App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Svärföräldrar...

Till skillnad från många av mina vänner har jag en fantastisk relation till mina svärföräldar. MEN i och med min graviditet lägger de sig i ALLT! Jag visste ju att gravid= alla vill lägga sig i, men inser de inte att det finns gränser? Jag blir helt tokig på dem! De vet allt och är bäst på allt. Jag tar mer än gärna emot råd men grejen är att de inte råder mig om vad jag kan göra i olika situationer, de berättar för mig hur jag ska göra. Skillnaden är stor. Det handlar om allt från bebisens namn (populärt område hos alla). Vad jag ska äta, hur jag ska äta, när jag ska äta. Om och när jag ska sitta, stå, gå. Träna eller inte träna. Om jag får bowla och gå på bio. Amning osv. Jag ska åka iväg i ett dygn exakt en månad efter bebis är beräknad. Oj vad de lägger sig i här. Hur tänkte jag? Vem ska ta hand om barnet? Vem ska ta hand om barnet... Det var den märkligaste frågan! Jag och pappan är överens om att vi ska amma och flaskmata (pumpa) för att dela lika på allt ansvar. Så när jag åker iväg på min minisemester som var bokad långt innan vi visste att bebis skulle komma så är han hemma med sig pappa. Svärisarna har nu FÖRBJUDIT mig att åka och har berättat för mig vilken dålig förälder jag är om jag åker... Jag är så trött på att som kvinna och blivande mamma ständigt bli ifrågasatt och attackerad. Krav som ställs på mig ställs inte på pappan. Som mamma förväntar de sig att jag ska sitta ihop med mitt barn medan pappan är fri att resa som han vill. Svärfar planerar in en treveckors semester för honom och min sambo i sommar... Som mamma blir jag inte handikappad. Jag bär inte mer ansvar än pappan. Vi delar lika. Jag har förstås pratat med min sambo om hur jag känner och han förstår att det är jobbigt för mig. Men han menar att det viktigaste är att han och jag har samma värderingar om uppfostran (vilket vi har) och att det inte spelar någon roll vad någon annan säger. Han har rätt i det. Men det ändrar inte hur jobbigt det känns just nu och hur hans familj får mig att må. Jag har från tid till tid nämnt något till svärföräldrarna att det är upp till oss hur vi gör. Men det är svårt att säga ifrån och de skrattar mest åt mig när jag säger något och menar att jag är så liten så jag inte vet vad jag pratar om... Långt inlägg, men jag behövde få det ur mig. Hoppas ni har några bra tips om hur jag kan tackla problemet. Gillar ju svärföräldrarna annars och vill inte sabba relationen med dem. Någon som känner igen sig?

2013-02-20
Jfer
Jfer

Stå på dig. Var stark och säg ifrån! Bli inte överkörd av andras tycke och tänk, det tjänar ingenting till. I slutändan är det du och din man som står där med era varn och ert liv tillsammans, och det skall formas och bildas utav er, ingen annan!

2013-02-21
Bouzidi
Bouzidi

Tack fina ni för era svar! Har pratat med min sambo och sagt att han verkligen måste stå upp för mig. Vi får väl se hur det blir nästa gång svärisarna säger något. Måste också bli bättre för att stå upp för mig själv. Är så rädd att det ska bli värre när bebis kommer annars.

2013-02-21
Jfer
Jfer

Du ska inte säga ifrån det är din man som ska göra det, det är hans föräldrar! Det är aldrig ok att lägga sig i så mkt. Mina svärföräldrar var likadana och jag kan säga att det blev väldigt mkt värre när barnet väl kom. Men min man har pratat med dem många gånger och det har hjälpt, de lägger sig aldrig i längre! Men det har varit en kamp att få dem förstå att det faktiskt finns en gräns. Lycka till!

2013-02-20
emcb
emcb

Jag tycker det är upp till era karlar att säga ifrån. På det sättet kan ingen av er bli behandlade.

Att bara skita i det och ta det är ingen bra strategi, det kommer bara komma tillbaka till er igen och bli ännu större. Dags för era karlar att sätta ner foten ordentligt och säga ifrån till sina föräldrar att ni är en egen familj och gör vad ni anser bäst, svärföräldrarna är naturligtvis berättade att ha åsikter och tankar men gör bäst i att hålla dom för sig själva.

Hade mina svärföräldrar varit sådana så hade jag brutit kontakten, hade aldrig klarat av det!

2013-02-20
Betty86
Betty86

Känner igen mig mer än väl.. Dessutom ringer min svärmor nästan varje dag o kollar om sonen har ätit, hur mycket, sköter jag hushållet samtidigt så min sambo slipper när han kommer hem osv osv.. Pratat med min sambo om det också, och han säger att jag ska skita i det. Han gör lika mycket som mig, o hinner inte jag diska eller tvätta på dagen så är det inget för sambon för han säger att vi ska hjälpas åt såklart. Men svärmor går i taket, stackars sonen som måste göra det när han kommer hem.. O när jag var gravid ringdes de varje dag de sista o kollade om jag kände nåt, om de var på gång osv.. När sonen kom valde vi mellan Hugo o Melwin, tyckte det mer såg ut som Hugo så hon tog för givet och spred överallt att han hette så innan vi ens bestämt oss.. Oj, blev långt här med.. :)

2013-02-20
jessicamalin
jessicamalin
Barn på 3 år och 6 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...