Vi har en liten 8-månaders som inte kan somna själv och aldrig har kunnat. Vi vaggar, jag ammar och vi går promenader men att somna själv är tydligen ingen hit. Lillan sover i sin säng på dagen men har korta sovstunder då och vaknar oftast efter en halvtimme. På kvällen vaggar min man till sömns men inom 30 minuter vaknar hon och vill ha mat. Flaska har hon aldrig tagit så det är amning som gäller. Napp går också fetbort. Enda sen hon lärde sig att vända sig har hon haft svårt att ligga still, antagligen för roligt att se sig om. Nu när hon är i full fart med att lära sig krypa så spenderas nästan allt vaket tillstånd liggandes på mage eller krypandes. Vi har försökt lägga henne i egen säng när hon är vaken, halvvaken och nysövd men är hon det minsta vaken så flyger hon direkt runt på mage och upp på knäna. Vi lägger tillbaka på rygg, hon vänder om igen. Vi låter henne krypa runt och det slutar med övertrötthet och gråt. Vad gör man? En hand är roligare att bita i än att ha liggandes någonstans på kroppen. Att sova tillsammans i vår säng funkar på natten då hon får bröstet när hon vaknar och då somnar hon som oftast snabbt igen. Vi hade tänkt sluta med nattamningen vid 7 månader men då blev hon dålig. När det blev bra kom fler tänder och allt som kommer på köpet med det. Jag längtar att få sova mer än två timmar i sträck samtidigt som jag inte vill göra en stor förändring för lillan om hon inte är redo. Vad gör vi? Gillar läget och väntar tills hon visar att hon är redo eller kapar all mat och vaggning tvärt och står ut med all gråt så länge det nu tar innan hon somnar själv?