App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

försöker hålla tillbaka "monstret" i mig

jösses... hormoner... vilket kaos!! Humöret skiftar från minut till minut... nekar barnen helt onödiga saker... bråk varje dag... har känt att pojkarna har varit så jobbiga de senaste dagarna, tills jag insåg att det är MIG det är fel på!! När jag plussade så slutade jag röka, sambon började jobba (ständig kväll) i måndags, inskolning denna veckan och så både mammas och syrrans "hälsotillstånd" (deprimerade med inslag av alkoholmissbruk), fick den nyheten igår... och syskonbarnen som märker allt på sin mamma, som annars är världens bästa, gladaste och starkaste mamma... jag är trött, fick sova när sambon hade semester men nu är det kaffe som gäller, från morgon till kväll... och så ska ju allt annat vardagligt göras också. Personligen har vi inga problem i vår lilla familj, men det är liksom allt runtomkring... och jag är ensam med barnen hela kvällarna från kl.14:50, sen lägger jag mig ju innan sambon kommer hem igen vid 01:00... har ingen annan vuxen att prata med när han har åkt, ingen i familjen att be om hjälp, för de har större behov av hjälp själva... Hur ska jag göra för att inte låta mitt pisshumör gå ut över pojkarna?? Har redan börjat låta dem se på flera filmer om dagen och något gott att äta till för att undvika missnöje, bråk och vredesutbrott... från både stor och liten... vet att det går över när hormonerna balanseras i kroppen... men hur ska jag orka tills dess? Gör jag helt fel?? Jag kan väl inte vara ensam om detta i världen, även om det känns så just nu...?! Lite mycket nu bara... Är det ok att muta dem tills jag blir mig själv igen??

2012-08-15
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

Sitter dessa otroligt jobbiga humörsvängningar kvar hela graviditeten? Håller på att bli tokig.. Sitter på jobb och försöker vara trevli men känner mig bara bitter och besvärlig:/ O helt yr i bollen samt ofokuserad..

2012-09-17
Jasmine8383
Jasmine8383

Har varit i samma sitts då min man jobbade bara kvällar i många år. Försök att sätta upp mål på eftermiddagen. Ät mellanmål kl15 då du och barnen sitter vid matbordet tillsammans. Bestäm dig för att det inte blir tv innan middagen. Gå ut med dem i en timma, bjud hem kompisar med barn i samma ålder. Ät middag kl 17 (börja laga16.30) ät ihop, tänd ljus och gör det mysigt! Tv ok efter middagen men bara om de städat upp det de lekt med innan (så slipper du sedan). Kl19 läggning. Förhoppningsvis efter kl20 så har du egentid! :-) Så gjorde jag, då kändes inte eftermiddagen så lång, man får del mål att ta sig igenom :-)

2012-09-13
emcb
emcb

Jag har fått smeknamnet gravidisaurus rex av sambon, helt befogat! En jobbig känsla när hormonernA TAR ÖVER kroppen! Men han e sååå förstående, han fixar och hjälper till hemma fast han jobbar heltid plus en del övertid... hjälper med mina tre pojkar ( han e i nte pappa) men han behandlar dem som sina egna 3 vi vet alla att denna perioden går över, gäller bara att ha tålamod 3

2012-09-13

ja :)

de verkade iaf trivas... de skulle gå hem kl.14:00, men dröjde sig kvar (hittade på allt möjligt för att kunna stanna en liiiten stund till) så de kom iväg först efter 15:30...

2012-08-18
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

Vad skönt att det inte blev fullt kaos iaf :)

2012-08-17
Yrwen
Yrwen

Det blev nio barn istället för sju... min lillebror och grannens dotter ville också sova här...

Men hade hjälp av grannen under nästan hela dagen... De tittar på Nicke Nyfiken nu, somnar en efter en... Blir våfflor till frukost då.

Gick jättebra tills de lite större barnen (7 och 8 år) började reta varandra och lyckades till slut väcka syrrans 2-åring som är jättepigg nu när alla andra håller på att somna... pratar för sig själv, högt... hoppas hon somnar snart!

2012-08-16
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

Gör våfflor/pannkakor/plättar, slå på en tecknad film, poppa lite popcorn så är kvällen räddad :) Sedan är min erfarenhet att barn brukar klara sig rätt bra med bara varandra, kanske kolla lite så det inte blir slagsmål bara.

2012-08-16
Yrwen
Yrwen

Det gör mig ingenting att han skrattar, för det finns stunder då jag kan skratta åt mig själv också... Sen har jag förra graviditeten, som var tusen ggr värre, i färskt minne, så jag lyckas samtidigt vara lite tacksam för att jag inte hänger med huvet och gråter var tionde minut... då var det på gränsen till depression... nu är jag "bara" irriterad på det mesta... Känns som jag inte orkar bry mig om nånting.

Och syrran som mår så himla dåligt nu... Hennes barn (2, 4, 7 och 11 år) ska sova här inatt... de kommer runt 16-17:00... så jag är ensam med 7 barn tills imorgon... (mina egna är 1, 2 och 5 år)

Ge mig styrka att orka mig igenom kvällen bara, kunde omöjligen neka henne att ha barnen, så som hon mår nu (hon vet ingenting om mina hormoner) och hennes man som är bortrest...

Ja, ja... förhoppningsvis går det bra... :D

2012-08-16
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

Och man blir ju ännu gladare när partnern bara skrattar åt en också.... Jag lyckades iaf knäcka maken med mina gravidhormoner *asg* Han gnällde att han fick göra allt och att jag får honom att göra det bara för att jag är lat, typ. Jag var då sjukskriven pga blodpropp och gick på kryckor, hade ont utan dess like och orkade ingenting. Det tillsammans med massor av hormoner var inte så kul, jag grät för ingenting. Så när han sa så började jag tokgråta, vilekt resulterade i att han blev helt förstörd för han ville ju inte att jag skulle gråta!

2012-08-16
Yrwen
Yrwen

Pojkarna vet inget om magen eftersom jag bara är i v.10 (9+1) än så länge... Och jag vill inte att de drar en paralell mellan "bebis i magen=elak mamma" för då kanske de utvecklar ett hat mot bebisen...

Dock så vet jag, av tidigare erfarenhet, att det går över fort för min del... brukar hålla i sig mellan v.10-12 ungefär... men de två-tre veckorna brukar vara extrema :/ Min sambo känner igen mönstret och bara skrattar, för han vet också att det är en kortvarig berg- och dalbana för mig.

Idag gick vi till en lekplats i närheten, och tog med fika och en filt... barnen fick springa av sig och leka med andra barn. Blev inga konflikter och de somnade av rätt sorts utmattning :) Jag hade egentligen varken ork eller lust att gå ut, men hellre det än att gråta mig till sömns en gång till pga skuldkänslor. Och kanske, kanske kändes det lite lättare att gå vidare när jag hade skrivit det här, att jag hade fått ur mig den där "skiten" som har gnagt i mig... om än skriftligt och till okända... men jag fick ut det ur hjärnan en stund iaf...

Får se vad morgondagen bär med sig då... men ikväll kan jag somna med rent samvete.

2012-08-15
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

jag har otäcka gravhormoner just nu och de har slutat med att ja o sambon har vart så himla osams o lilla sonen imellan. jag tappar fort humöret mot båda två. men de är så mycket runt i kring som har hänt mig som ja gick o drog på och kände att hjärnan jobbaa så mkt att ja inte hann att känna efter hur ja skulle göra för att lugna mig och ta een sak i taget o orka med en dag utan bråk. ja va till en pyskolog i dag som man kan få hjälp med om man är gravid (iallafall här) och även fast de inte har något med graviditeten att göra så kan de bli de om man väl stressar upp sig för mycket. jag vile inte gå dit i dag egentligen men de kändes bra när ja väl vart där. prata om min familj vänner o allt som gör att ja får mina utbrott. och vvad ja ska göra för att förhindra dom o varför ja får dom. man kan tycka att en psykolog är en stor sak men kan vara lösning just nu. :)

2012-08-15
anonym21
anonym21

Vet pojkarna om magen? Jag är precis likadan själv, dock är jag i v 33.... Min stackars tjej får utskällningar för allt för jag orkar inte hålla på och tjafsa om allt. Dock är jag väldigt noga med att berätta att jag älskar henne, krama och pussa när jag lugnat ner mig igen. Orkar inte aktivera henne så jag är superglad över de 20 timmar hon går hos dagmamman. Maken jobbar visserligen dagtid och hjälper till mycket hemma men det tär ändå. Det bara att försöka bita ihop, det behöver inte vara kliniskt rent överallt, maken kanske kan ta över nån syssla? Pojkarna kanske kan börja hjälpa till mer med tvätt, disk och mat, vad de nu är kapabla till?

2012-08-15
Yrwen
Yrwen
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...