App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Missed abortion

Jag väntade mitt första barn tillsammans med min sambo. Skulle ha gått in i vecka 14 i onsdags. Hade ultraljud på tisdagen och fick veta att våran lilla inte visade några livstecken och även stannat av i v.9 så nu inväntar jag ett besök på sjukhuset på måndag för en abort. Min frågan och undran är hur man går vidare? Det är givetvis väldigt olyckligt när vi hoppats så. Jag känner mig fruktansvärt oduglig och ledsen över detta även om jag vet att det inte är mitt fel. Det är även andra gången det händer och får sluta med abort. Hur ska jag ladda om mentalt? Är det någon som gått igenom liknande och vill dela med sig av sina historier och hur ni gick vidare efteråt?

2021-02-20
Isobella
Isobella

Hej,
2016 fick jag reda på att jag fått en MA i v 13 (fostret dog v 7) och blev så fruktansvärt ledsen. Det är en sorg som fortfarande finns med mig och den kommer upp till ytan varje gång jag läser eller hör om liknande erfarenheter, så jag sörjer med dig. Nästa graviditet slutade med en störtblödning och därefter slutade ytterligare två graviditeter med MA. Jag var så klart otroligt ledsen varje gång, men ingen av de senare satte lika djupa spår som första.
Jag hade liksom du lätt för att prata om det, vilket jag tror är bra för bearbetningen. Jag såg framåt och fokuserade på nästa graviditet (men försökte att inte stressa över det). När den värsta sorgen lagt sig passade jag på att njuta av goda drinkar, bio- och restaurangbesök och andra saker som det blir mindre av med en bebis hemma och det var alltid viktigt att kunna skratta emellanåt (även när det var som jobbigast). Idag har jag en liten kille på tre månader och har, bortsett från MA nr 1, nästan glömt en lång och jobbig väg hit. Så kommer det säkert att bli för dig med. Bra erfarenheter tar över och jobbiga stunder suddas ut.
Kan ju vara så att det finns saker som kan minska risken för missfall för er, så skjut inte på att ta hjälp av vården. Jag hoppas också att du kan glädjas åt att du kan bli gravid, det är ett stort steg på vägen.
Ta hand om dig lite extra nu när det är tufft, så hoppas vi på att du snart blir gravid igen.

2021-02-22
Puttonyos
Puttonyos
Bebis på 3 månader

Jag har också varit med om detta. I början på december blev det en medicinsk abort som ledde till skrapning. Jag mådde skit och kände mig värdelös. Det som har hjälp mig är att prata med mina nära och kära om det. Ju fler personer jag pratar med desto lättare känns det. Jag tror att det är viktigt att prata om det, för det som var jobbigast för mig var att jag inte ens visste vad missed abortion var för något. Man ska inte skämmas för det utan snarare vara stolt över sig själv att man 1. Kan bli gravid. 2. Att kroppen är såpass smart att den säger ifrån när något är fel. Igår plussade jag på stickan igen och jag är livrädd över att det ska hända igen, men försöker tänka positivt. Jag har bestämt mig för att boka in ett privat ultraljud i v. 8 för att lugna nerverna och se om jag ser hjärtat slå. Hoppas det funkar för er nästa gång

2021-02-21
Lollo222
Lollo222
Gravid i vecka 6

Jag blev sjukskriven dagarna innan aborten, sedan problem med kraftiga blödningar och därefter blodförlust vilket ledde till sjukskrivning flera veckor. Var superledsen tillsammans med sambo och tog stöd av kurator som arbetade på gynakuten, fick ca 3-4 samtal med henne. Sen kände jag att jag fått tillräckligt stöd. Har fortfarande svårt att prata om det men det var lite lättare att gå vidare efter ett halvår när vi fick veta att jag var gravid på nytt och att den bebisen mådde bra hela graviditeten. Är nu i vecka 37 och hittills har det gått bra. Pratade även mycket med vissa kompisar och kollegor om det som hade varit med om samma sak men fått besked i lite olika veckor..

Hoppas allt går kroppsligt väl för dig, be gärna din partner ansöka om semester dagarna runt ”medicinska aborten” för det kan vara skönt att inte vara ensam hemma då. Ta stöd av de du vill ha nära! 💕

2021-02-21
Maria Mamma
Maria Mamma

Känner så med dig! Min första graviditet slutade i ma, andra avbröts pga trisomi 18, tredje graviditeten resulterade i en frisk liten pojke som idag är två år! Vi är så lyckliga och tacksamma över honom ❤ Nu är jag i vecka 15 med ett litet syskon och däremellan hade jag ett tidigt missfall. Hur djupt hålet än känns så kan det bli bättre!!! För mig var det viktigt att sörja och en del i läkandet blev min son! Även om missfall är vanligt så gör det inte mindre ont, det måste få lov att göra det! Hoppas du kan känna någon tröst och att ni snart får er efterlängtade familjemedlem ❤

2021-02-21
Peppsson
Peppsson
Gravid i vecka 16

Jag och min sambo har gått igenom exakt samma sak för ett år sedan. Fick också veta på ultraljud i v13 att hjärtat stannat av i v9.. jag har aldrig någonsin varit så förkrossad, och jag tog ledigt några dagar från jobbet för att verkligen få gråta ut. Efter ett tag började vi känna oss redo för att försöka igen och vi väntar nu vårt första barn, är i vecka 28.
Jag tänker dagligen på hur tacksam jag är över att jag kan bli gravid och att jag får bära på mitt barn. Jag kommer aldrig att glömma mitt MA, men livet måste gå vidare och försök vara tacksam över vetskapen att ni kan bli gravida tillsammans. Du är inte ensam!

2021-02-21
LindaWM
LindaWM
Gravid i vecka 29

Varning för långt svar.

Så tråkigt att ni varit med om detta, och än en gång till och med. Det är hjärtekrossande. Jag och min sambo har också varit med om detta en gång, uteblivet missfall i v 13 men som egentligen skett v 7. Jag har varit inställd från början på att det kommer ta lång tid att få barn och har liksom bara försökt tänka att det inte var meningen denna gången då fostret inte varit friskt men jag kände mig sååå snuvad. Men hellre tidigare än senare hur hemskt det än låter. Jag hatade allt och alla som hade med barn att göra och fick liksom stänga av sociala medier ett tag för det var ju allt som visades. Jag var ärlig när folk frågade ”när ska ni ha barn” osv. och jag märkte att det hjälpte mycket att prata om det. Och det visade sig att flera i min närhet också fått missfall men ingen pratar om det. Dessutom tycker jag att folk som frågar ska få höra svaret och kanske till och med känna sig obekväma, för vad har jag att skämmas över? När jag väl accepterat beskedet tyckte jag bara att man gick och väntade. Väntade på första mensen, väntade på att hitta ägglossning osv. Det satte sig i huvudet. La det på hyllan ett tag fastän jag tänkte på det hela tiden, men försökte verkligen. Idag är jag gravid igen, har nått v 10 och har fått se hjärtslag. Man hoppas att det går vägen denna gången men har samtidigt en distans för att inte bli knäckt. Men ta din tid, du måste få sörja och läka.
Om du slutade med folsyra så börja igen!

2021-02-20
Expecting
Expecting
Gravid i vecka 11
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...