App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

När livet inte blev som tänkt

Ända sedan jag blev oplanerat gravid har jag varit lycklig men min sambo tvärtom. Vi har varit tillsammans i 10 år och är inte superunga. När jag märkte hans missnöje över att bli pappa så gav jag honom alternativet till abort flera gånger men det vägrade han. Så nu har vi köpt hus och det är dags för förlossning när som helst. Nu sitter jag här och har gråtit i en halvtimme, undrar om allt var ett misstag. Han blir bara mer och mer sur och har fastnat i en pessimistisk spiral. Nu har han fått för sig att vår ekonomi kommer rasa och att "allt kommer gå åt helvete" som han säger. Han målar upp framtida scenarion och tänker bara katastroftankar. Han har skapat ett problem av ett icke-problem. Vår ekonomi är bra, båda har fasta heltidsjobb och har en del undansparat. Nu sticker det plötsligt i hans ögon att det är jag som har dragit in mest pengar men vad spelar det för roll? Mina pengar är hans pengar. Vi är ett team som bor under samma tak. Idag fick han ett utbrott över att jag har lyckats vara mer ekonomisk än honom och jag fattar ingenting? Jag köper aldrig saker till mig själv i princip utan lägger pengarna på oss och huset. Vad spelar det för roll då vem som har "mest"? Jag föreslog ett gemensamt konto där vi lägger ihop allt men då blev han ännu mer arg och känner sig beroende av mig då och att jag blir hans "gode man". Alltså jag orkar inte bråka om detta, speciellt inte när jag är höggravid för det är så banalt. Han kallade dessutom vårt barn i magen för"en utgift i 18 år". Där brast det för mig, jag har haft en supertuff graviditet och kämpat i 9 månader, hittat lösningar på allt och försöker tänka positivt men han ser bara vår son i magen som en enda utgift. Inget känns kul längre och min energi håller på att dö ut. Jag är glad över hus och barn men han kunde ju ha sagt ifrån ordentligt från början att han inte ville detta.... Jag har aldrig tvingat honom. Känns hemskt att behöva separera i framtiden och riva upp allting för barnet när vi har det så bra egentligen. Men jag orkar inte leva såhär om det ska fortsätta :(

2022-05-18
Beaan
Beaan
nyfödd bebis

Detta är ett sjukt obehagligt beteende. Om han vägrar ta hjälp kan du inte göra annat än att lämna. Om han inte stöttar dig ens under din förlossning, hur kan man ens förlåta en sådan sak? Klart upp till dig men jag skulle inte stanna och vänta på förändring. Detta har gått lång över vad som kan förklaras av att män inte alltid förstår och du förtjänar bättre. Med barn kommer du att ha fullt upp och kan inte dessutom ta hand om en mansbebis. All styrka till dig!

2022-05-24
KarroK
KarroK
Bebis på 16 månader

Känner verkligen med dig, det låter verli fruktansvärt jobbigt! Du är sjukt stark som kämpar på!
Det kan verkligen vara så att mycket förändras när barnet är fött och att han då knyter ann på annar sätt, men oavsett känns det jätteviktigt för dig och barnet att du markerar mot hans beteende. Det är självklart lättare sagt än gjort men om han fortsätter såhär när barnet kommit, och vägrar terapi etc, kanske det bästa skulle vara att flytta isär? Iaf ett tag? Så att han får tid och tänka över sig själv och du får en lugn tid med barnet. ❤️

2022-05-23
Adria_nne
Adria_nne
Gravid i vecka 17

Men gud, vet du vad, säg att det inte är läge! Du ska föda ett barn och just nu kan det inte handla om hans känslor. Nu hjälper han dig genom värkar och förlossning, och oavsett hur han reagerar så fokuserar du bara på dig själv och bebisen efter det ♥️

2022-05-22
ElinVRS
ElinVRS

Jag har precis börjat få värkar nu och försöker hitta kraft inför förlossningen men han drog igång en diskussion mitt i allt detta som jag fick bemöta. Just nu är det jag som får stötta honom fast det är jag som är mitt i förlossningsfasen, orkar inte....
Vi kommer ingen vart, han vill inte ta någon hjälp av psykolog eller familjerådgivning eftersom han inte tror på sånt. Försökte prata lugnt med honom men han blir bara arg och defensiv och provoceras av hur jag tänker. Han sa nu också att han inte ville ha barn och att han inte ens gillar barn. Det kunde han ha varit tydlig med från början känner jag. Just nu vill jag bara hoppa nedför trappen så slipper han detta bekymmer :'(

2022-05-22
Beaan
Beaan
nyfödd bebis

Usch vad jobbigt.
Jag tänker så här: en del killar har svårt att greppa vad som ska hända förrän barnet är fött. En gravid kvinna känner ju av barnet i magen under lång tid. Kan mentalt förbereda sig då barnet är mer "verkligt". Kanske är det inte helt onaturligt att bygga upp katastroftankar inför en stor livsförändring som man inte kan föreställa sig?
Jag känner själv att jag var ett kontrollfreak sista tiden av graviditeten och stressade nog upp min kille mycket, för att jag vill skapa kontroll över en situation som jag inte har kontroll över.
Nu när barnet är här har jag lugnat ner mig. Vi har ju allt bebisen behöver. Vi får föräldrapenning. Kanske din kille kommer känna att han har grepp om/kontroll över situationen när barnet väl är här? (+ Som för många andra, bli förvånad över hur förälskad man blir i sitt barn).
Jag önskar dig all lycka till. Råder er att ringa om ett extramöte med er barnmorska direkt, om ni har en bra, de erbjuder extramöten för att tex prata om föräldrarollen (jag och min kille gick på ett sådant). Då får man prata om allt man vill som rör föräldraskapet. Inkluderar även de dåliga känslorna. Paniken över förändring. Kommer jag att klara det här-tankar ♥️

2022-05-19
ElinVRS
ElinVRS

Det låter jättejobbigt. Hur är hans vänkrets, känner han några pappor? Killar är ju ofta så dåliga på att prata om saker med sina vänner men här låter det ju verkligen som han behöver det. Har ni kunnat prata med MVC om det?

Det är väl ganska vanligt att papporna inte fattar nånting av vad som ska hända förrän de står där med barnet i famnen. Det kan ju hända att det går jättebra från och med då, och isf är han skyldig dig en rejäl ursäkt för hur han betett sig under graviditeten.
Låt honom ta ansvar och sådär, så han kommer in i gamet tidigt! En del mammor har en tendens att kontrollera allt och aldrig liksom släppa, och då hamnar papporna lite utanför från början, så blir det mammans barn mest. (En del pappor är förvisso odugliga, så man inte kan släppa på kontrollen därför..)
Sen vill jag bara säga att går det INTE bra så är det inte automatiskt en katastrof för barnet. Några av de lyckligaste, tryggaste barnen jag känner lever med föräldrar som gått igenom en positiv separation och kommunicerar bra och kommer bra överens och gör saker tillsammans med barnen, trots nya partners och bonusbarn.
Det finns så många sätt att ha familj på nuförtiden! Tillåt dig att vara glad för eran pojke och fokusera på dig själv och honom, om det går. Det kommer bli jättebra för er på ett eller annat sätt!

2022-05-18
Levira
Levira
Barn på 1 år och 8 månader

Det låter som att han har det jätte svårt att acceptera förändringen. Vad säger han om ni skulle testa någon familjerådgivning eller något liknande för att komma åt problemet? Kanske är det inte helt kört och han kommer bli förälskad i bebisen med tiden? Man kan se allt i livet som enbart utgifter tex att ha en hund, hobby, älska resa eller fin mat. Barn är så mycket mer än bara utgift, vissa män behöver växa i sin roll som förälder innan de uppskatar barnen.

2022-05-18
Amana
Amana
Bebis på 8 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...