App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Att börja om på nytt ...

Hej jag är en 38 årig kvinna som väntar barn dock mitt andra men min sambos och mitt första :) . Jag ska försöka berätta våran upplevelse med läkarvården och allt omkring kort . Jag kissar + och vi blir så glada dock ska denna glädje inte bli långvarig :( . Vi får komma på vårat 1a UL i v 9 och vi är så förväntansfulla ... Dock när jag ligger där ser jag på min läkare & sambo att nåt inte står rätt till ... Jag tittar på skärmen och tänker den sover väl bara . Nä vi får till svar att fostret dog i v 8 :( jag får en chock vill bara ut måste få luft ... Vad som sägs när jag tagit på mig har jag ingen aning om . Väl hemma bryter jag ihop min son som är 13 år kommer hem vi berättar han blir ledsen . Min underbara sambo min sons plast pappa försöker sitt bästa att förklara . Veckorna går inte för en 3 v senare få jag genomgå en skrapning . Tiden går dagar blir till v och efter 8 v är vi gravida igen dock denna gång är vi mer tillbaka dragna vågar inte vara glada . Vi får komma tillbaka på nytt UL och när jag ser våran Fd läkare från förra gången ser jag att allt är bra han ler och säger där tickar det lilla hjärtat :) . Vi är så glada men fortfarande vågar vi inte släppa till 100% . Eftersom vi hör till övre åldern får vi göra kubb test och vips våran lycka slits i stycken än en gång . Detta är bland det värsta jag varit med om inom läkarvården ... Jag ska försöka göra en lång historia kort . Vi anländer till ett av Sthlm sjukhus i god tid kommer fram till receptionen och blir bemött som vi vore pest smittade eller nåt ... Ja ja hon hade säkert en dålig dag och tur hon bara är receptionist :) . Men till min fasa när vi blir inkallade på det mest otrevligaste sätt märker jag det är hon :( det är våran spec barnmorska som stod i receptionen Gud tänker jag måtte detta gå bra . Hon är så himla otrevlig och när jag väl ligger på britsen så känns de som hon ska trycka igenom apparaten i min mage ... Hon förklarar ingenting så jag frågar efter ett tag lever fostret hon tittar på mig som om jag vore totalt dum i huvudet . Jag förklarar att näst sist jag gjorde UL var de dött . Hon svarar så himla drygt tillbaka att klart det lever annars hade jag väl inte legat kvar där . Nu brister det för mig tårarna kommer jag är ju glad att det lever . Hon forts under tystnad och jag ser på henne och framför allt känner jag att hon är så irreterad och stressad . Hon säger åt mig att dra upp byxorna och dricka vatten för detta fostret vill ju inte samarbeta . Det känns som jag måste be om ursäkt men min sambo tittar på mig med en konstig min och jag förstår det är henne det är fel på . Jag frågar om jag kan dricka vatten i rummet hon tittar besvärat och säger det finns vatten på toaletten . Vi går ut och jag dricker tills jag nästan kissar på mig ... Vi får komma in efter ett tag innan det frågar jag min sambo om jag överreagerar han skakar på huvet jag ser att han är så ..... arg men biter ihop . Vi kommer in åter igen på britsen när det väl är över så får jag ta på mig och ställa mig bredvid henne hon tar inte ens fram nån stol . Och nu till svaren så här lät hon : ja du har 1-4000 till DS oh jag skiner upp och säger men Gud vad bra hon tittar på mig för att sen kasta i ansiktet ja men den har en uppskattning på 1-37 till kromosom 13 & 18 jag fattar inte nåt och utan att förklarar frågor hon hur vill ni göra ? Vad är det vi kan göra vad är är kromosom 13 & 18 till svar får vi att den förmodligen kommer dö i magen eller när jag föder ... Mitt liv rasar samman det snurrar i mitt huvud min sambo försöker be mig komma och sätta mig på sängen jag hör ingenting ... Jag frågar om jag ska göra abort igen till svar får jag ja det är ju ett alternativ eller om du ska göra moderkaks prov och vad är det hon tittar irreterad på mig och säger ni kan gå ut och diskutera hur ni vill göra ... Jag orkar inte mer och säger att nä vi gör moderkaks provet . Hon går iväg kommer tillbaka och säger det är väntetid på 4 v jaha säger jag bara vill bara där i från . Innan vi ska gå frågor hon ska ni ha korten jag bara tittar på henne och går OBS detta är en specialist barnmorska som är utb att ta hand om trauma fall det måste vara ett skämt . När vi väl kommer ut rinner tårarna igen . Väl hemma diskuterar jag med min sambo jag klarar inte av att vänta en hel månad . Jag ringer min vik barnmorska och berättar allt hon tror inte sina öron . Jag får nr till ultra Gyn och ringer och får en tid två dagar senare . När dom får reda på hur vi har blivit behandlade blir dom helt tysta och beklagar att vi fått gå igenom detta . Nu är de en v lång väntan vi åker bort . Om dom inte ringt inom en v är allt bra och det kommer då ligga ett brev i brevlådan med + svar . Denna v är den längsta i mitt liv ... V går vi kommer hem och där ligger det efterlängtade brevet ... Jag vågar inte öppna det men till slut gör jag det och det står att det är friskt :) . Man kan även gå in och kolla vad det blir eftersom det är min sambos första egna barn får han bestämma och efter två dagar tittar vi och det är en liten tjej :) . Nu får vi ny kallelse till ultra Gyn där träffar vi världens underbaraste BM :) . Hon förklarar allt hon gör och berättar att allt ser jätte bra ut nu rinner tårarna igen men dock av glädje :) . Hon har läst i min journal och där står det hur vi blivit behandlade innan . När hon ska ta kort på våran lilla tjej vill hon inte vara med utan gör tummen upp bara vi skrattar alla tre . Så nu hänger det 4 st suddiga kort på vårat lilla underverk på kylskåpet :) . Hon är beräknad till den 12 feb oh ni förstår att vi längtar :) . Jag vågar dock inte släppa hundra % än men det blir bättre och bättre för varje v som går . Ja detta är en kort version av allt vi fått uppleva . Så om ni fått ett dåligt resultat på kubb / nubb ge inte upp det kan vända och även om moderkaksprovet gör så .... ont gör det tänk om vi valt abort då hade vi förlorat vårat friska barn . Kram på er

2012-10-23
Kanthi1974
Kanthi1974

Cat puss . Hej hej det har gjorts en anmälan på den BM så jag hoppas verkligen att hon hädan efter behandlar sina patienter med respekt och ödmjukhet . Vi har en jätte bra BM som lyssnar på oss och vi får svar på våra frågor :) . Önskar att alla blir väl bemötta där ute i landet för det jag läst om och själv gått igenom det ska ingen behöva göra . Kram på er

2012-11-03
Kanthi1974
Kanthi1974

Mikka85 vi ska till våran BM på fre ska prata med henne och måste ta reda på vad hon hette för jag har förträngt det och slängt kallelsen . Men sant ingen mer ska behöva gå igenom en sån sak !!! Det är hemskt hur en del människor uppför sig . Kram

2012-10-25
Kanthi1974
Kanthi1974

Glöm bara inte att anmäla deras bemötande, trots att jag vet att det är jättetufft! Tänk på hur jobbigt ni har haft det och kämpa för att inte fler ska få det likadant. Styrkekram.

2012-10-25
Mikka85
Mikka85
Barn på 3 år och 2 månader

Kram på er allihopa och tack för era fina inlägg :)

2012-10-24
Kanthi1974
Kanthi1974

MaMiita : Så sant vem som helst ska inte det ... Man måste kunna vara mänsklig och ingen robot . Sen förstår jag att man inte kan ta till sig varje fall men man behöver ju inte vara elak .

2012-10-24
Kanthi1974
Kanthi1974

Tise : Fy f-n för hur dom har behandlat er ... Jag tycker de är tragiskt med folk som inte vet vad empati är för nåt ... Grattis till er lilla son & NEJ vi är inte för gamla för att skaffa barn för då hade vi inte kunnat få barn :) Kram

2012-10-24
Kanthi1974
Kanthi1974

Zmiley : tack så mycket ja nu ska vi njuta :)

2012-10-24
Kanthi1974
Kanthi1974

Hej

Vi hör också till den övre åldern och jag vet exakt vad du gått igenom och det gör mig så ledsen att höra att fler har fått samma bemötande. Själva har vi 8 missfall bakom oss men nu fått ett litet underverk för 5 månader sedan.

Min berättelse börjar med att jag träffar en kille som inga barn har och som gärna ville ha. Jag som då hade en dotter på 14,5 var väl först inte så villig att "börja om" men och efter mycket prat bestämde vi oss för att försöka. Ganska omgående blev vi gravida och hade ringt å beställt en tid för en inskrivning på MVC då jag fick ont och började blöda. Dum som jag var ringde jag 1177 och berättade vad som hänt och hon liksom jag konstaterade att jag mist barnet. Men hon tyckte att jag trotts allt var samlad och klar med vad som hänt så hon tyckte inte jag behövde komma in om jag inte fick med ont inom de närmsta dagarna (så där med jag gjorde misstaget att inte åka in). Efter ett par månader fick vi ett nytt + på stickan och ett nytt hopp började tändas men efter bara 4 veckor släcktes det då blödningen åter kom. När detta hände två gånger till ringde vi till Gyn för en eventuell utredning. Fick efter en lång väntan en tid som givetvis var när min sambo skulle iväg på en affärsresa men vi bestämde att jag skulle gå själv på första mötet för att vi iaf skulle komma igång. Sagt och gjort med höga förväntningar gick jag dit. Satt i väntrummet när två sköterskor stod runt knuten och diskuterade Dr M****s nästa patient. Lite frågande så tittar jag på min remiss och det är den läkaren som jag ska träffa?? Då kommer första slaget, den ena sköterskan till den andre: Det borde vara en åldersgräns på folk som ska skaffa barn. Den andre svarar: Vad tänker du på? Jo men titta här Dr M:s nästa patient är 39 år tänk om hon skulle bli med barn nu då skulle hon ju vara runt sextio når barnet går ut skolan. Det borde vara lag på att man inte fick skaffa barn efter 30.

Då kommer en annan sköterska och ropar upp mig. Ett tag vet jag inte om jag ska resa på mig eller lossas som om jag var någon annan men jag biter ihop och reser på mig å följer efter henne mitt livs största misstag… väl inne i läkarens rum känner jag att jag nästan vill börja gråta och tycker att dom inte har någon rätt att döma mig och känner att f*n ska gå ut å säga vad jag tycker men precis då kommer läkaren in och han vill att jag ska berätta vad som fått mig att söka. Jag sväljer gråten och berättar att vi i nästan två års tid fått fyra missfall och börjar fundera på om det är något fel eller liknande. Det är då nästa kall duschs kommer: Hur vet jag att du inte sitter här och ljuger för mig? Du har ju inga bevis på att du fått ett enda missfall.

Försöker då förklara att jo ett ultraljud i vecka tio var gjort och det visade sig att fostret dött runt vecka 9. Får till svar att nä det finns inga rapporter om det och komma på så här sent i livet att man ska skaffa barn kan aldrig vara sunt. Där någonstans slutar jag lyssna jag sitter mitt emot ser hur han fortfarande rör på munnen men jag vet inte vad han säger. Helt plötsligt reser han sig upp och frågar med om möjligt ännu hårdare röst: Gå in i rummet bredvid ska jag göra en undersökning på dig när du ändå är här. Jag reser på mig och går in i rummet bredvid väl där börjar tårarna rinna på mig. Jag kan inte hejda mig längre, jag känner mig våldtagen. Så smutsig. Så jag bara tar min jacka å går, går hem å fortsätter gråta. På kvällen när sambon kommer hem är han förväntansfull och jag berättar vad som hänt och han säger att vi löser detta utan dom men jag börjar känna ett tvivel: HAR JAG RÄTT ATT SKAFFA BARN???

Tiden går och blir gravida men hinner inte gå så många veckor förrän blödningen kommer som ett brev på posten. Men helt plötsligt upptäcker jag att hm det har nog hänt något: jag är gravid. Vi går på inskrivningen igen och får ett ultraljud redan samma eftermiddag. Spända går vi på stan och tar en långlunch grå sedan med darrande ben tillbaka till MVC och får ett glatt leende av läkaren som säger titta det slår så fint. Vi börjar hoppas, vi genom går en nupp med fina resultat och får en tid till rutin ultraljudet fem veckor senare. Vi börjar så smått å planera för framtiden. När vi har passerat vecka 13 berättar vi för dom närmsta Vi ska få barn!! Veckorna går å vi är framme på den stora dagen då vi ska få titta på vårt lilla underverk igen. På morgonen för ultraljudsdagen känner jag mig uppblåst och lite orolig i magen men slår bort det som oro. Väl framme får vi träffa en jätte gullig bm som ska göra ultraljudet. Pratar på frågar om det är första å nähä det var ett hopp mellan men då börjar hennes uppsyn att förändras. Hon ser mer och mer konstig ut. Det är då min känsla slår till med full kraft: BÄBISEN ÄR DÖD. Det blev ilfart ner till Gyn och en ”påtvingad” förlossning.

Detta var det åttonde missfallet och nu fick det vara bra. Våren och sommaren kom och gick och vi gled längre å längre ifrån varann. När min sambo en dag i september kom hem och slängde två biljetter till Cypern på bordet och sa: Jag kan leva utan barn men jag kan inte leva utan dig. Jag har fixat semester åt dig och mig vi åker i över morgon!

Det visade sig bli en fruktsam resa. Väl hemma upptäckte vi att vi var gravida igen. För att vi skulle må så bra som möjligt fick vi gå till våran underbara barnmorska en gång i veckan för att lyssna på bebisen. Gick också till en psykolog för att bearbeta mina känslor. Kan säga att jag levde i förnekelse genom hela min graviditet för jag väntade bara på att blödningen skulle komma. Minsta lilla var jag ett nervknippe. Men veckorna gick och helt plötsligt hade 39 veckor gått och med ett akutkejsarsnitt senare (som för övrigt till min stora fasa utfördes av Dr M) så kom då vårt underverk i maj månad. En välskapt kille på 3600 g och 51 cm lång.

Jag önskar dig all lycka och hoppas du får njuta riktigt mycket nu.

Kram P

2012-10-24
Tise
Tise

usch, vad hemskt :( en graviditet borde man kunna få njuta av! Själv har jag haft sån tur med just vårdpersonal i samband med alla kontroller och förlossning och sånt... Tråkigt att inte alla kan ha det bra under graviditeterna.

Hoppas ni blir välbehandlade resterande tiden nu! Lycka till! Och grattis :)

2012-10-24
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

Emi85 Ush jag vet precis vad du pratar om känns som de är min förlossning du pratar om när jag födde min son ... Min BM sa till mig med ställ dig på alla 4 då sa jag snälla du jag är ingen hund ... Sen fick jag vänta i 18 timmar på epidral som bara tog på halva sidan jaaa du vad ska man säga ... Önskar dig / er all lycka och hoppas rättvisa skippas . Kram

2012-10-24
Kanthi1974
Kanthi1974

Baby bo tack så jätte mycket ja nu ska vi njuta resterande tid som är kvar :) kram

2012-10-24
Kanthi1974
Kanthi1974

Herregud det var hemskt det du fick gå igenom...jag upplevde samma sak fast under förlossningen jag hade sådant helvete att inte ens ord går o beskriva hur dessa barnmorskor behandlat mig..att säga till en förstföderska i värk från topp till tå att ställa sig upp som en hund och försöka föda i den ställningen e helvete.än idag hör jag barnmorskan säga à narkosläkare satte di. Spruta fel derför led du jag blev stum ja visste inte vad jag skulle säga chockad detta e bara en liten del av min fdag....på bb blev det ej bättre det va kaos fullt med okunniga barnmorskor som hade vik...men jag ska allt stämma sjukhuset för allt dom fick mig o genomgå.

2012-10-23
emi85
emi85

Fick tårar i ögonen vilken hemsk människa. !!! Jag är ledsen för eran förlust!! Men måste önska er Stort grattis till eran dotter!!! Tack Gud !!
Jag önskar er verkligen all lycka!! Ni förtjänar det bästa!!
Kram!

2012-10-23
babybo
babybo
Barn på 3 år och 9 månader

Ja det är helt sjukt . Och ändå har jag inte fått med allt . Men min Bm tycker jag ska anmäla henne & jag vet att jag borde gjort de för länge sen men har inte orkat ta tag i det ... Jag ska maila hennes chef och tala om vilken personal dom har där ! Jag hoppas verkligen att aldrig nån ska behöva uppleva en sån hemsk känslo kall människa . Det är tragiskt med folk utan empati . Sen förstår jag att dom inte kan ta till sig sorg och smärta i sitt jobb men bara en gnutta empati och minst av allt förklara vad saker och ting innebär . Tack för omtanken nu kämpar vi på med våran lilla tös i magen och hoppas att vi kommer få uppleva det lilla mirakel snart . Kram

2012-10-23
Kanthi1974
Kanthi1974

Tack så jätte mycket för era inlägg :) . Ja det finns röt ägg över allt tyvärr ... Ja denna gången hoppas vi att det går hela vägen är i v 25 nu och kan känna vårat lilla hjärta där inne till och från :) . Kram

2012-10-23
Kanthi1974
Kanthi1974

Nej, men, gud vad hemskt! Det var det värsta jag hört. Att det finns såna människor :-( Tyvärr är det alltför många som befinner sig på helt fel arbetsplats.

Hoppas att allt går bra för er nu, och att ni slipper träffa den där hemska människan igen. Kram

2012-10-23
Mikka85
Mikka85
Barn på 3 år och 2 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...