App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

Frustrerad och ledsen, ingen verkar förstå..

Jag har son, snart 2 år (juni). Till problemet.. Sen andra veckan i hans liv har han grinat och gnällt.. Visst, först var det koliken som var boven dom första fyra mån.. Sen har gråten aldrig liksom slutat. Hans beteende är obefogat! Han gråter för ALLT! Han HAR varit extremt mycket sjuk, vilket kan ha bidragit till hans gnällighet. Att gå till en park går inte, att "leka" med kompisar går inte heller, för han är så känslig och grinar.. Vi går på knäna snart! Han är en riktig energibov.. Vi som föräldrar är lugna och trygga, och vi har aldrig höjt rösten till varann. Vi har ett fint boende och sonen har ett jättemysigt rum. Det skulle kunna vara så mysigt, men det blir det aldrig. :/ Jag själv har jobbat inom barnomsorgen i 10 år, så jag har pedagogiken med mig i vardagen. Tillbaka till sonen.. Han är av nån anledning sen i talet. Och det är säkert frustrerande för honom. Väldigt frustrerande för oss föräldrar iaf. Min 11 åring började prata när han var 11 mån!  Alla säger att det blir bättre, och det har vi väntat på i hela hans lilla liv! Jag/vi tappar fattningen snart, och jag är rädd att jag kommer göra nåt jag inte står för.. Vi har ingen avlastning av mor el farföräldrar. Vi har heller ingen släkt att räkna med.  Mitt hjärta kallnar sakta. Det är sant! Nåt jävla framsteg måste bara ske snart. Alla mammor pratar om sina små 3:an. Och gullegullungar.. Jag vill också göra det. Är det någon annan som har dessa känslor??

2012-03-17
detVankas
detVankas

Jag har glömt att nämna att han fick ett syskon för två mån sen.. Han har klart blivit sämre efter det.. 

Ja att vara konsekvent är a och o, så där faller vi inte.. Vi får se då. Visar han inte tecken på positiv utveckling till han fyller 2 år går jag vidare på nåt sätt.. Jag ska göra mitt bästa och låtsas ha tålamod. Djupa andetag.. ;) Tack Atlantis

2012-03-18
detVankas
detVankas

Lullaby.. Han är inte gosig el kramig, snarare tvärt om. Trycker ifrån när man tar upp honom.. Så har han alltid varit. Men nu, sista två v har man fått några pussar, vilket var underbart! :)

Ja han söker ögonkontakt.. Han får utbrott i de flesta situationer, typ 20 ggr om dan. Då grinar han eller skriker högt som en delfin. Hans lek är att köra bilar, laga mat till oss och vi får smaka.. och kasta bollar. Vet inte riktigt hur han leker med andra barn. Men vet att han föredrar att leka själv, och gärna med en vuxen. Barn brukar ofta vilja krama honom på dagis, och det går inte för sig! Fröknarna säger att han är känslig, och högljudd, men också glad om allt går som han vill.

Tyvärr har han aldrig gillat när jag läser för honom. Han har alltid kastat boken, el bläddrat förbi innan jag läst klart, fast det bara varit kort text. Det hör lite ihop att han inte har gillat att sitta och mysa i knät. Kanske där av hans sena tal.. Vi har hittills inte ens kunnat titta i en pekbok tillsammans. Men jag ska inte ge upp på den fronten, för jag vet hur viktig den är.. Köpte två pekböcker idag tex. Jag gjorde en egen pekbok till honom nydligen genom att fota massa saker i vårt hem, och printa.

Dom få riktiga ord han har är ganska luddiga. Blandat med en massa ljud.. Det låter som han pratar japanska!

Vi kan höras om dina tips på fb.. Tack

Tack alla för era ord och tips. 3

2012-03-18
detVankas
detVankas

Låter jobbigt och frustrerande! Jag är inte alls i samma situation. Men jag tror jag kan förstå din längtan efter den familj och vardag som du tänkt dig men som inte alls vill innna sig pga din sons "frustration".

Mitt bästa råd är att du antingen begär (det har du rätt till) att få träffa psykologen som bvc har kontakt med. Eller så ringder du helt enkelt till BUP. De brukar ha telefontid för rådgivning. Då kan du berätta er situation och få lite råd och tipps. Då kan de kanske råda dig till om du behöver få en remiss till bup eller om telefonkontakten räcker till att börja med. Du kan även skriva en egen remiss till bup.

Det kankse är så att din son har någon bokstavs kombination. Men det kan ju även vara så att han som person har svårt att finna ro och med tiden så kanske han blir mindre "krävande". Tills dess kanske bup kan hjälpa er med hur ni ska bemöta honom.

Om det är så att du känner att ni/du håller på att gå under så finns det ju avlastningsfamiljer. då kan er son få åka till en familj (det kan vara ett älldre par, en familj eller en ensamstående) en helg/månad. Ni får lite avlastning och er son får vara hos någon som kan lägga 100% av sin uppmärksamhet på honom. Ni får så klart godkänna dessa personer och ni skolar själva in sonen så att allt känns bra. Det brukar bli väldigt lyckat för alla parter! man behöver inte ha ett barn med diagnos för att få denna hjälpen. Kontaka socialen och förklara er situation!

Går han på förskolan? Finns det någon vikarie där som han gillar och som ni tycker om. Ni kanske kan prata med henne/honom om hon/han är intresserad av att vara barnvakt i balnd och tjäna en extra slant. Då får ni lite avlastning!

Var inte rädd för att be om hjälp!

Lycka till!

2012-03-17
emcb
emcb

Ok tack.. Visst är det så att den ena är värre än en annan.. Jag kan ju bara hoppas att det fixar till sig i till slut. Det är ju skönt att höra att andra har/har haft problem med sina små, och att det   faktiskt inte är en dans på rosor! Hoppas frustrationen han har i sig beror på det sena talet. Han tjattrar på, fast på sitt eget språk med nåt enstaka riktigt ord här och där.

Han är ju udda på så vis att han inte gillar lekparker, utan ist föredrar han att promenera. Mysigt iof, men frustrerande om man nu ska ses ett gäng i en park och ha det mysigt med barnen. Nåja..

Ni som läser det här och har/har haft barn med sent tal, hur går/gick det för er?

2012-03-17
detVankas
detVankas

Ja det har slagit mig att det kan vara nån diagnos av nåt slag.. På bvc känns det som att man inte blir tagen på allvar. "barn är barn" liksom..

Det är så hopplöst, och hela ens sociala liv existerar inte längre. Lååång paus.

Ville kontakta komet, men det är från 3 år. Nåt knas är det, för jag har ju ett till barn sen tidigare och tyckte han var jobbig, men var inte ens i närheten av denna lilla..

2012-03-17
detVankas
detVankas

Helt okunnig inom området men han kanske har någon form av autism? Vet inte alls hur tidigt man kan se tecken på det eller hur det kollas. Men han verkar onekligen frustrerad och kanske inte förstår sin omgivning.

2012-03-17
Toffsan
Toffsan

.

2012-03-17
detVankas
detVankas
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...