Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Druvbörd. Gravid igen.

Hej. Det var ca 5 år sen jag var inne här sist, då jag vänta mitt första barn. Efter mitt första försökte vi på ett syskon.. Vi plussade men något kändes mycket märkligt.. livmodern växte väldigt fort och jag mådde så fruktansvärt illa.. kunde inte hålla något nere . De misstänkte tvillingar först men på ett ultraljud såg det att jag hade massa blåsor som såg ut som druvor i livmodern .. Men inget foster. Har nog förträngt mycket av den dagen.. minns bara att vi grät och jag var tvungen att göra en akut abort.. allt kändes väldigt traumatiskt. Vi fick inte bli gravida på 6 månader och under den tiden skulle det tas prover varje vecka för att se att hormonet går ner. Och nu .. 2018 plussade jag för ca 1 vecka.. Är så orolig.. sover dåligt för har såna konstiga drömmar. Jag vågar inte glädjas över de positiva testen.. Jag börjar inbilla mig själv att jag har nog fått det igen...druvbörd alltså. Jag googlar läser på alla forum.. Men jag känner inte mig detsamma som sist , sån hemsk illamående kräkningar hela tiden o livmodern som växte fort o kändes tydligt. Denna graviditet gör mig orolig på så sätt att jag känner mig knappt gravid.. Ska vara i ca 7v jovisst är jag så trött att ögonen går i kors 20.00 på kvällen ,känner mig lite hungrigare och brösten ömmar nå så sjukt.. är yrslig lätt å känsligare. Men mår inte illa, känner inte av växtvärken lika mkt som när jag väntade min dotter. Ska på inskrivning nästa vecka och dagen efter ska jag få träffa läkare som ska göra ett ultraljud .. Jag hoppas VERKLIGEN att allt är som de ska.. Är så rädd typ att jag INTE ska vara gravid.. Jag vet inte vad jag vill med detta inlägget...Vill nog bara skriva av mig.. i hopp att någon annan har känt såhär efter druvbörd...att.man inte vågar hoppas eller glädjas. //oroligmamma

2018-09-08
pookie88
pookie88

Hej! Jag har varit med om samma sak. Druvbörd som upptäcktes vid RUL, abort och väntan på att försöka igen. Så blev vi gravida igen för ungefär ett år sedan. Vi hade inga barn, men det var vår femte graviditet. Vår väg till barn har varit lång.
De nio månaderna som följde var en lång kamp för att våga tro på att det var på riktigt. Konstant rädd för att saker skulle upptäckas vid undersökningar som skulle innebära ett slut.
Vi tog kontakt med psykolog via MVC och var öppna mot alla i vår närhet att vi var rädda. Mitt mantra blev att det var ok att vara orolig med vår historik, det låter kanske futtigt men det fungerade som en livlina för mig. Det blev lite bättre med tiden men jag förstod nog först på förlossningen att vi skulle få barn ;)
Nu är han snart fyra månader, men jag kommer nog vara lika orolig om/när vi försöker igen.

2018-11-16
LisaKatrina
LisaKatrina
Bebis på 4 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...