App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Tips ang ”utbrott” hos snart 5 åring

Snälla jag behöver tips eller något. Känner någon igen sig så snälla skriv hur det var/är för er. Vår äldsta son har alltid varit en lugnare sort. Som liten väldigt flexibel och följsam. Alltid vetgirig. Lärde sig former (allt från kvadrat till hexagon osv) innan 2 års ålder. Räknade till 20 innan 2 års ålder. Kunde bokstäver runt 2,5 år eller tom innan samt koppla ihop bokstav till ord (f som fisk, fågel, fyra osv). Lärde sig läsa runt 4,5 år. Färger runt 1,5 år att peka ut och uttala strax innan två. alltid älskat böcker. Och blivit löst för mkt. Än idag älskar han när vi läser för honom. Han var helt enkelt ett enklare barn (som dock föddes med komplikationer samt 2 mån för tidigt och opererats etc så hans liv har varit allt annat än enkelt). Man har alltid kunnat ta med honom ut. Inte ett barn som börjar skrika etc i matbutiker eller liknande. Vi har aldrig med honom behövt tänka att han kanske inte ska följa med o handla idag pga sovit dåligt eller så. Aldrig. Men nu då... snart 5 år. Sedan några månader tillbaka är han allt annat än enkel. O jag vet att barn inte är enkla men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Orkar just nu ej göra längre utläggningar. Senaste tiden när man är hos folk eller ute så börjar han få ”utbrott”. Inga vredesutbrott. Utan det börjar med att han fnittrar. Ska störa sin bror. Få igång honom. Sen övergår det till skrattattack. Och från skrattattack om man har otur så övergår det till ”bebis”beteende eller vad man ska säga. Han börjar krypa, kan börja bita i möbler. Skrikaskratta. Detta kan pågå länge länge. Det går inte att bryta. Är likadant på förskolan. Vi förklarar. Försöker vara lugna. Försöker avleda. Försöker med allt. Till vi till slut inte ”kan” göra annat än antingen ta ut honom om vi är hos andra eller be honom gå upp på sitt rum en stund. Aldrig stängd dörr eller så. Mer ”däruppe har du dina Lego. Gå upp en stund och lek med dem så kommer jag strax”. Dels för att han ska få andrum men också vi andra. O väl däruppe så brukar han oftast sjunka ner i någon lek. Vanligtvis bygge. Tågbana, Lego, magneter osv. Älskar sånt. Men emellanåt sitter han bara på sitt rum o skriker. Skriker efter en. Inte vredesskrik. Svårt förklara. Han mer låter högt men ändå skrikigt. Jag gillar inte att vi tar ut honom eller ber honom gå upp på sitt rum. Känns som bestraffning. Men hur gör man annars? På fsk har de också fått ta ut honom. Hur gör man?! Jag ber och hoppas att detta är en fas. Men känner mig totalt dränerad i princip varje dag senaste 1-2 mån. Förutom när vi är ute park/lekland osc. Det funkwr. Men äta på ens McDonalds funkar ej. Något han också gör nu som är nytt är mkt prat om döden. Han vill veta hur man dör och varför och om man kan komma tillbaka osv. Och säger att han är dum osv. Något han aldrig gjort innan. Jämför sig mkt med sitt syskon o andra. Mkt prat om rättvisa osv. Känns som hqn redan är i tidiga tonåren. 6 åringen. Men han är inte ens 5 år!! Hans syskon är 2,5 år. Alltså inte något nytt som man kan tänka påverkar honom. Snälla någon som känner igen?! Någon som har tips!?

2020-07-29
Lavelii
Lavelii
Barn på 2 år och 7 månader

Först av allt! Hej! Och nej jag har en treåring så jag kan inte svara på dina funderingar annat än att tipsa om nedan länk:

https://www.psykologiguiden.se/fragor-och-svar/svarsbanken/?ID=6494&Q=5-åring%20med%20tankar%20om%20döden

5-åring med tankar kring döden och psykolog som svarade.

För övrigt är min son född 2 månader tidigt han med, dock utan komplikationer. Inte fullt lika snabblärd som din kille, men kan alla bokstäver, räkna och lärde sig mycket kring 2-års ålder. Dock har vi läst mycket om prematurer. Att många klarar sig bra, men med tanke på den start de får kring v 33 och tidigare påverkas hjärnan. Följden kan bli sen mognad (känslomässig) och svårigheter att hantera känslor, motgångar. Ungefär som att barnet blir ”skört”. En studie visade att det inte ens behövde växa bort. Att barnet växte upp till en skör vuxen, möjligen med tendenser att lättare falla i depression.
Jag vet inte hur fastslaget detta är, då jag bara hört på våra prematurkoller att det finns en ökad risk för adhd.
Men för egen del känner jag att bara för att barnet överlevde en prematur födsel betyder det inte att det slipper konsekvenser av det längre fram.
Menar absolut inte att skrämma på något sätt. Mer uppmuntra dig att på sikt kontakta specialist på prematurer och se om det finns hjälp att få.
I min region har man sista prematurkolle strax innan 6-års, dvs kring 5,5. Detta för att ev förbereda för stöttning i skolan ifall barnet visar på problematik eller behöver extra hjälp.
Hur har ni det?
Hopps ni får bukt med hans beteende. Du verkar vara klok💜

2020-07-29
Premiemamma
Premiemamma
Barn på 3 år och 1 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...