App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Vem ska jag prata med?

Väntar vårt första barn i mars. Jag är 34 år och hela tiden går Jag och gruvar mig. Tankar som flyger runt i huvudet på mig. Känns som man är rädd att inte kunna vissa saker. Många säger att det sitter naturligt i en från början, vissa verkar kunna allt från början. Allt jag funderar på gör att jag samlar det på hög och sen resulterar det i att jag blir så fruktansvärt ledsen. Sambon och jag pratar såklart men känns som jag behöver någon mer. Har inget vidare förtroende för de så kallade kompisarna och ännu mindre för kollegor.

2018-09-08
Lofsan84
Lofsan84
Bebis på 12 månader

Jag kände likadant under första graviditeten. Eftersom jag inte tog tag i det under den tiden, tror jag att det var delvis därför jag sedan led i 8månader av förlossningsdepression. Tala med din barnmorska, och om du inte känner förtroende för denne heller - byt! Man kan alltid byta hen, eller klinik helt och hållet, när som helst. Man behöver inte ens tala med denne heller om man inte vill, den nya man väljer löser allt sånt.
Ens barnmorska ska vara den opartiska vän som svarar på alla dumma frågor, hjälper en med råd och praktiskt och vägleder en om man känner sig vilsen. Jag fann min under andra graviditeten.

2018-09-09
Carolin Löfling
Carolin Löfling
Barn på 1 år och 11 månader

Har samma tankar som dig.. är själv 34 och väntar mitt första. Dock tror jag det kanske släpper lite (hoppas jag iaf) när vi berättat detta för andra (är bara i v7+1), för nu har jag typ ingen att prata med förutom mannen min, men han är lika som mig 🙈. Sen har vi ju några månader på oss ;) Tror man bara får lära sig under tidens gång. Det är vad jag försöker intala mig själv iaf.

2018-09-09
JohannaB83
JohannaB83
Bebis på 10 månader

Jag var också livrädd under min graviditet, också för att inte kunna något som för alla andra såg så naturligt ut. Och mycket riktigt, så föll inte allt på plats när hon kom. Första veckorna var jätte kämpiga och jag satt mest och grät. Min man var (och är fortfarande) en klippa. Jag känner ibland att jag fortfarande inte vet vad jag håller på med och min dotter är nu 11 månader. Men trots allt så har det gått bra ända sen dag 1. Allt handlar ju om att lära känna varandra. Barnet är ju en helt ny egen person och fungerar även som en egen individ. Men jag vet vad du menar, jag pratade inte med någon om detta, varken med vänner, familj, mvc, och liknade. Med min man var jag tvungen att prata med eftersom att jag fick såna panikattacker då och då. Föräldraskapet är så jävla läskigt, men shit vad spännande, fantastiskt och otroligt lärorikt 😊

2018-09-08
Emliew
Emliew
Barn på 2 år och 5 månader

Jag tyckte inte att allt bara föll på plats när bebisen föddes. Men jag tänkte att hon vet ju lika lite som jag, så vi får väl lära oss tillsammans 😂 Ibland fick hon säkert skrika lite längre än vad som hade behövts men jag lärde mig aldrig att höra skillnad på ”matskrik”/”hungerskrik” eller ”tröttskrik”. Men vi överlevde och hon är världenshärligaste unge som vet precis vad hon vill. Hon lär mig något nytt varje dag och jag hoppas jag lär henne nåt då och då😂 Orolig har man rätt att va man har ju ingen aning om vad som väntar. Som innan skriver, prata med mvc och om du behöver mer stöd så finns det! Ibland behöver man stå på sig, gör det även om det känns jobbigt. Det är dig det handlar om och det är man värd när hormoner spökar. Lycka till!

2018-09-08
Emma_isa
Emma_isa

prata med din mvc bm o sen om ni tycker det finns behov så har de även psykologer där☺️Du kommer klara allt fint, jag lovar! Jag var livrädd för att byta blöja men när sonen kom var det som att jag bara visste☺️Allt faller på plats! Kram

2018-09-08
8kee6
8kee6
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...