinfektion som inte vill ge sig. Har behandlat med canesten men de verkar inte hjälpa. Hade svamp även i v17 men då försvann de på någon dag efter behandlingen. Nu har jag fortfarande "kesoflytningar" 4 dagar efter jag behandlat.. Läst att man inte ska ta diflucan när man är gravid, någon som fått det ändå? Eller vet hur ofta/många gånger man kan behandla med receptfria medel. Även läst att pevaryl är förbjudet när man är gravid?
Börjar ledsna på att ha konstant svamp nu 🙈

Någon som fått blodpropp under graviditeten, behandlat men att den sen kommit tillbaka igen några veckor senare?

Jag ska in för att kolla om den är tillbaka, men vill veta vad som händer om den kommit igen? Går redan på väldigt hög dos innohep.

Hej, jag har funderat lite på att kanske inseminera då jag verkligen vill ha barn och känner att tiden börjar rinna iväg lite. Men min fråga är då, är jag egoistisk som sätter ett barn till världen som inte kommer få växa upp med sin pappa? Absolut att det kan hända oavsett om jag blir gravid med en partner eller inte, menar bara att jag medvetet gör det..

Jag själv är uppvuxen med båda mina föräldrar så jag vet inte hur det är, även om jag förstår att det kan vara väldigt påfrestande för barnet när den börjar bli lite äldre. Är så fruktansvärt kluven då jag känner att jag inte riktigt har tid till att gå och vänta på att hitta en partner och sen hinna känna att jag vill bilda familj med honom och sen påbörja ett försök till att bli gravid.
Tycker ni att det är konstigt att inseminera??

Någon ensam som gjort inseminering? Hur hur det gått för er?

Hej!

Jag och mannen väntar vårt första barn. Så spännande! :) men glädjen och spänningen vände i förgår när vi fick beskedet 1:50 efter KUB. Bm sa att blodvärden, prover osv såg bra ut och att då hamnar vi på låg risk (1:11000), men pga nackuppklaringen så hamnar vi på 1:50... bebis låg dumt och det var svårt för henne att mäta, men hon gjorde det i alla fall uppenbarligen.
Bm sa också att ”du får en tid för moderkaksprov nästa vecka”, så jag ska göra sådant prov. Och nu väntar alltså väntan på att genomföra provet (jag som dessutom är nål-rädd) och sen väntan på svar.
Jag är helt förstörd av oro och ångest.
Är det någon annan här som har fått hög risk och kanske in dela med sig av en solskenshistoria och ge lite hopp i denna situation?
Ta hand om er alla!

Kan man plussa 4-5 dagar efter samlag?

Hej! Har fått nyss veta att jag är gravid i vecka 5. Det som gör mig orolig är missfall. Hur ska man tänka? Jag är suuuuperorolig för att få missfall och kommer inte klara av det (så känner jag nu, vet att jag kommer klara det men man är så rädd) hjälp mig, jag är överlag ung och tokfrisk, aldrig varit allvarligt sjuk, röker inte, snusar inte och inte druckit alkohol på väldigt länge! Hur sk jag tänka, göra???

Hej.
Är det vanligt med fladder i magen även om man inte är gravid? Sista tiden när jag ligger ner känner jag det som när jag varit gravid det första fladdret... Tarmarna? Hade oskyddat sex i april så det är ju inte logiskt om jag är gravid... Haft blödning som mrns varje månad. Mkt flytningar däremellan. Sista månaden blött även mellan mensen.. Ska till gyn nästa v...

Hejsan!

Kliver in i vecka 6 (5+0) och jag känner fortfarande inte av något illamående what so ever och börjar bli smått orolig.
Är det någon som vart med om samma lika?
Har kämpat i ett år för att bli gravid och blir orolig för minsta lilla...

Tack för all hjälp!

I förrgår (fredag) morse när jag gick på toaletten och torkade mig så var det svagtsvagt rosa flytning.
Skulle göra ett gravtest denna morgon med veckoindikator för att veta hur länge jag varit gravid och testet visade 3+, morgonen innan detta så visade ett likadant test 2-3.
När jag såg att det var svagt rosa i flytningarna så tog jag även ett test där jag kan se strecken om de blivit svagare och nope det visade tom starkare.

(Tänker att hcg sjunker om det är tecken på missfall)

Igår (lördag) morse gjorde jag ett till test med sticka för att se om det sjunkit och det visade fortfarande lika starkt.

Inga blodiga/rosa flytningar sen i förrgår (fredag) morse.

Behöver jag vara orolig?

Har haft lite blod på pappret till och från senaste två veckorna, speciellt efter träning. I förrgår kom det lite mer än vanligt och igår fick jag som en lätt mensvärk och mer blod när jag gick på toa. Det kom
också små klumpar av levrat blod (typ två små per gång). Detta upprepades vid två toalettbesök och ingenting i trosan. Åkte till gynakuten men de hade brist på personal då det är helg så nu måste jag vänta till imorgon innan vi får veta om det lilla livet lever. Någon med liknande erfarenhet som det gick bra för? Går in i v 8 på tisdag!