App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Mammaledig och ha sambons son hemma samtidigt??

Jag har en liten undran... Den dagen jag blir mammaledig till mitt första barn, måste jag då ha min sambos son (han har en sedan tidigare förhållande) hemma från dagis eftersom jag går hemma?? Sambon säger att det ska jag inte, eftersom det inte är min son, och missförstå mig inte nu, men när jag väl har blivit mamma på riktigt så vill jag ju lägga all min ensamma tid tillsammans med bäbisen.

2012-08-24
Lilli85
Lilli85

Osisen, hon messar bara när hon HAR sonen, inte när hon inte har honom, och när hon ringer så måste ju min sambo svara, för han hade aldrig förlåtit sig själv om det är så att det hänt sonen nåt och han inte svarat. Det är det som kan störa mig. Hon har honom 4 nätter och min sambo har honom de resterande 3. Timmen efter hon hämtat honom från dagis skickar hon direkt "Har han duschat?" Tycker hon att han är skitig efter en dag på dagis så kan hon väl duscha honom? Visst, nu är detta bara småpetitesser, men många bäckar små... De har varit separerade sedan sonen var typ 1år eller något sådant, och har som jag skrev tidigare så har min sambo fått gå via familjerätten för att ens få träffa sin son för mamman.

Yrwen, det funkar jättebra när det bara är jag och sonen hemma, då lyssnar han på mig, och gör som jag säger, då förvandlas han helt plötsligt till den sonen som min sambo har uppfostrat honom till...

2012-08-27
Lilli85
Lilli85

Det kan ju även bara så att det bästa kanske är för sonen att få vara hemma med dig, bara för att få känna samhörighet med någon, att få känna sig värdefull. Dessutom får ju du/ni större chans till att få till uppfostran på honom då. Även om det är jobbigt kanske det är värt det i längden?

2012-08-27
Yrwen
Yrwen

Det är så tråkigt när föräldrarnas dåliga självförtorende skall behöva gå ut över barnen. för det måste ju vara där det hela bottnar sig antar jag. Att man är rädd att bli ersatt av någon annan, att man inte vågar lämna över bollen och istället se vilken tillgång den andra personen faktiskt kan vara för sitt barn.

Jag tänker själv om jag skulle vara tvungen att lämna mina barn varannan vecka, skulle inte jag då föredra att jag faktiskt hade en öppen å bra relation med personen som ska ta hand om mitt barn?(förutom pappan då såklart) Istället för att se personen som ett hot mot mej personligen. Jag hade ju hellre sett att den "andra" kvinnan kände att hon kunde ringa mig och fråga mig om det var något hon undrade, om det är nåt som saknades? ja du fattar. Det är ju bara förbaskat korkat å stänga en sån relation utan att ens ha gjort ett försök. det är ju absolut ingen som vinner något på det. 

Sen vet jag inte men skicka sms känns ju inte jättejobbigt heller.. ja menar man kan ju slå av ljudet på telefonen då. Det är nog ganska svårt tänker jag att släppa sitt barn hel i en vecka.. om det är så länge ni har grabben. Särskillt i början och om de är små. Där tror jag ändå man måste ha lite överseende även om man kan tycka det är urfånigt. Ja menar hon kanske sitter där hemma och är jätteledsen och längtar ihjäl sig efter sin son. Då är detta kanske ett sätt för henne att få någon form av kontakt.

2012-08-27
osisen
osisen

Ja, tyvärr Yrwen, det är på den nivån hon ligger, och jag kommer inte sänka mig till hennes nivå, för jag tänker på deras son som far illa av detta. Jag är "den vuxna" av mig och mamman, om man ska säga nåt sånt. Jag hoppas ju att hon tänker först och främst på att sonen ska må bra, men det verkar inte så i alla fall...  

Jag ska ta upp detta med min sambo att det kan vara en idé att han får vända sig till familjerätten igen, där även jag och hennes nya kan vara med och samtala.

2012-08-27
Lilli85
Lilli85

DetVankas: De har delad vårdnad som det ser ut idag. Det är så här att mamman i fråga är arbetslös, eller ska börja med någon sorts sysselsättning, typ arbetsförmedlingen med obligatorisk närvaro, någon timme om dagen. Min sambo pluggar 4-5h om dagen, och jag jobbar heltid...  När jag kommer hem är jag helt död i kroppen och min sambo försöker verkligen göra allt för att jag ska kunna slappna av när jag kommer hem, men det är svårt för min del... Jag tycker att han ska vara så mycket som möjligt med sin son, så jag försöker ta itu med middag och grejer, sen att försöka vila efter maten är kört för min del, för då ställer sonen till med en stor cirkus när han ska lägga sig, skriker och gapar, låtsas gråta krokodiltårar och hela kitet. Han skriker att han inte vill sova, trots att är jättetrött, kan t o m skrika dumma grejer till sin pappa, för han får vara uppe hur länge han vill hos sin mamma, och hela tiden säger han "Det säger mamma"...

Alvinsmamma: Mamman har tidigare sagt till honom (innan han träffade mig) att ingen nånsin vill vara med honom, och även om hon har gått vidare med ny sambo och kommande barn tillsammans med honom ringer och messar hon min sambo hela tiden, om struntsaker. Min sambo hör aldrig av sig till henne (om det inte har hänt sonen nåt och måste till sjukhus, typ), det är hela tiden hon. Jag sa till min sambo att fråga henne om hennes nya uppskattar att hon ringer och messar min sambo hela tiden, och då svarade hon faktiskt nej, men trots detta så fortsätter hon. Jag tror, och har också sagt detta till min sambo, att antingen så har hon känslor kvar för min sambo, eller så gör hon allt för att förstöra mellan oss så att hon kan framstå som en bättre förälder som lyckas hålla ihopa sin "nya" familj.

2012-08-27
Lilli85
Lilli85

En maktkamp med ett barn i mitten? Hur tänker man då? Testa familjerätten, ni vinner ju alla på att diskutera det på ett sansat plan. Och om dessutom hon ska ha barn nästan samtidigt så kommer han ändå inte få gå heltid den period han är hos mamman.

2012-08-27
Yrwen
Yrwen

Har han ensam vårdnad om sonen? 

Eller delad? Kanske mamman i fråga jobbar heltid?? Ska sonen då gå varannan v heltid, och varannan v deltid? Snurrigt..

Förstår dig helt och fullt att du vill vara ensam med din lilla.

2012-08-27
detVankas
detVankas

Åh, tack Osisen! Äntligen en som förstår hur jag menar. Jag hade jättegärna satt mig ner och pratat med henne, men tyvärr verkar det till att vara svårt, då hon har sagt till min sambo "Jag skiter totalt i henne". Detta var när min sambo sa till henne att jag inte uppskattar att hon messar honom sent om kvällarna när vi försöker sova, speciellt nu när jag har sömnsvårigheter pga graviditeten. Likadant att hon messar om allt, t ex "Har han duschat?" Jag tycker inte att det är en jätteviktig fråga? De har det ganska invecklat sedan tidigare, då min sambo har varit tvungen att vända sig till familjerätten för att hans skulle få lov att träffa sin son. Vi pratar aldrig illa om mamman, tvärtom, även om hon säger dumma grejer om oss och kanske t o m tycker illa om mig (vilket det verkar som!), så förespråkar jag att man bara har en mamma och att man ska vara rädd om henne, likadant säger jag även om sin pappa då så klart.

2012-08-27
Lilli85
Lilli85

har du pratat med mamman i enrum? Tänker att det kanske går ändå.. att ni två sätter er ner och pratar ut.. du berättar hur du känner och hon berättar hur hon känner.. vad hon är rädd för osv. Jag tror verkligen att man kan få såna här relationer att fungera jättebra om de vuxna släpper sina egon lite och i detta fallet då kanske det är mamman som faktiskt måste inse att pojken kommer få ett syskon och att han måste ingå i familjen fullt ut för hans skull.. nu vet jag inte alls hur mamman är å hon kanske inte alls går att prata med :-\
men för sonens skull borde hon ju göra ett försök iaf.. det är ju alltid upp till de vuxna att se till så barnen mår bra och de ska inte behöva känna att han tex inte "får" tycka om dej för då blir mamma ledsen.. ja du förstår säkert hur ja menar.. nu är ju egentligen inte detta din grej utan mamman å pappans ansvar men ibland känns det som att föräldrarna har svårt å se klart just eftersom de är föräldrar..

2012-08-27
osisen
osisen

Det är svårt för mig att få fram det rätt, märker jag. Det är inte så jag menar, det är bara så svårt för mig att vara alla till lags, men för att vara det så känner jag att jag kommer att falla bort själv, och då kan jag inte vara en bra mamma och definitivt ingen bra plastmamma. Jag är rädd att jag kommer gå in i väggen igen, vilket inte är bra för familjen.

Som sagt, jag gör verkligen mitt yttersta för att göra rätt hela tiden. Har ni några tips på hur jag ska få allt att gå ihop. Jag är 27 år, och sonens mamma är 20 eller 21, hon verkar se det hela som en maktkamp, och jag tänker på vad som är bäst för lillkillen. Jag tar gärna emot alla tips och råd jag kan för att jag ska få det hela till att klaffa.

2012-08-27
Lilli85
Lilli85

Du får helt enkelt prata med barnomsorgen i er kommun, det är nog de enda som kan ge er rätt svar på vad som gäller. Vad säger din sambo då? Jag menar det är ju faktiskt hans son, han måste ju vilja nåt.

Och du ÄR redan mamma, du är bonusmamma. Även om det kanske itne så du menar så skriver du om och om igen att han inte är värd lika mycket bara för att han inte är din biologiska son.

2012-08-27
Yrwen
Yrwen

Jag hör att några har misstolkat mig, det har inte alls att göra med att jag inte vill ha med hans son att göra, jag menade bara att eftersom det är mitt första barn så vill jag kunna lägga all fokus som jag bara kan på att vara första gångsmamma. Givetvis så kommer jag inte att göra skillnad på barnen, jag är alltid rättvis. Och om det är någon som försöker uppfostra sambons 3-åriga son, så är det jag. Det handlar inte om att jag vill ha en klapp på axeln eller något sånt, men jag tycker inte att en treåring ska få göra hur han vill, att när han skriker till lite och låtsas bli arg så får han som han vill, och framför allt inte vara uppe till nästan midnatt. Det är svårt att försöka uppfostra ett barn som inte har lika regler i båda sina hem. Och i grund och botten så är det synd om lille grabben, det är jag medveten om.Detta är ett liv som jag inte hade för 5-6månader sedan, så jag gör verkligen mitt bästa för att vara en god förebild för honom.  Min hjälp uppskattas inte av hans mamma, när sonen är hos henne så säger hon många dumma saker om både min sambo och om mig, som sonen i sin tur säger till oss. Förra veckan kom han hem till oss och kallade sambon "Pappa, du är mongo, för det säger mamma."

Nu är mamman också gravid, hon ska ha ca 3månader tidigare än mig, och jag har fått ställa in mig på att jag kommer bli heltidsmamma innan jag får mitt egna barn (kan vara tvillingar dessutom!) för nu vill mamman att sambon ska ha sonen mer eftersom där kommer in en liten bäbis.

Vi bor ganska avsides, och det finns inga barn i sonens ålder, så när jag kommer vara hemma och om sonen också ska vara hemma så är jag rädd att hans "sociala nät" kommer att bli ganska begränsat, och det tycker jag inte är rätt mot honom.

 

Som ni kan läsa så är det väldigt rörigt, så ni kan tänka er att det kan vara lite svårt för mig att slappna av och vila och njuta av graviditeten, som många säger till mig att jag ska göra.

 

Snälla, snälla, försök förstå att jag menar inget illa, jag försöker verkligen att jobba för att inget ska hamna i skymundan, känner att om det är någon som kommer att göra det så är det isåfall jag...

2012-08-27
Lilli85
Lilli85

Nu kan det vara väldigt stora skillnader mellan olika kommuenr, men som jag skrev tidigare så har barnomsorgen här i kommunen skrivit tydligt att de barn i hushållet endast är berättigade till 20 h/v, vilekt är det som gäller här. Men det är ju olika i olika kommuner. Tycker att det är lite elakt och nästan egoistiskt att låta den stora pojken gå full tid på dagis bara för att han itne är din biologiska son... Han är förhoppningsvis en del av eran familj och ska ju få fortsätta vara det också, då måste ju han få vara med om förändringen också.

2012-08-25
Yrwen
Yrwen

Så är det inte, det är om den ena vårdnadshavaren är f-ledig som barnen inte får gå mer i förskolan än 15 h. Så länge du inte är barnets vårdnadshavare så behöver du således ine ha bonus-sonen hemma på dagarna.

Men jag håller verkligen med Osisen, är ni inte en familj med hans egna son också? Tycker det låter lite hemskt det du säger. Och jag hoppas verkligen att om jag och min sambo skulle gå isär och jag träffar en ny att denne tar till sig min son som sin egna och inte särbehandlar barnen!

2012-08-25
Betty86
Betty86

jag tycker att det låter ganska hemskt faktiskt..Och jag förstår att du inte menar det så och man kan inte hjälpa hur man känner.

men ja menar din sambos barn måste ju vara lika stor del i eran familj som ditt biologiska barn. Visst han är ju egnetligen inte ditt ansvar å jag kan tycka det är lite konstigt att du ska ha honom hemma då men samtidigt så tror jag att han mår bäst av att få vara med för att komma in i familjen och att ni blir en riktig familj..  

han kanske ska försöka få i hop två riktiga familjer, du har bara en att försöka få ihop. Situationen är ju svårast för honom som dessutom bara är ett barn.

Men minst femton timmar får han ju automatiskt iaf. Å jag lovar du hinner knyta an till din bebis precis lika bra med ett barn till hemma :D  om så är fallet. Jag har inte haft några som helst problem med dottern trots att jag har en son åxå. Snaranre är det bättre med grabben hemma för då får man vardagen att fungera så som den ska göra och det är skönt å få igång det redan från start!

Hur gammal är grabben? Hur bor ni? är det andra hemma med barn i området?

vi har ju turen att våran granne åxå är mammaledig och hennes son är jämgammal med min son så dom leker mycket på dagarna, vi umgås endel, hjälper varandra, grabben kan va hos henne om jag behöver handla å han inte vill va med eller tvärtom. Om dottern sov när jag skulle hämta på dagis kunde jag bara smita över med babyvakten till henne och åka och hämta sonen i lugn och ro utan å slita upp dottern osv. 

Hör efter med dagispersonalen och be dem kolla upp reglerna för de vet inte alltid själva vad som gäller! 

Lycka till! Du kommer se att allt ordnar sig fint hur det än blir :D Man löser det mesta!

2012-08-25
osisen
osisen

I vår kommun så gäller det att är man föräldraledig har barn i samma hushåll, oavsett vem som är biologisk förälder, endast rätt till 20 h/v. Jag kan förstå att man vill ha den tiden tillsammans med sitt lilla barn, men samtidigt så har man ju ett visst ansvar för det barn som redan finns. Hade det låtit på samma sätt om det varit ditt eget biologiska?

2012-08-25
Yrwen
Yrwen

Om han ska gå som 15/25h barn så får han gå fulltid de två första månaderna.
Jag vet dock inte vad regeln är vad gäller plusbarn!? Annars är det så att om ena föräldern är ledig, oavsett vart den är(om den ska åka utomlands tex) så ska barnet/n vara hemma.

2012-08-25
Gullmamman
Gullmamman
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...