Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Skrik & gap

Hej. Har en tjej som fyllde 3 år i mars. Hon blev storasyster i januari och är numer mellanbarn. Hon och storebror är det 16 månader mellan och de leker jättebra ihop. Hennes beteende dock!!!! Jag orkar nästan inte mer. Hon är en bestämd tjej med mycket integritet, har alltid vart men beteendet börja komma redan förra vintern 2018. Hon gapar och skriker varje dag för allt och inget. Om något går emot henne skriker hon. Jag kan säga: ”Kan du snälla ta upp dina fingrar ur mjölkglaset” när vi äter middag. Då puttar hon bort mat och dryck och gapar att hon inte vill äta/inte är hungrig (ofta vill jag ha hörselskydd på då). Hon brukar få 2 val. Stanna och äta med oss och sluta gapa eller gå från bordet. Har läst mkt böcker kring utvecklingsfaser och skall även gå ABC kurs till hösten hur man minskar konflikter. Dagarna är kämpiga med denna lilla tös, slår man upp ordet dramaqueen är det helt säkert en bild på vår tjej där. Hon gapar o skriker på lekplatser, bushus, affärer, hemma..eh, ja, hon får flipp lite överallt. Hon säger även saker som ”du är dum” ”jag tänker slänga mitt gosedjur” Hon skriker ofta ut ashögt ”JAG ÄR KLAR” JAG ÄR TÖRSTIG” ”JAG ÄR HUNGRIG” mm.. vi ger de stora barnen ”egentidsdagar” där de får fokus på bara dem, idag är tex pappa å stora pojken på bio ihop. Vi låter barnen vara med å laga mat, baka, städa mm men det är som att hon aldrig är nöjd! Allt är orättvist enligt henne! Känner mig lite urvriden och fattar att hon också har det tufft. Snälla, finns det fler i samma sits? Vår kille som fyller 5 i november har aldrig haft den här sidan som vår tös har, hon är verkligen ett åskväder!!

2019-08-03
8kee6
8kee6
Bebis på 9 månader

Låter som vi har en normal situation här hemma ändå. Skönt att höra att vi inte är ensamma om detta. Tack till er som svarat☀️

2019-08-24
8kee6
8kee6

Det må vara otroligt tålamodsprövande. All styrka till er som kämpar med era barns humör.

En annan sak jag kom att tänka på när nån annan här nämnde språket hos sitt barn som gjorde det svårt för barnet att visa vad det vill därav utbrott. Det är det här med barns käslor o olika humör kopplat till dessa. Kanske är det så att barnet inte riktigt vet hur den ska hantera alla känslor som väller fram plötsligt o därmed blir uttrycket väldigt starkt. Ett barn har ju säkert inte alla ord för att förklara sina känslor men det kan ju vara en ingång för en förälder vid bemötandet av barnets utbrott. Alltså hjälpa barnet att sätta ord på känslan; vart känns det, hur känns det, när känns det. Såklart på ett barns nivå i samtalet men det kan ge en visning om hur en välja orden. På nåt sätt iaf hjälpa barnet att finna ord för sina känslor o/el iaf kunna sortera mellan känslorna. För känslorna är ju okej att ha. O dom behöver ju bekräftas. Tex ”jag förstår att du blir arg/besviken/ledsen när vi inte går till leksaksaffären. Jag tycker vi kan komma överens om en annan dag vi går dit när vi har tid att titta länge på leksakerna.”(El lekparken, fontänen, fotbollsplanen). Det kanske kan ge en öppning till att avbryta utbrottet eller börja få till nånslags dialog.

Tänkte på en sak som en vän sa till mig en gång om barn som testar gränser. Att det är ett sätt att testa kärleken från föräldrarna. Barn vill ha gränser även om dom mångt om mycket verksr vilja det motsatta. Men att stå fast vid sina gränser är ett sätt att visa o bekräfta kärleken mellan förälder o barn. Så hur jobbigt det än är så ska en stå på sig. Vart hon fått det ifrån vet jag ej men jag vet att hon läst mycket om barn o deras psykologi osv. Kanske kan vara en tröst o stärkande tanke när en bara vill ge upp. Dock kan jag tycka att en ibland får eller bör förhandla om vissa gränser en har dragit. Vissa gränser kan ju faktiskt vara orimliga.

Jag känner igen mig själv som barn i det ni skriver (från då jag kan minnas allså, vid 4 år ålder ungefär). Jag var otroligt viljestark men ett väldigt humör. Det höll i sig långt upp i tonåren. O det jag mest kan minnas från många utbrott är en känsla av misstrodd(som i inte kapabel att klara en viss sak tex) o missförstådd. O kanske även obekräftad. Detta var under 80-talet. Det rådde kanske ett annat sätt att se på barn då. :)

2019-08-24
Entillmamma
Entillmamma

Kommer ihåg att våra döttrar är födda nästan samtidigt. När jag läste din text, så var det som att du beskrev vår tjej. Hon är preciiiis likadan och det har nästan bara blivit värre. Även när vi är på offentliga platser, så kan hon sätta sig ner och börja skrika för att hon inte får sin vilja igenom. Nästan så man ibland inte vågar ta med henne ut 😅
Vi försöker resonera med henne på ett lugnt och sansat sätt, men här tar tålamodet slut när vi sagt till 30 gånger och hon fortfarande inte lyssnar 😖
Har dessvärre inga tips att komma med, men ska också försöka tänka precis som nedanstående skrev att man kanske ska börja fråga henne varför hon gör en viss sak istället..

2019-08-24
moaeg
moaeg
Barn på 1 år och 6 månader

Hej, min son gör precis likadant. Håller på så i perioder, sen han var 2 år, han är snart 3 år om några månader... trodde seriöst att det var något fel på honom, men det är utvecklingsstadie. Plus att han inte riktigt kan prata ordentligt, då blir det jobbigt för honom när ingen förstår vad han menar .

2019-08-24
Nattcho
Nattcho

Hej!
Min son är 2,5 år och jag känner igen beteendet så väl. Det är vårt enda barn, så han har inga syskon. Han skriker för allt! Hungrig, trött, mätt, glad, ledsen, arg.. och han skriker HÖGT! Efter den här semestern är jag helt slut. Jag har läst böcker och lyssnat på alla poddar jag hittar om detta, så jag har en klar bild över hur man ska lösa konflikterna. Men just nu är det så mkt att tålamodet ofta tar slut..
Annars är han helt fantastisk, rolig och hur mysig som helst! Det är så tråkigt när det andra tar över bara...

2019-08-23
JagJenna
JagJenna
Barn på 2 år och 8 månader

Tack snälla för dina tips! Ska försöka tänka på det vid matbordet. Försöker möta hennes behov så gott jag kan men hon har ett sånt humör så jag blir tokig ibland, förskolan säger samma. Jag älskar min lilla tös och hoppas detta släpper snart😓Tack igen för en tankeställare♥️

2019-08-23
8kee6
8kee6

Hej.
Jag är inte i samma sits då jag bara har ett barn. Men känner att jag vill svara ändå.
Jag funderar på om du kanske ska finna en annan metod att möta henne på. Du kanske redan gör det här iofs. Men jag tänker att du kanske ska försöka få med henne på tåget så att säga. Istället för att be henne ta upp fingrarna ur glaset så kanske du ska fråga vart fingrarna är, på ett lite lekfullt sätt. Att hon själv får ”reflektera” över vart dom är sen en följdfråga, beroende på svaret hon ger, tex hur hamnade dom där/går det att lyfta bort dom eller har dom fastnat i mjölken/varför är dom i glaset med mjölk, har dom ingen gaffel att hålla i? Be henne själv komma på en lösning på situationen/problemet. När hon gapar saker högt så börjar du prata med låg röst, tom viska o gör situationen till en viskningslek - tex så kan ni ju va på henligt uppdrag hos tandläkaren o om ni pratar för högt så kanske ni avslöjas. Eller när tillfälle ges så pratar ni jätte högt.ä o ser hur gögt ni kan gapa - testa att prata högt, utan att skrika, det ska fortfarande gå att höra vad en säger. Men det kan vara ett kul sätt att testa rösten på o oxå lära sig sin volym. Hon kanske inte riktigt förstår hur högt hon faktiskt låter.

Jag tänker på det du skriver om att hon har integritet. Det är ju en väldigt bra egenskap men den kan ju såklart ställa till det oxå. O kanske är det just det här med direkta krav o ordrar som gör att hon sparkar bakut. Det lirar inte med hennes integritet för det blir ett kliv in i hennes svär, nåt som styr henne på ett ovillkorligt sätt. Såklart måste hon kunna bli tillsagd men kanske att hon behöver få öva på det o det igenom ett lekfullt sätt för att lättare kunna ta till sig det ni säger utan att känna sig kränkt. O då tänker jag att problemlösning kan vara en väg dit. När hon själv kan se vad orsaken till tillsägelsen bottnar i så kanske hon lättare förstår varför den kommer.

Tänker oxå att hon kanske ser sig själv som större el mindre (yngre/äldre) än hon är o därför oxå kan behöva utmaningar därefter. Våga ställ andra krav o se vart de landar hos henne. Tex när hon leker med mjölken, är det för att hon tycker att hon är stor o får göra som hon vill eller för att hon är liten o inte förstår bättre? Det kan du kanske få veta genom ett lekfullt sätt som får henne att sätta ord på det hon gör. O så att få henne att komma på ett annat tillfälle som en kan plaska/leka med händerna i vätska om hon tycker det är härligt. Iomd kan hon ju få en motivation att sluta med det för stunden vid maten om ni kan leka efter maten med tex vatten i glas.

Allt gott.

2019-08-23
Entillmamma
Entillmamma

Puffar lite! Någon mer? Kan tillägga att hon inte drar sig för att gapa å skrika borta heller, såsom på kalaset i söndags, på spårvagnen eller hos tandläkaren igår😞

2019-08-20
8kee6
8kee6
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...