App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

Stor sorg under graviditeten!

Jag gick in i vecka 27 igår och för en månad sen gick min partner/barnets pappa bort! Har sån otrolig sorg och vet inte hur jag ihuvud taget ska klara detta utan honom men tänker hela tiden att jag ska vara så stark jag kan. men nu är jag så rädd och orolig hela tiden att det ska hända barnet något för då vet jag inte var jag skulle ta vägen. tack vare denna graviditet så har jag klarat mig så pass bra efter hans bortgång.  Finns det någon som vart med om samma eller sitter i samma sitts som mig? Jag har hela hans familj och min familj bakom mig men ändå känner jag mig så ensam utan honom!

2013-02-18
diiiamanta
diiiamanta
Barn på 1 år och 9 månader

Jag beklagar verkligen! Men vill ändå säga grattis till din underbara dotter ni har en vacker ängel som kommer att vaka över er och alltid finnas där vid eran sida! Jag önskar dig och din dotter allt gott i världen. 💗

2013-06-27
babybo
babybo

Grattis till din och din mans dotter! Det måste vara mycket glädje och mycket sorg som fyller ditt liv nu.... Jag kan tänka mig att när du glädjes över din dotters framsteg så finns väl sorgen där också, att inte kunna dela det med din älskade och hennes pappa och sorgen över att hon inte fick lära känna sin pappa. Men jag hoppas att du och din dotter kan ge varandra styrka och tillsammans dela nya upplevelser och bygga upp ett fint liv med en pappaängel som alltid vakar över er och finns i era hjärtan! Du är otroligt stark och jag önskar dig och din dotter allt gott i framtiden!

2013-06-26
emcb
emcb

Grattis till er dotter och många styrkekramar till dig!

2013-06-26
Hnoss
Hnoss

hej alla!! jag vill tacka för alla fina ord. lilla prinsessan kom den 13/5 och hon är så lik sin pappa :) vissa dagar är jobbiga pga längtan efter hennes pappa så jag bara sitter och gråter och vissa dagar går bättre!! kunde inte fått något finare efter honom

2013-06-26
diiiamanta
diiiamanta
Barn på 1 år och 9 månader

jag beklagar verkligen sorgen. det är de värsta som kan hända. men skönt att du har din familj och háns familj som stöttar dig. hur gick han bort om man får fråga? styrke kramar till dig vännen.

2013-03-22
Diianaa
Diianaa
Bebis på 3 månader

kan inte förstå att allt går så fort. snart är de 3 månader sen min älskling gick bort. och snart om ungfär 2månader kommer vårat mirakel

2013-03-21
diiiamanta
diiiamanta
Barn på 1 år och 9 månader

Stor kram till dig. ❤❤❤❤

2013-03-16
Oskv3
Oskv3

de är tufft varje dag och man försöker tänka bra varje dag, men de är en kamp att vakna varje morgon och inse att han inte finns här.. men i magen mår de bättre och sparkar på för full, nu börjar de bli tungt och jobbigt :) längtar tills vårat mirakel kommer

2013-03-16
diiiamanta
diiiamanta
Barn på 1 år och 9 månader

Kan inte hitta ord för hur ledsen jag är över din sorg. Jag beklagar verkligen detta skulle inte hända er 😔 stora varma kramar

2013-03-08
babybo
babybo

Beklagar verkligen, vad hemskt. Kan inte ens tänka mig hur du känner och mår just nu. Jag hoppas att du har folk runtom dig som kan stötta och hjälpa dig. Du kommer få en änglagåva snart, där han finns med och kommer alltid finnas med. Tiden läker inte alla sår, men det blir lättare att acceptera vad som hänt ju mer tiden går. Min bästa vän förlorade sin bror (inte samma sak men en stor sorg av en nära anhörig) och det har nu gått ett år. Hon tar dag för dag och det är tufft, men det finns folk som älskar dig och ni får ta hand om varandra nu

2013-03-07
1katarina1
1katarina1

varje dag är en kamp och de känns som att jag snart inte orkar mer!!

2013-03-03
diiiamanta
diiiamanta
Barn på 1 år och 9 månader

tack alla

2013-02-19
diiiamanta
diiiamanta
Barn på 1 år och 9 månader

Jag beklagar verkligen och önskar dig all lycka och styrka i fortsättningen! Jag har en kusin som står mig väldigt nära, när hon var gravid i 6:e månaden med sitt första barn så hände precis samma sak henne, hennes sambo/pappa till barnet var med om en trafikolycka och omkom. Jag var med under händelsen och det tog väldigt hårt på oss alla. Inte minst på min kusin. Hon hade stöd från hans familj och från vår sida och det var en lång och svår tid för henbe att ta sig igenom. Precis som för dig så var hennes oro hela tiden ännu större över att hon även skulle mista barnet. Men det enda som finns tt göra är att hitta styrka i allting och aldrig sluta tro och hoppas, mer kan man som människa inte göra. Jag var med henne under förlossningen tillsammans med farmor till barnet. Det var både blandade känslor av glädje och sorg, hon hade i början svårt för att ta till sig pojken och verkligen älska honom som en moder gör innerligt. Det tog tid, hon gick och fick stöd och rehabilitering hos en psykolog en lång tid efter. Idag tre år efter, så är hon en lycklig STARK förlovad tvåbarnsmamma som älskar sin pojk över allt annat och tiden för tre år sedan är förbi. Hon har fortsatt sitt liv både för pojkens skull och hennes och hittade nya mål och framförallt kärlek! Pojken har jättenära kontakt med sin pappas familj och han är där så mycket som möjligt på helger och lov :) kämpa på! Ge aldrig upp! Detta kommer göra dig starkare!

2013-02-18
Bouzidi
Bouzidi

Så förfärligt, kontakta en stödförening eller så ( det finns väl en som heter VIMIL, VI som Mist någon mitt I Livet (eller liknande))

Förhoppningsvis kan du få stöttning där.

MVC hjälper dej väl med psykolog/kurator? ANnars be om detta!

2013-02-18
solskensmamman
solskensmamman
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...