App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

Att lita på sin kropp och graviditeten

Jag och min sambo hade ett uteblivet missfall i vecka 7 för ett år sedan. Det fanns inget embryo i livmodern. Vid det tillfället kände jag att jag hade svårt att "lita på min kropp" för jag hade ändå graviditetssymtom. Nu har vi lyckats bli gravida igen och vi är så klart jätteglada över detta. Jag har gjort ett tidigt ultraljud i vecka 9 och kunde där se ett litet tickande hjärta. Så allt ser ut som det ska men jag kan ändå ibland känna en viss osäkerhet, "kan jag lita på att graviditeten går hela vägen?", "när ska jag kunna slappna av och njuta av graviditeten fullt ut?" Är det fler som har varit med om samma sak eller känt liknande? Hur hanterar ni känslorna? Tro mig, jag längtar efter att kunna gå ut och affärerna och "våga" köpa bebiskläder m.m. och ge mig hän, men vågar inte än...

2022-05-24
allepandra
allepandra
Gravid i vecka 17

Ja du har verkligen gått igenom mycket, håller alla tummar och tår för att det ska gå bra den här gången. Det verkar ju så. 😊
Jag kan hålla med om att kunna se det tickande hjärtat känns lugnande, än så länge har jag bara sett det en gång men det är dags för UL om två veckor för mig. Det är osäkert om jag är i vecka 11 eller 12 denna vecka, läkaren på den privata kliniken trodde vecka 10 (för 2 veckor sen) men BM förra veckan sa att jag bara var i vecka 9 då 🤔 Förvirrande för mig men i alla fall...det klarnar nog snart. Jag längtar också efter att få känna rörelser från bebisen men det kommer dröja för min del.
Även om jag har lite mer hopp nu att det kommer bli en bebis i december så är jag orolig för vad som kan hända under graviditeten. Även om det är ovanligt med MF efter vecka 12 så kan det hända andra saker, och för att inte tala om själva förlossningen och när barnet ska komma ut. Men jag får försöka tänka positivt.

2022-05-27
allepandra
allepandra
Gravid i vecka 17

Här kommer en, kanske lite spretig, uppsats!
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Vi fick ett MA som upptäcktes i vecka 10, fostret var i vecka 8. Det tog också mycket lång tid att bli klar med missfallet (två försök med kemisk abort som inte funkade och där jag åkte till gynakuten för smärtorna till slut och sedan fick jag skrapas) och det tog lång tid att läka psykiskt. När vi väl började försöka igen fick vi ett tidigt MF men jag blev gravid med nästa ÄL. Hade en liten blödning i vecka sju och ställde in mig på att det var kört, men bokade tillväxtsUL så snart jag kunde och fick se ett hjärta som tickade. Bad om UL när jag träffade BM första gången också och alla UL efter det är det som en stor sten som lyfts från bröstet så fort jag får höra bebisens hjärta. Är nu gravid i v 28 och är fortfarande nojig. Har varit på förlossningsakuten och BM extra när bebis inte rörde sig ordentligt på ett tag och de har varit superbra mot mig och verkligen understrukit att jag ska komma in igen om jag känner nåt som är fel. (Min mamma förlorade sin bebis i månad 6 så därför är jag kanske ytterligare nojig. Som om det behövs…) Det har både blivit lättare och svårare när jag känner bebis då och då för då har jag ju ett kvitto på att det är bra där inne, men jag får också ångest när bebisen inte rör sig så det är verkligen dubbelt. Jag längtar tills bebisen blir så stor så att alla rörelser känns!
Vi har dock vågat oss på att köpa saker. När jag står på mitt logiska ben så kan jag ändå landa i att det inte finns någon anledning att inte lita på det bara för att MF och MA har skett förut, det är ändå slumpen till en viss gräns. Men jag tänker t.ex. på att barnvagnsköpet ska ha förlossningsgaranti osv. Jag började först känna mig bekväm i att säga att jag var gravid i vecka 20 ungefär, innan dess vågade jag inte riktigt tro på det (även om familj och nära vänner fick veta tidigare).
Är till och från verkligen avundsjuk på alla som inte haft MF och som ser ett positivt graviditetstest som att det kommer finnas en bebis om 9 månader. Så kände jag det första gången och det var så skönt.

2022-05-26
Vilhelmina
Vilhelmina
Gravid i vecka 33

Ja men verkligen! Man vill ha det här lilla livet så mycket 🤍 jag tror inte det gick mer än 20 dagar i sträck utan att jag åkte till förlossningen. Allt var så nytt och mitt MA kändes så skevt.. hade inga symptom på att det var ett utan jag fick det kastat k ansiktet på mig av en privat gynekolog. Han var så okänslig! Prata med din barnmorska, hon kanske kan erbjuda dig några extra besök för att lyssna på hjärtat. Jag fick det + prata med en kurator för att bearbeta känslorna. Det var så jobbigt att inte kunna kontrollera att bebis mådde bra.
🤍 förstår dig verkligen till 1000%. Tror alla härinne kan relatera. Önskar dig en fin dag :)

2022-05-26
Min lilla regnbåge
Min lilla regnbåge
Bebis på 2 månader

Okej då vet du säkert hur det känns att vara lite orolig.
Jag vet inte hur vanligt just MA är, bara att missfall överlag är vanligt, kanske blir det mer vanligt att prata om missfall i olika forum och kan vi stötta varandra och prata om det är det bra tror jag. Dock är det inte meningen att få någon att bli orolig i onödan så hoppas inte du känner det så.

2022-05-25
allepandra
allepandra
Gravid i vecka 17

Ja, 7 på 3 år tog ganska hårt på mig, plus att jag fick avslag för utredning (för mitt bmi var för högt tyckte de). Fick reda på att jag var gravid dagen efter, så det var kul 8D

Men ja, att slappna av och inte tänka så mycket på alla symptom o känslor är inte lätt, men det kan nog vara det bästa tror jag? Men alla är vi som sagt olika och vad du känner är bäst för dig är det som är det

2022-05-25
Chopythes
Chopythes

Tack för ditt svar!
7 missfall, det måste ha känts riktigt jobbigt att gå igenom det, men vad bra att det verkade gå bra, till slut. 💗

Skönt att veta att man inte är ensam med dessa känslor och oro kring att lita på sin kropp, men jag ska försöka slappna av och lita på graviditeten. Sen tar det väl tid innan man på riktigt känner av graviditeten med rörelser från fostret m.m.

2022-05-25
allepandra
allepandra
Gravid i vecka 17

Tack så mycket för ditt svar, jag ska försöka slappna av och lita mer på att min kropp gör som den ska. 😊💕
Det är väl för att man sååå gärna vill ha barn som man oroar sig.

2022-05-25
allepandra
allepandra
Gravid i vecka 17

Jag har bara haft ett MF, inget MA. Men jag känner ändå mig orolig för MA nu. Jag har massor av graviditetssymtom och inget som tyder på att något skulle vara fel, ändå är jag orolig. Jag är typ lite i chock över hur vanligt MA verkar vara..?!! Eller är det bara för att fler som går igenom sånt skriver på forum som detta än de som det går bra för..
Vi får försöka slappna av och lita på kroppen än fast det är svårt. ❤️

2022-05-25
Hoppaz
Hoppaz
Gravid i vecka 13

Jag hade 7 missfall, av olika karaktär, utomkveds, ma, osv.
Dröjde nog tills v15 innan jag kunde lita på att jag faktiskt var gravid!
Hade ändå ul v11, där vi såg tickande hjärta o sprattel så det lugnade mig lite iaf!
Men det skulle dröja ända till v 28 innan jag faktiskt vågade mig på att köpa babysaker men då kunde jag känna henne varje dag så det kändes liksom mer... Självsäkert? Som att jamen nu är det ju ändå på riktigt allt!

Det tar nog ett tag innan man vågar lita på kroppen, mitt sista missfall innan jag blev gravid, kom i v 10, vilket tog redigt hårt på mig. Men jag var arg och besviken och började gymma för att få utlopp för potentiellt självskadebeteende och det hjälpte nog mycket med mina tankar också tror jag.
Men fokusera på dig själv, fundera över hur just du fungerar, och prova lite olika saker. Se på tv, ta en promenad, prata med nån som varit i samma situation eller vad du nu känner kan vara skönt för dig!

2022-05-24
Chopythes
Chopythes

Hej ❤️
Vi var också med om ett MA innan vår graviditet, blev gravid efter några månader och hade exakt samma känsla. Kunde jag lita på att min kropp skulle fullfölja? Men det är ju precis det jag skulle göra - lita på kroppen då den gjort precis det den skulle. Den avbröt liksom en graviditet som inte var bra så självklart fanns det inget annat alternativt än att lita på min kropp. Däremot var jag orolig konstantttttt, alltså allt jag gjorde och kände fick mig att antingen skriva här/ringa akut eller åka in. Lita på kroppen, den gör det den ska. Ha hopp och var rädd om dig ❤️ Önskar dig lycka till! Kram

2022-05-24
Min lilla regnbåge
Min lilla regnbåge
Bebis på 2 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...