Hej!
Är gravid i v.12 och har från början tagit ett gemensamt beslut med min tidigare partner om att behålla barnet. Efter inskrivning hos barnmorska uppvisande pappan dåligt beteende och lät mig veta att han inte var kär längre eller ville ha barnet. Ser alltså numer en framtid utan honom, och jag är okej med det. Det känns som att jag bearbetat min sorg och insett att kärleken till det inom mig är större än något annat. Undrar om det finns fler i min situation som man kan hitta stöd hos? Jag har från den stunden vi beslöt att behålla älskat det som växer inom mig, kan inte se ett annat liv än det jag valde då.

Hejsan ! Mitt ex och jag väntar barn om 10 veckor. För 5 veckor sedan kom han hem och sa att han inte såg nån framtid. För en vecka sedan ringde han mig mitt i natten och va arg och sa att han inte ville ha med mig att göra mer. Och neka till våran dotter är hans. Detta va efter att jag nekat han ett kk förhållande med mig. För mig är det svårt att gå från att vara en "blivande fru" till att bli kk med han. Då jag älskar han och jag tror att en sån relation skulle få mig att känna mig äcklig. Jag vill ju ha en hel familj liksom. Nu till saken.. Hur gör man? Ska jag tvinga han att bli pappa igen(han är 43 år) barn sen innan eller kan man skriva fader okänd? Ändå få pengar nånstans? Min ekonomi är inte den bästa då jag fått panikhandla allt själv sista veckorna eftersom han hela tiden sagt att vi ska göra de tillsammans närmare liksom. Jag vet att jag fixar detta själv men känner mig ensam och förvirrad. Han är mest i party svängen nu och försöka prata går inte då han mest säger förolämpande saker till mig.

Hej där ute!
Jag är och har varit ensamstående till min dotter på snart 6 månader ända sen hon föddes och var själv innan också. Skulle gärna prata och ha lite kontakt med er i liknade sits... trotts jag har andra i min omgivning med barn och som är föräldralediga osv. så skulle de vara så skönt att prata med någon som exakt vet hur det är att vara själv med sitt/sina barn. Hör gärna av er!!!

Hej. Har en 6 månaders med min sambo. Vi bråkar konstant och sättet vi bråkar på har sedan länge passerat gränsen för vad som är ok.. Vår relation är så otroligt infekterad och jag känner att jag inte orkar mer. Drömmer om att få bo själv med dottern i lugn och ro men just nu stannar jag bara för att jag inte kan tänka mig att inte få se henne varje dag. Han ska vara föräldraledig i tre månader fram till årsskiftet och sen ska hon börja på förskola. Någon som har erfarenhet av att separera med bebis och haft en positiv upplevelse? Att det gått bra?

Någon som har erfarenhet av att åka utomlands själv med två småttingar?

Vill så gärna iväg på semester under sommaren, ena barnet är just nu 8 månader och den andra strax tre år. Barnens pappa vill inte åka med, och de som kan tänka sig följa med som stöd är de jag behöver semester ifrån.. Så överväger att göra detta helt ensam. Om man bokar transfer och all inclusive så kanske det går, eller hur har ni gjort?

Hej!
Tänkte höra om det kanske finns några som ska bli mammor i kronobersområdet?
Jag är i v.14 och beräknad i november.

Hej!

Jag är ensamstående just nu med mitt första barn på 4,5 månader. Mitt egna beslut och valde att göra insemination i Danmark.
Så småningom tror jag att jag vill ge min dotter ett syskon, på samma sätt, om jag inte träffat nån, men eftersom jag fyller 33 år i år så vill jag isf inte vänta föööör länge med att försöka få ett syskon heller...
Men hur får man ihop vardagen med att vara ensamstående till 2 barn o sen börja jobba?

Hej.
Har precis fått veta att jag är gravid med min sambo. Vi har haft ett förhållande i 7år nu. Han har alltid små pikat att han inte kommer vilja ha barn. För ungefär 4år sedan blev jag gravid men valde då att göra abort på grund av ingen fast inkomst, bodde hemma m.m.
Denna gången när jag berättade för min sambo blev han helt förstörd och chockad när jag berättade att valet inte är lika självklart denna gången. Vi har alla förutsättningar att klara det, men han vill inte. Han kommer aldrig att vilja.
Mår så dåligt för att jag känner att jag kanske vill behålla det, mest för hans skull. Hur ska jag kunna välja? Kan jag klara detta själv utan min sambo?
Jag har fast inkomst, och fyller 27 i år. Känner mig redo men hur ska jag klara mig själv?!

Hej! Jag har en flicka på snart 2 år. Har just nu delad vårdnad på henne och vi delar på barnet varannan vecka.
Problemet är att förra helgen så hade pappans flickvän åkt med min dotter cirka 2 timmar från hemmet eftersom att pappan skulle jobba. Och jag hade ingen aning förrän jag såg en bild att min dotter var där på FACEBOOK. Jag blev väldigt orolig, skulle inte haft problem om de hade sagt att flickan ska nu åka 2 timmar från hemmet med pappans flickvän eftersom att pappan ska jobba. Men problemet är att flickvännen är 16 år gammal, pappan är snart 30.
Flickvännen säger att jag inte hade rätten till att veta vart hon åkte med min dotter eftersom att det var ”deras vecka”. Och det blev bråk och konflikter mellan oss. Hon anser att jag inte har rätt till att veta vart flickan befinner sig eller mår när de inte är min vecka.
Vad borde jag göra i en sån här situation? Själv tycker jag att jag har rätt till att veta i förväg ifall min dotter ska behöva resa 1-2 timmar från hemmet.
Tacksam för svar !

Hej!
Tänkte dela med mig av min historia, allt gick väldigt fort.
Jag träffade en kille och vi klickade på en gång. Efter några månader så ville han att jag skulle flytta till honom, (bodde 1,5 tim från varandra).
Jag började söka jobb och fick ett rätt fort, så flytten började. Allt har varit så bra, mycket kärlek, skratt och skoj!
Hade 3 månaders uppsägningstid på lägenheten jag hade, var knappt hemma där alls och sen fick jag reda på att hela lägenheten var översvämmad pga brustna rör på toaletten, så slapp uppsägningstiden vilket va skönt för då blev det inte heller dubbla hyror.
Vi båda har sett fram emot resan vi bokade tidigt och den närmade sig:)
Men jag började bli mer sluten till mig själv ett tag för på mitt nya jobb (som jag verkligen gillade) började en kollega göra närmanden. Försökte pussa, krama om mig, han älskade mig och jag va hans hjärta osv. Tog rätt hårt på mig och började få ångest och må dåligt över att gå dit..Men försökte iallafall. Chefen vet om allt och det är polisanmält.
Strax efter så åker vi på den efterlängtade resan som började med att killen blev sjuk första veckan och ja började må dåligt när han blev frisk. Kunde inte gå och äta, mådde illa, ont i kroppen och otroligt trött + feber och hosta.
Så resan va både bra och dålig på ett sätt. Vi hade några jättebra dagar osv.

Slutet av resan så började jag känna av oroligheten av att komma hem, gå tillbaka till jobbet och började få ångest:(
När vi kom hem så tog jag 2 gravtest och de visade att jag va gravid och båda blev väldigt glada. Men dagen efter på kvällen så fick jag sådan panik och bad honom köra in mig till akuten för jag behövde verkligen prata med någon om det som hänt på jobbet, mådde så dåligt av att.
Fick prata med en och samtalen skulle pågå så jag kände mig lättad.

Sen kommer det, 2 dagar efter på morgonen efter frukost så slänger han ut mig. "Jag vill att du packa din väska och gå, jag fixar inte din nedstämdhet" och han gjorde slut.
Blev chockad och alldeles ställd. Visste inte vad jag skulle säga, det enda jag tänkte på va att "vårt ska jag ta vägen, jag ha ingen här.."
Min kollega fick hämta mig, fick inte ens behålla husnycklen så jag kunde hämta mer kläder eller resten av mina saker.
Som tur va har jag världens bästa syster som jag få bo hos så länge.
Många tycker att jag kanske borde göra abort (är i v.8), men det är så att jag förlorade en i v.26 för 3 år sen och jag klarar inte att gå igenom det en gång till.
Har verkligen legat i och fått hjälp där jag bor nu..Både med läkare, psykolog och även kontakt med min gamla chef som tack och lov ville ha tillbaka mig efter min sjukskrivning.
Har inte hört något från pappan alls och jag vet inte alls om jag vill ha honom delaktig:(

Blev lite kortfattat detta, behövde skriva av mig lite. Någon som varit i liknande?
Kramar

I morgon är det dags för KUB. Är lite nervös faktiskt. Dela gärna med er av alla era erfarenheter av KUB test.

Hej! Andra ensamstående i Mölndal eller inärheten som vill träffas med barnen och gå promenad med barnvagn, gå till lekplats längre fram då värmen kommer och kanske ses hemma med en disnyefilm o fika och ha kul? Jag har 3 barn och katter och älskar djur, natur och se på film och är en mycket omtänksam, pratglad och rolig person. Skriv gärna mailadress så svarar jag :)