App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

En väldigt nära person har en svacka..

En ganska rejäl sådan och jag känner mig oerhört otillräcklig, jag skickar sms och kollar läget men vill inte vara för på. H*n lovade och säga till när h*n orkade besök(frågade aldrig utan det sa h*n själv) men jag har inte hört något om det än och det har snart gått två veckor. Har dock pratat om annat, två ggr per telefon, resten sms.  Har skrivt att jag finns här om och när jag behövs. Att jag älskar h**** osv.  Ska jag be att få komma? Jag tror iofs att h*n säger till men tänk om h*n inte vill störa?! Är rädd att jag gör det värre med mina sms men samtidigt kan man ju inte bara låtsas som ingenting. Eller borde jag skicka dem oftare?? All min vakna tid tänker jag på h****. Det går inte  många minuter utan att jag tänker, funderar och undrar hur h*n har det där h*n är nu. Är orolig samtidigt som jag vet att läget är under kontroll för tillfället. Åh om man bara kunde komma in i hjärnan och veta vad h*n tänker och hur h*n vill att jag ska agera för att kunna hjälpa.  Det hela är sjukt svårt, tänk om jag kunde göra mer, tänk om jag gör fel och det blir värre? Vet inte vad jag ville med detta inlägget, bara få ur mig kanske.. Vill kunna trolla så h*n mår bra igen och kan hitta tillbaka till sitt gamla jag. Varför är livet så orättvist, det är alltid de personerna som minst förtjänar det som råkar ut för saker :(

2012-05-18
osisen
osisen

h*n får professionell hjälp dygnet runt som det är nu!

2012-05-18
osisen
osisen

Jag har varit i den sitsen. Em väldigt djup svacka där jag inte såg något ljus och precis som du försökte mina nära vänner att hjälpa till. Jag sa också att jag skulle höra av mig, men ville inte vara till besvär. Isolerade mig, grät, slutade göra mig i ordning och satte mobilen på ljudlös/stängde av den. Jag trodde själv att mina vänner såg ner på mig och tyckte lika illa om mig som jag själv just då.

I mitt fall var det då skönt när de stod utanför min dörr en dag med hämtmat, tidningar, blommor.
Även om jag först kände att det var jobbigt att de bara kom förbi på det sättet så var det faktiskt exakt det jag behövde. Man behöver inte nödvändigtvis prata om det som hänt, man ältar det så bra på egen hand ändå. En kram, sällskapet och en känsla av att betyda något är det allra viktigaste.

Oftast gäller det oavsett anledningar till att svackan uppstått. Kanske kan hon också gå och prata med en kurator snarast. Helt utomstående främlingar kan ibland vara väldigt bra....

Lycka till!

2012-05-18
AnnaElisabeth
AnnaElisabeth
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...