App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

Mår verkligen inte bra...

Alltså jag har världens underbaraste barn och världens bästa sambo/särbo och goa vänner/släkt/familj så där finns inget övrigt att önska... men efter att jag gick in i väggen för ett antal årsedan så har jag dragits med åtekommande depressioner/panikånget/trötthet... hela livet kretsar kring att få tillvaron att gå runt, det kan vara en av orsakerna till jag och gubben aldrig blivit mer än halvsambo, man vet aldrig när allt rasar igen och skulle han då inte kunna bo i sin lägenhet med barnen så skulle det bli än värre... efter att krångel med fk under hösten så är vi på väg dit igen, vi fick flytta in i lägenheten allihopa för jag orkar inte med huset och allt kring det, blev bara mer och mer som kom efter, i lgh kan gubben ro runt allt och jag få bara vara om det behövs för tyvärr orkar inte heller han med att ro runt ett helt hus och jag som mår dåligt samtidigt annars hade vi ju kunnat bo där istället :-( Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, i vilken ände jag ska börja, och i min problematik ingår att jag får panik om någon ska hjälpa mig i hemmet och röjer runt där, är bara gubben min som jag kan släppa lös tyvärr men han jobbar ju heltid, tar stort ansvar för barnen och nu ansvar för mig eftersom jag brakat samman, jag typ gråter och gråter för minsta lilla motgång just nu och har gjort de senaste veckorna och så går ju inte att ha det, och det går inte att medicinera bort för äter redan antidepp och har gjort i flera år...  Imorrn ska jag träffa läkaren iaf, en vän fick ringa åt mig, för jag är alldeles för snäll också och kan inte bita av i telefonen när det är viktigt så som det var nu. Samma vän följer även med i morrn... men jag vet inte hur det kommer gå, är så orolig att behöva springa hos af mitt i depression och allt (för jag antar att det är det som drabbat mig) och måste ju kunna gå på varenda aktivitet, varenda möte för annars blir man utförsäkrad och då står jag helt utan inkomst också... är så rädd varje dag för när den dagen kommer då det liksom inte går längre och sambon försvinner, barnen tar avstånd, jag står utan inkomst och har ett hus som inte jag kan ta hand om också :-((( *gråter*

2012-09-25
Känguru
Känguru

Jag ska höra efter med min moster om hon känner till någon i de trakterna! Annars så gick jag hos en i Varberg. Men det kanske är lite för långt för din del? Det ligger ju 7-8 mil söder om gbg.

Jag återkommer!

2012-09-25
xLillaMy
xLillaMy

Kanske även skulle tillägga:

Acetylkolin, noradrenalin och dopamin är uppvärmande signalsubstanser.

Signalsubstanser är molekyler som förmedlar nervsignaler mellan olika nervceller.

 

Dopamin:         vakenhet, glädje, entusiasm,kreativitet, koncentration, energi, belöning

Noradrenalin:  vakenhet,alert, energi

Acetylkolin:    tänkande,minne, kreativitet, cellmetabolismen

 

Vanliga känslomässigasymtom vid uppvärmningsbrist

Depression– apati – låg energi – ouppmärksam – dimmig i hjärnan – tankspridd – viljelös –bristande initiativförmåga och/eller motivation (”jag gör det sedan”) – ilskariktad mot sig själv – förnekelse – impulsivitet – sug efter stimulantia, t exsocker - minskat/ointresse för sex

Vanliga fysiskasymtom vid uppvärmningsbrist

Lågtblodtryck – svimning - minskade kroppsrörelser - torr hud - tål kyla dåligt –viktuppgång - återkommande infektioner – beroenden

Uppvärmningsbristkan även ses som ett överskott på kyla, vilket sätter ner energinivån.

2012-09-25
xLillaMy
xLillaMy

Tack för ditt svar xLillaMy, du hade kunnat vara min tvilling, känner igen mig i alltihop som du beskriver!!! Kanske skulle jag gå till en kinesiolog, jag har nära både till Göteborg och Kungälv, så vet du någon (gärna bra) sådan i de trakterna så tar jag tacksamt emot det tipset! Kan även tänka mig att åka en bit om det är så att du inte känner till någon just där jag bor.

2012-09-25
Känguru
Känguru

Detta kommer bli ett långt inlägg..
Vad är det för läkare du ska till?

Som jag sa i den andra tråden, jag känner igen mig i dina symtom och likadant med min mamma.

Mamma blev feldiagnostiserad för över 15 år sedan. Hon gick in i väggen och fick diagnosen "Vanlig deprission" typ. Fick mediciner, men blev ändå inte helt bra.

I höstas pratade hon med en vän om detta och det ena ledde till det andra och mamma fick komma till en specialistpsykiatrisk mottagning. Hon fick träffa landets främsta psykiatriker som började göra en utredning på henne. Det behövdes inte mycket för att de kunde fastställa att hon har ADD.
ADD är till följd av att man saknar Dopamin i hjärnan.

När mamma berättade detta för mig och förklarade alla sina symtom, så fick jag flera "aha-upplevelser"!

Här är några saker som stämmer in på mig och många stämmer även in på min mamma:

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon/mannen kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

 

Det finns fler symtom men dessa är de som är jobbigast för min del. Och framför allt ORKESLÖSHETEN OCH KRONISKA TRÖTTHETEN.

Jag fick också komma till denna mottagningen och det gick väldigt fort att se att det är ADD jag har.
Som sagt så är det brist på Dopamin i hjärnan och man får medicin som höjer Dopaminet under dagen. Den är narkotikaklassad, innehåller substanser som är amfetaminliknande. Men där stannar alla läkare. Man får inte reda på VARFÖR man saknar Dopaminet.

Så jag pratade med min moster, som är kinesolog. Hon sa åt mig att träffa en annan kinesolog som är mer utbildad och jag gjorde det. De utför muskeltester där kroppen själv kan visa vad den saknar och behöver.
Det hon kom fram till var att: Jag har fått diagnosen ADD för att jag saknar Dopamin. Jag saknar Dopamin för att jag har alldeles för lite Saltsyra i kroppen! Eftersom jag är gravid så kan vi inte göra så mycket åt saken nu, men det finns behandlingar de kan göra och vitaminer och kost som gör att man kan fylla på förrådet.

Jag skulle råda dig att först och främst träffa en kinesolog. Jag vet inte vart du bor nånstans, men om du vill berätta det så kan jag ta reda på ifall det finns nån i närheten.

2012-09-25
xLillaMy
xLillaMy

Usch vad jobbigt för dig!

Jag har också varit deprimerad och ätit antidepp. Men jag var inte sjukskriven. I mitt fall hade det antagligen blivit sämre utan den sociala biten på jobbet. Men jag vet att jag undrade hur det skulle ha blivit om jag hade behövt bli sjukskriven.

Styrkekram!

2012-09-25
Iffe
Iffe

Ok.. tråkigt att folk har sån inställning, det är ju bara en person som aldrig varit depreimerad eller känt någon som haft en ritkig depression som kläcker en sån kommentar.

Visst många kanske drar till med nåt för å slippa FK å deras grejer men helt ärlig om man blir sjukskriven av läkare, får tabletter utskrivna osv så får man ju ta det på allvar.

Har du gått på terapi? KBT ska ju vara väldigt effektivt mot just depression med panikångest och tvångstankar och sånt.

2012-09-25
osisen
osisen

Citerar min handläggare på fk: "depression är inte ett medicinskt hinder för att kunna arbeta" eller ja det var ungefär de orden hon använde iaf

Tack för kramen!

2012-09-25
Känguru
Känguru

Men du.. om du är deprimerad så måste du väl kunna bli sjukskriven? eller? så du slipper gå på dessa af möten på ett tag.. några veckor iaf??

Har du gått hos någon kurator eller liknande och pratat innan? be att få komma dit igen, tror det är viktigt att man så fort man känner symptomen tar tag i det innan det är försent.

Du verkar ju ha förstående familj och vänner som  hjälper dej! Försök att få träffa någon och prata och kanske får du nån medicin? något ångestdämpande kanske? eller lugnande så du slipper paniken.. samtidigt som du får terapi..

hoppas du får hjälp av din läkaren!

KRAM!

2012-09-25
osisen
osisen
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...