Lämnad sådär och gravid
Hej!
Tänkte dela med mig av min historia, allt gick väldigt fort.
Jag träffade en kille och vi klickade på en gång. Efter några månader så ville han att jag skulle flytta till honom, (bodde 1,5 tim från varandra).
Jag började söka jobb och fick ett rätt fort, så flytten började. Allt har varit så bra, mycket kärlek, skratt och skoj!
Hade 3 månaders uppsägningstid på lägenheten jag hade, var knappt hemma där alls och sen fick jag reda på att hela lägenheten var översvämmad pga brustna rör på toaletten, så slapp uppsägningstiden vilket va skönt för då blev det inte heller dubbla hyror.
Vi båda har sett fram emot resan vi bokade tidigt och den närmade sig:)
Men jag började bli mer sluten till mig själv ett tag för på mitt nya jobb (som jag verkligen gillade) började en kollega göra närmanden. Försökte pussa, krama om mig, han älskade mig och jag va hans hjärta osv. Tog rätt hårt på mig och började få ångest och må dåligt över att gå dit..Men försökte iallafall. Chefen vet om allt och det är polisanmält.
Strax efter så åker vi på den efterlängtade resan som började med att killen blev sjuk första veckan och ja började må dåligt när han blev frisk. Kunde inte gå och äta, mådde illa, ont i kroppen och otroligt trött + feber och hosta.
Så resan va både bra och dålig på ett sätt. Vi hade några jättebra dagar osv.
Slutet av resan så började jag känna av oroligheten av att komma hem, gå tillbaka till jobbet och började få ångest:(
När vi kom hem så tog jag 2 gravtest och de visade att jag va gravid och båda blev väldigt glada. Men dagen efter på kvällen så fick jag sådan panik och bad honom köra in mig till akuten för jag behövde verkligen prata med någon om det som hänt på jobbet, mådde så dåligt av att.
Fick prata med en och samtalen skulle pågå så jag kände mig lättad.
Sen kommer det, 2 dagar efter på morgonen efter frukost så slänger han ut mig. "Jag vill att du packa din väska och gå, jag fixar inte din nedstämdhet" och han gjorde slut.
Blev chockad och alldeles ställd. Visste inte vad jag skulle säga, det enda jag tänkte på va att "vårt ska jag ta vägen, jag ha ingen här.."
Min kollega fick hämta mig, fick inte ens behålla husnycklen så jag kunde hämta mer kläder eller resten av mina saker.
Som tur va har jag världens bästa syster som jag få bo hos så länge.
Många tycker att jag kanske borde göra abort (är i v.8), men det är så att jag förlorade en i v.26 för 3 år sen och jag klarar inte att gå igenom det en gång till.
Har verkligen legat i och fått hjälp där jag bor nu..Både med läkare, psykolog och även kontakt med min gamla chef som tack och lov ville ha tillbaka mig efter min sjukskrivning.
Har inte hört något från pappan alls och jag vet inte alls om jag vill ha honom delaktig:(
Blev lite kortfattat detta, behövde skriva av mig lite. Någon som varit i liknande?
Kramar
Tänkte dela med mig av min historia, allt gick väldigt fort.
Jag träffade en kille och vi klickade på en gång. Efter några månader så ville han att jag skulle flytta till honom, (bodde 1,5 tim från varandra).
Jag började söka jobb och fick ett rätt fort, så flytten började. Allt har varit så bra, mycket kärlek, skratt och skoj!
Hade 3 månaders uppsägningstid på lägenheten jag hade, var knappt hemma där alls och sen fick jag reda på att hela lägenheten var översvämmad pga brustna rör på toaletten, så slapp uppsägningstiden vilket va skönt för då blev det inte heller dubbla hyror.
Vi båda har sett fram emot resan vi bokade tidigt och den närmade sig:)
Men jag började bli mer sluten till mig själv ett tag för på mitt nya jobb (som jag verkligen gillade) började en kollega göra närmanden. Försökte pussa, krama om mig, han älskade mig och jag va hans hjärta osv. Tog rätt hårt på mig och började få ångest och må dåligt över att gå dit..Men försökte iallafall. Chefen vet om allt och det är polisanmält.
Strax efter så åker vi på den efterlängtade resan som började med att killen blev sjuk första veckan och ja började må dåligt när han blev frisk. Kunde inte gå och äta, mådde illa, ont i kroppen och otroligt trött + feber och hosta.
Så resan va både bra och dålig på ett sätt. Vi hade några jättebra dagar osv.
Slutet av resan så började jag känna av oroligheten av att komma hem, gå tillbaka till jobbet och började få ångest:(
När vi kom hem så tog jag 2 gravtest och de visade att jag va gravid och båda blev väldigt glada. Men dagen efter på kvällen så fick jag sådan panik och bad honom köra in mig till akuten för jag behövde verkligen prata med någon om det som hänt på jobbet, mådde så dåligt av att.
Fick prata med en och samtalen skulle pågå så jag kände mig lättad.
Sen kommer det, 2 dagar efter på morgonen efter frukost så slänger han ut mig. "Jag vill att du packa din väska och gå, jag fixar inte din nedstämdhet" och han gjorde slut.
Blev chockad och alldeles ställd. Visste inte vad jag skulle säga, det enda jag tänkte på va att "vårt ska jag ta vägen, jag ha ingen här.."
Min kollega fick hämta mig, fick inte ens behålla husnycklen så jag kunde hämta mer kläder eller resten av mina saker.
Som tur va har jag världens bästa syster som jag få bo hos så länge.
Många tycker att jag kanske borde göra abort (är i v.8), men det är så att jag förlorade en i v.26 för 3 år sen och jag klarar inte att gå igenom det en gång till.
Har verkligen legat i och fått hjälp där jag bor nu..Både med läkare, psykolog och även kontakt med min gamla chef som tack och lov ville ha tillbaka mig efter min sjukskrivning.
Har inte hört något från pappan alls och jag vet inte alls om jag vill ha honom delaktig:(
Blev lite kortfattat detta, behövde skriva av mig lite. Någon som varit i liknande?
Kramar