App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Fel på navelsträngen

Hej! Jag väntar mitt andra barn. Är nu i 22 veckan. Vi bor utomlands och jag föstår att kontrollrutinerna är lite annorlunda här. I vecka 11 hittade de med UL att nacken hade för mycket vätska (4,1 mm) och att navelsträngen bara hade två kärl (istället för tre). Vecka 13 gjorde jag fostervattenprov och under det tillfället sa läkaren att min pojke hade normal nacktjocklek (2mm) och att det inte gick att bedömma navelsträngen ännu. De visade mig även att förra UL var felmätt. Blev jätte arg! Hade inte behövt gå igenom den tiden som jag gjorde utan att veta nåt. Det var jättehemskt att vänta så länge utan att veta om det var nåt fel på min son. Speciellt under julen! Jag ville inte veta av något. La allt på hyllan. Skulle ha en sluttenta på universitetet, men lät den vänta till februari. Veckan därpå fick jag provsvaren som visade att det inte fanns kromosomförändringar och att det var en pojke. UL visade normala värden och navelsträngen gick inte att bedömma. Nästa UL blev i vecka 18 och allt var normalt, men inga nyheter om navelsträngen. Nästa UL blev i vecka 21 (skulle ha min tenta två dagar senare). Den visade normala värden, men navelsträngen hade bara två kärl. Jag kunde inte studera, men gick på tentan. Hoppas allt gick väl... Jag var glad att jag hade gjort fotervattenprovet och tänkte inte så mycket på blodkärlen. Så småningom märkte jag att allt fler av mina nära började oroa sig för resultatet. Jag visste att det kunde innebära hjärt- eller tarmproblem och det var vad jag lugnade folk med. Det var inte förrän igår (vecka 22) som jag reagerade på hur pass allvarligt det kan vara att ha problem med hjärtat, njurarna eller dyl. Har läst information och kommentarer om navelsträng med två kärl på spanska, engelska och svenska... Alla säger samma sak. Det kan vara vad som hellst: från att barnet dör strax efter födseln, till att han/hon lever ett normalt liv utan att ha några större problem. Jag tycker synd om min son. Han är sju år och jag orkar inte spendera tid med honom. Vi har en jättefin relation, men med alla problem som uppstått är jag bara för trött. Han klagar och säger att jag aldrig har tid att vara med honom. Just nu har han sommarlov och vi skulle kunna ha så roligt, men jag låter honom se på TV hela dagen. Sedan känner jag mig skyldig för det. Vill inte bryta ihop framför honom... Tror inte att jag vill veta av några fler problem. Läkarna kan ju inte göra annat än vänta på födseln för att behandla. Nu väntar vi på att göra ett UL med en barn-hjärtspeciallist som ska bedömma om de andra har missat något. Om du därute är i samma veva, skulle jag vilja att du skrev in din kommentar. Vi kan stötta varandra och hjälpa andra som går igenom detta. Du kanske har nåt annat som de har hittat, som oroar dig, utan någon att tala med, eller ett storsyskon som blir åsidosatt pga. graviditeten.

2012-02-17
Hit å dit
Hit å dit

Tack iod! Jag var lite deppig igår. Det kommer att gå bra tror jag. Har hört med förlossnigspersonal och de säger att i de flesta fallen har barnet inga större problem. Jag spelade upp värsta scenariot i huvudet med allt jag hade läst och blev helt förtvivlad.

2012-02-18
Hit å dit
Hit å dit

Kommentaren har tagits bort av författaren.

2012-02-18
Hit å dit
Hit å dit
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...