App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

Hur får ni nått gjort?

Alltså jag vet att barn tar mycket tid, men lillfis kan inte ens sitta på golvet själv kortare stunder. Det är heeeela tiden jag som gäller, inget annat funkar. Jag kan inte laga mat, skära upp ett äpple, gå på toa eller göra nånting utan att han ställer sig och gastar och gastar. Den enda tiden jag har själv är när han sover en halvtimma på morgonen, då jag oftast lägger mig också, eller den halvtimman/timman han sover på eftermiddagen. Men då måste jag fixa iordning middagen och plocka så jag kan inte sitta ner en sekund. Jag är så trött på detta nu och längtar verkligen tills var tredje helg då jag sticker och jobbar eller försöker smita hemifrån så ofta chansen finns bara för att slippa ha massa måsten (nu blir det ju måsten ändå för enda gången jag sticker hemifrån själv är för att handla). Jag skulle kunna ge S ett kex eller en fruktbit så kan han sitta själv en stund, men inget annat funkar. Och jag vill inte behöva muta mitt barn... Missförstå mig rätt, jag älskar mn son och all energi han har men jag orkar inte vara en lektant dygnet runt. När jag skriver att jag intefår gå på toa så menar jag att han blir heeeeelt hysterisk om jag sätter mig på toa och han inte får sitta i mitt knä och jag leker med honom samtidigt.. ' Har ni andra det likadant? Hur gör ni för att lösa allt? Ska det verkligen vara såhär?

2012-07-20
Betty86
Betty86

Härligt att man kan underhålla nån såhär på fredagkvällen :D Monstret sover iallafall för tillfället och vilar upp sig inför morgondagens kommande synder. Dags för mig att krypa till kojs och vila upp min kropp och huvud så man orkar morgondagen någorlunda :D

Tack för alla tips alla!

2012-07-20
Betty86
Betty86

Tack Emcb, det känns hittills sen lilleman kom att man gjort rätt som litat på magkänslan.

Och egentligen? Vem är jag att klaga? Han sover ju hela nätterna nästintill varje natt, och de senaste nätterna har han t.o.m sovit på egen madrass bredvid min säng.

Jag vet ju egentligen att det här inte kommer vara för evigt, men det är ju som du säger jobbigt när man är mitt i det.

Nåja, nu sitter jag iallafall på jobbet och andas ut. Eller hur man nu kan göra det på Göteborgs central i rusningstrafik :P

2012-07-20
Betty86
Betty86

Betty86

Vilken härlig mamma du är! :-) Du ser verkligen din sons behov och tillgodoser dem även om det gör att du själv blir frustrerad. Det är ju så det är att vara förälder... Jag har inte heller gillat de där tippsen om att låta skrika för att lära dem att det inte lönar sig ändå. En kort stund om jag måste kissa och barnet sitter framför mig, då är jag där och om några få sekunder tar jag upp honom igen. Men skulle aldrig klara av att låta min barn skrika hysteriskt, vad lär de sig av det? Bättre att tillgodose deras behov av närhet, det lär ju barnen respekt, ömhet och att de är viktiga.

Det låter som att det är att han nyss börjat gå som ligger bakom hans ledsenhet och närhetsbehov. Ofta sover de lite oroligare vid nya utvecklingsfaser också. Så allt kan bli lite tuffare en tid. Jag hoppas att det snart blir bättre för er!

När min minsta son nyligen fick sina kindtänder bar jag honom i princip hela tiden i 3veckor, 11kg gjorde sitt på min rygg. Han blev hysterisk om jag satte mig ner så jag vankade fram och tillbaka med honom. Men tillslut så var det som bortblåst och han var som en liten solstråle igen. Nu känns det som en väldigt kort period men usch vad jag längtade bort då... han var nära att läggas ut på blocket några gånger kan jag säga ;-)

 

KRAM!

2012-07-20
emcb
emcb

Jag kallar dem fotbojor ;)
Jag tröstäter och tröstäter för det suger just nu. Ingen avlastning what so ever!

2012-07-20
detVankas
detVankas

Skulle aldrig i mitt liv låta min son skrika för att "lufta lungorna" eller lära honom att vara tålmodig om jag faktiskt kan ta honom.

Men som sagt, han vill inte sitta på golvet själv, han får varenda pryl han vill pilla på men han vill inte pilla på nåt utan bara vara i min famn och det blir tungt att konstant bära runt på en elva kilos bebis. Och det här med att muta, jag har själv alltid varit en småätare, och det har inte fungerat bra. Ger jag honom t.ex gurka eller andra nyttigheter så vill han inte äta maten sen.

Och vi går på öppna förskola, men nu på sommaren är det inte öppet. Men i övrigt träffar vi många andra mammor och barn och är ute och leker, men så fort jag inte ägnar honom 100% uppmärksamhet så blir det gnäll. Jag vill gärna att han lär sig att han kan vänta, men på ett schysst sätt som nite innebär gråt.

EMCB: Han har ju precis lärt sig gå m,en bemästrar det inte till fullo än, har inte ens tänkt i de banorna att det skulle kunna vara därför, har ju vart såhär de senaste veckorna sen han började gå. Är det ytterligare en liten separationsångest-fas?

Tror det kanske kan vara för att jag precis (igen) slutat äta socker och får lite abstinensbesvär som jag tycker det är ännu jobbigare än vanligt. Jag är som en knarkare utan knark när jag är utan godis :P Får väl avbryta mitt godisstopp tills läget lugnat ner sig lite :)

2012-07-20
Betty86
Betty86

ja just det... frågan...

Jag sätter ner honom på golvet och låter honom röja i lådor :D lagar hellre maten ifred och låter honom dra ut varenda pryl ur lådorna, tar ändå bara en minut att städa iordning sen. Eller så får han leka med bröderna på övervåningen (hör dem hela tiden och en säkerhetsgrind håller honom på den sidan med större leksaker, dessutom är bröderna jätteduktiga med att kolla så han inte stoppar nåt i munnen! Bröderna rapporterar var- och varannan minut ;))

Men ibland vill de "stora" leka ifred, då stänger jag av trappan... tar ner lite olika leksaker varje dag... Är han på dåligt humör får han sitta i matstolen med lite skurna fruktbitar/grönsaker eller majsbågar. Jag har inte en millimeter dåligt samvete för att jag mutar honom :) Det är bäst för hela familjen om ingen behöver bli irriterad. Finns ju nyttiga "mutor"! Muta på!!

Andra tipset är: Låt barnet skrika!! Det är inte farligt att vara ledsen. De lär sig bättre tålamod också om de inte alltid får sin vilja igenom :)

2012-07-20
zmiley
zmiley
nyfödd bebis

Jag hade likadant med min första! Ibland ville jag bara gråta :( Kunde sitta ibland och bara titta på honom när han var så gnällig och jag önskade att jag kunde gå ut och stänga dörren efter mig, bara lämna lägenheten. Men sambon har alltid jobbat ständig kväll så jag hade inte lyxen att kunna bli avlöst ens i två sekunder.

Men andra sonen har varit så självständig (har sörjt ibland att jag inte var "viktigare" för honom då, men det är jag nu, fast på ett bra sätt)

Vår minsta har ju fullt upp med att följa sina bröder :D så han glömmer att komma och gnälla hos mig om han inte har några besvär eller ont nånstans, eller är trött eller hungrig.

Jag har det lättare nu med tre barn än jag hade med bara ett! Sen är vi mycket på en öppen förskola (oftast mellan 9-12) och leker av oss flera ggr i veckan så de blir stimulerade där och orkar vara på bra humör hemma sen. Det är väl det rådet jag kan ge. Sök upp en öppen förskola där du bor eller nåt ställe där du kan leka med ditt barn en stund om dagen. Träffa vänner som har barn och låt dem leka. Då borde han bli lite nöjdare och orka underhålla sig själv bättre hemma. Mina barn har sovit så mycket bättre efter ett par timmars lek på morgonen, sen är de lugna och harmoniska resten av dagen. Med första barnet gick jag inte dit och hans bebistid kändes tung, även om jag nu i efterhand har insett att hans bebistid egentligen kunde ha varit rena smörjobbet om jag hade varit klok nog att träffa andra vuxna, föräldrar, vänner... Man behöver den sociala gemenskapen som förälder också. Man inser det inte när man sitter där hemma, ensam med sitt barn, men väl när man gett sig ut.

Öppen förskola!! Lycka till!

2012-07-20
zmiley
zmiley
nyfödd bebis

Jag känner igen det med båda mina barn. Men det har varit så i perioder. Innan de började gå och själva följa efter, då blev de jätte ledsna och frustrerade och jag gick utom synhåll.

När de har fått tänder har jag burit och burit dygnet runt i några veckor och trott att jag ska bli totalt galen men helt plötsligt så har det gått över och de har varit nöjdare och lekt stundtals själva igen.

Jag brukar dra matstolen intill spisen när jag lagar mat (men inte så barnet når något) och så får han lite burkar m.m. att leka med på sin bricka (ikeas matstol med tillhörande bricka på). Ger ett kex, lite majs eller ärtor att sitta och plocka med medan jag lagat maten.

Det är säkert en period just nu och jag är rätt säker på att det blir bättre för dig snart.

Man får helt enkelt bära, ta med barnet in på toa, han kan sitta på en filt på golvet även om han är ledsen, så länge han ser dig så överlever han den stunden. Menar att du måste inte ha honom i knät ;-)

Jag vet, det är jätte jobbigt och man blir smått tokig... men han blir större och tiden går fortare än du tror, lovar!

Kram

2012-07-20
emcb
emcb

känner igen det :/ våra tvillingar är 20 månader och kan knappt leka själva.de vill att man ska vara med hela tiden.har en liten som blir 1 månad idag.pojkarna hotas med att sätta fingrarna i halsen.

jättejobbigt :(.när det blir som jobbigast så går vi en långpromenad.

hemmet ser ut som ett bombnedslag.försöker fixa med disk så gott det går när pojkarna äter.sover gör de inte särkilt länge.nästa månad börja de på dagis.det är den avlastingen vi kan få just nu.

2012-07-20
Emilie7
Emilie7
Bebis på 6 månader

känner igen det.. igår stod jag å hackade grönsaker till tacosen med en skrikande unge på höften som va hungrig!
Just då hade jag önskat att någon annan kunde komma å hämta henne 10min så jag kunde fått ordning maten fortare men tyvärr drömtänkande.
Jag har barnen, framför allt minsta 24/7 och ibland e man bara helt slut och igår smet jag iväg å tankade (som jag hatar) och pantade burkar å handlade alldeles själv bara för att få andas.. Kom tillbaka med nya krafter och idag känns det bättre!

2012-07-20
osisen
osisen

Skälv=själv

2012-07-20
MamsanMaria
MamsanMaria
Barn på 2 år

Oj! Jag trodde Ingrid var uppmärksamhetskrävande... :-/
Har han varit sån hela tiden eller tror du det är en fas? Kan ju bero på massa saker.
Ingrid kan sitta skälv och leka relativt långa stunder. Det är bara när hon är trött som hon är som s. Då är det gnäll och skrik. Hennes rum är i anslutning till köket, så är hon på bra humör kan jag sätta henne där medan jag ex diskar. Då både ser och hör vi varandra.
Hoppas det blir bättre snart. Tills dess får du försöka få ännu mer tid själv, innan du kräks. :-P

2012-07-20
MamsanMaria
MamsanMaria
Barn på 2 år

.

2012-07-20
Betty86
Betty86
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...