App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Lämnad sådär och gravid

Hej! Tänkte dela med mig av min historia, allt gick väldigt fort. Jag träffade en kille och vi klickade på en gång. Efter några månader så ville han att jag skulle flytta till honom, (bodde 1,5 tim från varandra). Jag började söka jobb och fick ett rätt fort, så flytten började. Allt har varit så bra, mycket kärlek, skratt och skoj! Hade 3 månaders uppsägningstid på lägenheten jag hade, var knappt hemma där alls och sen fick jag reda på att hela lägenheten var översvämmad pga brustna rör på toaletten, så slapp uppsägningstiden vilket va skönt för då blev det inte heller dubbla hyror. Vi båda har sett fram emot resan vi bokade tidigt och den närmade sig:) Men jag började bli mer sluten till mig själv ett tag för på mitt nya jobb (som jag verkligen gillade) började en kollega göra närmanden. Försökte pussa, krama om mig, han älskade mig och jag va hans hjärta osv. Tog rätt hårt på mig och började få ångest och må dåligt över att gå dit..Men försökte iallafall. Chefen vet om allt och det är polisanmält. Strax efter så åker vi på den efterlängtade resan som började med att killen blev sjuk första veckan och ja började må dåligt när han blev frisk. Kunde inte gå och äta, mådde illa, ont i kroppen och otroligt trött + feber och hosta. Så resan va både bra och dålig på ett sätt. Vi hade några jättebra dagar osv. Slutet av resan så började jag känna av oroligheten av att komma hem, gå tillbaka till jobbet och började få ångest:( När vi kom hem så tog jag 2 gravtest och de visade att jag va gravid och båda blev väldigt glada. Men dagen efter på kvällen så fick jag sådan panik och bad honom köra in mig till akuten för jag behövde verkligen prata med någon om det som hänt på jobbet, mådde så dåligt av att. Fick prata med en och samtalen skulle pågå så jag kände mig lättad. Sen kommer det, 2 dagar efter på morgonen efter frukost så slänger han ut mig. "Jag vill att du packa din väska och gå, jag fixar inte din nedstämdhet" och han gjorde slut. Blev chockad och alldeles ställd. Visste inte vad jag skulle säga, det enda jag tänkte på va att "vårt ska jag ta vägen, jag ha ingen här.." Min kollega fick hämta mig, fick inte ens behålla husnycklen så jag kunde hämta mer kläder eller resten av mina saker. Som tur va har jag världens bästa syster som jag få bo hos så länge. Många tycker att jag kanske borde göra abort (är i v.8), men det är så att jag förlorade en i v.26 för 3 år sen och jag klarar inte att gå igenom det en gång till. Har verkligen legat i och fått hjälp där jag bor nu..Både med läkare, psykolog och även kontakt med min gamla chef som tack och lov ville ha tillbaka mig efter min sjukskrivning. Har inte hört något från pappan alls och jag vet inte alls om jag vill ha honom delaktig:( Blev lite kortfattat detta, behövde skriva av mig lite. Någon som varit i liknande? Kramar

2019-04-03
Mossan90
Mossan90
Bebis på 4 månader

Hej!
Jag är ledsen för situationen du haft, är så tråkigt att man/vissa ska behöva stå i den sitsen. Men jag är väldigt glad att höra att du har det ordnat nu och att den lille har det tryckt och bra!
Jag ska kämpa för varje dag för att det ska bli bra! Kommer säkert bli en berg-och dalbana men det ska gå!

Kram

2019-04-12
Mossan90
Mossan90
Bebis på 4 månader

Hej! Tusen tack för ditt svar! Och jag är ledsen för att du fått stå ut med det du gjort!

Jag ha alltid varit trygg med mig själv på ett visst sätt, men när det kommer till förhållande så har jag alltid blivit dåligt behandlad oavsett hur mycket man än funnits och stöttat partnern och sett till så dem ha kunnat ha sina intressen utan att känna någon press. Alltid jobbat hårt och sen kommit hem och fixat med hushåll.. Men aldrig varit riktigt uppskattat. Jag har min mamma och min syster som är så glada för att jag kommit "hem" igen och stöttar mig verkligen till 110%. Sen har jag min bästa tjejkompis som är fyrbarnsmamma, precis fått sitt fjärde som snart är 6 veckor. Hon stöttar mig också och se till så att jag ska må bra. Har även en psykolog som jag kontaktat igen och som jag är oerhört glad över att ha. Hon är väldigt naturlig och hjälper mig så mycket hon kan.

För någon dag sen så försökte jag ringa pappan (han har inga barn sen innan), han klickade av mig och skrev att "Jag ha inte tid att prata, är det något så skriv så får jag svara när jag har tid"
Fick i nästan samma stund reda på att han va i sthlm hos en tjej som vi träffade på resan som har två barn. Man blir väldigt ledsen av detta. Men jag försöker ändå koppla bort det och göra vardagen till det bästa för mig och lillen.
Jag känner också att jag också inte behöva berätta för honom om läkartider osv när han ändå inte bryr sig, men man vill ändå göra rätt för sig så därför jag försökt kontakta honom. Men lite meningslöst.

Tack så mycket igen för ditt svar!
Kram

2019-04-11
Mossan90
Mossan90
Bebis på 4 månader

Det kommer att kännas tufft, men det löser sig! Var i ungefär samma sits som dig när jag var gravid. Men fick ej bo hemma hos någon, åkte o sov över hos en vän nästa dag hos en annan vän hela graviditetsperioden. Hade ingen inkomst, inget boende. Jag hade en väska som jag kunde lägga mina kläder och saker i. Jag var hemlös och hjälplös.
Idag är min flicka snart 2 år, jag har fast inkomst och en sambo som varit tillsammans i snart ett år. Är hur lycklig som helst. Flickan är lycklig med oss.
Allting kan kännas väldigt tufft bara att man tänker på det. Men va stark för din egen och barnets skull.

2019-04-11
sirkho
sirkho
Barn på 2 år och 10 månader

Hejsan! Jag var själv i stort sätt hela min graviditet då min sons pappa utsatte mig för all typ av misshandel man kan tänka sig. Jag var nedstämd mestadels och ville så gärna ha en familj men det gick så klart inte. Jag har gjort allt för att läkas och älska mig själv och det är en pågående process. Det är så himla viktigt att vara snäll mot sig själv och ta hand om sig själv massor när man är som mest sårbar. Jag fick lära mig att göra allt på egen hand.
Jag skulle heller aldrig klarat av en abort och min son har ju på ett sätt räddat mig från djupare depression. Finns inget finare än sina barn. Men så klart, du ska kunna ta hand om det oxå. Ser du bara till att ditt barn får all kärlek från dig och en trygg mamma så kommer barnet oxå bli trygg och stabilt. Men då krävs det att du jobbar på din egen kärlek oxå. Du kanske älskar dig själv redan massor men jag säger det ifall att du aldrig tänkt så om dig själv. Jag märker att det är så ovanligt att folk älskar sig själva. Gör du det så kommer du att må bättre även fast du så klart kommer ha sorg. Du kommer kunna ge mycket mer till ditt barn av dig själv och du behöver inte nån man vid din sida för att klara av livet.
Har du människor som du kan finna stöd hos? Familj och vänner? Inte som ett första hands alternativ för du är din största hjälpare och ditt största stöd. Men så du inte blir lika rädd för att ta hand om ett barn själv om du har andra som kan hjälpa till

2019-04-10
DannyL2018
DannyL2018
Barn på 1 år och 11 månader

Tack för ditt svar!
Jag vet inte hur det blir men jag kommer att kämpa iallafall.

2019-04-03
Mossan90
Mossan90
Bebis på 4 månader

Denna kommentar har tagits bort av dess författare.

2019-04-03
Mossan90
Mossan90
Bebis på 4 månader

Vad tråkigt att det blev så här.
Jag tycker ofta det är bra för ett barn att få ha båda sina föräldrar.
Men personligen skulle jag inte lägga ned energi på någon som inte vill vara delaktig (om det är så att han inte är intresserad). Det skapar bara irritation när man förväntar sig hjälp osv av någon annan, men får ta allt själv. Då är det bättre att vara inställd på att klara sig själv.

2019-04-03
Dahliaisolde
Dahliaisolde
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...