App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Oro för mitt barn/graviditeten

Hej, jag undrar om fler känner igen sig i det jag upplever och om/hur ni lärt er att leva med det. Jag har aldrig varit en orolig person som behöver ha kontroll över saker, utan rycker på axlarna åt det mesta och tänker ”skitsamma”, ”jaja det löser sig” eller ”det kommer bli bra i slutändan”. Så känner jag fortfarande kring typ allt i livet utom min kommande bebis och min graviditet. Att jag skulle oroa mig för mitt barn förstod jag, men det har verkligen varit en tuff omställning att ha en enda sak i livet som jag oroar ihjäl mig över och som jag absolut inte klarar att rycka på axlarna åt. Att mer eller mindre ha noll kontroll över den lille i magen är fasen skittufft och dämpar en del av glädjen över att vara gravid. För min egen skull tycker jag inte själv att jag är orolig, men drömmer ofta om blod, skador, sjukdomar och olyckor och såklart drar det igång jobbiga tankar på dagarna också. Jag tänkte tidigt i graviditeten att oron skulle lugna sig ju mer tiden går, men ju mer tiden går börjar jag inse att jag nog aldrig kommer sluta oroa mig, och det är väl naturligt. Så fort ett orosmoment är över (tex de första 12 veckorna) så kommer nått nytt. Funderar mycket på om/hur oron kommer påverka anknytningen, jag är egentligen lyckligare än någonsin men har svårt att våga känna mig glad och lycklig fullt ut pga oron. Är rädd att jag inte ska våga känna mig glad fullt ut när bebis kommit. Gissar att jag inte är ensam om att känna såhär? Men vänjer man sig? Hur lär man sig att leva med det?

2021-02-23
Frida93
Frida93
Gravid i vecka 16

Tack för alla fina kommentarer!

Tankarna går mycket mot att det nog bara är att vänja sig vid detta och att det är en del av mammalivet 🥰 Oroar mig mycket att detta ska påverka anknytningen negativt men funderar också och försöker tänka att det kanske kan vara positivt att den lille redan är viktigare för mig än något annat i livet.

Ska nämna detta för barnmorskan då jag av andra skäl också är orolig över förlossningsdepression och vill få lite koll redan nu hur mitt mående följs upp efter förlossning och vad jag gör om jag själv känner att jag behöver hjälp 😊

2021-02-25
Frida93
Frida93
Gravid i vecka 16

Jag är hemskt ledsen att säga det, men välkommen till mammalivet. Min lilla är 5 månader gammal men jag oroar mig fortfarande varje dag. Men det blir mer hanterbart. Jag hade som värst under graviditeten och jag tog hjälp av en kurator när det blev som värst och går fortfarande hos en psykolog. Det har hjälpt mig att hantera min oro.

2021-02-24
saron
saron
Bebis på 5 månader

Du är 100% redo att bli mamma med andra ord! Din hjärna signalerar till dig att det här är det viktigaste för dig just nu, du ska inte vara orolig över att det kommer vara något negativt i framtiden, snarare tvärtom. Du är mån om något som är så viktigt för dig och du kommer att kunna släppa det när du är med om den största kärleken en människa kan känna ❤️ Man oroar sig för allt tills dess att man inser vad det är man behöver oroa sig över och Inte, men du har redan nu förmågan att känna sånt starkt behov av trygghet för ditt barn. Det är fint.

Jag hade det likadant under min första graviditet och under första tiden då dottern var ute, letade efter henne i sängen för att jag drömde att jag tappat bort henne, trots att hon alltid sov i sin säng bredvid. Jag trodde jag skulle bli knäpp. Jag trodde jag skulle bli en hemsk mamma som behövde ha kontroll jämt men det släpper. Du kommer ha mer plats för kärlek än oro, skilj de sakerna åt så kommer det gå super bra ska du se 💕

2021-02-23
Thesjodin
Thesjodin
Gravid i vecka 39

Du är absolut inte ensam! Jag oroade mig hela graviditeten. Sen oroade jag mig efter att vår son kom och oroar mig än idag. Men! Oron blir mer lätthanterlig och jag upplever att jag oroar mig mycket mindre ju äldre han blir. Dem är ju så extremt sköra i början och man vågar knappt ta i dem. Men ju större dem blir och desto mer man lär sig tyda signaler desto mindre oro. Nu gör min son klart och tydligt när något är fel och oftast förstår vi vad. Sen är det jobbigt när dem är sjuka men det tycker nog alla... att det skulle påverka anknytningen negativt tror jag absolut inte, är man orolig för någon gör man ju gärna sitt yttersta för att personen ska vara säker och det kommer ditt barn vara trygg i 🧡

2021-02-23
Linea9
Linea9
Bebis på 9 månader

Är själv gravid i vecka 31 nu, och kände precis som du, framför allt i början. Och jag har lite av en orolig personlighet även när jag inte är gravid. Någonstans bestämde jag mig dock för att försöka slappna av och bara acceptera tanken att det är så lite med min graviditet som jag kan påverka. Det jag kan påverka för bebis skull - det gör jag. Äter sunt, rör på mig efter förmåga och undviker allt som kan vara skadligt.

Oroar jag mig över något tar jag upp det med barnmorskan - och försöker därefter bara lita på att de svar och besked jag får är korrekta. Dom vet trots allt mycket bättre än mig. Kanske borde du ta upp att du känner såhär med barnmorskan?

Du älskar ju uppenbarligen redan ditt barn där i magen - anknytningen finns ju där redan nu :). Oron kommer vi inte komma ifrån, men vi måste nog hitta ett sätt att förhålla oss till den.

Stort lycka till! /A

2021-02-23
Acge
Acge
Gravid i vecka 31
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...