App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

Misstänkt depression - Stöd till pappor?

Min partner och jag väntar vårt första barn, och beskedet kom som en chock i vecka 21. I takt med att chocken lade sig hyste vi såväl rädsla som ångest, dels över barnets hälsa och hur min livsstil under de 21 veckorna av ovisshet kan ha påverkat barnets utveckling (druckit vin på helger, varit berusad vid minst två tillfällen under de 21 veckorna), dels över vårt egen mående och framtid. Är vi redo att bli föräldrar? Kommer vi någonsin att kunna leva så som vi gjort innan? Vi har alltid haft det så bra ihop - hur kommer ett barn att påverka vår relation? I samband med de (själviska?) tankar, slogs jag av skuldkänslor och tyckte synd om vårt barn, vars föräldrar inte jublade i samband med beskedet. Idag, några månader senare har jag landat i det hela och bryr mig om barnet. Jag börjar sakteligen hysa känslor som glädje och måhända även kärlek till barnet. Emellertid råder fortsatt nervositet avseende livet som förälder. Den mest dominerande känslan, däremot, är en enorm oro över min partner, som tagit hårt på graviditeten, betydligt mer än vad jag har gjort. Kanske beror det dels på att jag som bär barnet bildar någon subtil anknytning till det, dels för att jag får kontinuerligt stöd och information på MVC (dit han inte får följa med p.g.a. pandemin). Han står sedan beskedet bredvid, utan samma stöd av vården som jag får. Han fick inte ens vara med via telefon på ultraljudet p.g.a. någon fånig regel på sjukhuset. Allt kring graviditeten har återberättats för honom, vilket inte är samma sak. Givetvis känner han barnets rörelser och lyssnar ibland med huvudet mot magen, men i dagsläget vet jag ärligt talat inte om det hjälper eller stjälper honom. Relativt kort efter beskedet om graviditeten, remitterades vi till en psykolog, som vi pratat med några gånger nu. Vi har även anförtrott oss hos några vänner som vi litar på och kan diskutera sådana känsliga saker med, utan att de dömer eller ifrågasätter oss. Min partner har således fått prata av sig och fått stöd från inte bara mig, utan fler. Det räcker inte dock, och det märks på honom - framförallt nu när det närmar sig - att han mår riktigt dåligt. Han har gått ned i vikt, sover dåligt, och uppger att han skäms över att vara en "sådan dålig partner", när han i själva verket är alldeles underbar och skämmer bort mig. Jag bävar att han hamnat, eller kommer att hamna, i en depression. Finns det några andra par/pappor därute som vi/han kan nå ut till? Jag älskar min partner över allt annat i världen och vill inget hellre än att han ska må bra och vara lycklig. Blott min närvaro och mina ord räcker inte (i synnerhet inte nu, när min gravida kropp jämt och ständigt påminner honom om det som fått honom att må dåligt från start). Mottager gärna tips och råd från pappor (eller mammor för del delen), som också lidit/lider av motsvarande, jobbiga känslor. Hur tar/har ni tagit er igenom det? Blir/blev det bättre med tiden? Finns det någon stödgrupp på distans i pandemitider? Finns det någonting jag personligen kan göra för honom? Jag känner mig maktlös och desperat efter att finna hjälp åt honom.

2021-04-08
SJ_90
SJ_90
Bebis på 5 månader

Hejsan!

Min dotter fyllde 3 månader i förrgår. Och jag kände precis som din sambo i och med graviditeten och förlossningen och allt. Kände mig utanför och vården antog hela tiden att mamman skulle göra allt.

Jag fick inte heller vara med på ultraljud men däremot på förlossningen fick jag vara med. Det jag kunde göra innan förlossningen var att läsa på om allt. När det sen var dags kunde jag som far glänsa med all kunskap jag satt på och barnmorskorna blev imponerande av det hela. Och när min lilla dotter väl kom till världen så tvingade jag vården att ta med mig i besöken till BVC och så.
Min poäng är att även om vi pappor inte får vara med på samma sätt som modern så finns det andra sätt vi ändå kan hjälpa till med. Och nu har jag och min dotter världens finaste relation och jag följer alltid med till BVC. :) Lycka till med allt.

2021-07-29
JimmyOh
JimmyOh
Bebis på 4 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...