i gravid

Jag tog mitt första graviditetstest den 27 Juni som visade positivt. Tog sedan 5 tester till för att vara säker och tog dom på olika datum. Bokade tid hos barnmorskan för att prata den 9 Juli och dagen innan det besöket började jag blöda, inte mycket, inte som när jag har mens, när jag har mens blöder jag betydligt mycket mer. Pratade med barnmorskan och jag sa att jag blödigt, det är brunt och mest gäggigt, som en brun flytning. Har läst att man KAN blöda första tiden för att kroppen inte är "van" att den är gravid. Hon sa inget mer om det. Sedan dess har jag blödigt av och till fram tills idag 15 Juli. Idag kom en driva med blod och en klump. Har pratat med både gynakuten och barnmorska som säger åt mig att ha "is i magen", vilket jag haft nu, Den 13 Augusti ska jag på KUB. men är orolig att det inte finns någon där inne, har inga direkt gravid symtom, har känt lite lätt illamående som kommit i vågor, haft humörsvängningar osv. Jag är i vecka 6 + 1 den här veckan. Behöver råd från gång annan, bör jag kontakta barnmorska igen, har jag missfall? Barnmorskan har vid tre tillfällen bett mig ha is i magen och vänta... men jag är för orolig. Under denna blödning har jag inte haft feber eller varit dålig på något sätt, har mått bra. Förutom lite våger av illamående på morgonen framför allt, men också eftermiddag. hjälp, tankar någon?

Hejhej!

Jag tänkte höra med er om ni vet någon affär som säljer bra gravidkuddar? Både på nätet men också i fysisk butik 🥰

Hejsan!
I våras någon gång sökte jag in till massa möjliga universitet att komma in på nu till hösten med en studietid på 3,5 år. I slutet av Maj fick jag reda på att och pojkvännen väntar vårt första barn och det finns ingen snack om att det ska tas bort.
Planen var självfallet att studera, jobba lite och så ett tag innan, men nu är det som det är och såhär det kommer bli. Jag går in enligt min beräkning i vecka 12 (11+0) idag och har första bm tiden på Tisdag 16/7, så då kan det ju visa helt andra saker istället. Ja, vi fick väldigt sen första bm tid pga få barnmorskor i min stad, fick samma dag på båda mödravårderna i staden, så det blev 16 oavsett.

Nu till mitt orosmoment. Jag kom då in på min drömlinje i höst, i Uppsala dock som är mitt andra hands val och Stockholm nr1 då jag bor ett stenkast ifrån. Jag har räknat ut att bf är någongång i slutet på Januari 2020, och börjar plugga i höst den 29/8.

Någon här som blivit gravid lika tidigt i studier och har erfarenhet av det? Hur har ni gjort? Hur har det fungerat med studieuppehåll osv?

Jätte tacksam för svar!

Hej alla fina!
Måste fråga, jag e i v17, v18 på söndag.
Jag tycker min mage bara krymper o krymper. Någon som varit med om samma. Moderkakan fram så känner inget än heller, vilket göra att man blir mer orolig.
Någon? ❤️

Hej! Gick precis in i vecka 39 (38+0) och känner mig rätt färdig med det här nu. Inte så att det har varit en tuff graviditet utan för att den senaste veckan så har jag tyvärr drabbats av både halsbränna nattetid och ont i ryggen dagtid. Halsbrännan kan jag se en förklaring till, äter kvällsmat försent då sambon inte slutan förrän halv sju om kvällarna. Men ryggen däremot, där står jag som ett frågetecken. Sitta på en stol/i soffan funkar en stund, men sedan börjar jag få ont i nedre delen av ryggen (samma sak när jag kör bil). Någon som har någon bra förklaring eller kanske något förslag på hur jag kan minska det onda. Ligga på sidan i sängen funkar, men det kan man ju inte göra hela dagarna.
Tacksam för svar :)

Jag blir så sur. Jag tycker seriöst den missfallsrädsla alla går runt med pga att man blivit uppskrämd är så fel. Man glömmer helt bort att 75-80 % av alla graviditeter GÅR BRA. Ändå får man kommentarer om att ”åh gud hur vågar du berätta när du bara är i v8” osv osv. Hur kommer det sig att vi blivit matade med denna överdrivna missfallsrädsla till den grad att man varken kan va glad eller berätta för närstående innan vecka 12. I alla andra scenarion hade vi ju varit positiva då 80% är sjukt bra odds! Jag tycker att rädslan och risken för missfall har blivit alldeles för stor i jämförelse med hur stor risken faktiskt är. Jag förstår att det är vanligt med missfall, det säger jag inte om. Men jag tycker det är otroligt tråkigt att det blivit så stort så folk går runt och beter sig som att det vore 80% risk för missfall ist för 20-25. Bu!

Vill bara skrika ut min glädje, efter att ha varit helt säker å ställt in mig på att det inte skulle vara positiva nyheter idag på ultraljudet så fick jag idag höra att hjärtat pickade och såg själv ett livligt foster på skärmen. På bilderna jag fick med mig så syntes tydligt läpparna, näsan, lilla handen mot munnen och benen rätt upp😍 så till er som har noll symptom, känner er inte gravida, ge inte upp. Alla graviditeter är olika och jag känner mig nu lycklig som sluppit diverse illamående osv än så länge och i mig växer min största dröm. Att få bli mamma och att få ett barn med mitt livs kärlek.

Nytt ultraljud om 2 veckor igen för att kunna gå igenom hela kroppen på bäbis lite tydligare😍

Äntligen, äntligen får jag slappna av å njuta av den a graviditet

Långt inlägg men desperat, förvirrad & förtvivlad!

Kanske orkar någon läsa: jag har senaste 3 åren tänkt så mycket och känt så oerhört starkt inför tanken och förhoppningarna om att bli gravid en vacker dag. Sen kom den dagen och de kändes... ingenting. Hade köpt ett gravtest då mensen var försenad men var så inställd på att de skulle visa negativt så nämnde inte ens något för sambon. Vill bara ha mitt streck och kroppen/mensen skulle snart komma ikapp. Men där var två streck! Blev alldeles TOM i kroppen. Gick ut till sambon som mer eller mindre fick samma reaktion. Även om detta var planerat. Just nu 5+1 och 5 dagar sedan jag tog testet, hjärnan, kroppen, hela jag har fortfarande inte hängt med. Känner ingenting! Ingen lycka, inget pirr, inga symtom, ingen sorg eller oro heller direkt. Jag som föreställt mig denna perioden i mitt liv och längtat, inbillat att jag genuint känt att ”dagen jag får barn kommer jag inse att de är meningen med mitt liv och aldrig vara ensam”. Känns precis tvärt om ”Var de bara detta? Jaha då var jag gravid då men de kom helt obemärkt men ändå växer de något i mig plus att jag känner mig något så oerhört ensam”

Är de vanligt?! Kommer känslorna komma ikapp? Kommer jag känns en kontakt med mig själv och min mage... (Kan knappt säga de högt för känns så fel) sörjer & gråter över att jag inte känner någonting!!! De är helt tomt på känslor! Inte alls vad jag förväntat mig av mig själv i denna situationen, jag som annars är så känslomässig! Största dagen i mitt liv men när den väl kom var den inte märkvärdig alls. Känns som jag gått miste på ett av mitt livs bästa ögonblick! Fattar ingenting!...

Hej!
Är gravid i vecka 38 och köpte mig precis två par nya gymnastikskor att använda under kommande barnvagnspromenader. Insåg dock att det kanske var dumt, om skostorleken skulle ändras nu i slutet av graviditeten? Har i dagsläget storlek 40 (samma som i början av graviditeten).
Tror ni att skostorleken kan ändras under sista veckorna?

Tack på förhand!
Kram

Hej,
När man säger att missfall är störst innan vecka 12, menar dom då 11+0 allts att man är i vecka 12 eller menar dem egentligen 13+0 alltså 12 hela veckor?

Tack för svar

Jag är idag 17+3 känner mig inte ett dugg gravid och har rul om en vecka.

Senaste jag såg bebis va i vecka 13+5 och då såg allt jätte bra ut enligt special mödravården.

Men nu har jag en gnagande oro att bebis dött. Jag har känt något som känt som bebis långt ner men detta är mitt första barn så jag funderar på om de e bebis eller tarmar.

Sambon kände något som kändes utanför magen i helgen men kan de va tarmarna med?

Jagvfår panik av att han säger att allt kommer se bra ut och att barnet kommer leva.

Varför kan jag inte tro på detta? Varför är jag så rädd.

Jag vill inte förlora detta barn.

Nån som känner samma?

Hej! Jag är gravid i v 24 och har en fundering kring mitt underliv. Det är som en utbuktad runt underlivet, alltså inte i utan runt, utanför blygdläpparna. Det är liksom som en boll som trycker nedåt. Det känns inget speciellt, ingen smärta eller så. Jag undrar bara om någon har liknande svullnad som vet varför det är såhär?