ibland e man ju bara så fånigt/nojig

lilltösa har haft feber ett dygn.. idag sov hon ute i vagnen i 3,5h.. jätteskönt eftersom natten var sisådär för henne! plockar in henne klär av henne ger henne mat å när ja tar upp henne ur barnstolen ser hennes läppar jätteblå ut.. ja fick panik hämta telefonen.. berättar för sambon.. som såklart svarar att ja ska ringa sjukvårdsupplysningen. Men sen helt plötsligt så var läpparna inte blå å ja vet inte ens om de var blå från början.längre eller om hon kanske bara blev kall då hon fick kallt vatten i en nappflaska innan ja lyfte upp henne. det första ja tänker är ju hon har hjärtfel.. hon får inget syre.. hon va glad, febern kändes som den va borta och hon åt både mat å efterrätt precis som vanligt.. varför blir man såhär som förälder eller är det bara jag?!?! tänkte åxå på sonen som ju har hjärt"fel". inget som påverkar honom nu och antagligen. aldrig kommer göra det men det ligger ändå å gnager i bakhuvudet.. det är.väldigt många tankar som hinner komma upp under loppet av några sekunder.. jaja människan e konstig så e det bara å så länge ja lever kommer minsta grej som händer mina barn skrämma skiter ur mej! vet inte va ja ville med detta.. har väl bara svårt å släppa det såhär på en gång kanske.. tack för mej..