Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Anser ni att detta är ett problem? Eller känner jag fel?

Hej, problemen lyder såhär att jag sitter i en sits, en seriös sits. Vill lämna sambon och flytta med min son till eget boende. Vår son är 8 månader och är gravid igen (ska göra abort pga andra anledningar och operation som inte är helt gammal än) Men till problemet, dom första 3 månaderna av sonens liv tog jag fullt då min sambos hund höll på att bita vår son i huvudet när han var en vecka gammal (tror det var svartsjuka hos hunden då han hade den innan) och sambon kände att han inte ville engagera sig alls då. Själv så stressade jag sönder mig själv, jag grät ofta och blev deprimerad. Hör då till att jag har väldigt speciella föräldrar som inte heller är det mognaste på jorden och dom valde att inte höra av sig (blev även uthängd på nätet av min far) så det har även varit jobbigt på det hållet. Sambon har med tiden blivit sådär bättre på att sysselsätta vår son men långt ifrån, han känns lite som att han är vännen som jag är hos och jag MÅSTE ta vår son när han kallar. Får inte ens lite tid för mig själv utan vill jag ha någon minut för mig själv så ska jag skynda mig enligt han. Han kallar mig även saker när vi bråkar som vi gör nästan varje dag och natt. Säger inte att jag är bättre men det är mer ett "håll käften", han däremot kan nästan hota lite om det är så att jag ber han ta vår son, han blir lätt arg. senast så kalla han mig barnmisshandlare för att jag lyfte upp vår son som sov oroligt och la han hos mig på mitt bröst. Han är lite av typen som vet vad han ska säga för att få mig att stanna. Men jag klarar inte mer, är så olycklig, ledsen, körd i botten och slut framför allt. Men med som dom flesta så finns det två sidor på myntet och det bra med han är att när han verkligen vill så är han denna roliga pappan, sonen skrattar, leker och han engagerar sig i saker som har med dagis och skola att göra (han har då en äldre son sedan innan) så på så sätt så är han 100, men det räcker inte. Är bara så less, har ingen ork och är så nere. Fixar inte mer. Vad hade ni gjort? Mammor eller pappor som varit med om liknande händelser.

2018-09-19
stormbarnsmamma
stormbarnsmamma
Bebis på 10 månader

Första reaktionen på det där med hunden är att det är aldrig fel på hunden utan dennes uppfostrare .. tyvärr.. är han en sån pappa så misstänker jag att hunden har blivit präglad av honom ( har alltid haft hund i mitt vuxna liv) och vi fick barn redan när hundarna fanns i vår familj, vi har aldrig varit med om att hundarna skulle velat bita barnen, tvärtom så kommer de och tröstar barnen när de är ledsna så synd att hunden får lida för att husse var så dålig.. det andra håller jag med om att om situationen inte gör dig glad så är det bästa att försöka antingen med parterapi eller familjeteamet eller liknande eller så är det bäst att lämna pappan..

2018-10-30
flingan32
flingan32

Tackar så hemskt mycket för tipsen, måste ta tag i detta nu. Mår verkligen skit över detta. tack tack tack alla 💕

2018-09-27
stormbarnsmamma
stormbarnsmamma
Bebis på 10 månader

brainbarbie: Tyvärr är mina svärföräldrar döda... cancer.

2018-09-27
stormbarnsmamma
stormbarnsmamma
Bebis på 10 månader

Hej! Enligt mig så säger jag bara GÅ direkt!
Jag har själv levt i ett förhållande som började ungefär på samma sätt.. sedan eskalerade det ganska snabbt och dessa ”ord” blev värre och värre. Själv tyckte jag inte då att det var så illa men den psykiska misshandeln är svår att själv förstå.
Om du måste ”tänka efter” för att komma på de saker som är bra med honom- då är det inte värt att stanna kvar.
Barnet kommer dessutom må bättre med en gladare mamma (och pappa).
Barnen känner av oss föräldrar så mkt mer än vi kan tro.
Min äldsta (12år) dotter kunde knappt lämna mig ensam tills hon va 9 år, då hon alltid var rädd att något skulle hända mig. Och då lyckades jag lämna hennes pappa när hon var 3 år. Än idag har hon behov av att prata om ”saker/upplevelser” som hon har små minnen av.
Vet du ex varför pappan och hans äldre sons mamma gick ifrån varandra?
Styrka, värme och kärlek till dig

2018-09-20
Crgrando
Crgrando
Barn på 2 år och 4 månader

Har ni provat parterapi? Har inte pappan några föreldrar som kan sitta barnvakt så ni kan få egentid?

Du skall inte acceptera sånt beteende.Har hört att pappor kan få nåttliknande förlossningsdepression .Måste få hjälp med det.Verkar som han stöter bort er,dig och bebisen.

2018-09-20
brainbarbie
brainbarbie
Bebis på 9 månader

Håller helt med och instämmer i Elin Axelssons inlägg👍

2018-09-19
8kee6
8kee6

Om du mår dåligt i förhållandet så ska du lämna,. Barn mår bättre av glada föräldrar

2018-09-19
JennyLowerot
JennyLowerot
Barn på 2 år och 5 månader

Att vara tillsammans med en man som inte respekterar dig, kallar sig saker och inte kan ta sin roll som pappa är ingen du ska vara tillsammans med. Jag ser inte vad det är ni eventuellt skulle reda ut. Flytta från honom. Vill ha då vars en del av er sons liv och vars pappa är det toppen och det måste han få möjlighet till. Men det finns ingen anledning att du ska behöva vars tillsammans med honom för det.

2018-09-19
Elin Axelsson
Elin Axelsson

Jag tror inte på att hålla ihop för barnens skull. Om du vill lämna sambon så tycker jag att du ska göra det, förutsatt att ni har försökt lösa problemen. Om du mår dåligt så blir det ju tungt att ta hand om barnet tänker jag.

2018-09-19
Bebis på 6 månader

Hunden är avliden sedan länge

2018-09-19
stormbarnsmamma
stormbarnsmamma
Bebis på 10 månader

Försökt prata givetvis hade jag gjort, pappor kan oxå bli lite deprimerade. Men tycker du ska söka hjälp av nägon, så du får prata typ kvinnojour eller liknande. Sedan ska självklart hunden avlivas direkt, sådan beteende är ej acceptabelt hos ett djur, tänk om det händer igen?

2018-09-19
Luna_13
Luna_13
Bebis på 10 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...