App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Tål inte min sambo

Här kommer ännu ett argt, frustrerat inlägg om min sambo. Skämms över att de e såhär och jag inte förmår att lösa det. Tycker de e jobbigt till och med att erkänna det här anonymt, ännu värre för omgivning. I alla fall, jag klarar inte av att vistas i samma hus som min sambo. Vi har delat upp dagarna med vår dotter och planerat inget ihop, ingen mat eller något alls. Är så trött på att behöva ha planer med honom när han ändå skiter i allt och gör som han vill. Så vi lever sedan 2dagar som separerade men i samma lägenhet. Sover i olika rum. Men jag klarar inte ens av att se på honom när han kommer hem. Igår va han hemma 21.00 och när dottern skrek på kvällen (hon e sjuk) så brast de för mig för klarar inte av att han kommer för att säga ett ord till mig. Vill inte skrika framför mitt barn, speciellt inte när hon e sjuk. Hur fasen ska jag hålla mina känslor i schack för att bara känna mig likgiltig framför honom. Vill inte vara arg eller nått, vill bara kunna ignorera honom den här perioden.

2013-01-30
Maalin89
Maalin89

Att han haft en 30-års kris (vilket är väldigt vanligt,de har många om inte de flesta) och att han har problem med sin fd och umgänget med sonen är väl ,vad det verkar,inte hans fel och borde ju inte påverka er relation som i har. Sedan tycker jag som någon tidigare sa att det är lite konstigt att skaffa fler barn med en man du inte kan tänka dig leva ditt liv med.

Sedan är det också väldigt vanligt att förhållanden förändras efter man fått barn därför att det är en stor omställning och en omvälvande händelse i livet. Om ni har haft det bra förut tycker jag ni ska försöka hitta tillbaka dit. Om ni har svårt att fixa det själva finns det många som blivit hjälpta av att gå på familjerådgivning.

2013-02-17
LindaO
LindaO

Tack, jag ska kolla upp och googla lite om jag kan hitta något som passar oss. Vi behöver hjälp att sätta upp regler. Samt så säger jag något så hör han något annat och vice versa men när vi går till botten med de så kommer vi ju fram till hur det faktiskt är/var. Väldigt svårt med kommunikationen i dagsläget, båda är för arga på varandra tror jag.

2013-02-01
Maalin89
Maalin89

sånt hittar vi på våran kommuns hemsida.. kolla om det finns på eran kommuns åxå.. eller ring till kommunen.

2013-02-01
osisen
osisen

Verkar som att de spelar ganska stor roll vad man har för egna erfarenheter med sig i bagaget. Jag växte upp med en missbrukande pappa så syskon va ju skönt att ha. Nu hoppas jag ju att mina barn aldrig behöver gå igenom något sånt. Men nu till en mer konkret fråga. Läste på tror de va bris föräldrar sida, att alla kommuner ska erbjuda familjerådgivning. När jag hörde med socialförvaltningen för ett år sedan fick vi kolla upp en egen terapeut som kostade 500kr gången. Jag skulle vilja ha en billigare och någon som är specialister på just barnfamiljer och medling mellan föräldrar. Är det någon som vet vart man kan finna det i Stockholm? Vill inte gå via socialtjänsten där de journalförs. Tyvärr haft tråkiga upplevelser själv när jag va yngre och från andra som oskyldigt hamnat i bekymmer. Så vill hålla mig utanför deras system :)

2013-02-01
Maalin89
Maalin89

Kan ni inte testa att vara särbo för ett tag? Att han kanske kommer och bor med er på helgen eller tvärtom? Jag tänker lite så att ni kanske märker att ni saknar varandra ändå? Dom säger ju, man saknar inte kon förrän båset är tomt. Sätta ut tydliga regler om vad som gäller, klart man ska ha fritid utanför familj och hem (detta gäller även dig) men kanske inte varje kväll utan en-två gånger i veckan? Känner du att ni vill försöka en gång för alla så gör det. Lycka till!

2013-01-31
Betty86
Betty86

Skrev jag att helsyskon var viktigt kanske? Skrev att jag va glad att jag och min syster har varandra i samma skit situation. Hade du haft vår pappa så skulle du nog också vara glad att ha stöd från nån som har likadant

2013-01-31
Liisa89
Liisa89

Ska försöka svara på allt men om någon känner sig bortglömd får de hojta till igen. Varför helsyskon är då viktigt för mig vet jag nog inte. Har väl som allt annat i livet vad man har för känsla, vilja och åsikt om hur man vill att saker och ting ska vara. Kanske har det med att ja själv bara har helsyskon och de ligger något i hur jag blev uppfostrad så. Sen vill både jag och min sambo ha ett till barn och ganska tätt. Pratat om de innan att även om vi skulle flyttat isär förut eventuellt skaffa ett barn till tillsammans i alla fall. För egen del kunde jag åkt utomlands och inseminerat mig men kändes inte som de bästa alternativet för mig. Dessutom har och kanske vill vi ge de någon chans till. Och om de va som vissa uttrycker det helt enkelt fixa det då självklar vore de så enkelt så skulle vi trolla med knäna och fixa det. Men jag tror ju inte de bara är vi som har problem som är lite mer komplexa än så. Självklart kommer jag inte låta mina barn komma till skada men tänker inte släpps något förens jag känner mig säker och redo att det är absolut rätt beslut.

2013-01-31
Maalin89
Maalin89

Hum prövar skriva ett kortare inlägg ibland vill den inte när jag skriver långt (från mobilen) någon som vet varför??

2013-01-31
Maalin89
Maalin89

Måste bara fråga varför det är så viktigt med helsyskon? Jag har två barn med olika pappor men dom är precis som vilka syskon som helst. Stora killen har aldrig nämt att det är hans halvbror. Nu har vi en till på g (samma pappa som tvåan) och jag kan verkligen inte se att det kommer bli nån skillnad mellan hel och halvsyskonen. Man måste tänka på barnets bästa, det gör ni inte nu. När jag separerade från mitt ex var våran son 2,5 år och det var det bästa jag kunde göra för honom. När vi fortfarande bodde ihop tig han väldigt hårt på våra bråk och den dåliga stämmningen. Ida kan jag ha en normal relation till hans pappa vilket han givetvis märker och det gör allt så väldigt mycket lättare för honom. Fu borde verkligen fundera på för vem du stannar, är det för barnen borde du tänka om.

2013-01-31
Hurricane
Hurricane

har 2 halvbröder på mammas sida. Samma mamma, dem har samma pappa och jag en annan. Har enormt starka band till dem. Älskar dem över allt annat. Så tycker det känns märkligt att sätta sig själv och det barn ni redan har ihop i denna sits för att du ville att barnet skulle ha ett helsyskon. Känns både dumt och egoistiskt, speciellt eftersom du lider och vantrivs så mycket med det och klagar över situationen. Trodde du förhållandet skulle bli bättre av en till graviditet?

2013-01-31
loveisjustyou
loveisjustyou

Min mamma valde också att skaffa helsyskon och det är jag jävligt glad för då vår far är en skitstövel, jag och min syster har då varandra

2013-01-30
Liisa89
Liisa89

å ska du verkligen gå å.må piss för att andra tycker du gör fel när du kan leva själv å lycklig?? skit i andra å vad de tycker å gör det som e bäst för dej.. man har bara ett liv.

2013-01-30
osisen
osisen

jag tycker du har ett ansvar här gentemot dina barn.. du valde att skaffa barn trots att det va dåligt för du ville ha helsyskon då tycker jag åxå att du ska ta ansvar för det beslutet och göra något åt situationen..
era barn ser vad som händer å känner av stämningen, det kommer garanterat påverka dem.
Så för deras skull lös problemet.. antingen genom att skilja dej eller helt enkelt fixa förhållandet.

2013-01-30
osisen
osisen

Vi har haft det dåligt en längre period så ja, vi valde att skaffa flera barn ändå. För mig är helsyskon viktigare än att pappan och jag håller ihop. Låter kanske fult att säga så men de är min känsla och vilja, den som jag har så svårt att försvara. Min sambo jag haft en 30års kris i ca 2 år, sedan hände det massa skit med hans son sedan tidigare som förstörde rätt mycket. Han sa i skolan för att skydda sig själv från att få skäll att pappa slår mig. De hela blev så jävla uppförstorat med polishämtning av sonen i skolan, socanmälan kring ni dotter för pappa har umgänge med henne. Mådde så jäkla dåligt över hela situationen och har fortfarande inte kommit över det. Allt är nedlagt och jag och pappa har krävt att socialen ska fortsätta med insatser för sonen och hans mamma, som är den som lär han allt möjligt skit om att ljuga etc. Så visst nu går de på mäten kring hans uppfostran och socialen ska göra hembesök hos mamman mm, som redan för 4år sedan fick rekommendationer från soc att ta stödinsatser som hon sket i. Så allt sånt bidrar väl också till all drama som jag bara inte kan glömma.

2013-01-30
Maalin89
Maalin89

Jag kan ju tycka att det är kosntigt att man skaffar (fler) barn i en knagglig relation, MEN 9 månader är en lång tid och mycket kan hända längs vägen...

Har det hänt något? Eller har relationen länge varit på väg utför? Eller är det så enkelt att ni kanske har en "dal" i ert egna liv och det råkat bli så för båda samtidigt och det då blir extra kämpigt?

2013-01-30
Yrwen
Yrwen

Ja de e väl de som e den stora frågan. Bäst vore för alla om vi gav upp och separerade på riktigt. Egentligen har jag inga problem med det. Det är att jag vet att många tycker de är så fel att separera med en liten och en till i magen. Jag vågar inte stå upp för mig själv och säga att de e såhär jag vill och att de känns okej. Drömmen är väl egentligen att vi kan lösa det men jag tror se tåget passerat för läääänge sedan. Jag vill kunna hantera situationen som den är, och oavsett hur de blir på ett lugnt sätt utan bråk. Oavsett hur det blir måste vi klara det ett tag tills det löst sig på ett eller annat sätt. Oj va rörigt de blev...

2013-01-30
Maalin89
Maalin89

Den här perioden? Är det graviditeten eller är det tills den ena får nytt boende? Tills ni kommit på bättre humör?

2013-01-30
Yrwen
Yrwen
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...