Vi har en underbar liten prins på fem veckor. Fem veckor har gått otroligt fort, och jag vänjer mig fortfarande vid att vara mamma, och lär känna vår lilla lite mer varje dag. Vi var hemma tillsammans i hela fyra veckor (tack vare smart planering), och nu är det andra veckan själv. Under alla veckor har vi träffat vänner och familj lite här och där, minst en gång i veckan. Nu till ett litet dilemma. Jag känner inte riktigt att jag orkar med folk. Jag kan längta efter lite umgänge i vääääldigt korta stunder, men orkar inte med att ha ordentliga "umgängesstunder", som att ha folk över på middag och så. Att vara hemma med bebis och göra "ingenting" räcker bra för mig. Men min man verkar så uttråkad. Han var rastlös redan under våra första veckor, och nu längtar han efter att träffa folk eller gå på nån fest. Han vill samtidigt hjälpa mig med lillen, så han vill gärna ha hem folk till oss så att han kan vara nära för att stötta mig. Men jag har inte samma sociala behov just nu, jag vill bara kunna få gå i mina mjukisbyxor i mitt ostädade hem och amma varsomhelst närsomhelst. Jag vet inte hur jag ska få honom att förstå det? Någon som förstår, eller känner likadant?