App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Hellre ingen än pappa.

Kamratposten har gjort en ny undersökning bland 1700 läsare mellan 8 och 14 år. Man ställde frågan ”Vem vill du helst prata med när du är ledsen?” Resultet blev: 
 - Mamma 46% 
- Kompis 22% 
- Ingen alls 17% - Pappa 7% - En annan person 3% - Syskon 2% - En mor- eller farförälder 2% - Skolsköterskan 1% ”Ingen alls” ligger före papporna. Tankar på det?

2018-09-21
patrickkampmann
patrickkampmann

Vet inte vad min telefon sysslar med men här kommer iaf mitt inlägg igen haha :)

Det finns forskning som visar att pojkar och flickor bemöts på olika sätt, olika beteenden uppmuntras. En snabb och enkel analys av det hela: jag tror att det handlar om att vi i väldigt många år förväntar oss, manar på, uppmuntrar etc flickor och kvinnor till att bli omhändertagande, vårdande, inläsande av andras känslor etc medans pojken och mannen i sin tur blir uppmanad till att vara hårda, känslokalla ("en riktig man gråter inte") egoistiska och på att köra sin egen grej, att uppfylla sina egna drömmar utan någons hjälp. Detta tror jag i sin tur gör att pojkarna och oförmögna eller att de får svårare att ta rollen som pappa. Det har kanske inte haft någon bra förebild och har heller inte blivit uppmuntrad till att vara en omhändertagande individ. 

Jag har sett detta i min egna relation till min pappa, mitt barns relation till min man och son morfar (går till mormor) och vänners barns relation till sina fäder. De går oftare till sina mammor. Mammorna är snabbare på att ge barnet omtanke och tröst, de är mer toleranta och ger mer av sin tid. Många pappor upplever jag är lite ego - deras behov går ofta före eller så tar det längre tid för dem att reagera på barnets signaler. De vet liksom inte hur de ska ta sig an situationen - medans kvinnans reaktion verkar sitta i ryggmärgen. Snarare tror jag det beror på att kvinnan haft mammarollen som förväntning på sig hela sitt liv. 

Låter kanske som hemska pappor men detta är ofta små subtila saker som barnet märker men inga "elaka" fäder eg. Och det finns ju också statistik på vem som oftast är hemma med barnet vid fledighet och vabb etc - där är papporna i underläge. De missar ofta mycket av dem första tiden. Relationer bygger på att finnas där både i det jobbiga och roliga samt att visa på att en inte viker undan- jaag finns där villkorslöst. 

Jag upplever och tror att många Pappor behöver mer stöd i att skapa sin papparoll, vi behöver utmana normen om machomannen och Detta behöver vi jobba med i lägre åldrar. :) för att ge fler pappor förmågan att våga och kunna knyta an till sina barn och att de lär sig ts hand om dem själva- inte "jag är barnvakt till ungarna ikväll". Den attityden fungerar inte. 

Säger inte att alla pappor har svårt med detta men tror att vi alla kan hålla med om att detta är ett utbrett problem i samhället. Det är inte pappornas fel utan det är strukturer som skapar konsekvenser i hur vi människor förväntas agera och bete oss. Låt oss jobba bort dessa destruktiva normer! :) 

2018-09-21
Freudberg
Freudberg
Barn på 1 år och 7 månader

Denna kommentar har tagits bort av dess författare.

2018-09-21
Freudberg
Freudberg
Barn på 1 år och 7 månader

Denna kommentar har tagits bort av dess författare.

2018-09-21
Freudberg
Freudberg
Barn på 1 år och 7 månader

Det känns jättetråkigt.. Jag kan bara tänka till hur jag själv har det med mina föräldrar, och jag gick till mamma för att berätta eller prata om vissa saker och till pappa om andra saker, mina syskon om en del grejer och sen kompisar, och så är det fortfarande.

Jag hoppas att min dotter går till både mig och hennes pappa med alla grejer. Men det vet man ju nästan att det inte kommer hända. Men iallafall med det mesta.

Vi vill ha en föräldrar/vänskapsrelation med henne när hon är äldre. Kanske blir det lättare nu när vi är lite yngre (22 och 24år). Man har nästan precis varit i situationerna själva och kan relatera på ett annat sätt kanske. Och det kanske inte har ändrats allt för mycket i samhället om man jämför med mig och mina föräldrar.

Men tror inte det finns ett riktigt bra svar, alla barn har nog olika förklaringar

2018-09-21
NatalieMN
NatalieMN
Bebis på 1 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...