App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Gravid och min pojkvän lämnade mig

Hej! (Frågan står längre ner om du ej orkar läsa allt, men lättast är läsa allt så man kanske förstår lite mera vad som hänt med). Vet inte riktigt vart jag ska börja, men lång historia kort så hamnade jag och killen i bråk igår pga han var super trött (enligt han) och jag sa bara "Ska du inte gå ut med hunden? Han verkar behöva gå ut?". Då fick han ett utbrott och börja klanka ner på mig och börja skrika mig rakt upp i ansiktet och mer eller mindre hot full. Så sa jag bara att han skulle dra, för orka inte med det. Så sa han bara efter han hade tatt sina saker han hade här att han ville absolut inte ha med barnet eller mig att göra mera. Och fine vill han inte det så respekterar jag det. Men jag kan verkligen inte göra abort. Gjort 2st innan och det har tatt så sjukt hårt på mig så, nej jag kan verkligen inte. Och detta var heller inte planerat. Utan vi har alltid hela tiden sagt "Händer det så händer det" och att jag aldrig kommer göra en abort. Dock så tog han bara typ 50% av sina saker och lämnade resten här vilket jag misstänker att han har någon baktanke. Men pga tidigare förhållanden så vissa saker han gjorde igår där gick min gräns, så kommer ej ta tillbaks han. Men nu till min fråga då jag bara tänker och jag förstår/vet jag är inte själv att vara ensamstående. Men detta är mitt första barn. Och jag har förutom det en del allergier, borderline, adhd osv. Så är lite rädd samtidigt. Jag vet om att mina 2 bästa vänner ha sagt klart och tydligt att dom kommer finnas där/stötta mig osv. Jag vet om att familjen/släkten är där. Men ändå. Så vill mest bara bli lite mera lugn då det snurrar lite i skallen nu. Hur (oavsett om det inte är ditt första barn och du har flera eller att det är ditt första barn) har du klarat av det? Hur har det vatt? Är du gravid nu, så hur går det för dig? Hur var det när det var dags att föda och du va själv och inte har någon partner som vatt där, osv? Som sagt det snurrar i skallen på mig. Inte om jag ska behålla barnet eller inte för det vet jag till 100% att jag behåller lillen. Ber om ursäkt för långt och rörigt inlägg :). God Jul & Gott Nytt år på er med :). Tack för era svar på förhand :).

2018-12-25
Lillagrodisen
Lillagrodisen

Hej

Jag är inte alls i din situation så jag har ingen egen erfarenhet att dela med mig av.

Har du funderat på att anlita en doula? I så fall är det ju en person som är van vid förlossningar o.s.v. och som garanterat kan vara med dig. Det är nog väldigt vanligt i USA, men verkar komma allt mer i Sverige nu. Tror inte det hindrar att du kan ta med dig en nära släkting också, men vet ej riktigt.

Jag vet också att det finns något som heter aurora-klinik som kan ge psykologstöd m.m. Vet inte om det bara är för de som har svår förlossningsrädsla och ångest eller om de fungerar även i andra situationer, men du kan kanske fråga din barnmorska?

Lycka till!

2019-01-10
Lillanutten
Lillanutten
Bebis på 11 månader

Jag har oxå borderline. Jag har en dotter på 18 mån och är gravid med andra barnet.

De går, men och nu vill jag att du är ärlig mot dig själv, är du psykiskt stabil just nu? Hur hanterar du dina känslor i vardagen? Flyr du ifrån dem på något vis, missbruk, sex, självskada etc?

Äter du mediciner? Du in behöva sluta med dem under graviditet och ammning.

Personligen tyckte jag graviditet och amningspeioden var den tid i mitt liv jag mådde bäst psykiskt. Dock kommer de trots ålder och tonår. Det är inte en bebis jämt.

Vill inte på något sätt försöka ändra att du vill behålla barnet, men du behöver mycket stöd och hjälp. Både för din bpd och för ditt barn. Barn är känsliga och förstår att nått är fel när man mår dåligt själv.

Kontakta socialen och familje resurs så kan ni planera ev avlastningsfamilj, familjerådgivning eller bara stödperson.

Se till att du har en fungerande samtalskontakt och att du kan prata med din framtida bvc sköterska ofta.

Angående förlossningen. Ja det gör skit ont me man överlever om man har nån person med män känner sig trygg med. Jag hade både min man och mamma.

2018-12-26
viva91
viva91
Bebis på 7 månader

Teskedsgumman:
Ah :). Hoppas om det nu blir att ingen i familjen min kan följa med att man får de, vet inte varför jag är rädd för föda själv, men ska träffa barnmorskan 10/1 för första gången och pratat med henne i telefon innan och hon känns kanon bra och stöttande. Så kommer ta upp det med henne då i januari :).

Men jag får bara försöka fortsätta tänka att det kommer gå bra, men dom jäkla (ursäkta ordvalet) hormonerna just nu haha!

Tack så mycket :)!

2018-12-26
Lillagrodisen
Lillagrodisen

ma78: Ah :).
Vet om min mamma vatt med mina äldre systrar någon gång.
Dock har jag själv inte kontakt med min mamma, men min bästa väns mamma är som min mamma så hoppas hon hade fått vara med, annars tror jag min största storasyster kan va med eller min pappa. Hade dock hoppats på min bästavän hade kunnat va med, men lär väl inte få lämna jobbet pga mig när det är dax.

Vet inte varför jag känner mig just nu som jag är ända personen detta hänt med, när jag vet att jag inte är de.
Men ja, asså mest pga min borderline så känner man sig redan ensam. Så ensamhets känslan blir x10 nu typ.
Men samtidigt försöker jag ha inställningen med att jag kommer fixa detta och det kommer gå hur bra som helst :).
Jo tänkte ta upp det med min barnmorska :), tack för tipset :).

Tack detsamma :)!

2018-12-26
Lillagrodisen
Lillagrodisen

Är inte ensamstående heller men nu den senaste förlossningen kunde inte min man vara med utan jag hade med mig mamma dit.

Gör upp med någon/ några av dina vänner eller släktingar om att vara med, tar det lång tid kan det ju vara skönt att vara 2 så man kan bytas av.

Se till att prata om det med din Bm redan från början så kan du få mycket stöd där.

God fortsättning och gott nytt år

2018-12-25
ma78
ma78
Barn på 2 år och 3 månader

Jag fick min dotter för 5 veckor sedan. dock så var pappan (min sambo med) men jag har personer som står mig när som tex min mamma som fick gå igenom allt själv för min far var med i bilden men var aldrig delaktig i hennes graviditet eller förlossning o uppfostran av både mig och min syster. min mor hade med sig sin mor på förlossningen och hon klarade sig utmärkt. varken jag eller min syster tpg skada av att inte ha en närvarande far. heller att du tar dig igenom det med dom som styr sig (din familj o vänner ) än en kille som inte bryr sig. Hoppas att det löser sig och att du kan komma till ro. 💕 God jul och gott nytt år på dig oxå 🎄💕

2018-12-25
Hope18
Hope18
Bebis på 16 månader

Hej! Jag äŕ inte ensamstående men har fött själv av olika anledningar och jag fick mycket stöd av personalen.
Vill önska dig lycka och välgång

2018-12-25
Teskedsgumman
Teskedsgumman
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...