Hej tjejer! Jag är i gravid v 21, har haft småblödningar/bruna flytningar sedan v 7 var in v 18 då det kom mer rosa rött en liten blödning och det visade sig att jag hade en växande 3cm polyp på livmodertappen som det blödde ifrån. Det togs cellprov och nu har jag fått svar att de måste gå vidare med kolopskopi och biopsi vilket känns oroväckande då jag hade hpv virus och cellförändring som måste kollas snarast då jag är långt gången gravid. De rekommenderas att man gör detta senast v 14 pga av missfalls risken som då ökar av att göra biopsi.

Är det någon som varit i samma sits som mig? Känner mig livrädd och ledsen helt matt 😰

Plussade för några dagar sen, hade mina misstankar men ändå en chock. Tog lång tid att bli gravid med första barnet och trodde inte att det skulle gå så lätt till den här gången heller. Vi har båda pratat om ett syskon så det är självklart att behålla även om det blir tätt mellan barnen. Svårt att ångra något när man vet vad man får.
Sambon är glad men jag känner inte alls någon glädje som över första barnet. Känner mest rädsla och ångest. Mådde bra hela förra graviditeten men i efterhand när jag tänkt igenom hur förlossningen var så vill jag inte gå igenom det igen. Blev väl bemött på förlossningen och BB men kändes som hela förloppet var forcerat och att min kropp inte hängde med (blev igångsatt 42+0) Var inte som jag först föreställt mig men hade pinvärkar nästan utan pause, EDA som inte tog fullt ut, lustgas som jag bara blev snurrig på, värksvaghet, barnet var en ”stjärnkikare” så krystningfasen tog lång tid, fick hög feber under värkarbetet och moderkakan ville inte lossna så fick åka till operation direkt efter födseln så missade de första timmarna med min familj. Födde dessutom en klump på 4,5 kg. Skattade då förlossningsupplevelsen ganska högt för kände att det inte var så hemskt som jag föreställt mig samt att jag inte fick någon stort bristning som var min största rädsla då. Kände mig och så superstark och ”hög” på alla lyckohormoner då. Var deppig ett tag efter förlossningen och hade svårt att ta till mig att jag blivit mamma, har dock älskat mitt barn från första stund. Vet att det inte alls behöver bli så igen men igen kan lova mig det heller. Nu känner jag total panik över att ringa MVC för inskrivning igen och att jag måste bråka mig till att att inte behöva föda ett överburet barn igen. Blev ignorant bemött sist på MVC av den BM jag träffade och orkade inte stå på mig. Gav med mig och tänkt att det här fixar jag själv. Känner nu att jag vill ha planerat snitt så jag vet vad som väntar. Fortfarande så tidigt i graviditeten men känner det så starkt redan nu.
Inte orolig över andra saker som ekonomi, praktiska ting och att det blir tätt mellan barnen. Det ordnar sig alltid och blir lycklig när jag tänker på att syskonen alltid kommer ha varandra under uppväxten, skoltiden och när de är äldre. Men hela kroppen och sinnet skriker nej till att gå igenom en förlossning igen.
Någon med liknande tankar/erfarenhet som vill dela med sig? Vågar och vill inte dela med mig eller prata med någon annan än sambon än då det är så tidigt och när jag har så motvilliga känslor till det hela. Vet hur glad vänner och familj kommer att bli men vill vänta så länge jag själv inte riktigt kan känna den glädjen.

Undrar om det finns fler med högt BMI som är gravida och hur ni blivit bemötta av barnmorska.
Mitt första samtal hos bm handlade 40 min om min vikt och mina risker, jag hade innan informerat om ätstörningar som jag haft och har.
Det jag kommer ihåg från samtalet är att min barnmorska påtalade risken för dödfött barn men framför allt hennes citat: ”Vi vill ju inte att sånna med så högt BMI som du ska bli gravid.”
Är det ens okej att säga så? Vad är det hon försöker säga, att jag ska göra abort?

Hjälp!
Jag har migrän sen flera år tillbaka, den riktigt tuffa sorten. Ätit förebyggande medicin i perioder men hittade till slut Sumatriptan som var det enda som hjälpte. Att bli gravid och ha migrän visste jag skulle bli en utmaning men det här är hemskt. Att vara sängliggandes och kräkas upp allt i 3-4 dygn och knappt få behålla vatten för att jag bara skulle härda ut utan medicinen enligt läkarna. Svaret jag fick va åk till akuten om det inte tar slut.. de känns inte ens som en rimlig lösning varje gång jag ska ha migrän. Jag tar emot alla! Tips och erfarenheter på vad jag kan göra.

Igår plussade jag.(tidigt, V5 kanske) .
Mycket känslor föll över mig. Jag är singel sedan maj och detta är från ett one night stand. (Känns hemskt)
Jag har drömt länge om barn, är 28 år med fast jobb och eget boende.
Men mina tankar nu är ska jag bli ensamstående mamma, dessutom med första barnet. Klarar jag av det? Det är mycket ansvar med barn. Jag vet att jag kommer ha stöd från vänner och familjen , men rädslan inom mig är enorm.
Jag som trodde att jag inte kunde bli gravid och så kom detta.
Det är bara jag själv som kan bestämma men är väldigt rädd och tankarna snurrar runt i huvudet.

Jag har länge gått i tankar om att jag vill ha barn, har ingen partner och har inte haft något seriöst på ett bra tag.
Men nu har jag blivit gravid, pappan är en kille jag haft ett kkförhållande med till och från dom senaste åren. Men ingen av oss vill ha något seriöst med den andra.
Det gör mig inget att bli ensam förälder det tror jag att jag klarar då jag har bra vänner och familj.

Men nu till problemet.. tre av mina närmsta vänner är gravida. De har sambo och barn sen tidigare, jag känner nu att alla i omgivningen kommer tro att jag blivit gravid med "flit" bara för att mina vänner är gravida. Men så är det värkligen inte, det här var inte planerat och det är inget jag tänkt skulle hända med killen jag varit med.

Står mellan valet å avsluta graviditeten eller låta tiden gå...?! Vet att ingen kan säga åt mig vad jag ska göra, då de är mitt eget beslut. Men vad ska jag göra?

Hej,
Jag är tidigt gravid i vecka 5 .
Men känner inga symptom inget i brösten eller något annat, det enda är att jag fått ett plus på stickan, har ännu inte varit hos barnmorska. (Har tid bokad) Har fått ma tidigare och är självklart rädd för att det ska bli så igen ,

Så till frågan är det någon annan som varit med om att dom inte haft någon symptom?

Hej igen känns som jag bara har massa saker jag skriver här hela tiden.. men jag o killen hade sex för någon timme sen och nu märkte jag att jag fått en röd liten blödning som va lite slemmig.
Är det normalt? Vad ska jag göra?

Hej, jag är i vecka 38 och har blrjat lida mer o mer när jag sover.
Jag rullar till rygg automatiskt o vaknar av att magen sjunkit ner och att jag är helt öm av trycket ner men sedan mår jag jätte illa av att sova på höger sida och de är samma tryck.. vänster sida kan jag inte sova då jag klämmer armen och de är väldigt obekvämt. Vad gjorde ni i slutet mår så dåligt på natten och vaknat på morgonen helt mörbultad i magen o mår dåligt?!😅

Jag kommer att få gå hem på havandeskapspenning 2 månader innan födseln (skaderisk på jobbet).
Då är mitt andra barn snart 3år. Får han gå dom 2 månaderna på heltid på dagis då eller gäller regeln om föräldrarledig (15 timmar)?

Hej på er!
Jag är 22 år och väntar mitt första barn. För ca 2 veckor sedan plussade jag (är i vecka 7 nu), jag ringde då mvc och berättade och frågade hur en inskrivning gick till och att jag kände en viss osäkerhet och chock kring beskedet (oplanerat trots skydd). Hon svarade då ”tänk ett tag innan du ringer tillbaka så du kommer med klara besked”. Jag tänkte inte mer på det utan lät några dagar gå. Sedan ringde jag tillbaka & det första hon sa spydigt var ”jaha, har du något beslut nu?” Inte ens hej 😂 varpå jag svarade ”ja vi har beslutat att fullfölja graviditeten och behålla barnet” Nästa mening hon säger ”men alltså, hur länge har ni ens känt varandra? Du och pappan?”.
Varpå jag svarar ca 1,5 år. ”Ja, då känner ni ju varandra LITE iaf” svarade hon spydigt.
Brukar dem fråga alla detta? Eller har hon bara en dålig inställning pga min låga ålder?
Jag har precis tagit examen från högskola, är utbildad förskollärare och är långt ifrån vad hennes bild av mig verkar vara. Min kille på 25 har även han fastanställning. Så att gå in med en så otrevlig ton pga vad hon skapat för bild utefter min ålder känns väldigt ledsamt. Vill nästan redan byta barnmorska.

Jag är gravid med mitt första barn. Är nu i vecka 27 och har bara gått upp 1kg.
Hur mycket hade ni gått upp med ert första i vecka 27?