App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

LIVRÄDD!

(Jag förstår varför dessa restriktioner finns, jag förstår allvaret i Corona. Men det förändrar inte min rädsla över att vara själv), jJag är på riktigt livrädd för allt med att föda barn, ligga på bb nu under Corona. Pga att pappan inte får vara med på bb.. jag vill inte göra detta själv!:’( jag vill inte spendera den första natten/nätterna själv med vårat barn. Vi skulle göra detta tillsammans. Jag är en väldigt svag människa, och min man är min stöttepelare. Jag oroar mig för precis allting, jag har aldrig varit nära ett spädbarn förut. Jag är orolig att behöva dela rum med andra mammor, vill inte bli dömd av någon där, jag vill inte blotta mig för främlingar i en sådan skör situation där jag ska lära mig amma och allt. Om jag vill duscha, eller gå på toa? För det kan ju ta en evighet efter en förlossning, vem ser efter mitt barn då? Pappan får inte ens komma upp och hämta en när man ska hem. Mitt lokalsinne är FRUKTANSVÄRT dåligt, så ja jag oroar mig till och med över att inte ens hitta ut till parkeringen. Och ska jag bära på barn och all packning helt själv när jag ska hem? Jag oroar mig över de mest löjliga saker jag vet.. och jag försöker vara stark. Men hela den här situationen gör mig så rädd för allting. Och uppstressad... och sen vill jag gärna ligga kvar på bb tills alla undersökningar och kontroller är gjorda. För jag vill INTE behöva gå in och ut vid entréer flera gånger nu i smittotid. Jag vet att jag är överdrivet löjlig och att jag kanske rent av är självisk? Men det är såhär jag känner, och jag försöker verkligen tänka positivt.. jag vet att många andra fått både föda och vara på bb utan partner och att ni klarade det, förr va inte papporna med osv. Nej jag vet jag har hört det nu, och det förändrar fortfarande inte hur jag känner.. jag är rädd för allting verkligen... och det har kommit nu de 2 senaste månaderna.

2020-04-10
Maj20
Maj20
Bebis på 9 månader

❤️ tack!!!!!!!

2020-04-15
Maj20
Maj20
Bebis på 9 månader

Jag förstår verkligen din oro och du är inte ensam!

Jag var jättenervös inför vår förlossning och superstressad över att min man inte skulle få följa med till BB. Fick mitt första barn nu i början av april. Som tur var hade han inga förkylningssymtom så han fick vara med på förlossningen. Annars hade jag dött eller krävt att bli snittad.

Jag ska inte ljuga och säga att det gick som en dans på rosor att vara själv på BB men jag upplevde ett enormt stöd av personalen som hade full förståelse för att alla mammor på BB kände sig extra ensamma och extra utelämnade. Jag vet också att det inte hjälper mot rädslan att höra det i förväg. Det kan kännas överväldigande att vara ensam med ansvaret så där under de första dygnen. Jag pratade mycket med min man i telefon.

Inför min förlossning försökte jag kanalisera min rädsla genom att försöka förbereda mig på att ta hand om bebisen och jag läste extra mycket om amning och matning och annat i en bok som jag har tyckt varit väldigt bra, den heter ”Praktika för blivande föräldrar” och är skriven av Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska. Jag försökte ge mig själv så mycket tips som möjligt i förväg. Ändå tyckte jag att de två nätter jag var på BB var ganska utmattande och det var så himla skönt att få åka hem till maken.

Min dotter fick följa med in i badrummet när jag behövde kissa, om jag inte hade personal inne i rummet just då som kunde hålla ett öga på henne. Duscha hoppade jag över, förutom duschen efter förlossningen.

Jag tror inte att någon egentligen kan komma med några magiska ord som gör att din rädsla försvinner, men försök att prata med din barnmorska så att hon kan skriva in dina känslor i förlossningsbrevet. På så vis kan personalen få veta om allt i förväg, utan att du behöver förklara för dem. Och kanske kan det göra att du kan få hjälp av dem på flera sätt.

Oavsett vill jag skicka med att jag var helt övertygad om att jag skulle sjabbla till nåt de där första dygnen men eftersom bebisen verkligen främst sover och äter (och skriker en del däremellan) behövde jag inte fokusera på så mycket annat och vi överlevde.

Jag hoppas att du och din man kan hitta något sätt att minska din stress för det är inte roligt att gå omkring på slutet och vara stressad och rädd. Kom ihåg att även om allt är nytt för dig så har personalen sett allt hur många gånger som helst och de vet hur skrämmande det kan vara att plötsligt behöva ta hand om ett spädbarn för första gången.

Jag önskar dig verkligen lycka till!

2020-04-14
EmPem
EmPem
Bebis på 11 månader

Jag kommer inte kräva någonting av vården, dom har dessa restriktioner av en anledning. Och det är ju även för deras säkerhet dessa restriktioner finns. Så jag respekterar det. Jag kommer heller inte avsäga mig min egen eller min bebis vård för att ha min partner där. Men rädslan och panikattackerna över att inte ha min partner där är stor. Så stor att den just nu tar över min vardag. Men jag kommer inte klampa in där och kräva att min man ska få vara med mig på bb, jag får ju fixa det utan honom, och det gör jag säkert. Men jag har aldrig fött barn innan, jag har ingen aning om hur det går till, vad jag ska förvänta mig.. och den ovissheten skrämmer mig riktigt mycket. Jag känner mig lugnare att vara i ovisshet med honom..

2020-04-11
Maj20
Maj20
Bebis på 9 månader

Mislan, känns som om dom flesta läste lite vad dom ville läsa... handlade inte alls om att jag var missnöjd med vården utan att jag precis som maj20 är rädd och att jag inte ville vara utan min man, och jag sa även flera gånger att jag önskar att jag var lika stark som er.

2020-04-11
FamS9
FamS9
Bebis på 9 månader

Jag förstår din oro. Bara tanken gör mig rädd, trots att jag inte är gravid och mitt yngsta barn är ett år. Men jag kan säga som så, hade inte min man fått följa på förlossningen, då för ett år sedan, så hade jag inte heller satt min fot där. På fullaste allvar! Hade jag varit tvungen att välja mellan stödet från en barnmorska eller stödet från min man, hade jag valt att föda hemma med min man närvarande. Hade han fått vara med på förlossningen, men inte på bb, hade jag och bebisen troligtvis farit hem tillsammans med honom, oavsett om det innebar efter två timmar, sex timmar eller tolv timmar. Såvida det nu inte var något uppenbart fel och barnet behövde vård.
Jag har även tidigare haft sådan panik för att inte min man ska få vara hos mig, att jag i ett tidigare förlossningsbrev skrev att de hellre fick spänna fast mig och göra ett akut kejsarsnitt utan bedövning, än att söva mig, om sövning innebar att min man inte fick vara där. Även detta helt allvarligt menat. För skräcken var så stor, att han inte skulle få vara hos mig, att han inte skulle kunna berätta för mig efteråt allt jag hade att fråga om hur det gått till.
Nej, de kan ha hur goda medicinska eller smittskyddsskäl som helst, jag tycker ändå att det är helt orimligt att neka en födande kvinna att ha sin partner med på förlossningen. Och vad gäller att närvara på bb, så är det ju två föräldrar som ska lära känna sitt barn. Isolera gärna varenda familj på rummen, men separera inga nyblivna föräldrar från varandra eller från sitt barn! Så tänker jag.

2020-04-11
ElinVS
ElinVS
Barn på 1 år och 10 månader

Fams9, tror de allra flesta förstod din oro, men du valde tidigare att starta ett inlägg om hur illa och orättvis förlossningsvården nu är. Ts skapade en tråd om sin rädsla och sina känslor på grund av situationen. Två helt olika saker som också bör bemötas olika!

2020-04-11
Mislan
Mislan
Barn på 2 år och 7 månader

Hej! Jag förstår att det är jättejobbigt att ha en förlossning framför sig när Corona pikar. Restriktionerna går ju tyvärr inte styra över, men kanske att du kan prata med din barnmorska så hon kan skriva in detta i ditt förlossningsbrev. Att verkligen förtydliga det du tycker är jobbigt (som går att påverka, dvs inte att partnern inte får närvara) och att du vill ha extra stöd vid både amning/blöjbyten etc. Min egna upplevelse och även vänners jag hört om är att barnmorskor på bb är väldigt lyhörda till det mamman tagit upp i brevet.
Nu kanske detta inte är någon tröst alls, men alla andra på bb kommer vara i exakt samma situation som du är. Ni kanske kan finna stöd från varandra och skapa jättefina band på grund av denna märkliga situation.
All lycka till dig :)

2020-04-11
Mislan
Mislan
Barn på 2 år och 7 månader

Jag har varit lika rädd och känt mig lika utlämnad varje gång jag fått bebis, men personalen på BB och förlossningarna är lika mänskliga som du och jag och om du känner dig illa till mods rädd ensam osv. Tala med ex din barnmorska, detta är vanliga känslor och jag lovar dig/du/ni kommer att ha gått igenom hela känsloregistret i samband med att erat lilla mirakel äntligen kommer ut och ni möts , helt fantastiskt , då glömmer man allt den känslan kan inget annat jämföras med, ni emot hela världen,
Amningen är ngt alla är nybörjare på , bebisen känner om du e nervös och spänner dig, då blir det svårare för bebi att få maten från dig då blir det jobbigt och svettigt för dig och bebi kan bli mer frustrerad och missnöjd, jag brukade alltid pumpa ut lite om det vart för spänt t e x, och om du vill duscha så kan du alltid be om ett extra öga, allrså från personalen, jag fick alla gånger vara ensam 1 a så åkte pappa hem efter hen kommit, stannade ca 1 h. 2 a vart ett akutsnitt prematur, så jag va ensam där med och fick hen till.mig efter 3 dagar för jag vart sjuk, lillen mådde finfint, 3 e vart också lite kämpigt jag vart sjuk igen, ensam även denna gång fick hen till mig igen efter 3 dagar, prematur , dock utan snitt, alla är idag friska och starka busungar, men beroende på när ni ska ha, jag gick över 16 dagar med 1 a helt normalt, möjligheten finns att de släppt på restriktionerna på en del ställen. Kolla upp vad som sagts för just erat län läst att alla inte har samma restriktioner, på några ställen får tex pappa lr annan närstående ex en doula vara med, dock så får dessa ej lämna och komma tbx sen utan vara med och stanna hela tiden. Och när ni ska hem så brukar du kunna få hjälp ner med allt lr så får din partmer iaf möta upp er utanför avdelningen och hjälpa er ned till bilen såklart.

Önskar er alla lycka till och en skön sommar

2020-04-11
Elza88
Elza88
Bebis på 8 månader

Denna kommentar har tagits bort av dess författare.

2020-04-10
FamS9
FamS9
Bebis på 9 månader

Maj20, jag är med dig till 110% och förstår dig så himla väl, haft detta ämnet uppe om du söker i forumet och ingen förstod min oro utan tyckte hellre jag skulle uppskatta vården osv osv.
Har du någonstans vi kan prata bara du å jag? Har tyvärr inte Fb eller instagram.

2020-04-10
FamS9
FamS9
Bebis på 9 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...