App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Gravid och panik

Jag är i v12 & längtar efter bebis. Både jag & pappan ser fram emot det och har från början vetat att det ska behållas. Men jag börjar känna mer och mer panik. Tanken på att jag aldrig kan vara ensam igen på obestämd tid, eller att vara med min sambo och göra bara det vi vill tillsammans han och jag. Att våra skräckfilms kvällar försvinner & sömnlösa nätter där vi inte kan ligga nära och hålla om varandra för att bebis ska ligga emellan. Det känns typ som en separation, som att mitt liv tas ifrån mig och mina fria viljor. Låter skit tråkigt och jag önskar så att jag slapp känna såhär. Men är det någon annan som känt såhär och att det sen gått över längre in i grav eller när bebis väl kommit? Det känns sjukt ångestladdat men jag skäms så mycket över att prata om det.

2019-10-17
SEOJ
SEOJ
Gravid i vecka 20

Förstår dina tankar men mycket är vad man gör det till. Vi har aldrig sovit med vår son, han har legat i egen spjälsäng sen dag 1 just för att jag anser att föräldrar måste få vara i fred också. (Och för att samsovning har sina risker) våra serie-kvällar har inte försvunnit, men dom har blivit annorlunda så klart. Vi sätter på det vi följer just nu när han somnar vid 19 och hinner med allt från 1 till 6 avsnitt innan vi blir trötta. Förstår så klart att alla barn sover olika och alla familjer har olika förutsättningar men som sagt, gör det tydligt för din sambo att egentid och partid är viktigt för dig och planera in sån tid. Ingen skulle skuldbelägga en pappa som tar sig egentid och drar ut med grabbarna så varför ska du som mamma skuldbelägga dig själv ;)

2019-10-29
Niam92
Niam92
Gravid i vecka 20

När vi åkte in till förlossningen kunde jag inte tänka på att det skulle komma ut en bäbis som vi skulle ta ha hand om utan att få lite panik. Jag fick bara fokusera på själva förlossningen för att hålla mig lugn. Sen när han väl har kommit ut vill jag bara vara med honom hela tiden. Och tid till mys med pappan finns också :)

2019-10-27
Mirpa
Mirpa

Varför skulle ni inte kunna ha skräckfilmskvällar och ligga nära varandra på nätterna? :)

När dottern var nyfödd låg hon i babynest bredvid mig så jag låg i mitten av sängen och jag och mannen kunde hålla om varandra om vi ville det, sedan när hon var ett par veckor så fick hon ligga i egen säng bredvid våran, för att sedan flytta till eget rum när hon var runt halvåret. :)

Sen har vi haft tur och hon slutade äta på natten vid 3 veckor men även om de vaknar och vill äta på natten så sover de ju ofta rätt många timmar totalt så här finns gott om tid till att kunna kolla filmer och serier när hon sover iallafall, sen kan det såklart bli ett par nätter i vår säng när hon är sjuk eller så men är ju inte som att hon behöver ligga emellan oss majoriteten av kvällar. :)

Viktigaste för att det skulle funka här var att väcka henne ungefär samma tid varje dag, äta samma tid, sova middag samma tid osv, rubbade vi på det så blev det ett par jobbiga nätter som sen återgick till vanligt om man införde rutinerna igen.

Sen är det ju såklart svårt att dra iväg på sista minuten grejer på tu man hand och så men att hinna umgås själva och så på hemmaplan borde inte vara några problem, sen är det såklart en fördel att ha boende men minst två rum så man kan låta barnet vara ifred när det sover om det skulle behövas. Förvisso kan ju kolik och dylikt ställa till det framför allt i början men det mesta såna grejer går ju i regel över efter ett par månader. :)

Skulle också rekommendera att du går och pratar med någon. :)

2019-10-17
MånensMamma
MånensMamma

Hej! Grattis till graviditeten! Här är en annan nybliven trebarnsmamma som håller med om att visst är det en uppoffring. "Egentid" nuförtiden är i bästa fall när man är på toa, men det är knappt det heller. ;) Jag kan ibland känna mig lite matt över det faktum att det är minst 18 år tills min yngsta dotter (jag har 3 döttrar) flyttar hemifrån... Men ojojoj vad värt det är! De här ungarna är ju det som gör livet värt, vad skulle man annars göra liksom?! Man skriker, gråter, skrattar, skäller, berömmer, pussar, skojar med, tjatar på de här ljuvliga små liven dagarna i ända. Tycker också att det är bra att du har uppmärksammat dina känslor och funderar över detta, och det är ingen konstig fundering, men blir det alltför jobbigt tycker jag också att du ska be om hjälp att reda ut känslorna! Lycka till!

2019-10-17
MamsanMaria
MamsanMaria
Bebis på 4 månader

Tack så mycket. Ja kanske, bara för att få rätt på känslorna och känna att det inte är Konstigt att känna som jag gör.

2019-10-17
SEOJ
SEOJ
Gravid i vecka 20

Tack för fint svar. Ja något måste ju väg över enormt när man har tre st till och med! Alla säger att det är värt och jag tror dom! Men jag vet bara inte hur än. Men o andra sidan har jag inte heller fått träffa bebis än, mitt eget kött & blod. Det kommer säkert förändra allt

2019-10-17
SEOJ
SEOJ
Gravid i vecka 20

Jag tror att det är fullt normalt att även om man längtar efter barn även bävar för vad det innebär. Om du har mycket ångest över vad du känner tycker jag att du ska ta kontakt med en kurator, de tar inte bort vad du känner men ibland kan en kurator få dig att förhålla dig till dina känslor på ett annat mer behagligt sätt.

2019-10-17
Mirpa
Mirpa

Hej och grattis till bebis i mage☺️Ja du, att få barn är enligt mig den största uppoffringen man kan göra i livet. Helt plötsligt får man sätta sina egna behov åt sidan och alltid sätta sitt barn först. Jag håller med om att tanken är skrämmande men jag kan lova dig att det är värt det. Alla sömnlösa nätter, alla utbrott och bristen på egentid är värt det. Jag kan undra vad jag egentligen gjorde innan barnen🤔Har haft en ganska äventyrligt liv med resor, äventyrssporter och jag är glad att jag gjorde allt det innan. Du har det bästa framför dig💜 kram från en trött men glad 3 barns mamma

2019-10-17
8kee6
8kee6
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...