App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

era män..

Man läser ju ganska ofta här om män som inte hjälper till hemma, med barnen, hushållet, ja vissa bryr sig inte alls, inte under graviditet lr sedan när barnet är fött. Jag undrar om detta är vanligt då så många här verkar ha det problemet? Inser att jag måste vara lyckligt lottad som har en fantastisk man, han gör lika mkt som mig, bär alltid kassar,gör det jag ber om, är aldrig dum lr elak, ja helt enkelt så e han underbar och vi har ett fantastiskt liv ihop :) Hur har ni andra det?

2013-01-17
jenccy
jenccy
Barn på 3 år och 11 månader

Här är det jag som gör 95% av allt. Börjar bli jobbigt nu när jag är gravid, har sammandragningar och foglossningar. Idag fick jag ett utbrott då han sätter sin disk i diskhon när maskinen var ny tömd och öppen. Hans svar blir oj jag glömde. Eller när han lägger kläderna på golvet bredvid tvättkorgen då blir jag också tokig. Han lagar aldrig mat men jag har fått honom att börja ta disken efter middagen. Det är väl i stort sätt det han gör här hemma. Å så sköter han bilarna och klipper gräset på sommaren! Men nu måste det bli ändring för jag orkar inte hålla på som vanligt

2013-02-03
mrsme
mrsme

Man tänker lite annorlunda om man säger så istället för: du som är ledig...

2013-01-21
solskensmamman
solskensmamman

vi delar så rättvist vi kan.

När barnen var små, så tog vi varannan natt (oavsett vem som jobbade borta och vem som jobbade hemma - ledighet är fel ord att beskriva tiden hemma med spädbarn)

Den som jobbar hemma har som jobb att hålla sig levande... Inga krav på städning mm. Däremot har vi haft ett "krav" på att barnet ska komma ut varje dag oavsett väder.

Den som jobbar borta tar över babyn helt när den kommer hem. Oavsett hur trött man är... Ingen dator/TV eller liknande innan barnen är i säng (om det inte funkar som nu när de stora är stora!)

När den som jobbat borta tar över babyn så har den andra möjlighet att laga/värma mat eller plocka undan.

Den som jobbar hemma har som mål 2 (efter att komma ut en stund varje dag) att hålla kostnaderna nere. Tex kolla reklamen för ICA mm och skriva inköpslista. Om man orkar/hinner/vill kan man dra igång ett storkok eller bakning, annars väntar allt sådant till hellediga dagar (vi har jobbat max 80% tillsammans = minst 3 lediga dagar/vecka tillsammans).

 

VI har varit ungefär lika mkt hemma/borta så det känns bra att vi kommit överens om vad som är rimligt att hinna (dvs inget alls...) och att vi inte har krav på att den andre ska göra hemma. Det känns som en jättebonus när man kommer hem och det finns nylagad mat eller disken är körd och undanplockad!!!

2013-01-21
solskensmamman
solskensmamman

Här delar vi lika.. Beroende på vem dom jobbar och hur vi jobbar.. Just nu är de sambon som e husmor här hemma eftersom han stämplar och jag jobbar :)

2013-01-18
Linz
Linz
Barn på 1 år och 11 månader

Håller med Betty! Vadå hjälper till, min man bor tillsammans med mig och han var med och gjorde våra barn... Hatar när någon säger, vad Ekman hjälper till bra... Vadå hjälper till? Min mamma hjälper till ibland, min kompis hjälper till ibland men inte min man. Han gör det som förväntas av en vuxen individ. Har man ett hem så ska det skötas, har man barn behöver de föräldrar som tar sina ansvar!
Sedan har vi delat upp det lite olika mellan oss. Just nu är jag hemma och det lör automatiskt att jag tar mer hushålls sysslor, han jobbar heltid men tar alltid nätterna om något barn vaknar. Han sköter våra bilar, fixar med räkningar. Han leker lika mkt med barnen som jag gör, tar med dem ut i pulkabacken m.m.
Jag har inte tur, jag har själv respekt, skulle aldrig leva med en man som ser mig som en hemhjälp!
Vi har varit ihop länge nu och klart har vi haft duster om vem som ska göra vad m.m. Men vi har diskuterat och löst det. Jag skulle inte finna mig i att han spelade data spel medan jag fixade med hemmet och tog hand om barnen tex. Är man inte nöjd får man ställa krav och kompromissa sig fram till lösningar som BÅDA blir nöjda med. Prata har varit A och O för oss. Jag vet hans svagheter som att han tex har svårt att se vad som behöver göras hemma. Och egentligen handlar det inte om att han inte ser utan att vi har olika gränser för när vi tycker att saker behöver göras, tex dammsugas m.m. Så om vi har en dag då vi ska städa och göra andra måsten hemma skriver jag en lista på allt jag tycker ska göras och han fyller i det han tycker vi behöver göra, sedan gör man det man vill och stryker på listan. Det fungerar jätte bra. Jag går inte runt och irriterar mig på att han inte kan läsa mina tankar och fatta att tvätten ska plockas in eller vad det nu är och han blir inte irriterad för att jag borde förstå att han behöver få tid i garaget för att byta olja tex...

Självklart är inte allt en dans på rosor men vi bråkar sällan. Vi kan vara oense och ta en diskussion. Vi står inte och skriker som vi gjorde de första åren då förhållandet var nytt och passionerat. Vi har hittat ett lugn med respekt och kärlek.

Jag tycker det är tragiskt att många sitter i förhållanden där de egentligen inte trivs. Bara för att man älskar en person ska man inte finna sig att leva på ett sätt som man inte trivs med. Ta diskussionen i lugn och ro, se till att båda må bra. Älskar din partner dig på riktigt, borde det vara lika viktigt åt båda håll! Jag tror att många tjejer är osäkra och rädda för att bli själva. De vill så gärna ha drömmen, man, hem och barn. De tror inte att det finns fler män där ute så de finner sig i allt för mkt för att då sin "dröm".

2013-01-17
emcb
emcb

oj, vad långt det blev... sorry!! :)

2013-01-17
zmiley
zmiley
Bebis på 3 månader

Jag tycker att jag och min sambo har ett realistiskt liv. Vi delar inte på allt 50/50, absolut inte. Men jag har varit hemma i 3,5 år nu med barnen, som gravid och med spädbarn... Han jobbar och har alltid jobbat ständig kväll så jag är ensam väldigt mycket med barnen på veckorna  och självklart gör jag då mesta jobbet med barnen. Men han tar igen det på helgerna. Han går ut i pulkabacken eller tar vagnpromenader så jag kan städa/laga mat under tiden.... Vår fördelning är säkert 90/10 under veckorna, men 50/50 på helgerna... Men jag har privilegiet att få vara hemma med våra barn, medan han måste jobba. Jag ser det som att det är jag som är lyckligt lottad som har möjligheten att ha barnen med mig hela tiden förutom de 15 tim/v de är på dagis.

Han gör allt jag ber om och ifrågasätter ingenting. Han sköter ekonomin så jag behöver inte ha det i tankarna heller. Han jobbar och har hand om allt som hör till det "verkliga" livet för att jag ska kunna lägga ner all min tid på barnen och jag älskar honom för det. Han skämmer bort mig psykiskt. Jag skriver lista och han handlar, han tankar och jag kör, jag önskar och han uppfyller.

Vi är absolut oense ibland, och grälar... vi har båda starka åsikter och starka viljor (som tur är de oftast samma) men vi kompromissar. Vi diskuterar och ser till så att båda får i stort sett som vi vill. I början blev disskussionerna ibland högljudda, men vi växer tillsammans och har lärt oss hur vi fungerar...

I början var det en enda adrenalinkick av kärlek och spänning... sen nådde vi botten när första sonen var 6-12 månader... sambon trodde att han skulle få allt serverat på ett silverfat och jag höll på att gå i fällan, jag höll på att gå under, tills jag fick nog och tog "fajten"... sen bestämde vi oss för att hålla ihop. Ända sedan dess har vi blivit starkare och tryggare och vi står på en mycket stark grund. Jag anser fortfarande efter våra drygt sju år ihop, att varje år blir det bara bättre, och bättre :)

2013-01-17
zmiley
zmiley
Bebis på 3 månader

Vi delar ganska lika på alla sysslor som ska göras och vi behandlar varandra med omtanke, värme och respekt! Jag har levt i ett väldigt dåligt förhållande tidigare. Eller, det var bra från början och sedan hände saker som gjorde att han började må psykiskt dåligt och jag fick ta väldigt mycket skit på grund av det. Både fysiskt och verbalt, och hur mycket jag än förstår att han mådde dåligt så är det är inte ok!

Jag förstår inte riktigt det där med att man skulle ha tur om man har en bra man. Det är väl inte så att man blir tilldelad en man och så får man hoppas på det bästa? Man väljer ju sin partner, beter man sig illa blir man bortvald!

2013-01-17
Isabelle _
Isabelle _

jag tror iofs att många lever i förhållanden som man kanske inte är nöjd med egentligen för att det på nåt sätt e bekvämt och tryggt.
Man vet att man inte är ensam och trots att många verkar mer ensamma i sina förhållande än de skulle vara själva så verkar det inte som man ser det.
Kanske blir man hemmablind..
Jag tror inte att jag skulle stanna hos min man om jag kände att jag inte trivdes eller kunde vara mej själv men samtidigt kan jag inte svära på det.
Kanske försöker man hålla sig kvar i fantasin om hur det en gång var.
Tycker det är svårt och vill inte döma någon för de val de gör men ibland undrar man varför folk stannar i dåliga förhållanden.. men nåt måste det ju vara som gör att man fortsätter trampa vatten år efter år.

2013-01-17
osisen
osisen

Jag är också lyckligt lottad med min gubbe! Han är världens snällaste, mycket mysig och kramgo. ;-) Vi delar samma värderingar och har oftast liknande åsikter, även fast han tycker om att ifrågasätta det jag säger. :-P

Det enda jag skulle vilja förbättra är hans förmåga att se själv vad som behöver göras. Inte nödvändigtvis så att han skulle göra så mycket mer själv, men han vill gärna protestera när jag säger att jag ska dammsuga tex. Då säger han "Men det behövs väl inte?", fast dammråttorna har party i hörnen. :-P

2013-01-17
MamsanMaria
MamsanMaria
Barn på 2 år och 4 månader

Har också tänkt på att det skrivs mycket om sina män, och jag är nog som du, lyckligt lottad. Utan o skryta har jag en fantastiskt man och vi hjälps åt med allt utan gnäll! Hemligheten eller vad jag ska kalla det är att man måste PRATA med varandra. Utan kommunikation kommer man ingenstans..

2013-01-17
jessicamalin
jessicamalin

ja alltså själva dela grejen e vi nog rätt bra på sen har vi ju andra saker som vi skulle kunna jobba på. tex kommunikationen som jag tycker kan fallera ibland. Sen kan jag ju tycka att han inte alltid e rättvis med sin del i problemen som uppstår.
Men sen finns det ju saker som han inte riktigt förstår med mej heller så =-O
Men i det stora hela e jag nöjd med våran relation och de små saker som vi skulle behöva jobba på är inte själ nog att bryta iaf :-)
Men alltid finns det väl nåt att jobba på.. men inte kanske just det här med å hjälpas åt med familj å hem :-P

2013-01-17
osisen
osisen
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...