App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Tröstlöst

Ja, vad ska man skriva egentligen. Jag och sambon har försökt få barn sen januari -19. Kanske lite sent påkommet med tanke på att jag snart är 38 men åt andra sidan har jag faktiskt inte velat ha barn förrän jag träffade min sambo. Plussade första gången i april -19. Hann till v 12 då jag fick bruna flytningar och ett MA konstaterades. Fick cytotek vilket var en mindre trevlig upplevelse. Plussade sedan igen i januari -20. Lyckan var inte långvarig för började störtblöda i v 6. Ännu ett missfall. I mars var det dags igen men då hann jag bara fyra dagar efter BIM innan jag började blöda. Hade jag inte testat mig på BIM hade jag nog inte ens reagerat när ”mensen” kom. Vi är jäkligt envisa och missfall nr 3 räknas inte i egentlig mening eftersom det skedde så tidigt så vi var på det igen direkt efter. Plussade i maj igen. Var i v 8 i förra veckan och fick bruna flytningar. Fick jäkligt ensidigt ont så fick komma in akut och observeras och lämna blodprover. Blev utskriven midsommarafton och återbesök midsommardagen. Hcg hade inte sjunkit mer än med 165 så blev nytt ultraljud. Första såg man bara en skugga och blev därför oroad över X. Andra såg man tydligare. Graviditeten satt på rätt ställe. Eller graviditeterna kanske jag ska skriva för där var två. Den ena som höll på att blöda ut. Den andra var alldeles för liten så nu väntar jag på att den ska komma ut också. Har kramper och blöder. Inte mer än när jag har mens. Kommer koagel men inga klumpar. Jag ska kanske vara glad över att jag blir gravid ganska enkelt men det vet jag ju inte om jag blir till nästa försök och sannolikheten att det kommer att gå bra är väl lika med noll när det väl sker. Jag har inga barn sedan tidigare men har ändå lyckats vara gravid 4 ggr där inget blivit som det var tänkt. Just nu ligger jag mest och funderar på om vi ens ska försöka igen. Min livmoder verkar vara desperat som fångar upp allt den får till sig eller så stöter min kropp ut det som kanske hade kunnat fungera. Jag börjar även få åldersnoja och känner att tiden rinner ifrån mig. Min sambo är 6 år yngre än mig och ibland funderar jag på om jag begränsar honom. Jag kanske aldrig får behålla en graviditet och då berövar jag honom chansen att bli pappa. Jag antar att det är naturliga känslor när det blir så här. Jag är inte speciellt ledsen denna gången. De andra gångerna har jag varit helt förstörd psykiskt. Denna gången är jag oroväckande lugn. Jag vet inte om det är för att jag accepterat att jag kanske aldrig kommer att få barn eller om det beror på att jag kommer få en utredning. Jag vet inte ens vad jag vill med tråden. Förmodligen bara lufta mina tankar.

2020-06-22
Stayalivee
Stayalivee

Hej. Jag har liknande erfarenheter som du. Fick en MA och en hemsk behandling med cytotec i min första graviditet. Därefter en störtbödning i graviditet nr två och nr tre och fyra var ytterligare MA. Nu är jag 39 år och gravid i vecka 20. Tror inte att jag hade tur den här gången, utan snarare att jag haft en jäkla otur innan. Min känsla är att det gäller att fortsätta att försöka medans du har chansen. Fundera på om du tror att du skulle ångra dig om tio år om du ger upp nu. Ta hjälp av läkare och gör ev. en IVF. Är inte så insatt i detaljerna men då väljs väl det starkaste embryot ut? Det borde ju öka chansen för att det ska gå bra. Glöm inte att många får barn efter flertalet missfall och många får barn i 40-årsåldern. Det kanske innebär en krokigare väg men inte att du inte kommer fram till slut.
Stort lycka till!

2020-06-27
Puttonyos
Puttonyos
Gravid i vecka 21

Hej fam,

Du uppfattade det rätt :). Dom kommer att utreda vad det beror på. Ska på återbesök på måndag för att se om allt fortlöpt som det ska eller om någon ytterligare åtgärd behövs. Eftersom det inte kommer några klumpar så är jag lite bekymrad. Det blöder ju och gör ont men när jag fick cytotek första gången så tog det 5 dagar innan den stora ”klumpen” kom ut och sen släppte allt. Om allt ser bra ut på måndag så kommer läkaren börja ta lite prover. Sånt man kan göra innan en utredning kör igång på riktigt. Är ju lite underbemannat på sommaren och vi har ju Corona också så mindre viktiga saker blir bortprioriterade vilket är fullt förståeligt. Har också funderat på överaktivt immunförsvar. Eller inte jag men min sambo. Jag blir i princip aldrig sjuk och har egentligen aldrig varit heller. På sin höjd en liten förkylning vartannat år.

2020-06-23
Stayalivee
Stayalivee

Jag och min sambo var barnlösa för lite andra anledningar. Men jag kan ändå säga att jag förstår dig. Lider med dig och känner din frustration när jag läser!
Uppfattade jag det rätt att du ska utredas ? Det måste väl vara skönt att få veta vad problemet är?
Som du skriver , skönt att du lyckas bli gravid men måste vara sååå frustrerande med alla missfall :(
Läst att de kan vara så för många som får missfall tidigt att man har ett väldans bra immun försvar och att kroppen stöter bort ägget då kroppen känner att det inte tillhör dig helt, ägget är ju hälften du och hälften din man.

Vet inte heller vart jag vill komma med detta, mer än att du inte är ensam, kämpa på, är det meningen så händer det, hoppas dom utreder och hittar vad som är fel!
Styrke kramar !

2020-06-22
FamS9
FamS9
Bebis på 1 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...