App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

Hemförlossning

Vi går i väntans dagar och än så länge kommer det att dröja ett bra tag till innan underverket kommer (april). Jag har bestämt mig för att föda barnet i hemmet. Det är ett beslut som har växt fram under flera års tid, och som jag tycker är mycket genomtänkt och välgrundat. Finns det någon annan här på forumet som har fött hemma, känner någon som har fött hemma eller som kanske själv funderar på en hemmaförlossning? Det vore trevligt att kunna byta lite tankar med någon annan i samma situation.

2012-10-18
Mikka85
Mikka85

Min flickvän hade normal graviditet och fullt frisk. Men pga fel och brister som läkare och barnmorskor gjorde blev förlossningen hemsk! Vi hade kontakt med förlossningen flera gånger för vattnet hade gått och så småningom blödning.men inget hände. Tillslut fick vi hjälp av en läkare som konstaterade att vattnet hade gått för länge sedan 75 tim! Efter ytterligare väntan på att få en plats ens tog det 4tim till och sedan fick vi vänta 3tim till innan de hade tid och sätta igång henne. Resultat:infektion, sugklocka3drag.sprack så att det fick sys länge och pga förlorade blod. Fick sedan ligga kvar på rummet i 9tim i väntan på eftervård.hon var rejält nedspyd och blodig kunde inte komma ur sängen utan att svimma. Vår barnmorska hemma på efter kontrollen sa "det hade varit bättre om du fött hemma, fick ju ingen hjälp på sjukhuset"
Flickvännen har aldrig varit sjuk förut el legat på sjukhus. Nu har hon svår sjukhus skräck.
Vi väljer inte Danderyds sjukhus om det blir fler barn. Kan vara bättre föda hemma med en bra barnmorska som har tid med en!

2013-09-01
dodge41
dodge41

Jag såg ett program en gång om en som födde hemma.. hennes barn låg å sov.. så när lille bebisen kom ut så vaknade barnen eller om dom blev väckta å kom ner så låg dom där hela familjen på golvet med nya bebisen.. såg ju lite mysigt ut även om jag hade föredragit en säng framför golvet.. ;) 

Vi stannade ju bara på sjukhuset de där obligatoriska timmarna innan läkaren kikat å godkänt sen åkte vi å hämtade grabben som var hos mormor.. vi lämnade ju honom till mormor vid sjukhuset innan vi gick in. Så han var ju inte iväg så många timmar.. Det kändes viktigt för mig att han fick vara med oss så mycket som möjligt.. jag låg ju å skrattade å busade med honom när ajg hade värkar.. min man låg å sov å fatta ingenting förrän ajg väckte honom å sa att han inte behövde åka till jobbet.. :D Då hade jag å grabben legat vakna ett tag.. jag hatar sjukhus och vill vara där så lite som möjligt så på den punkten förstår jag dej verkligen.. :D

2012-10-23
osisen
osisen

Vi har tur, för vi har killens föräldrar bara två kilometer bort och de ställer upp till 100% :-)

Jag har tänkt låta barnen sova där om knyttet kommer på "fel" vecka. Sen gissar jag att det går åt några handdukar, men mycket är ju snabbt att bara slänga in i tvättmaskin och torken. Vad trevligt de hade det förr när de måste handtvätta allt?!

2012-10-23
Mikka85
Mikka85

Kommentaren har tagits bort av författaren.

2012-10-22
Mikka85
Mikka85

Kommentaren har tagits bort av författaren.

2012-10-22
Mikka85
Mikka85

Kommentaren har tagits bort av författaren.

2012-10-22
Mikka85
Mikka85

Kommentaren har tagits bort av författaren.

2012-10-22
Mikka85
Mikka85

Kommentaren har tagits bort av författaren.

2012-10-22
Mikka85
Mikka85

Jag har aldrig försökt övertala någon annan eller påstå att det skulle vara det bästa för flertalet som ska förlösa ett barn. Jag har bara sagt att det är det här som känns tryggt och bäst för mig, och räknat upp anledningar till varför det skulle vara så idealt just för mig! Det är självklart väldigt individuellt vad man har för förutsättningar, och det finns så mycket som kan tala emot en hemförlossning också. Många hamnar i riskgruppen redan från början, många får komplikationer under graviditeten, är äldre, har för långt till sjukhuset, har dåliga erfarenheter sen tidigare, känner sig otrygga eller något annat... Och jag har full förståelse för att det i många fall är bättre att föda på sjukhuset, eller att de flesta känner sig tryggare där ändå av många anledningar.

Hade jag också bott 7 mil från sjukhuset hade det såklart inte varit nåt snack om saken, för mycket hänger ju såklart på att det inte är så stor skillnad om jag är hemma eller på sjukhuset "när" det blir komplikationer. Och att man kanske behöver åka in efteråt, trots att förlossningen gått relativt bra. Jag är självklart glad över att jag bor såpass nära och inser att de flesta inte har samma möjligheter som jag.

Jag tycker bara att det är hemskt tråkigt att så många ska känna sig "provocerade" av mitt beslut och känna att de måste skriva av sig eller avskräcka mig, även om det säkert är välmenat som du säger, Norrlänning. Jag känner inte att det är givande överhuvudtaget med en massa inlägg om hur hemska förlossningar ni andra har haft eller huruvida ni inte skulle "våga" föda hemma. Mitt syfte med den här tråden var ju att få kontakt med andra som befinner sig i min situation, jag startade den inte för att få mig en massa skräckhistorier till livs. För mig gör det ingen skillnad. Jag visste redan att det fanns många här som haft det jobbigt. Om ni andra är förlossningsrädda eller helst vill vara på sjukhuset har jag inga problem alls med det, och jag beklagar om ni har haft taskiga förlossningar. Men det är liksom inte relevant för mig eller i den här tråden.

Det här har snarare nästan blivit som en marknadsundersökning, hur stor andel skulle våga föda hemma eller varför inte? ;-)
Men i fortsättningen vore jag glad om vi kunde hålla oss till ämnet så kanske de som verkligen funderat på att föda hemma får plats att/ska våga ge sig in i diskussionen. Just nu försvinner de i mängden ;-) Den som vill skriva av sig om hemförlossningars vara eller inte vara kanske kunde starta en debatt om det istället?

2012-10-22
Mikka85
Mikka85

Det tog 12 timmar från att vi kom in. På sätt och vis var det ganska skönt att det tog lite tid, jag "hann med" på ett annat sätt och kom underfund med hur jag skulle hantera värkarna. Precis innan krystvärkarna satte igång så tvekade jag, men det berodde främst på att barnmorskan sa nåt i stil med - vi får se om bebisen kommer innan det är dags för nästa skift, då visste jag inte om jag skulle palla flera timmar till. Men med facit i hand så tog det bara 45 min till :-) Jag är jätte nöjd med min förlossning även om det inte blev precis som jag hade tänkt mig! Det ska bli roligt att få höra din berättelse sen!

2012-10-22
Leiijha
Leiijha
Barn på 2 år och 11 månader

Men hur skriver jag. Skulle inte våga FÖDA hemma alltså....

2012-10-21
Toffsan
Toffsan

vid sin axel... ska det vara.

2012-10-21
Toffsan
Toffsan

Min andra graviditet var helt normal. Bebisen växte som han skulle och alla vbärden var bra. Värkarbetet var perfekt men när vattnet gick bröt helvete lös. Lillebror klämde navelsträngen vid sin när mina värkar blev starkare. Fosterljuden försvann och det blev ilfart till operation för kejsarsnitt. Med den erfarenheten skulle ja aldrig någonsin våga hemma!

2012-10-21
Toffsan
Toffsan

Kul att höra att det är fler som har funderat i samma banor! Tråkigt att det inte blev som du hade hoppats, Leiijha, men strongt att trots allt ändå fixa det utan smärtlindring. Tvekade du aldrig när det var som värst, eller gick förlossningen väldigt fort? Jag tror att det kan vara ännu svårare under tiden att hålla sig ifrån det eftersom det på sjukhuset finns så nära till hands, även om jag hoppas att jag också skulle stå ut.

Vem vet, just nu ser det riktigt bra ut för mig. Jag är i en rätt bra ålder att föda barn (27), jag har alltid varit frisk, jag har inga sjukdomar i släkten som påverkar förlossningen och det gick bra för min mor tre gånger om. Alla värden var kanon på mitt besök hos barnmorskan. Trots det sätter jag inte upp skygglappar och målar guldkant på allt. Jag vet att mycket kan hända. Men jag tror att det är helt fel väg att förutsätta komplikationer innan det alls finns något fog för det. Kanske förutsättningarna hinner ändras innan förlossningen och jag kommer att behöva föda på sjukhus ändå. Det förtäljer inte historien än. Fortsättning följer såklart...

Atlantis: Jag vet inte alls vad din blodförlust berodde på, men jag har aldrig oroat mig för att det skulle hinna bli någon större fara av blödningar? Innan en graviditet har kvinnan 4-5 liter blod i kroppen, och i en av mina böcker står det att man samlar på sig 50% extra inför förlossningen, just för att man ska ha utrymme att tappa mycket blod. Nu när jag letade på nätet hittade jag en siffra att det ska vara 1,5 liter extra blod i kroppen när man är i sjätte månaden. Man ska kunna tappa ganska många liter vid förlossningen utan att det ska vara någon fara, dels har man ju mycket extra, och dels klarar kroppen att tappa ett par liter utan att få några större men. Vid blodgivning t ex ger man 450 ml, och vid akuta situationer får man ge mycket mer. Jag hittade det här, kanske stämmer på dig? "Det är ovanligt, men om man blöder mer än två liter kan det leda till att blodet levrar sig sämre och att blödningen därför fortsätter. Då kan man behöva få läkemedel som gör att blodet levrar sig bättre. Man kan också behöva få en blodtransfusion. Någon enstaka gång kan det bli nödvändigt med en operation för att få stopp på blödningen." Hur som helst tror jag inte att det är så farligt att fem extra minuter till sjukhuset spelar någon roll.

solskensmamman: Det är sant, det är mitt första biologiska barn, även om vi har tre redan innan. De två yngsta hade jag lätt kunnat vara mor till, men inte den äldsta :P Det är således också min första förlossning, även om jag är väl påläst och även har tagit del av många andras erfarenheter sedan tidigare... Men det är ganska underligt, det är så lätt att lura sig själv. Det känns verkligen inte som min första förlossning, och det är antagligen för att vi redan har barn och det känns som en självklarhet. De var inte så jättegamla när vi bildade familj, och det har alltid varit "våra" barn som vi har brytt oss lika mycket om och älskat. Det är väl ett psykologiskt fenomen att jag känner så, Jag har läst så mycket psykologi att jag borde veta... :) Det känns så konstigt bara, hjärnan vill inte riktigt acceptera att det här faktiskt är nytt för mig, eftersom det "borde" vara annorlunda.

2012-10-21
Mikka85
Mikka85

men även om det inte är hennes biologiska barn så har väl partnern mycket erfarenhet och jag antar att de är två om beslutet.

2012-10-21
solskensmamman
solskensmamman

du verkar väl påläst och trygg i ditt val. Ser att du har 3 barn sedan innan så du har väl en he del erfarenhet av det hela också...

Lycka till!

2012-10-21
solskensmamman
solskensmamman

Jag tycker detta är ditt beslut! Väldigt modigt av dig jag är nog för rädd för det vill bara att inget ska hända mig eller barnet ! Men jag är säker på att du har läst och forskat mycket om det och detta är ditt beslut :-) önskar dig all lycka och uppdatera gärna :-)

2012-10-21
babybo
babybo

När jag skulle föda mitt andra barn funderade jag på hemförlossning mycket pga de anledningar du själv skrivit. Jag uppfyllde tyvärr inte det kriterier som finns utan födde på sjukhus utan smärtlindring. Jag tycker det vore intressant och spännande att få höra om din förlossning och hoppas på "fortsättning följer.." :-) Lycka till med både graviditet och förlossning!

2012-10-21
Leiijha
Leiijha
Barn på 2 år och 11 månader

Kommentaren har tagits bort av författaren.

2012-10-21
Leiijha
Leiijha
Barn på 2 år och 11 månader

Ps: Jag har aldrig påstått att det skulle vara en dans på rosor att föda, men jag tror definitivt inte att något (känslomässigt) blir bättre av att hasta iväg på ett sterilt sjukhus. Om man inte har planerat att ta något för att lindra smärtorna, vilket jag inte direkt premierar ändå.

2012-10-20
Mikka85
Mikka85

Oj, först vill jag säga att det inte alls var meningen att låta aggressiv, och jag är ledsen om någon har uppfattat mitt sista inlägg så. Kanske är det för att jag är så säker på vad jag själv känner om det här som du uppfattar det så? Jag läser nu mitt inlägg igen och kan inte riktigt se vad som skulle ha varit aggressivt i det; inga stora bokstäver, ingen massa utropstecken, inga riktade kommentarer utan snarare ett par trevliga smileys för att försöka visa på tonen i inlägget... Jag vet, av lång erfarenhet, att det kan vara väldigt svårt att förmedla bland annat tonläge i skrivna meddelanden och att det är lätt att misstolka varandra. Eller syftar du på emcb:s inlägg och tänkte att jag hade skrivit det? Inte för att jag tyckte att det heller var aggressivt, men... ;)

Ni är säkert välmenande allihop, men det är såklart lite tråkigt när en tråd spårar ur innan man alls har hunnit få några relevanta svar. Tack till emcb som också verkar ha uppmärksammat det!

Jag förstår att de flesta (av olika anledningar) helst föder på sjukhuset, annars hade det sett helt annorlunda ut idag ;) Men jag tror att det hade sett helt annorlunda ut om vi hade haft en annan politik avseende det här de sista 100 åren. Det blev en ekonomisk fråga och en säkerhetsfråga, då det blev gratis att föda på sjukhus (skulle man föda hemma och ville ha hjälp måste man anlita någon privat), de som assisterade hemma på den tiden var säkert inte lika duktiga som de på sjukhuset och det var mycket svårare och mer tidsödande att ta sig till sjukhuset vid komplikationer. Under sådana omständigheter är det inte underligt att folk hellre vänder sig till sjukhuset. Men så är inte längre fallet idag, och trots att hemförlossningar i Sverige nästan helt slutades bort ett tag så börjar det nu bli mycket vanligare igen.

Som exempel på ett land där man har haft en helt annan politik kan vi ta Nederländerna. Där rekommenderas de som har riskgraviditeter eller har upplevt komplikationer att föda på sjukhus, och av resten väljer strax mer än 50% att föda hemma. Trots de höga siffrorna finns det ingenting som tyder på att det skulle vara mindre säkert för dessa kvinnor att föda hemma. Och de flesta har sannolikt längre till sjukhuset än vad jag har.

"En mycket stor undersökning omfattande 529 688 lågriskkvinnor i Nederländerna, publicerades i BJOG 2009. Studien visade att planerad hemförlossning inte ökade riskerna för döda eller allvarligt sjuka barn under förutsättning att vårdsystemet tillhandahöll erfarna barnmorskor och att det fanns tillgång till bra transport vid eventuell överföring till sjukhus."

"I BMJ publicerades 2005 en studie från nordamerika där slutsatsen blev att planerad hemförlossning för lågriskkvinnor kan vara bättre än att föda på sjukhus om den biträds av erfaren legitimerad barnmorska, eftersom det blir färre ingrepp i hemmet."

Jag tycker faktiskt att det är sorgligt att det är så många idag som betraktar en förlossning som något "farligt" och "onaturligt". Jag tror bland annat att det är det stora informationsflödet idag och en massa skrämselpropaganda som har lett till det. Idag blir "vi" hysteriskt rädda för allt från terrorattacker, våldtäktsmän i parken, gifter i chips, pedofiler... Trots att det är väldigt ovanligt och vi oftast inte själva (eller ens känner någon som) har upplevt något av det.

Jag tycker att det är fel sätt att betrakta ett barns födelse på att det SKA vara hemskt och farligt. Självklart kan det hända saker, och alla har inte en bra förlossning, men jag tycker ändå att man ska utgå från det så länge ingenting tyder på något annat och det inte är mer riskfyllt för barnet. Får man sedan komplikationer så får man det, oavsett om man är på sjukhus eller hemma. Skillnaden är väl att det kan bli komplikationer på sjukhuset som inte skulle ha uppstått hemma, och att OM det uppstår komplikationer hemma får man hasta till sjukhuset i ett senare skede under förlossningen än tidigare, eller klara det lika bra som annars men utan smärtlindringen. Även om det kommer att göra ont utav bara h-e och säkert vara nåt av det tuffaste jag genomlevt, så vill jag ändå göra mitt barns födelse till något naturligt, göra det till en positiv upplevelse.

Jag trodde inte att jag skulle behöva förklara mig eftersom meningen aldrig var att starta en diskussion, men det kanske är många som har gått och funderat på det här? Nu har jag redan tagit en massa plats åt att dryfta en massa annat, men jag kan iaf snabbt sammanfatta några av mina tankar kring det positiva i hemförlossningen.

+Jag slipper att stressa iväg till sjukhuset under öppningsskedet och kan förbereda mig i en lugn och avslappnad miljö. Ingenting - när ska vi åka? Får vi åka nu? Vi måste komma iväg? Paniiiik! Istället kan jag luta mig tillbaka i vetskapen att jag redan är framme. Jag kan äta i lugn och ro, tända ljus, sätta på musik, gå ut i skogen, stå på huvudet eller vad jag nu känner att jag vill göra.

+Jag har allt jag behöver eller kan tänkas vilja ha inom räckhåll. Mat och dryck jag gillar, kläder, massageoljor, musik, film, dator eller vad som nu skulle hjälpa för att stå ut.

+Allt är välbekant och avstressande, för mig såväl som för barnet när det kommer. Miljön, ljuden, dofterna. Det blir inte heller ett tidigt miljöombyte för den lilla, utan lugn och ro hela vägen efter den omvälvande upplevelsen. Inte ens valpar byter man miljö för under första tiden, varför skulle man vilja göra det med spädbarn då?

+Jag tror att allt det här sammantaget leder till en mer positiv upplevelse för mig med mindre stress, oro, frustration och ovilja. Antagligen kommer det att göra mig bra mycket mer avslappnad under förlossningen om jag föder hemma. Om jag är lugnare och spänner mig mindre minskar risken för skador och komplikationer, och det blir nog en mer positivt upplevelse för både mig och barnet.

+Smärtlindring (bortsett från akupunktur och massage) är inte något alternativ hemma, och det ser jag också som något positivt. Jag tror att flera av metoderna som är standard idag snarare sabbar än hjälper, men många ska ha det för att man är så vansinnigt rädd för att det ska göra ont. En epidural t ex, som många beskriver efteråt som att de inte har nån känsel över huvud taget i underlivet efter att ha tagit, hur ska det gynna krystningsskedet? Och lustgas, om man blir yr och lullig, hur fokuserad är man då på vad som händer? Jag tror att smärtlindringen dämpar förnimmelsen av kroppens signaler, leder till att man misstolkar kroppens signaler och krystar för hårt, för lite eller inte alls när man ska. Smärtan finns där av en anledning, för att vägleda kvinnan genom förlossningen, kroppens signaler hjälper dig att göra rätt; jag tror att strular man med känslorna där har man ett mycket sämre utgångsläge.

+Barnmorskorna är utbildade att tidigt se komplikationer eller om det skulle vara läge att åka in till sjukhuset. De är rutinerade och bra på det de gör. Skulle det dyka upp något akut skulle det dessutom gå snabbare till sjukhuset, max tio minuter innan jag skulle vara inne i op-salen (fem till sjukhuset). Vid komplikationer (som är relativt sällsynta om allt har sett bra ut innan) är det en försvinnande liten del som kan vara så akuta att det skulle vara någon större fara för oss på den tiden. Även om du redan befinner dig på sjukhuset tar det några minuter med förberedelser, att få dit en läkare osv. Och det är ingenting att skrämma upp sig med, forskning och statistik tyder på annat.

+Ångrar jag mig i ett senare skede, eller om det blir komplikationer innan jag gått fullt ut, eller det börjar kännas det minsta osäkert eller annorlunda under förlossningen... så är det aldrig för sent att ändra sig. Det är bara att åka in. Inte mer än så. Tvärtom är däremot svårt...

+Jag slipper dessutom mixtra med kroppen och slipper "onödiga" ingrepp som ofta sker på sjukhus fast det inte hade behövts.

+Bäst av allt, jag får hälsa barnet välkommet hemma, och när förlossningen är över är det över! Då ligger vi inte på sjukhus och har en massa okända människor omkring oss och en steril miljö, och hela äventyret med att ta sig hem sedan. Vi kan fullt ut slappna av efteråt.

-Som kramiz1 sa så bra, kladdet kan man väl vara utan? :) Ja, gärna det, så reagerade min sambo också. Men det är ändå rätt snabbt överstökat efteråt, och vi har ju tvätt&tork hemma så en del kan man nog bli av med under tiden.

 

Till Aleks99 och Atlantis: "Kvinnor/par som väljer att föda sitt barn hemma blir ofta bemötta av omgivningen med ett frågande uttryck: Får man det? Andra får höra omskakande historier om hur den man berättar sitt beslut för, själv upplevt en svår förlossning där man tvivlar på om man själv eller barnet överlevt om man fött i hemmet. Eftersom valet att föda hemma är ett känslomässigt beslut i de flesta fall och som inte tar sin utgångspunkt i vad forskning säger så kan det vara svårt att värja sig när man blir anklagad för att vara oansvarig. Under graviditet är man mer sårbar än i vanliga fall, känslomässigt öppen och ömtålig. Ingen vill sitt barn illa så klart." Jag beklagar att ni verkar ha haft jobbiga upplevelser. Men det betyder inte att det hade varit tokigare av er att påbörja förlossningarna hemma. Det kan väl vara så att det fanns tecken på att något var fara å färde en stund innan det blev jätteakut? Eller att det ändå inte hade gjort någon skillnad om ni hade hastat till sjukhuset och de var förberedda på er ankomst och vad som var fel?

lillråttan: Jag vet inte vad dina problem berodde på, men du kanske hade sluppit gå sönder i samma utsträckning om du hade varit hemma?

2012-10-20
Mikka85
Mikka85

varför så aggressiv, mikka85? är det nån som försökt övertala dig? är det nån som klankat ner på ditt val? är det nån annan som svarat aggressivt? tagga ner! vi gav bara vår åsikt om hur vi själva resonerade utan några baktankar!

2012-10-20
mickelina81
mickelina81

Vass = vad

2012-10-18
emcb
emcb

Varför svarar så många som INTE har någon erfarenhet av hemma förlossning? TS frågade inte vass ni tyckte utan hon efterlyste någon som fött hemma eller funderar på det! ;-)

2012-10-18
emcb
emcb

Det var värst vad ni var nippriga ;) Jag funderade på om jag skulle behöva skriva redan i första inlägget att jag betackar mig för allt sånt! :P

Det finns väldigt mycket som talar för en hemförlossning, vanlig nervositet eller fobi för barnafödande kan inte ändra på det. Jag skulle snarare känna stark ovilja för att hälsa mitt barn välkommet på ett sterilt sjukhus med obekanta dofter och omgivningar! Barnets födelse är i vanliga fall varken någon operation eller sjukdom och hör inte hemma i en sjukhussal. En förlossning är ändå något naturligt som kroppen ska klara av i de allra flesta fall, så mig kan ni inte övertyga om att något annat än hemförlossning skulle vara att föredra om man har möjlighet att göra det valet.

På vissa sätt ska det vara säkrare och bättre att föda hemma, och har man som jag nära till ett universitetssjukhus så känner jag ingen oro alls inför förlossningen.

Men nu hade jag ingen direkt lust att argumentera om dess vara eller inte vara, jag vill prata med någon som har gått i samma funderingar som jag och/eller som kanske redan har gjort slag i saken.

2012-10-18
Mikka85
Mikka85

jag har två läroboksexempel på förlossningar bakom mig och jag skulle ändå aldrig våga föda hemma! inte för min egen del utan för barnets. händer nåt så har man hjälpen redan där om man är på sjukhuset.

2012-10-18
mickelina81
mickelina81

jag vill helst vara på ett sjukhus där det finns läkare, folk som kan göra kejsarsnitt om det behövs, bedövning, narkos, ja allt som kan tänkas behövas. nej föda hemma är inget jag ens funderat över.

2012-10-18
osisen
osisen

Nja, ofta är det tvärtom också, just att det kan bli mindre komplikationer om man föder hemma.

Självklart bör man väl inte ha en riskförlossning eller komplikationer innan det är dags, men skulle det bli så är det väl inte mer med det än att den planerade hemmaförlossningen blir en sjukhusförlossning istället :)

De rekommenderar att man ska ha max en halvtimme till förlossningen och vi har 10-15 minuter till NUS, så det känns bra. Skulle något kännas fel eller om det skulle hända något så är man snabbt där ändå. Och "vanlig" hjälp får man ändå hemma, av två barnmorskor!

2012-10-18
Mikka85
Mikka85
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...