App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Önskade mig en dotter...

Är gravid och har gjort ultraljud, väntar en pojke. Kan inte rå för det men blev så besviken, hade hoppats på en flicka....vet inte vad det är men har fått sån ångest av det här, är ju sån tabu och man får inte känna såhär utan borde såklart va tacksam. Har en pojke sedan tidigare kan tilläggas. Min syster är också gravid och väntar en flicka....kan inte rå för det men känner mig avundsjuk och det känns så jobbigt på nåt vis..... Nån som har tips på hur jag ska vända dessa tankar?

2020-07-01
Annsisen1
Annsisen1
Gravid i vecka 31

Jag kände så med min 3e graviditet.
Hade 2 flickor och alla runtomkring tyckte jag skulle få pojke. Jag hade ju 2 flickor, det är klart det är en pojke.
Men vid ultraljudet fick jag veta det var en flicka. Då tänkte jag "det finns ändå en 0,1% chans att det är pojke"
Sen fick jag min flicka och älskade henne så klart men vid VARJE amning och VARJE blöjbyte tänkte jag "åh, det hade kunnat vara en pojke". Men, när hon blev 6 månader, minns jag att jag kunde krama om henne och säga (för mig själv) "DET ÄR JU MIN DOTTER, DET ÄR MIN LILLA FLICKA!" Och då försvann alla "pojktankar".

Det kanske hjälper att prata med någon eller bara skriva här. Men det går över.

2020-07-03
Mammys
Mammys
Gravid i vecka 32

Det är precis så jag tänker i mitt huvud....att pojkar är mer livliga och det är mest bilar och bollar som går hem...självklart är det ju olika från barn till barn och det är ju dumt att dra alla under samma kam men just nu är det så mitt huvud tänker....försöker att inte tänka så men hamnar i dom tankarna ändå....
Hade tänkt köpta lite fina kläder till bebisen idag för att bli lite glad men blev bara värre när man går i affärer och ser allt supergulligt som finns till flickor medans killkläderma är betydligt fulare och tråkigare....

2020-07-03
Annsisen1
Annsisen1

Åå vad jag känner igen mig i det du skriver!
Men jag är en sån där som aldrig blir nöjd vet du, första barnet ville jag verkligen ha en pojke men det blev en tjej, jag var jätteledsen först men herregud så glad jag var när hon föddes, så lycklig! Världens lugnaste jag snällaste unge. Jag fattade verkligen inte vad folk snackade om när de sa att det var jobbigt med bebisar och små barn!
Andra barnet ville jag ha en tjej till, men fick en pojke.
Tredje barnet ville jag verkligen ha en tjej till, då min erfarenhet av söner har varit tuff. då sonen har adhd och vi har kämpat hårt med honom och gör det fortfarande. Men vad kommer? En pojke till! Lika livlig som sin storebror! Puuuh vi har att göra!
Då kan man ju tänka att det kanske räcker med ungar? Nej då! Då blir jag väldigt oplanerat gravid med mitt fjärde barn och då hade jag ärligt talat givit upp hoppet om att få ”som jag ville” alltså en tjej. Och mycket riktigt, en son till kom! Betydligt lugnare än sina bröder, tur för oss.
Just det kanske ska tillägga att jag har två bonus söner också!
Jag är en typisk tjej mamma, står min dotter väldigt nära men ja, jag anstränger mig verkligen för att ge pojkarna det dom ”vill ha” i leken med men det är svårt.
Jag ska erkänna att varje gång jag hör att någon får en dotter blir jag avundsjuk och får en klump i bröstet. Jag har svårt att glädjas med dom som får flickor, så jäkla ego är jag! Det har varit så länge och kommer säkert alltid att vara så. Visst skäms jag för det och talar ogärna om det högt för folk blir verkligen arga när jag berättar hur jag känner, men jag rår inte för det.
Sen kan jag tillägga att jag självklart älskar mina barn lika mycket oavsett kön. Jag och sambon vill inte ha några fler barm, det är vi överens om MEN blev jag garanterad en flicka skulle jag med största sannolikhet ändra mig.

2020-07-02
March
March

Tack för svar och det är ju så att när barnet väl kommer så blir det ju annorlunda, ska försöka inte gräva ner mig för långt i dessa tankar utan försöka tänka på allt positivt med en pojke istället för att se allt fint man missar av en dotter....

2020-07-02
Annsisen1
Annsisen1

Kände precis som dig. Första barnet blev en pojk men tänkte ”nästa barn blir en flicka!”, på ultraljudet med andra barnet visade det sig vara en till pojke. Kände mig snuvad på min dotter. Har ju föreställt mig sedan jag var liten att ha en av varje. Men efter ett tag känns det helt självklart - jag är ju en pojkmamma! Mitt uppdrag är att uppfostra två fantastiska killar. Nu kan jag inte ens tänka mig att ha en dotter. Har min systers döttrar som jag kan umgås med och det räcker gott och väl!

Det är okej att vara besviken. Men tro mig, du kommer landa i det tillslut! Nu är min yngsta över 1 år och jag känner aldrig att jag saknar att ha en dotter. ❤️

2020-07-02
Vickan93
Vickan93
Barn på 1 år och 6 månader

Känner igen mig lite grann, men var mer en liten chock där och då under ultraljudet, det la sig snabbt. Jag gick och utforskade pojkavdelningarna i leksaks/klädaffärer. Upptäckte att det fanns massa fint och roligt. Sen när sonen väl föddes hade han de vackraste stora blå ögonen jag sett. Älskade att klä honom i klara blå färger för att ögonen skulle synas. Köpte honom massa söta kostymer, skjortor, gympadojor, hattar, kepsar. Och idag med en bil och tekniktokig treåring kan jag inte föreställa mig en dotter 😂 det blev så rätt med vår son. Så självklart.
Så för din del ska du nog vara försiktig med att jämföra dig nu när någon nära väntar en dotter. Ansträng dig för att fokusera på dig💜 det kommer bli toppen!

2020-07-02
Premiemamma
Premiemamma
Barn på 3 år och 1 månader

Visst har man sin önska men du får önska dig nu att barnet och du går hela vägen frisk. Och föreställa dig framtiden att store och lille bröderna leka tillsamman och hoppas på att dem två får en lilla syster i framtiden.

2020-07-01
Leab
Leab
Barn på 2 år och 3 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...